Sjukdomen heter störd

När jag kom till jobbet idag tog min chef mig avsides.. hon hade pratat med personalansvarig och utan att ha sagt något ändå sagt att det var en sak som inte riktigt stod rätt till, men vi ska se hur det utvecklar sig under veckan.. sen informerade hon mig att han har börjat jobba heltid.. hon sa även till mig att inte gå runt själv och inte gå å fika själv.. om jag bara vänjer mig vid att se honom så kanske detta kommer att lösa sig relativt smärtfritt..
är det detta som är att vara traumatiserad!?

Igår kväll var det fika på stan med tre fina flickor.. mycket tjejsnack och hela historien slank ur mig.. det är så mycket lättare att prata nu än vad det var för bara några månader sen.. men det är skönt att berätta.. bara jag inte får någon särbehandling.. det har blivit väldigt enkelt att prata för att det är bara historier eller vissa utdrag jag gör.. som när jag skriver.. jag försöker inte dramatisera eller överberätta.. är ganska saklig.. så saklig att jag blandar inte in några som helst känslor.. känner att det går nästan lite långt när jag tillochmed sitter och ler eller skrattar till mitt i min historia.. Det jag inte riktigt får med mig är det jag utsätter de jag pratar med för.. för mig är det ingen big deal att skriva.. det jobbiga var ju att vara med om det.. och det är jag ju klar med..

Två reaktioner
Åh, jag läser din blogg. Herregud, herregud. Mina ögon är blöta och magen gör ont. Du är stark du. Stark och bra

Din blogg är fruktansvärd men du skriver väldigt bra.. du är en hjälte som slagit dig fri

Efter kvällsfikan då vi tillslut vände min tragiska historia till komik.. det gillar jag.. mer sånt.. Så var det dags att cykla hem.. då står han på torget.. tur i oturen var torget fullbelamrat av fulla tonåringar och rallybilar.. men jag såg honom utan tvekan.. med hunden, ville titta men ändå inte.. trots mörkret och att jag hade min luva uppe är jag säker på att han såg mig.. och hans blick brände i ryggen..
Det vi diskuterade på fikan som är läskigt men intressant är att alla kvinnomisshandlare eller manipulativa människor överhuvudtaget följer helt oberoende av varandra samma mönster.. vi kom fram till att eftersom de troligtvis inte läser någon handbok eller har en åtta veckors plan för sitt handlande måste detta vara en sjukdom.. det måste vara något man kan sätta bokstäver på?.. och har men en gång varit sådan och inte sökt hjälp kommer man troligtvis vara/göra det igen.. därför har jag all anledning att egentligen vara rädd nu.. vad säger att han har gett upp?.. han är ju störd!!