Fix you

liiiiiiiiiights will guide you hoooome.. sjunger högt till Coldplay, Fix you, fantastisk musik. Nu har jag bestämt mig för att lägga ner bloggandet. känns liksom bra. är färdig.
hittills har jag bearbetat och ältat och sånt. men nu är jag.
jag går på utbildning där vi just i dagarna har tränat på att lägga undan saker som tar plats i minnet. fantastiskt. insåg att jag redan blivit ganska bra på det under det här året. men kan självklart träna mer på det.
främst kommer jag aldrig att glömma detta, jag kommer alltid att engageras och vara ett stöd för alla som vill prata.
gör det. det finns inget att skämmas över.

kanske blev detta det sista jag skriver. gillar inte avsked och sånt. känns sorgligt att avsluta den kontakt jag har haft med alla genom denna blogg, om än en envägskommunikation.

mitt liv rullar.
hänger med vaktis. och det känns underbart.
har ordning på tillvaron.
får inte konstiga ångestattacker.
kommer att skriva klart boken, sen kommer jag att hålla föreläsningar för alla som vill lyssna.

tack alla som har läst.
tack alla som jag har pratat med.
tack alla som lyssnat.
tack alla som finns vid min sida.
tack för att jag har ett så fint liv.
tack för att jag är jag, och är jävligt bra på det.

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you cannot replace
When you love someone but it goes to waste
COULD IT BE WORSE?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Ett varmt bad

okej, ni ska få uppdateringar. tänkte ett tag strunta i detta. återgå till den normala tillvaro jag har skapat runt mig och inte längre hänga ut mitt liv i en blogg. men jag har väll blivit avpersonifierad för er.
skoja bara.
jag har ett lite för stort ego och känner personligen att det är skönt att skriva av mig. läs om ni vill, eller skit i det.

fick brev från åklagarmyndigheten i veckan, fallet är nerlagt. lika bra det. blev sur när jag fick brevet, men det blir bäst så. sen att det jävla systemet inte fungerar , är en helt annan kamp. Idioten har fått nytt jobb, fick jag underrättelse om från mina fd kollegor. dessutom kan han tydligen sitta och prata högt om kvinnomisshandel och tycker det är förjävligt att det finns sådana människor. gaaah
skit samma som sagt.
mitt liv går vidare, om med det en massa drama, såklart.
vaktis och jag har fortsatt träffas i smyg. det har känns lite upp och ner. jobbigt att alltid behöva säga hejdå, så i veckan var jag nära att säga till honom att jag inte vill träffa honom mer. förens han har löst allt.
men så var han här i fredags, och det var ju så sjukt mysigt.
igår var jag ute med V och co. han var ute med sina kompisar, bla min frisör som skickade uppdateringar till mig hela kvällen var de var och vad de gjorde. vi var inte på samma ställe men träffades tillslut utanför BK. vi gick en promenad, och återigen sa vi hejdå.
men han kom hem lite för sent, tjejen snodde hans mobil och så kom det fram att vi hade träffats ändå. så hon slängde ut honom. go tjej. tycker dock väldigt synd om henne.
vid halv sju imorse kom han till mig iaf. sen har vi haft en mysbakisdag. tills han kom till insikt vad han faktiskt gjort i natt, och började fundera på lite praktiska grejer. stackaren. sådana saker som var han ska bo och sånt. men det löser väll sig.
nu måste jag på något sätt panikläsa en bok jag inte äger och skriva en recension på den innan midnatt. problem; var får jag tag i en sån bok nu, en söndag em?
äh, börjar med ett varmt bad.
puss

Måndagstankar

vissa dagar alltså, skjut mig. och det där med att vara kär, ett jävla heltidsprojekt. bitter? nope, faktiskt inte. bara glad att idag snart är igår.
puss

Söndagsmys

det är kaos, man jag gillar det. en konstig känsla. eftersom jag alltid levt som tidernas pedant. nu är inget i ordning, varken i huvudet, lägenheten eller på jobbet. men jag flyter, och gillar det. jag påbörjar tusen projekt som aldrig blir riktigt klara. men just nu har jag iaf byggt ihop ett skrivbord i min hall. vilket resulterade i att cykeln fick flytta. nu står hon bekvämt lutad mot spisen, använder ändå inte den så ofta, spisen alltså.
insåg att jag äger ganska många pennor. tänkte att en ide hade varit att testa vilka pennor som faktiskt fungerar. insåg ganska snabbt att detta skulle bli ett evighetsprojekt så jag gav upp, med pennor liggande överallt. i mitt andra rum har operation utrensning-av-kläder påbörjats. funderade på att dra igång ett annat projekt. att samla ihop grejer, kläder och sånt som bara ligger i skåpen.. iaf hos mig. och skänka till utsatta kvinnor. starka varelser som hamnat fel, och nu har kronfogden efter sig. det kunde lika gärna varit jag, som inte kunde köpa nya grejer till mitt hem, nya kläder inför hösten eller bara få känna mig fin. är det någon som vill vara med? ska ringa min kvinnojourskvinna och fråga om det finns något man kan göra. i vilket fall ska jag rensa ut och ta med mig ett lass på torsdag.
vaktis var här imorse, jag var bakfull, han var söt. jag berättade om idioten. han tog det bra, tror jag, fast jag satt mest och darrade när jag pratade. usch. behöver jag säga att jag gillar honom? suck bara mer nu.
sen pratade jag i telefon en massa. sen blev det en tur till Ikea med V och bio med en annan söt vän. haft en otroligt social helg. med en massa fina flickor. tack alla för att ni finns.

Inkompetent stolpskott till polis

hade ett långt samtal med K igår, och jag bestämde mig för att ta tillbaka min anmälan. idioten håller ju sig trots allt lugn nu, och jag har inte som avsikt att reta upp honom mer. han har gjort fel, och det vet han. jag vill inte behöva vara rädd. orkar helt enkelt inte driva det här. det tar bara energi som jag kan använda till annat. bara min medverkan i programmet och att det har gått så bra för mig är en pungspark nog.
Så det första jag gjorde i morse var att ringa poliskvinnan. men det inkompetenta stolpskottet till polis var inte medgörlig idag heller. hon sa att det kan inte jag bestämma. ursäkta? kan inte jag bestämma det. har vid det här laget vant mig vid att upprepa hennes kommentarer med sarkasm. nej, för det är åklagaren som beslutar det, men hon skulle hälsa att jag inte längre vill medverka. sen frågar kossan, alltså detta är skrattretande, men hon frågar om det verkligen är sant, min historia. återigen var jag tvungen att upprepa hennes fråga. Frågade du just nu om det jag berättat var sant?! med tårar i ögonen, la vi på. hon skulle se vad åklagaren säger, det är ju ett allmänt åtal, vad fan det nu betyder.
gaaaah
nej, dags att jobba vidare.

Ömsesidigt

Poliskvinnan ringde mig precis på jobbet. hon skulle läsa upp förhöret. hon berättade om en kvinna som varit tillsammans med en man som misshandlat henne, hon berättade om händelser som var hämtade från mitt liv men helt tagna ur sitt sammanhang. insåg och förstod att det var min historia hon försökte berätta. lyssnade med ett halvt öra. hon ville att jag skulle fylla i. hon ville att jag skulle säga att jag fått en massa hjälp från kvinnojouren, det ser väll bra ut i statistiken skulle jag tro. då kan de avsäga sig ansvaret för kommande kvinnor, och skicka de direkt till kvinnojouren för "där får man bra hjälp, det säger statistiken" Fast jag sa inte att jag fått hjälp därifrån, ville inte ge henne det även om hon försökte lägga orden i min mun. sa att det var min ilska som drev mig.
Hon frågade mig frågor om tid och platser igen. jag suckade och mumlade. ansträngde mig inte för att minnas. sa bara att jag vet inte. sen frågade hon varför jag inte bara gått. ?? Jag frågade om det var så, att hon frågade mig om varför jag inte gått?.. hon sa ja. jag var tyst, inom mig bubblade ilskan och jag pendlade med att förbli tyst eller ge henne ett sarkastiskt svar. sarkasmen tog över, hon blev tvär. Jag skrev en lapp där det stod Jävla kvinna, som jag höll upp så F skulle se.
poliskvinnan försökte i ytterligare några minuter ta reda på platser och tider. jag sa återigen att det var vardagsmat. ett ord hon numer förstår och slutar med sina idiotiska frågor. Vi avslutade samtalet osammanhängande och kort. Hon gillar inte mig, och jag gillar inte henne. Ömsesidigt.
Hinner knappt börja spy galla till mina kollegor, förens tårarna börjar rinna. Jag sätter mig på toaletten en stund och andas djupt. Telefonen ringer och det är vaktis, han hör att något är galet, jag förbannar mig lite för att jag inte sagt något till honom tidigare. jag säger att ett samtal gjort mig förbannad. att det är en massa gammalt skit som spökar. fast att jag blev glad att han ringde. fem minuter senare är han uppe på kontoret, han vet fortfarande inget eftersom jag inte tycker det är något jag kan berätta snabbt, hur som helst pussar han mig hejdå och säger till mig att inte tänka mer på det. han gör mig glad.

det är bara ord!

hej.
knas dag. överfylld av känslor i verklig bemärkelse.
nu är det r-tangenten som segar
har blivit morgontrött, duschar för länge och skippar frukosten och har dessutom blivit skamligt lat, så jag kör bil varje dag till jobbet. har lånat en fd kollegas bil inget av det är likt mig. dessutom kom jag inte in på kontoret, för kortet hade jag förlagt. suck. är nog i en lite förvirrad period. känns som jag är gravidförvirrad, har anammat från F, eller något.
var på förhör idag. det var värre än det första, en kvinna hade tagit över fallet då de andra grabbarna hade fått någon ny tjänst. så vi tog om allt från början. ruttet. ruttet för att det är bara ord, det är inte DET jag upplevt. svårt att förklara. hur slog han, när slog han, hur länge, vad hände sen, vad sa jag då, vad sa han då. INTE FAN VET JAG. desto längre jag satt där, desto mer frustrerad blev hon. hennes dumma anteckningar säger absolut inget om vad som hänt. det sa jag till henne. jag sa att det kändes idiotiskt. kvinnan som tog sitt arbete på lite för stort allvar, kände nog att jag attackerade henne. jag vill träffa en människa, en levande varelse som fattar vad hon gör. ska det vara så svårt att förstå. hon sa att hon måste fylla i uppgifterna på detta sätt. jag sa att jag förstod hennes arbete, men jag fattade inte systemet. varpå hon ordagrant och korrekt förklarade systemet. jag började gråta, blandat med snor och tårar berättade jag hur det kändes. att det hon skrev kvittade vilket för mig, att min historia var min vardag, jag frågade om hon visste vad hon ätit i juli förra året, på kvällen den 11:e, det visste hon inte. jag frågade hur länge måltiden varit. och vad hon tänkt på. hon tittade på mig och förstod.
ingen formalia i världen sätter stopp för förtryck och våld i hemmet. jag frågade varför inte han kunde anses vara skyldig till han bevisat motsatsen. det är ju han som gjort fel, inte jag. varför ska jag behöva gå igenom det här helvetet. varför är inte polisen utbildad.
inte ens mina ord här, som jag har kämpat med i över ett år, berättar min historia korrekt. varför? för att det är ord! hur ska en polis som uppenbarligen inte har någon koll på vad förhöret handlade om, sätta ord på min historia? det kunde lika gärna vara en anmälan om en bortsprungen katt, det är säkert samma frågor.
jag vet att denna anmälan aldrig kommer leda någonstans, tårarna rann när jag tittade henne i ögonen och krasst sa att jag är bara en pinne i statistiken. jag vet det, för att systemet är fel. och det är inte bara jag som drabbas, för det hade jag kunnat hantera. men jag kan inte hantera deltagandet jag känner och alltid kommer att känna för kvinnor i samma situation. jag vill vara ett stöd och hjälpa folk. det är min förbannade skyldighet, då vill jag inte sitta och klappa kvinnan i fråga på axeln och säga att: det är bra att du anmäler, eller: rätt ska vara rätt. och: nästa gång han gör något kommer han åka fast. och den värsta: du är stark som tagit dig ur. och alla andra lama ursäkter, för att det inte finns någon upprättelse i det här landet!!!!!
som att strö lite salt i såren återgick poliskvinnan till formalia när jag torkat de värsta tårarna. hon berättade att hon kommer att ringa och läsa upp förhöret för mig när hon renskrivit det, sen kommer hon höra vittnena och slutligen förhöra idioten. sen sa hon att jag måste tänka på hur stark jag är. inom mig kokade det.
Finns det någon ansvarig politiker för det här? justitieministern?
åkte tillbaka till kontoret för att få andrum, min kollega gjorde kaffe och lät mig spy galla över det svenska rättsväsendet. sen hängde vi upp affischer resten av dagen.

2014 går jag till val, under parollen: kom ut ur boxen, och avskaffa tunnelseendet!!

suck

eftermiddagen från helvetet avslutades dock på toppen av bergochdalbanan. vaktis har precis gått här ifrån. han har gjort slut med tjejen, men hon har förbjudit honom att träffa mig så länge de har lägenheten kvar. men uppenbarligen struntar han i hennes förbud och löser nog situationen på något sätt. antar jag.