Misstänksam.sur.förhör.misshandel

Fredagkväll
veckan har gått över förväntan med tanke på att jag arbetar på samma ställe som världens vidrigaste människa.. jag känner mig relativ lugn nu, han kommer inte messa eller komma fram och snacka.. han ger mig inga blickar.. vad jag kan se, tittar ju aldrig på honom.. däremot är han odräglig.. han är odräglig för att männsikor som han förtjänar inte att skratta.. jag undrar om han egentligen mår så dåligt över hur vårt förhållande var?!.. eller om han bara startat om med ny tjej och skiter fullständigt i allt gammalt.. han får säkert klappar på ryggen när han sitter och berättar om hur hemsk jag var mot honom.. och ibland skulle jag faktiskt vilja höra hans bitterhet.. för jag vet att han är sådan.. han berättade oooofta om sina ex för mig.. om hur hemska de var, tror inte att de var så hemska, de kanske tillochmed är ganska trevliga.. En bra grej med honom är iaf att i hans principfasta värld har man inte någon som helst kontakt med sina ex eller någon man legat med.. så för att han inte ska vara motsägelsefull måste han helt enkelt låta bli att ha kontakt med mig! När jag i veckan hade en arbetsuppgift att göra typ fem meter från där han stod, började jag plötsligt skratta varje gång jag råkade titta upp på honom.. fråga mig inte varför.. fast vi tittade aldrig på varandra..
Så, allt kommer bli bra.. jag känner det

För ett år sedan hade vi träffats i nästan ett år..vi hade ju haft en relativt lugn start på året, jag med hunden och mitt ex-jobb han med sitt jobb.. jag var kuvad som få.. hade ju brutit med alla mina kompisar och var en mästare i att uppträda korrekt.. men när jag inte svarade eller kanske tackade jag nej, kommer inte ihåg, till min systers kalas i början av februari, och hon svarar att hon trodde inte att jag skulle komma ändå.. gjorde det vansinnigt ont i mig.. inte kunde jag ringa och snacka bort det heller.. det hade börjat bildas en spricka mellan mig och mina systrar.. jag hade fram tills nu sett allt som att jag löser det när det är bra mellan mig och idioten.. men i och med hennes svar.. fick jag en känsla av att saker kommer aldrig att lösas.. en känsla jag hade haft med mig från början.. men aldrig vill känna fullt ut.. det var ju en känsla som sa att jag gjort fel.. skam

En annan händelse som slog mig idag var en gång vi skulle handla lite till lägenheten på jobbet efter att vi slutat.. jag slutade före och gick i varuhuset och strosade, han ringde och frågade var jag var och jag sa att jag kunde möta upp honom.. då blev han tokig, vad döljer jag nu?! Varför kunde vi inte ses där jag var, varför skulle jag skynda därifrån? Likadant var det om vi skulle träffas på stan, och jag sa att jag kommer och möter, då var vi tvungna att gå igenom mobilen, gå tillbaka till stället jag varit på och så vidare.. den gången på jobbet skulle vi köpa en massa saker som vi planerat, men eftersom han blev sur, var det bara att köra hem.. samma sak om han surnade till i mataffären vid storhandling.. då skulle vi hem direkt.. så fort jag parkerat bilen sprang han upp och stängde in sig på sitt rum.. så fick jag själv dra, bära, asa fram påsarna.. halvgråtandes.. halvt uppgiven.. oftast mest uppgiven.. för jag visste att han var först sur ett tag. .sen började förhöret.. sen.. när han inte fick rätt svar.. misshandeln.. samma jävla visa..

det jag alltid funderade över, var i startskedet.. då när han först blir misstänksam.. varför svalde han inte bara.. ibland skulle han minsann visa att han kunde svälja det..men då kom det ändå fram i form av ngt annat två minuter senare.. och jag testade verkligen med allt!! Jag försökte ta det på plats, jag grät, jag bönade och bad, jag teg, jag svarade på allt han frågade, jag gav han mobilen.. jag gjorde allt.. för att släta över det och få en trevlig stund..

Men det var ju bara mitt fel att det blivit så här, han hade all anledning att vara misstänksam med tanke på min bakgrund.. and here we are again.. fan va dessa minnena skaver.. tycker så vansinnigt illa om honom, jag skulle inte kunna vara trevlig mot honom om jag så var tvungen.. jag hoppade över min fika idag för att han satt i personalmatsalen och höll låda, jag tittade inte ens mot bordet, steg in, tog en mugg vatten och gick ut igen.. Jag ska fan sätta dit honom..

På ytan är det fint

Jag är så trött på att höra mig själv älta, så trött på att känna mina knä ge vika, kroppen börja darra och ångesten klumpa sig i bröstet.. så vansinnigt trött på denna såpa som ska föreställa mitt liv.. så trött på att jag gör folk ledsna.. så trött på att påverka.. allt detta står mig högt som fan i halsen.. jag vill skrika, gråta och skratta.. allt jag kan är att vrider mig i kramper och famlar i mörkret.. tror jag har klättrat längre ner för den där kanten.. längre ner än vad jag någonsin varit.. och här är det mörkt.. ångrar att jag ens undersökte kanten.. för på ytan är det fint.. helvete...

jag avskyr denna känsla...

Hämnd och en skör tjej

Idag vek sig knäna bara en gång.. vilken tur att jag höll i en kundvagn och hade en praktikant vid min sida.. praktikanten är av typen lammkött.. en 90a i fin kropp, det var inte utan att le jag tänkte på vad idioten tyckte om att jag gick runt med honom.. men som sagt, ändå vek sig knäna under mig.. förbannade människa.. det är som min kollega sa.. även om hon inte vet vad som har hänt så avskyr hon honom för hon ser hur han får mig och må.. jag har börjat samlat på mig hämndkänslor i massor.. och det är inte av den snälla typen.. funderar på att ropa ut i kundradion.. kanske bjuda in till en föreläsning.. kanske påpeka något högt under lunchen på jobbet..alternativt fixa fram ett maskingevär och gå in i hans lägenhet mitt i natten.. men jag vet att jag kommer inte göra något av det.. jag kommer samla på mig hämnd i såna mängder att jag tillslut kommer att spricka.. ibland blir jag nästan sugen på att provocera fram något för att kunna sätta dit honom... men på något sätt känns det som han fattar det.. och därför säger vi inte ett ord till varandra..
Ett tag under vårt förhållande handlade allt om vem som kunde tänka sig att dö för vem.. under ett tag, var det det yttersta hotet.. till och med jag använde det.. jag som inte slänger mig med hot.. kanske var det i desperation.. gör du slut med mig tar jag livet av mig.. hopplösheten gjorde att jag ibland kände att jag faktiskt kunde göra det.. bara gå ut.. och inte komma tillbaka.. i ärlighetens namn tror jag inte att jag skulle kunna ta livet av mig, men jag orkade inte tänka längre.. jag ville gå ut, lägga mig någonstans och vakna till något bättre.. men jag gjorde aldrig det, och framför allt kom jag aldrig så långt.. han hade sprungit i fatt mig långt innan det.. Han använde också dessa hoten.. hade vi bråkat kunde han stänga av telefonen och försvinna ut.. senare fick jag reda på att han hade hängt vid någon bilbro eller över vattnet.. ibland svarade han iofs när han precis tänkt hoppa.. bara för att jag skulle förstå vad som höll på att hända.. något destruktivt förhållande.. och helt sjukt att jag kan skriva om det.. anledningen till att jag vågar skriva om det är för att jag har sällskap.. min söta vän har flyttat in, hon sitter en bit ifrån mig och är här.. sen behöver vi inte prata om detta för det.. uppskattar det.. och jag uppskattar alla som bara vill läsa detta och inte prata.. det är så skönt att ni läser.. det betyder en himla massa!! tack..
jag tror jag fick se idiotens tjej idag.. och min första tanke var, är det hon som tar hand om min hund nu.. sen när hon gick förbi mig.. gick hon lite kaxigt och försökte se överlägsen ut.. men hon var så skör, hon såg så liten ut.. att det blev vingligt och osäkert.. jag kunde inget annat än att le lite tröstande mot henne.. stackars tjej.. funderade en kort sekund om jag skulle stoppa henne och fråga om han slår henne..

Vin snö och vänner

Har förberett mig hela dagen.. när det var sol.. snart alldeles snart skulle jag ta den där underbara solskens promenaden och köpa godis..har längtat efter den stunden länge.. nu är det kväll, mörkt och säkert förbannat kallt ute.. jag har jeans med hål på knäet, vilket betyder att jag måste byta om om jag ska gå ut.. åh vilket projekt, jag som bara vill ha lite gott, å må lite gott.. åh jag kanske kan beställa den, godispåsen.. så den kommer till mig.. kanske med ett bud som är fint, en karl i lämplig ålder och bra hållning.. sånt är viktigt.. så kan han koka te å så sätter vi oss i soffan.. han har med sig frisk luft som jag inte orkade hämta själv.. så jag kan lukta lite på honom.. sen diskar han, fixar mina matlådor inför veckan.. ger mig en kram, en sån som jag vill ha.. och sen får han gå hem.. för jag vill bada och bli ren från all alkohol som intagits denna helg.. galna mängder som fortfarande gör mig alldeles yr.. men det var en ledig helg och min fina gamla vän var här, en av de äldsta jag har.. fast hon är lika gammal som jag..vi pratade skit.. å drack vin.. typ det som jag är bäst på.. så åkte vi taxi och hade kavaj, vi hade finlördag.. tills hon sa att jag pajade genom att dricka öl.. sunköl.. men kul hade jag.. dagen innan hade min söta vän som snart blir min sambo utflyttningsfest.. då dracks det hemmagjort vin och annat vin.. somnade på en soffa invirad i garn och röd sytråd, tydligen krachade ett bord och ett fint fat...men en fin helg har det varit.. med vin, snö och vänner..

Nakna ord

Inlägg 80 i en historia som aldrig verkar ta slut.. jämnt kommer jag på nya saker som bränner till i bröstet.. och allt ska ut och bort.. jag har med mig en liten rosa bok vart jag än är, för att snabbt kunna skriva ner några rader när känslorna tränger på.. ganska logiskt, handlar tankarna nu om vad som hände för exakt ett år sedan.. då vi hade hämtat hunden, flyttat in i lägenheten och allt skulle bli bra.. och denna tid var nog den tid vi hade det bäst under hela vårt förhållande.. men inte hållbart för den delen.. anledningen till att det var bra, var att han hade full kontroll.. jag såg det inte så då dock.. jag hade slängt alla minne, vi hade dragit upp varenda privat historia i mitt liv hittills och analyserat den till sin spetts dessutom var jag hemmafru på heltid nu.. jag hade börjat skriva mitt exjobb, och praktiskt nog gjorde jag det själv och kunde därför sitta hemma den mesta tiden..med hunden.. och hunden han blev mitt allt.. det är ju klart att idioten fortfarande blev sur, slogs och skrek.. det kunde vara allt från att jag gjorde fel med hunden, till att jag spande på killar de få gånger vi jobbade samtidigt eller att han kände press med den ekonomiska biten.. och därför stängde ofta in sig i sitt datarum och spelade.. min vardag var ganska inrutad, upp med hunden sen göra frukost, köra honom till jobbet.. hem och skriva på exjobbet, handla, städa laga mat, leka med hunden.. hämta honom från jobbet.. och vara tillgänglig helt enkelt.. ändå trivdes jag.. det var lugnt och stillsamt.. kompisar hade slutat ringa och bjuda med mig på olika aktiviteter, vilket jag tyckte var skönt då det bara gav mig ångest eller utskällningar.. skulle någon messa eller ringa så fick jag en utskällning för att jag lämnat ut mitt nya nummer till en massa löst folk.. jag var hos doktorn för jag tappade oroväckande många kilo, men de kunde inte hitta något annat fel än psykisk ohälsa.. som jag viftade bort och förökte gå upp genom att äta mängder med skitmat som inte satte ett spår..
Lägenheten var ju ganska förpestad direkt efter vår kaotiska inflyttning.. dessutom hade jag sagt att lägenheten som jag bodde med P i var snyggare.. därför gav han upp inredningsmässigt.. jag som gillar att inreda tappade bara lusten att försöka.. åkte och köpte lite grejer med hans mamma.. förutom det blev han bara sur så fort jag försökte, för att han fick aldrig vara med och bestämma.. suck.. grejen var att jag menade bara att P:s och min lägenhet var mer inredd än vad vår va just när han frågade, det var ju inte menat som att den här aldrig skulle kunna vara det.. men det var en grej med idioten, hade man sagt en sak så var det så.. oavsett om det man hade sagt var felaktigt eller bara tagit ur luften.. aldrig en chans att omformulera sig, be om ursäkt eller faktiskt få säga fel.. ibland hade jag inte ens sagt det han påstod att jag sagt, men han var så inne i sitt huvud att jag hade gjort det så det kunde jag få höra flera månader efter sen.. till exempel att jag skulle tänkt på hans kompis medan vi hade sex.. eftersom jag försökte mig på att prata med ironi en gång.. jag sa: "precis som jag skulle tänka på Pelle nu".. vilket i hans öron blev: "jag tänker på Pelle nu".. det där med nyanser i språket var inte hans grej..
Men det var aldrig läge att säga emot, då var jag kaxig.. vad hade jag att säga till om.. som var så trasig.. legat med så många killar, hade dåliga kompisar och var skilsmässobarn.. detta var hans standard när jag försökte säga emot.. och vad säger man, när man inte orkar argumentera på den nivån.. de gånger jag försökte... typ att han bara har arbetslösa gudssökande vänner.. föräldrar som slog honom som liten och att han legat med minst lika många tjejer som jag killar.. då fick jag höra att hans föräldrar höll iaf ihop när det var som värst, hans vänner behövde han inte..man ska inte vara så beroende av andra.. vänner är inte ens familj..han hade tagit avstånd från sina föräldrar..inte som jag som lät mina fortfarande förstöra mitt liv.. och killar blir inte uttöjda, det blir tjejer.. som sagt.. vad ska man argumentera mot detta.. jag brukade vara tyst.. ibland räckte det. men oftast skulle jag upprepa hans ord, så att han fick höra att jag förstått.. ja, jag är uttöjd och ska göra något åt det.. övningar.. javisst.. för du känner inget när vi har sex.. okej, ja ska svara otrevligare när mina föräldrar ringer..de ska inte få behandla mig som skit.. och vänner.. mina vänner och mina föräldrar la jag i något slags viloläge.. jag visste att jag på något sätt skulle komma tillbaka.. och så skulle alla förstå.. men nu gällde det att nicka och hålla med.. vem behöver vänner när vi har varandra?!

fan det kändes inget bra att skriva om det här..

Sjukdomen heter störd

När jag kom till jobbet idag tog min chef mig avsides.. hon hade pratat med personalansvarig och utan att ha sagt något ändå sagt att det var en sak som inte riktigt stod rätt till, men vi ska se hur det utvecklar sig under veckan.. sen informerade hon mig att han har börjat jobba heltid.. hon sa även till mig att inte gå runt själv och inte gå å fika själv.. om jag bara vänjer mig vid att se honom så kanske detta kommer att lösa sig relativt smärtfritt..
är det detta som är att vara traumatiserad!?

Igår kväll var det fika på stan med tre fina flickor.. mycket tjejsnack och hela historien slank ur mig.. det är så mycket lättare att prata nu än vad det var för bara några månader sen.. men det är skönt att berätta.. bara jag inte får någon särbehandling.. det har blivit väldigt enkelt att prata för att det är bara historier eller vissa utdrag jag gör.. som när jag skriver.. jag försöker inte dramatisera eller överberätta.. är ganska saklig.. så saklig att jag blandar inte in några som helst känslor.. känner att det går nästan lite långt när jag tillochmed sitter och ler eller skrattar till mitt i min historia.. Det jag inte riktigt får med mig är det jag utsätter de jag pratar med för.. för mig är det ingen big deal att skriva.. det jobbiga var ju att vara med om det.. och det är jag ju klar med..

Två reaktioner
Åh, jag läser din blogg. Herregud, herregud. Mina ögon är blöta och magen gör ont. Du är stark du. Stark och bra

Din blogg är fruktansvärd men du skriver väldigt bra.. du är en hjälte som slagit dig fri

Efter kvällsfikan då vi tillslut vände min tragiska historia till komik.. det gillar jag.. mer sånt.. Så var det dags att cykla hem.. då står han på torget.. tur i oturen var torget fullbelamrat av fulla tonåringar och rallybilar.. men jag såg honom utan tvekan.. med hunden, ville titta men ändå inte.. trots mörkret och att jag hade min luva uppe är jag säker på att han såg mig.. och hans blick brände i ryggen..
Det vi diskuterade på fikan som är läskigt men intressant är att alla kvinnomisshandlare eller manipulativa människor överhuvudtaget följer helt oberoende av varandra samma mönster.. vi kom fram till att eftersom de troligtvis inte läser någon handbok eller har en åtta veckors plan för sitt handlande måste detta vara en sjukdom.. det måste vara något man kan sätta bokstäver på?.. och har men en gång varit sådan och inte sökt hjälp kommer man troligtvis vara/göra det igen.. därför har jag all anledning att egentligen vara rädd nu.. vad säger att han har gett upp?.. han är ju störd!!

En fantastisk människa

Det blev inte bättre av att jag såg honom på jobbet idag igen.. snarare värre.. tystnaden är så kompakt mellan oss och han drar en svart dimma efter sig.. som jag täcks in i och det läggs en sordin över hela tillvaron.. helt ohållbart med andra ord.. jag insåg att jag var tvungen att prata om detta för att inte mina arbetskamrater, iaf de på avdelningen skulle tro att jag är helt schizofren.. men det är svårt att bara prata, inget man bara nämner i förbifarten.. fem minuter innan jag skulle sluta tog jag beslutet och ringde min chef, bad om ett ostört samtal angående en privat angelägenhet.. när dörren slogs igen bakom oss brast jag ut.. tårarna bara rann.. och det var så skönt att släppa den där fördämningen.. jag får gråta.. något osammanhängande berättade jag om hur jobbigt jag tycker det är att se honom.. och om varför.. att hon är bra det visste jag redan, men att hon är fantastisk vet jag nu.. och hon tog mig på allvar, hon erbjöd sig att åka till kvinnojouren med mig och lovade att vara ett stöd om det skulle visa sig bli värre.. Tack
Jag vet inte hur allt kommer att utveckla sig, jag hoppas bara på min inre styrka, att jag ska kunna se honom och spotta på honom.. inte bokstavlig talat.. men jag ska kunna se ner på honom.. se den skit han är.. och få känna mig glad och trygg på jobbet.. den styrkan ska jag kämpa med.. sen får han göra vad fan han vill

Mörka ögon och ett knep

När jag cyklar hem från jobbet ser jag honom på långt håll, det går inte att missta sig på hans hållning och gångstil.. kaxigt, kompakt och vaggande.. vägen är för smal för att tvärvända på och det är för mycket snö för att cykla rakt ut och bort från hans närmande gestalt.. han har inte sett mig men mitt hjärta börjar slå så där snabbt och allt blir lite suddigt.. jag bestämmer mig för att titta på honom, han tittar upp precis när vi möts.. hans mörka ögon har liksom borrat sig djupare in i huvudet, han har mörka ringar runt ögonen.. och en stor jacka.. med ens blir jag fruktansvärt äcklad, vi säger inget och så är stunden över.. jag vågar inte titta bak, men funderade länge på det som precis hände, hur hade jag sett ut.. arg, frågande.. glad?!.. skulle han skicka sms nu!?.. men inget hände.. och jag kunde pusta ut.. igen..

Han fick ju mig till att byta mobilnummer.. det bestämde han eftersom det var så mycket folk som ringde olämpligt.. olämpliga samtal var i stort sätt alla som ringde efter klockan 9 på kvällen.. och speciellt helgkvällar.. och speciellt om denna någon som ringde var av det manliga könet.. Han hade mycket problem med detta länge, vilket jag bara avfärdade och inte gjorde så stor sak av.. min korta ton gjorde ju att de flesta slutade ringa.. och det var helt enkelt inte ett så stort problem.. tyckte jag.. tills en eftermiddag då tillochmed jag blev chockad över att min typ första pojkvän ringde.. den gamle pojkvännen satt just nu och ransakade sig själv och ringde runt till alla gamla flickvänner och vänner..hela grejen var ganska märklig.. och så frågade han ut mig om saker som hade hänt när vi var tillsammans.. typ 10 år tidigare.. samtalet var kort och relativt innehållslöst.. jag fick i vilekt fall panik direkt efteråt och raderade honom från samtalslistan.. när idoiten kom hem kunde jag inte hålla mig ändå, utan berättade vad som hade hänt, först var han glad över att jag berättade, sen ville han veta hur länge vi pratat och exakt vad som hade sagts.. sen ville han ju kontrollera detta med min samtalslista.. då sket det sig, den hade jag ju raderat.. då gick han in och kollade min specifikation.. men den hade ju inte hunnit uppdateras.. då ber han mig ringa upp killen i fråga och fråga honom ungefär hur långt samtal vi hade med varandra.. för att se om det stämde överens med det jag hade sagt.. att han inte trodde på mig är väll ganska underförstått vid det här laget.. jag vägrar ringa upp, det hade varit hur skumt som helst.. sen hade jag inte hans nummer ändå.. på något sätt skulle jag kunna få tag i det, men inte speciellt diskret.. han tvingade mig så småningom iaf att leta reda på numret.. han sa att antingen ringer jag eller så var det slut mellan oss.. jag kommer inte ihåg hur vi löste det, jag tror att klockan hade blivit så mycket och jag körde ett fultrick jag brukade dra till med när det var kris.. ringa mamma eller pappa.. eller i värsta fall hans föräldrar.. var klockan tillräckligt mycket hann han alltid stoppa mig innan jag ringt..han ville ju inte att de skulle bli oroliga.. och så blev det väll någon form av försoning.. försoningen i detta fall var att jag bytte nummer på mobilen, vilket jag helt enkelt gjorde efter denna händelse..

En liknande händelse var när vi bråkade om de lättklädda väggkalendrarna jag och mina två närmsta tjejkompisar gjorde till våra tre närmsta killkompisar en gång.. när han hittade den behöver jag kanske inte berätta att det orsakade en viss ilska, och raseriutbrott.. den låg dessutom i en låda jag bad honom att inte titta i, vilket han då givetvis skulle göra.. suck.. att det fanns fler av denna kalender kunde han inte riktigt leva med, han ville att jag skulle samla in alla kopior.. så mitt i natten sa jag okej, jag ringer väll och fixar det.. men jag han knappt slå upp första numret i telefonen försen han insåg vilket rabalder det skulle ge.. och jag slapp..

Tvättning och kroki

En minut är en jävlig relativ tid.. har precis suttit i 20 minuter och väntat på att en minut ska gå på tvättmaskinen..jag satt där och insåg vilken oinspirerande plats min tvättstuga är.. inga arga lappar eller kvarglömda roliga kläder att fnissa åt.. inte ens något att bli irriterad över så att jag kunde komponera ihop en arg lapp själv när jag satt där och väntade.. nej tvättstugan i vårt hus är perfekt..så perfekt att tillochmed jag som är hyfsat pedantisk skiter i att svabba golvet och rengöra filtret på torktumlaren efter att jag har tvättat.. hela jävla huset är ju fyllt av svabbande kärringar.. och har jag tur sitter det en arg lapp under mitt namn nästa gång jag kommer ner.. behöver lite action i tillvaron tror jag.. Medan jag satt där och dinglade med benen och läste den enda skylt som jag inte fattade.. torktummlaren avser endast torkning av vattentvättat gods.. vad torkar man annars?! funderade jag iaf på en massa bra.. att det kommer bli en väldigt bra vår.. städade ut en garderob idag, som min söta vän ska få ockupera nu när hon flyttar in.. ska bli mysigt att ha henne här.. samtidigt som jag städade ur hittade jag en massa kul som jag bara stoppat in i vrårna när jag flyttade in..en massa kläder jag nu kan använda igen..de sitter inte längre som säckar.. och en massa skisser.. fast det tråkiga är att jag slängde så otroligt mycket när jag bodde med idioten.. sånt som är kul att hitta nu när man spontanstädar.. jag fick slänga allt som var minnen.. och en väldig massa skisser eftersom jag målat mycket kroki..detta tålde han inte.. han förstod inte var grejen var med att sitta och måla av nakna karlar.. ja försökte förklara det som konstform.. han blev äcklad, han fick mig att säga att det var äckligt och något jag ångrar att jag gjort, sen fick jag slänga alla skisser.. i slutet av vårt förhållande kom vi in på diskussionen om kroki igen, då sa jag som jag tyckte.. att det var bra att måla kroki för att lära sig rita.. han blev vansinnig, men jag stod på mig.. trots att han den gången bokstavligt kastade in mig i väggen och slet sönder mitt linne.. den gången fick jag en fläskläpp som heter duga, återigen fick jag skylla på hunden..

Hund

och så bara sköljde allt över mig, som en jävla våg.. en våg av påminnelse.. så var han där, på min avdelning..smygande trevande.. och helt mal placerad.. jag såg han på långt håll, fast just då stod jag och redogjorde för en händelse med min kollega, mitt i min utsvävande historia om metervaror såg jag honom, helvete tänkte jag högt.. fick lite svårt och andas och försökte något osammanhängande berätta klart min historia.. min kollega förstod, jag fick sätta mig ner och andas lite djupt och koncentrerade mig på att inte gråta.. då släntrade han förbi igen.. sjukt ovärt.. fast jag såg bara honom i ögonvrån den gången.. Sen blev jag helt nojjig, och vägrade vara själv..något svårt att göra allt i par.. jag gick efter som en svans och fick inget som helst gjort.. sen kom en annan kollega fram och insåg vad som hade hänt, hon vet allt och det var skönt att bara släppa ut alla känslor för henne.. jag insåg när jag pratade med henne att jag är rädd, fruktansvärt rädd för honom.. inte för att han bokstavligt ska komma fram och slå ner mig.. men hans verbala terror.. jag kanske låter kaxig och stark..men skulle detta hända skulle jag vara knockad innan han hunnit uttala ordet hora.. jag har byggt upp en mur mot honom.. fast i frigolit.. den håller inte för något, den är typ genomskinlig och ljudet tränger in.. Den återstående timmen var jag helt övertygad om att jag skulle fått ett hemskt sms från honom, vågade inte gå och kolla.. men förberedde mig mentalt och överväger starkt att gå till min chef om något sånt skulle inträffa.. men inget sms..och det var en kort arbetsdag så det gick väll över förväntan ändå ?!
Så kommer jag hem och sätter mig här, då ringer kvinnan från kenneln där vi köpte vår hund, och jag får redogöra på dansk/engelska om hur vår relation är..eller inte är.. varför har inte han haft kontakt med henne? Vi var ganska noga med att skicka bilder och skriva mejl iaf en gång i månaden.. hunden ja, honom saknar jag ibland så det gör ont.. försöker förtränga och pratar aldrig om honom... det var inte min idé att skaffa hund..visst jag har alltid gillat hundar, men jag hade nog inte självmant köpt en hund just då.. men precis som bilen trodde jag att det skulle rädda vår relation.. så jag hängde med i hans eviga prat om hundar, utställningar och tävlingar.. satt i åtskilliga timmar på golvet vid hans dator och tittade på hundklipp på youtube.. Vi kom i kontakt med en kennel i Danmark..för det skulle vara en speciell ras..vi la handpenning och stod i kö i flera månader.. Det är nästan exakt ett år sedan vi hämtade honom nu.. och det var allt annat än en dans på rosor.. Efter julen var det mest skrutt mellan oss.. Jag hade stressat hem från ett halvtaskigt julfirande med familjen.. för att mötas av bråk.. i mellandagarna hotade han med att ställa in flytten om jag inte gjorde ett klamydiatest omedelebums.. vilket jag gjorde efter många dagars tjat, detta var negativt.. men han ville hitta en ny hake såklart..sen var det flytt.. under julen hade han spelat bort hela lönen för januari.. och att flytta kostar ju en slant, likaså att ha bil som vi nu hade.. när sen resa och slutkostnaden för hunden kom började han ligga riktigt back.. från och med nu slutade han betala tillbaka sina skulder hos mig..han fick panik och sa att han mådde dåligt av att vara i ständig skuld hos mig.. det var bättra han betalade allt sen när han hade fått pengar igen..vi hade ju hela livet på oss..Men jag tyckte fortfarande det var värt, vi skulle bli sambosar på riktigt, ha hund och bil.. nu skulle väll ändå allt ordna sig?! Om det inte skulle vara så att själva hämtningen av hunden skulle blir helt förstörd.. Vi bråkade om något kvällen innan..han skulle minsann inte följa med och hämta hunden, ville jag ha hund fick jag köra själv..vilket jag sa att jag skulle, hunden var mitt halmstrå.. Det blev ju givetvis så att han följde med ändå, men i bilen blir det kaos.. och detta kommer jag ihåg, vi ska sova en natt hos mina föräldrar eftersom det är en ganska lång resa.. i bilen frågar han mig om i vilket rum jag och mitt ex hade sovit när vi sov hos mina föräldrar..detta är känslig mark för jag kommer typ ihåg att jag svarade något annat sist han frågade detta.. jag chansar, och chansar fel.. helvete.. han ber mig vända..han vill hoppa av.. han sitter och surar och jag bara kör.. jag vill hem till pappa.. men desto närmre vi kommer desto grinigare blir han.. han hotar med att ta tag i ratten om jag kör snabbare..han öppnar dörren och hoppar nästa ut.. han vill av.. han sitter och skriker, och så hot.. han hotar med att berätta för mina föräldrar att det är slut mellan oss nu.. tillslut måste jag stanna.. och nu är vi bara en halvtimme ifrån.. han springer rakt ut i skogen.. jag springer efter..det är beckmörkt.. men han ska till stationen så han kan ta tåget hem.. tillslut ger jag med mig, jag ska skjutsa honom till stationen..sen går jag med på att det är slut..jag pallade helt enkelt inte mer.. Han vägrar låta mig köra..han litar inte på mig.. tydligen höll jag på att ha ihjäl honom när han hade öppnat dörren och jag gasade på.. han sätter sig vid ratten och ska köra.. utan körkort.. han kör mot mina föräldrar, i bilen frågar han om jag vill vara tillsammans med honom trots allt.. jag svarar ja.. Vi kommer fram en timme sent till mina föräldrar som väntat med maten.. och en lam ursäkt om att jag blev bilsjuk.. efter detta blev återstoden av resan riktigt trevlig.. trots allt..

Uppryckning

Det finns säkert en högst psykologiskt förklaring till mitt sinnelag ikväll.. känner mig framför allt ensam..så får jag ångest i stötar.. men det har inget med idioten att göra..inte om jag ska ge honom en rättvis chans och inte skylla allt skit på honom då.. vilket i och för sig är ganska bekvämt.. Nej det handlar snarare om en sån där ensamhet som kickar in efter en helg full med trevligheter.. eller så är det för att måndagar är veckans hemskaste dag för en singel..nu mår jag mer som min ovattnade blomma ser ut.. den skulle nog behöva lite kärlek.. det är nog det jag vill ha, det är dåligt med kärlek i one night stand, det är kasst att ta av andras kärlek även om jag försökte, bara låna lite.. och det är lågt att leta kärlek i gamla flammor.. det är uppryckning på mig nu..
rensa ur huvudet på gammalt skräp
skriva klart om idioten
å inte tänka så jävla mycket

det får duga

För det är det här jag vill

Moraliskt eller ej, till huvudstaden åkte jag och det blev en sällan skådad lyckad helg. Helgen har innefattat, fest, sång, musik, alkohol, shopping, sex, semlor, vänner, dans och pizza.. allt i mängder och i en salig blandning.. tack sötaste syster!! När jag nu ikväll satt på bussen hem kom dock alla tankar i kapp, sådana där jobbiga tankar.. att det var just sånt här, sånt här som jag älskar att göra som han tog mig ifrån och fick mig att tro att jag inte ville eller behövde längre.. Jag kommer ihåg dagen då vi gjorde slut och vi tog en promenad tillsammans innan jag åkte ifrån stan, då frågade han om jag skulle börja åka iväg och festa med okända killar i andra städer nu.. och jag svarade ja.. Inte för att det är det eller någonsin varit det det egentligen handlar om.. men det är och var lättast att prata hans språk.. han blev sur.. men vad gjorde det.. Nu vill jag slänga det i ansiktet på honom..han kan få kalla mig vad han vill, jag vill att han ska fatta att det var det här som gör mig glad.. men jag vet att jag aldrig kommer göra det, orka..

Sjukling

Jaha, då sitter man hemma och är sjuk då.. typ min första sjukdag någonsin.. förutom bakfyllan tidigare i höstas som gjorde det totalt omöjligt för mig att ta mig till jobbet, då kan man snacka om sjuk.. men nu.. kallsvettig är väll inte någon sjukdom?! Gick i alla fall en runda till jobbet idag, men blev hemskickad efter två timmar och så får jag inte komma imorgon..tydligen finns det en viss smittorisk av mitt tillstånd.. Betyder det då att jag får åka tidigare till Stockholm imorgon, eller måste jag ligga hemma till fyra och åka när jag skulle slutat jobbet.. ett högst moraliskt ställningstagande..
Hittills idag har jag hämtat min mobil, ätit ohälsosamma mängder godis och försökt mig på att laga mat.. men inget av det smakade något, min avsaknad av kryddor i matlagningen gjorde sig otroligt påmind idag när smaklökarna är ordentligt invaddade.. Men hallon/lakrits skallisar kan man alltid lita på! Min söta vän som hade min mobil skickade även med mig en säsong sex and the city, som ja nu ska bädda ner mig i soffan framför.. kanske inte är så dumt att vara sjuk i alla fall..

Låtsassjuk på riktigt

Nja, så värst mycket känslor är det inte idag.. inte psykiska i alla fall.. är faktiskt jävligt nollställd.. det kan bero på all vadd som nån jävel petat in i varenda hål i huvudet.. den gör att hörselförmågan är nedsatt, näsan knappt andningsbar och munnen torr som sandpapper.. Sen går jag runt och fryser och svettas omvartannat.. men jag skulle inte själv kalla mig sjuk, jag brukar bli sån här när andra ligger hemma i feberfrossa, blir liksom aldrig sjuk på riktigt.. så trots den oroliga nattsömnen dels pga en ofungerande näsa och dels pga oron av att inte i vakna i tid.. är för tillfället mobillös, men den ligger på ett säkert ställe, så den ska hämtas så fort tid ges.. I vilket fall hoppar jag upp på cykeln som brukligt när jag ska till jobbet och trampar iväg.. fast denna morgon är jag beredd att erkänna att det var jävligt dumt att cykla till jobbet.. snö är jag van att cykla i eftersom vi har haft värsta vargavintern i år.. men inte orkan och snö.. i drivor.. och plogmannen hade nog försovit sig, eller så prioriterades mina vägar bort..Så det vore lögn att säga att jag cyklade till jobbet.. slirade,sladdade och fick helt enkelt gå! Men väl på jobbet har jag haft en ganska mysigt arbetsdag, trots ett evigt av och påtagande av tjocktröja.. eftersom min kropp inte riktigt kan bestämma sig.. Sen hade jag ett särdeles dåligt tålamod, funkade inte allt på andra försöket gav jag upp.. Men utan att jag själv kände efter för mycket, så var det många som kom fram och undrade hur jag mådde, jag sa som det var och de sa att jag borde gå hem och lägga mig.. vilket jag ryckte på axlarna åt.. jag ville ju jobba.. men på fikan, när typ femte personen sa till mig att man får faktiskt vila, började jag faktiskt tro på dom.. och eftersom alla mina punkter på att göra listan var avprickade och jag dessutom hade fått ont i magen för att jag åt fikan för snabbt på fastande mage, tyckte jag det lät som ett ypperligt förslag att gå hem och vara lite sjuk.. Men trots alla ovan nämnda symptom känner jag mig inte sjuk, bara lite off.. När jag sa till min chef att jag skulle åka hem och vila, blev jag beordrad att lämna cykeln på jobbet, den skulle nog töa fram i vår någon gång.. mycket roligt.. I stället fick jag plusa iväg till bussen, och jag kunde ju inte skicka iväg någon smsbiljett, så jag fick gå in på ICA, för att ta ut pengar.. där var jag även tvungen att testa hur sjuk jag egentligen var.. köpte ett dajm, som jag smällde i mig på bråkdelen av en sekund.. men den var inte så smakrik som brukligt.. Slutsats: vadd i smaklökarna.. Sen satt jag och slötittade på onsdagshandlande folk.. En jätte stor man, så stor att han fick en extra rumpa i sina alldeles för tajta byxor, hade ett högst pedagogiskt samtal med sin ganska välartade son på typ fem.. han lät sonen stoppa in kopongerna för snus i snusmaskinen så denna sen spottade ut doserna.. Pojken ville ha ett av paketen i den andra maskinen, cigaretter, men då fick han istället en föreläsning om hur skadligt tobak är för hälsan.. att sådana paket skulle man akta sig för, det var gift! men hallå, du lär ungen köpa snus, vad är det? godis?.. och övervikt... jaja.. människor är roliga.. Sen kom bussen, anledningen till att jag inte åker buss är inte för att jag försöker leva sunt och därför cyklar till jobbet.. nej det är för att det är sjukt oekonomiskt att åka buss, typ 22kr för en enkel resa, en resa som tar mig tio minuter att cykla.. sjukt ovärt! Väl av bussen fick jag en impuls att testa om man kan gå fast, jag menar cykla fast har jag testat likaså köra fast.. men gå fast.. så jag går rakt ut i den meterhöga pudersnön i mina vita sneakers och tunna jobbebyxor.. jag gick inte fast, jag fick ont i knäet och en jävla massa snö med mig upp i lägenheten, kanske inte det smartaste jag gjort.. men va faen.. jag är ju sjuk.. Jag tror jag är låtsassjuk på riktigt!

Suck..

Under hösten fick jag även svårt att hänga med i mitt sociala liv.. jag var ju fortfarande ordförande i föreningen, men jag kallade till färre möte, försökte få dem snabbt överstökade och ville inte prata fest, jag fick dessutom en massa skit för att ha skött nollningen dåligt..inte så konstigt, jag var ju inte ens där.. När jag sen försökte sitta och försvara mig för att jag ville ha bort alla bilder på mig från föreningssidan, var det ingen som fattade vad jag höll på med.. något var galet, men alla blev mest sura och jag stod på mig.. F stod dock på min sida..
Jag blev tillfrågade om att vara vice ordförande till arbetsmarknadsdagens projektgrupp under det kommande året, jag sa att jag skulle tänka över det.. när jag egentligen borde vara överlycklig, och det var verkligen ett uppdrag jag hade drömt om, men jag sa nej.. skyllde på skolan..Ändå tog jag risken och diskuterade saken med honom först, han frågade om det innebar fest med främmande killar, jag suckade och sa att jag skulle tacka nej..han blev sur och undrade varför jag var tvungen att förstöra hans lugn med mina fester och kompisproblem hela jävla tiden.. Jag har aldrig under min studietid haft så lite vid sidan om studierna som denna termin, jag har aldrig kunnat lägga så mycket tid på mitt eget välbefinnande som denna termin och jag har aldrig varit utan alkohol under så lång tid som under denna termin, ändå mådde jag bara sämre och sämre.. Han fick mig att köpa bil, ändå är bil något jag aldrig självmant skulle lägga pengar på.. han hade givetvis inte körkort och innan jag visste ordet av så hade han och hans pappa hittat en bil som vi skulle köpa. hans pappa la handpenning och vi delade på resten, det var inte så farligt dyrt, men det var ju jag som skulle stå på den.. kommer ihåg när jag satt i den främmande mannens kök utanför stan och skrev på kontraktet medan idioten och hans pappa tittade på mig.. jag kände mig otroligt låst, och igen var jag i en situation jag inte ville vara i, men kroppen löd inte hjärnan och handen skrev på.. Det var absolut inget fel i att ha en bil, helt plötsligt var jag friare än någonsin, det var bara en hake, jag ville vara snäll.. så precis som matinköp, matlagning och städ hade blivit mina uppgifter blev bilkörning detta.. jag hämtade och lämnade honom på jobbet var eviga dag, min dag planerade jag efter hans arbetstider.. det skulle ta lång tid innan detta upphävdes.. Men jag vet att jag ofta gjorde mer än vad jag borde, och han sa aldrig till mig att göra något av detta.. men hade jag inte gjort det hade det säkert orsakat en massa onödigt gnäll, och när han kom hem ville jag självklart ha så lita anledningar som möjligt att starta gräl.. en jävla massa trippande på tå med andra ord.. Så så värst mycket egentid blev det ju sällan.. Men va fan hjälpte det att vara snäll när jag ändå var en hora?!

Lunchrast

Det finns många fördelar med att ha mitt jobb, och en i synnerhet stor fördel är alla arbetskollegor..det är mysigt att gå på lunch och fika för man vet aldrig vem man ska få träffa eller vad som kommer att pratas om.. Med idioten var det annorlunda, vi hade alltid lunch och fika tillsammans.. vi mötte upp varandra på respektive avdelningar och gick hela vägen tillsammans, och det är en lång väg när man måste koncentrera sig var man kollar hela tiden.. Tittade jag i golvet såg jag förtryckt ut, kollade jag i mellan höjd, så var de för att kolla in skrevet hos mötande killar och kollade jag upp var det för att spana.. Eftersom det i stort sätt är omöjlig att inte falla in under någon av de tre faserna blev han ju för det mesta sur på våra promenader till personalmatsalen.. En gång gjorde jag dessutom misstaget att hälsa på en ny arbetskamrat, en manlig sådan.. efter det var denna killen offer för misstankar och svartsjuka.. Väl i matsalen, satte vi oss vid ett eget bord och åt tillsammans, där försökte vi reda upp dispyterna på ett sansat sätt så att ingen annan skulle fatta.. oftast började jag gråta över hans falska anklagelser.. då blev han förbannad och började väsa, att jag var en jävla hora som bara ville ha killarnas uppmärksamhet, det var därför jag grät.. å nu höll jag på att göra så att han fick sparken dessutom.. det skulle jag få för.. vänta bara.. Ibland lämnade han bara bordet, med mig sittandes gråtandes kvar, ibland (oftast) sprang jag efter i ett sista försök att reda upp saker innan vi skulle tillbaka till respektive avdelning och försöka jobba några timmar till.. För det mesta redades inget upp, jag fick halvspringa lite småpatetiskt efter honom, när vi var framme vid hans avd. kunde han vända sig om och säga något i stil med.. efter idag vill jag aldrig mer se dig, du flyttar ut det första du gör ikväll, lovar du det?!.. eller.. den vanligaste.. det här ska du få för, vänta bara... Ibland gick jag med ögonen fyllda av tårar till mitt, men bara en stund senare var jag tillbaka för att hänga över hans disk, med vetskap att jag filmades av övervakningskamerorna.. för att tigga och be om förlåtelse.. som jag aldrig fick.. för det mesta ignorerade han mig, svarade spydigt eller väste åt mig att försvinna.. När vi sen skulle på fika eller vi skulle hem hade han redan gått, och jag fick springa efter.. kanske ta bilen och försöka truga in honom i den från busshållplatsen han stod vid..

Idag var i alla fall en sådan härlig dag i matsalen, hamnade med två härliga tjejer, vi pratade om karlbekymmer, det visade sig att en av töserna har det trassligt med sin karl, han har dåligt temperament och manipulerar henne.. det fick mig att prata.. efteråt blev hon väldigt glad för att jag hade berättat så mycket, det hjälpte och stärkte henne jätte mycket.. själv ville jag bara gå till min avdelning och gråta.. men jag är glad att jag kan hjälpa..