Bitter

Det är så konstigt, har kommit in i en ny fas eller något, såhär till årets slut.. Jag vet inte riktigt hur hat känns, men jag har definitivt börjat få otroligt mörka känslor för honom, han har ju fan inte varit riktigt klok, desto mer jag pratar om det och desto mer distans jag får, ju klarare blir det.. och jag känner mig inte alls stark längre, alla säger att jag är stark.. det känns mer som naivitet, dumhet från min sida... va fan skulle jag stanna så länge med honom?! För att jag var stark.. ?! Så fort jag hör hans namn börjar jag skaka.. nerver i obalans, då hjälper det att röka.. inte så jävla sunt... suck.. är inte bitter, nejdå.. men funderar fan på att bli det..
Men jag är glad, kanske gladare än någonsin.. men med ett bagage för en hel karavan..
Puss på alla söta

I trapphuset

Vissa händelser är svåra att förklara, likaså mitt uppträdande i vissa situationer.. Ett exempel är när han slängde ut mig från lägenheten, för det första, varför gick jag inte bara vid dessa tillfälle? Varför?! Istället stod jag i trapphuset och funderade på det, planerad det.. men gjorde aldrig det.. jag vet att jag var rädd för följderna.. Kommer speciellt ihåg ett tillfälle, stod i trapphuset, visste inte riktigt vart jag skulle bli av.. inga nycklar, så jag ville ha bestämt mig innan jag lät porten slå igen bakom min rygg, fast jag visste hela tiden att jag aldrig skulle fatta något sådant beslut..fattade sällan beslut överhuvudtaget, väntade på en händelse som skulle mana till handling, typ om en granne kom..eller något slags mirakel... sällan hände något av det, inte heller denna gång.. Efter ett tag kom han på att det var lite dumt att slänga ut mig, hör att han klär på sig i lägenheten, hör han öppna dörren och börja gå ner.. önskade att en hemlig dörr öppnade sig i väggen i trapphuset, så jag kunde gömma mig där.. det öppnade sig inga hemliga dörrar.. istället stod han plötsligt framför mig.. då börjar vi skratta.. för visst är det någonstans en lite komisk situation.. tragiskt komisk

Sunt förnuft och julhelg

Funderar allvarligt på att börja använda mitt sunda förnuft..vet inte riktigt vart jag har det någonstans, borde väll vara i en mörk vrå, så det är väll bara att damma av och trycka på play.. Borde i synnerhet börja använda det angående ett visst ex som annars kommer att vända upp och ner på min ganska sköna tillvaro.. Problemet är att jag låter det sunda förnuftet ligga på hyllan till efter tisdag, för på tisdag ska vi träffas igen..inte så förnuftigt, men jag vill juh... men sen.. sen lovar jag att fan börja använda det, med våld i värsta fall!! När sunda-förnuft-bandet surrar igång, är det en något bitter person som upprepat talar ur högtalarna i bakhuvudet att i gammalt skit ska man inte rota, låt den gamle hunden var begravd, rör inte i spilld mjölk och kasta inte sten över ån innan du är inne i glashuset... och ja, alla de andra ordspråken som har ältats i århundrade för att vi inte ska bittra.. och ändå bittrar vi..

Juldagarna rasade på i en väldig fart, roligast var julaftonsnatten då syrran och jag anordnade en konsert i Jesus ära.. The band, drack minst tre flaskor rött, tror det slank med någon roseflaska på slutet när det röda var slut, spelade trummar och koskälla till julottan började och skrålade med i allt som lät som en melodi.. Juldagen var något mer nedstämd, mina snölyktor regnade bort och mina spyor färgade den återstående snön röd.. för jävla tragiskt att spy på Jesus födelsedag, men en av de roligaste födelsedagsfesterna hittills!! Efter julmiddag nummer tre, paketöppning nummer två av tomte med masken hängande en halvmeter från ansiktet och med en stämma misstänkt likt grannens var det dags för den traditionella utgången med vännerna, är nog den enda tradition som jag följt de senaste tio åren, dock höll jag mig nykter av bland annat ovanstående orsak..
Dock vet jag inte om en nykter hemvändardag är att rekomendera, det var lite jobbigt när folk började bli fulla, sentimentala och började gråta.. för att de var lyckliga att se mig igen.. inte när de sa det första gången, det var fint, andra gången gulligt.. tredje gången.. okej.. fjärde gången.. femte gången... när de hängde i mina armar, ville gå undan å prata.. fortfarande gulligt, men jag blev så otroligt påmind av att jag varit borta.. att det gjorde ont..Ändå otroligt rolig kväll, och jag älskar er alla, speciellt ringdansen till Armagedon låten där det blev en sentimentaltopp

Överlag är det jobbigt att vara hemma av den anledningen att ständigt bli påmind, men kan inte längre säga att jag inte vill prata.. vissa vill och kräver svar.. Förutom en ångestattack nu ikväll som jag parerade ganska bra genom att börja skratta alldeles för högt vid fel tillfälle samt att ta tre djupa andetag, har det gått över förväntan.. ångesten ligger dock ganska nära tillhands, men jag får hoppas den håller sig i skinnet

Förflyttad, bortskämd och rädd

När tåget rullar in på stationen och viktigt tåginformation ropas ut sitter jag och lyssnar på musik, då jag sen inte förstår var mitt anslutande tåg blivit av är ju inte så konstigt.. men jag lutar mig tillbaka och väntar.. för det finns en grej som aldrig slår fel, oresvana människor blir sjukt nervösa när tåg inte kommer i tid.. dessa folk har ett stort behov av att prata högt om sin nervositet och tåg de inte kommer hinna, och platser de aldrig kommer fram till.. vilket de visst gör, det är sj:s förbannade skyldighet efter priserna man får betala för deras fenomenala service.. så jag slänger upp virkningen och inväntar oresvanamänniskors ångestkör, och förstår på det sättet var tåget är och en uppdatering var femte minut om när det troligtvis kommer att anlända.. Kom fram precis som väntat, en halv mössa och ett par vantar rikare..

Har haft en sån där särdeles underbar dag, i en fantastisk människas sällskap. Vi vandrade fem år tillbaka i tiden, och gjorde sånt som vi gjorde då.. och så låtsades vi att då var nu..nuddade varandra lite så där som bara gör när man inte vet hur man ska röra varandra när man bara vill beröra och känna och minnas, tog en kaffe eller två bara för att få sitta å prata..vi hittade anledningar till att bara för en gång till se.. om kanske då kan bli nu
Nu är jag bara tom, vågar inte drömma, vågar inte hoppas.. kanske är allt för skadat, och det funkar kanske bara på ytan..vågar inte gräva och vill inte minnas.. vill att nu ska vara nu..

Och nu är fantastiskt bra, varje nu är det bästa nu jag upplevt.. vill leva nu, med dig.. men det skulle jag ju aldrig säga till dig såklart..

Förakt

Liten skrutt idag igen.. vaknade med igensvullna ögon och det kändes som hela huvudet var stoppat med bommul..men det var inget att be för.. tog ett morgonbad, åt gröt med jordgubbssylt, det enda kylskåpet hade att erbjuda.. men det funkar.. sen cykla ja till jobbet.. det snöade och snön fastnade i mina ögonfransar som resulterade i svart, svart, svart runt ögonen.. suck.. en arbetskamrat var vänlig nog att berätta att det såg ut som jag varit på krogen till kl 4.. mycket kul.. Förutom att jag mådde lite halvtaskigt fungerade tydligen inte hjärnan heller.. tog självmant på mig alla arbetsuppgifter där ingen hjärnverksamhet krävs.. lyft, bär, släpp, gå till baka.. lyft, bär.. Efter lunch någon gång, på en av mina bärrunder ser jag plötsligt honom, han ser inte mig, eller så spelar han.. han var ledig, hade kaxig gångstil, gick ganska långt bakom honom, utan att jag visste ordet av hade mitt hjärta börjat banka i hundra nittio, och jag hade fått tårar i ögonen, smet in på lagret och grät en skvätt.. huvudet snurrade.. tänk om han såg mig prata med någon, tänkt om han såg mig spana... Det tog ca 5 minuter, sen tog jag tag i mig själv.. jag hoppas han såg mig i en djup diskussion med någon, och jag hoppas han såg mig spana, Glad över vändningen sprang jag ut och gick några extra runder i det området han troligen befann sig.. Jag vet exakt vad han skulle säga om han kom fram till mig.. Såg att du hade kul med honom, har ni något på gång..? Det går inte i ord att förklara för vad jag känner för hans äckliga kommentarer..och dessa levde jag med alldeles för länge.. Små pikar, sms, undandragen i ett hörn för att svara på denna fråga.. vad gjorde du med honom, varför såg du glad ut.. Sen förklara, förklara, förklara.. något som inte går att förklara.. tårar, svullna ögon.. Han släppte allt för att få svar, det hade ingen betydelse var vi var.. jag försökte lugna, svara.. varför gick jag inte bara när han höll på.. vad ville han ha för svar? Känslan är förakt, han kontrollerade mig genom sina vidriga frågor..

Arga lappen

Funderade på att blunda när jag lagade mat idag, så illa såg det ut när jag rörde ihop pulvermoset med en gigantisk ballongvisp i en på tok för liten gryta.. pulver och varmtvatten överallt som sakta bildade en slags seg, torr, geggamojja som jag snu ska förtära med brända köttbullar.. nu ser jag knappt skärmen på datorn för det är så osigt här inne.. var tvungen att göra snabb mat då blodsockret släpade sig efter mig och humöret höll på att falla efter.. När jag lyckats ta mig från jobbet på cykel i tio minus på hala vägar, skyndade jag mig ner med min tvätt till tvättstugan för att se att någon tvättade i mina maskiner.. Lämnade en lapp med otvivelaktigt budskap.. URSÄKTA, TVÄTTID?!?!?!!?!!???!... suck.. så nu sitter jag i köttbullosande arbetskläder och äter mos som växer i munnen..är nog lite bitter..
Annars har jag varit på bekräftelsejakt idag.. Inget att sticka under stol med, är en otroligt bekräftelsetörstande människa.. vet också hur jag får bekräftelse och utnyttjar detta fenomenalt.. Dessutom tror jag att alla är det lite från och till.. så jag brukar säga till folk vad jag tycker om dem, både bra och dåligt.. mina kollegor, klasskompisar, lärare, chefer och expediter i affärer.. Är ganska bra på det där..
Idag jagade jag främst bekräftelse på jobbet, förhörde mina chefer varför jag fått tjänsten..fick höra att jag var bäst.. vad skulle de säga liksom.. hehe Skit samma, jag trodde på dom och ä nöjd!
En annan sak jag sysslat med under dagen var att göra sånt som jag vet att han inte skulle gilla att jag gör.. precis som jag gjorde allt han ville även när han inte såg mig när vi var tillsammans gör jag tvärtom nu.. Inom mig skrockar en förtjust hämdlysten kvinna som jag knappt känner.. Arbetade med en kille idag som han hade extremt mycket problem med, både privat och genom mig.. han hade fått för sig att vi flöratade.. skräll!!! Det var bara det att det gjorde jag inte, grejen är att jag har väldigt svårt för denna männsika överhuvudtaget.. så det var väldigt jobbigt idag när jag skulle vara överdrivet trevlig mot honom bara för att jag vet att han inte skulle gilla det.. jag menar bara en komentar som: Du vet hur killar är, de ställer allt där de är.. höhö.. när jag påpekade att det var lite väl stökigt runt honom... när jag frågade honom om det inte var lite väl att ta i att dra alla killar över en kam verkade han inte fatta vad jag sa.. pucko.. men jag kämpade, allt för att den förtjusta hämdlystna kvinnan inom mig skulle få gotta sig lite..
Moset uppätit, dags å kolla om arga lappen gjort resultat..

En jultillbakablick

Sitter och trycker ut choklad från min chokladkalender som om det vore en godispåse.. har missat några dagar.. Dricker te, tittar på På spåret, och fixar lite med mina julklappar.. Mysig fredagkväll med mig själv, i helgen är det jobb sen åker jag till mamma.. Det ska bli så underbart att åka hem över jul, jag ska stanna nere så länge att jag tröttnar på dom.. brukar iofs ordna sig på ett par tre dagar.. på det sättet är det en klar fördel att ha skillda föräldrar, jag byter var tredje dag ungefär.. Denna julen ska jag ta igen allt det jag inte kunde/ville göra förra året.. Tittar på bilder från förra julen, ser inte klok ut, helt insjunken, mina tänder ser gigantiska ut när jag ler.. hade inte nyfärgat hår heller.. det har jag iofs inte i år heller.. men det väger jag upp med ett bra mycket sundare utseende! Förra året förbjöd han mig att åka ner, vi hade bråkat.. ni ser mönstret, jag jobbade dagen innan jul, han hade julshoppat med en kompis, så det kan ju inte vara att jag spanat, vet inte varför.. men bråk var det på kvällen innan julafton.. men vi lyckades på något sätt bli sams, firade lite jul, åt något gott.. bytte julklappar.. kommer ihåg det som en mysig kväll.. Jag tror vi båda höll masken lite, och tidigt på julaftonsmorgon åkte jag.. det kändes inte okej att åka med ett bråk hängande i luften.. och mycket riktigt skulle det brista.. men det dröjde ytterligare några timmar..
Min vän K och jag har haft tradition sen vi var små att ringa till varandra på julaftonsmorgon klockan 9, så också detta året.. vi hade vid jul ännu inte brutit kontakten, och hon ringde från alperna när jag stod och väntade på något tåg.. Jag var stel, även om han inte var i närheten gjorde jag helst inga fel
Jag ringde honom så fort jag trodde han vaknat, han hade inte tid att prata, jag anade att något var fel.. han ringde upp.. han hade spelat bort alla pengar.. Han var förtvivlad, och mina första timmar hos mamma fick jag trösta honom, sen umgicks jag med systrarna och mamma en stund, sen ringde jag igen, denna gången pratade vi igenom Kalle.. Han krävde så mycket energi av mig hela tiden, alla dessa samtal och stressen av att vara borta från honom gjorde att jag kunde knappt äta julmaten, kunde inte slappna av och mysa i soffan med de andra och gick och la mig tidigt, jag ville bara få hela julen överstökad, så jag kunde åka hem till honom och reda ut allt.. Nu när jag tänker tillbaka på det, var det ju inget att reda ut.. men det var otroligt påfrestande att vara så långt ifrån honom, det blev tiofallt så jobbigt att bevisa att jag inte gjorde några fel, för det var det allt handlade om..

Juldagen blev det värre, för hur skulle jag bevisa att jag inte varit ute och festat julaftonsnatten?.. jag sa att jag pratade ju med honom tills jag somnade.. men det var inget bevis.. mina äckliga systrar hade säkert dragit iväg mig på fest.. jag grät..jag hade inte ens tagit ett glas vin till maten..dessutom hade jga stannat hemma när de andra gick på midnattsmässa som var den enda utgång som byn bjöd på julaftonsnatt.. Juldagen hos pappa gick ganska bra, förutom att jag ringde honom varannan timme, vilket tog min energi även denna dagen.. På juldagsnatten var jag taxi till mina systrar som skulle ut och festa själv åkte jag hem och la mig.. Vilket inte han trodde på.. sen hade han inte mer tålamod.. Han hade en viss hung-up på mitt ex sen jag bodde hemma.. Dels eftersom det är mitt längsta förhållande, dels för att vi gjorde bara slut för att vi flyttade från stan och dels för att han hade fått för sig att han hade större snopp än honom.. Så varje gång jag var i stan, så träffade jag mitt ex i hemlighet.. Grät igen.. hade ju suttit hemma för hans skull, och så fick jag ändå skit.. ibland kändes det som att jag ville göra något.. som att festa med mina systrar.. jag skulle ju bara få samma skit ändå.. Men även om jag fick skit för detta kunde jag iaf med rent hjärta säga att jag inte gjort något... Sen åkte jag äntligen hem, det kändes så iaf då.. jag ville bara till honom så vi kunde reda ut allt.. men resan var så lång.. hela vägen bråkade vi.. han mötte inte mig.. gick hela vägen till honom.. och slängde mig i armarna på honom när jag kom fram.. fick några förmaningar, lyssnade inte.. sen kramades vi.. och då rann allt av mig.. kände mig hel igen..

Jag kommer fortfarande ihåg den känslan, av att jag var bara hel när jag var med honom.. för alla andra blev det så komplicerat att förklara, det var ingen som förstod.. Måste gråta lite nu.. ska tröstäta resten av kalendern..det blir nog jul ändå i år.. och en jävla bra jul ska det bli oxå!! FAN TA DIG.. puss

En resbetraktelse

Satt på t-centralen idag, tycker om att vara på sådana platser, tycker om att titta på folk och fundera på var de ska eller var de har varit.. Jag brukar vara betraktaren som studerar och fantiserar ihop olika männsikors livsöden.. men inte idag, idag körde jag installationen, som är den andra typen av männsikor.. de som betraktaren kan fantisera om.. så där hade jag placerat mig på en bänk, tog onödigt stor plats, och slängde upp min virkning.. För att ta mig till stationen hade jag trotsat snöyrvädret.. med resultat av att bli en snögubbe, då snö fastnar snabbt i filtjackor..det gjorde också att mascaran rann bort från fransarna, och satt nu någonstan runt ögonen.. orkade inte ta tag i det.. det fick vara en del av installationen..
En man bredvid mig bad mig passa hans väska, att han vågar tänkte jag.. men det var nog virkningen som gör att jag ser snäll och pålitlig ut..En annan man gick förbi och tog kort på mig, vilket var lite skumt, men det gick så snabbt att jag han inte fixa till håret eller le.. När det var dags att gå ut till perrongen gjorde jag det alldeles för sent, såklart.. eller jag reste mig i tid, men hade glömt kolla hur långt jag skulle.. och det är inte resvant att behöva jäkta eller inte veta var man ska, vill gärna verka resvan, och tog långa-långsamma steg.. det var fullt på perrongen, alla 1000 människor som skulle till min stad klämmde in sig i två bås.. de var i god tid.. orutinerat.. jag trotsade yrvädret och började gå längst perrongen, gjorde fina mönster på den oplogade perrongen.. folket glodde.. jag lekte installation.. gick jättelångt, såg att folk hade försvunnit.. ännu en gång var det dags att få panik, fast resvant.. är sjukt bra på det.. jäktade med mina långsamma-långa steg tillbaka på perrongen och fick se att det var spårbyte.. hann i fatt folket, kom förbi några till och med.. folk har så bråttom, några blev sura av en tant som sinkade lemmeltåget, jag frågade henne om jag kunde hjälpa henne med väskan, det kunde jag visst inte.. Nehe, kanske skulle visat virkningen.. fick menande nickar av några lemmlar.. Sen gick jag sådär drygt långsamt, så resstressade människor bakom mig blev irriterade.. då tog jag större plats och drog ytterligare på stegen..det var kul.. skrattade lite åt mig själv och sen också åt resstressade männsikor.. Det är kul att resa..

Stockholm

Tack alla söta för stödet och modet ni ger mig att våga och orka ta tag i det gammla och fortsätta skriva..! Imorgon är en tur till Stockholm inplanerad för slutredovisning av projektet.. Lät huvudet ta en minnesresa till en Stockholmsresa för ett och ett halvt år sedan.. Vi hittade på ganska mycket den sommaren han och jag.. vi fick för oss att spontanåka till huvudstaden, vi hyrde en bil men han var sur.. min syster hade nämnt i telefon att jag alltid skaffar killar utan körkort, detta var ett skämt mellan mig och min syster..det var bara grejen över att ett ex nämndes som gjorde honom arg.. i bilen började surhetsmoment två.. jag stannade inte när han ville äta.. jag skämtade och sa att jag kunde släppa av han i diket.. nu när jag ser tillbaka på det var det som att ta hand om ett litet barn..dalta med honom så att han inte skulle bli sur.. blir irriterad nu när jag tänker tillbaka.. slöseri med min tid!! I Stockholm var inget bra heller, han ville inte bo hos min syster, jag sa att vi kunde bo hos hans vänner.. men de var för sent, sen gick jag med uppknäppta byxor till toaletten..det var ju för att jag ville visa upp mig för syrrans kille..han använde det något fulare ordet på f..då fick han fnatt för det och skulle genast åka tillbaka hem.. Lyckades vända honom med sunt prat, vi skulle till stan..han ville ta bilen..ja ville åka tunnelbana.. det blev bråk.. Allting skulle alltid vara på mina vilkor (!) När vi väl tagit oss till stan, han sur som ättika.. försökte vi shoppa..jag lät honom bestämma.. men i herraffärerna kunde vi inte gå, jag passade ju bara på att spana på de manliga expediterna medans han provade kläder.. När jag sen skickade iväg honom med hans kompisar och jag hängde med min syster blev det ett jäkla liv när han kom tillbaka för att se mig sitta å dricka öl med henne, hennes pojkvän och en kompis till honom..då hade ju min syster planerat detta och fixat en blinddejt för mig.. perfekt.. suck.. Men det slutade inte här.. vi åkte hem till min syster bytte om, tog en drink, jag förskte fjäska.. och samtidigt ha kul.. omöjlig kombo.. vi skulle ut och dansa på hans kompis uteställe.. men vi var sena/tidiga fel var det iaf.. å sur var han.. tillslut lyckades vi möta upp hans kompisar, gick ut.. hade kul.. han dansade och såg så lycklig ut! Jag blev glad, syrran sa att han hade fina ögon, jag sa att han är lite konstig ibland, syrran hörde varningsklockor.. Han tyckte jag spanade.. så han drog mig avsides, sen var det bråk.. i nån timme eller två.. trötta efter en lång dag, åkte vi hem till syrran.. Vi gjorde aldrig om denna tur..förbannat trevligt i Stockholm

Skrutt

Idag är det lite skrutt med mig..pumpsen jag svängde runt med på dansgolvet dödade mina fötter och hem fick jag gå i V:s strumpor.. det var kallt, och långt.. Så när jag vaknade var det inte bara den standardiserade bakfylleångesten och huvudbanket.. det var även en förkylningskänsla i hals och kropp.. Tur att jag sov hos V.. ångesten tog vi tag i med hjälp av en solskenspromenad.. och förkylningen fick jag en c-vitaminbrus och en ibumetin mot..
Så nu till det andra skruttiga.. börjar fundera på att sluta skriva igen.. dels pga av att jag har tappat kontrollen på vilka som läser, hur många kan man avkräva tysthetslöfte från egentligen?, och vad händer om fel människa får reda på min historia.. antingen ett skott i pannan på mig eller så skulle definitivt mitt lyckliga liv vara över.. Och sen kändes det så knäppt när vi pratade i telefon sist, det var ju första gången sen jag började skriva.. och då var han så "normal" kallade mig inte hora en enda gång (!).. å då kändes det som jag går bakom ryggen på honom när jag skriver.. han tror ju fortfarande att ingen vet.. suck..

En penisvante

Jag fick jobb, känns ju helt underbart att veta vad jag ska göra i vår nu.. skönt att få göra nytta, tjäna pengar och komma i kapp mig själv! Det som känns lite mindre bra är att jag kommer aldrig riktigt kunna slappna av på den arbetsplatsen så länge han också jobbar där, han sa dock när vi telefonerade att han funderar på att sluta.. Känner lite att jag vill inte bara lämna stan pga honom, jag trivs så himla bra här.. med jobb och vänner och så är det en mysig stad helt enkelt. Ikväll kommer fyra töser hit på julmingel, har köpt pepparkakor, mögelost, skumtomtar, chips och glögg.. tjejerna kommer med vinet, så det ska nog bli en riktig helkväll! Nästa vecka åker jag till huvudstaden med projektgruppen för slutredovisning mot företaget.. på engelska.. Känns lite sådär helt ärligt, jag som är en jäkel på att prata, ifrågasätta och ha svar på tal.. kommer stå å nicka å le.. det brukar iofs funkar som plan B.. är ju ganska söt trots allt, och ödmjuk..

Igår satt jag hos V och virkade vantar å kolla Idol, V virkade en penisvante, det tyckte jag var kul.. men det var hennes första vante någonsin, ganska imopnerande resultat! I torsdags var det utgång med öl och dans, fick en blå näsa, när min söta vän hoppade in i mig.. Men kul hade jag! Som alltid.. Är så förbaskat Lycklig!!!

Innan lät jag tankarna föra mig ett år tillbaka.. men orkade inte riktigt tänka färdigt.. jag var mycket ensam och satt oftas hemma på helgerna då.. men jag tyckte inte det var så tragiskt då som nu när jag tänker på det.. var gjorde jag av alla tankar och känslor egentligen..?!

Over and out

3 månader och 18 dagar..men det är officiellt över..Nyckeln bör ha anlänt honom idag.. så knäppt det känns.. och simpelt.. jaha..var det inte värre än så.. denna förträngningensmakt styr mitt medvetande.. Saknar jag honom? nope..skulle varit igår när jag kröp till sängs å var kall i så fall..då tänkte jag att en karl hade varit bra att ha..det behövde med andra ord inte varit han..Annars var det de bästa stunderna på dygnet att krypa ner bredvid honom, somnade så fort jag lagt huvudet mot hans bröst.. och hans kropp såklart, har aldrig varit speciellt nogräknat när det gäller kroppsformation..men nu har jag fått upp en ribba och den är svårslagen.. Fast jag ligger hellre själv i min lilla, ganska hårda säng än i hans stora.. nya säng.. som dessutom jag har betalt.. suck.. ska jag ringa och fråga om jag får pengarna för den.. hehe
Kanske ska börja jävlas med honom, nu när han inte har fler hakar på mig..

Som jag tidigare nämnt läser jag Unni Drougges bok Boven i mitt drama kallas kärlek.. kommer inte så långt i den.. dåligt med lästid, men sen kan jag bara läsa korta stycke i taget..hakar upp mig, läser om, känner och börjar minnas.. Sist läste jag om hur hon försökte behålla sina vänner, för hon kände sig ganska ensam i förhållandet med sin karl..och varje gång hon umgicks med någon ringde han och en oro spred sig i hennes kropp, och umgängena med väninnorna varade aldrig särsklit länge.. Samma var det för mig.. det var lite ensamt att vara tillsammans med honom, och när jag träffade vänner kunnde jag aldrig riktigt slappna av.. även om det var med en bekant av det kvinnliga könet mitt på ljusan dan.. Helt plötsligt ringde han.. och då gällde det att ha tungan rätt i mun.. för det första gällde det att jag svarade överhuvudtaget, så jag hade alltid telefonen inom räckhåll och såg till att jag hade täckning på den.. Sen skulle jag låta glad, för om jag inte lät gullig så döljde jag något..
Råkade något av ovanstående bli fel..började jag oftast gråta, han slängde på luren i örat på mig.. och jag försökte förgäves att ringa upp för att ordna situationen så fort som möjligt.. situationen ordande sig sällan så fort som jag önskat.. det blev värre.. oftast var detta när jag var i skolan..kom oftast rödgråten in på lektionerna igen.. Var jag hemma hos någon gick jag oftast ifrån och pratade med honom..tyckte alltid att jag lät så tillgjord.. fast folk hörde och förstod ändå.. Blev han på dåligt humör..dog min energi för den dagen.. och oftast åkte jag bara hem efter ett sådant samtal.. han var en otroligt energipåfrestande man.. tror det är därför jag har överskott påenergi nu, energiproduktionen har inte stannat av..

Oborttappningsbar

Tänker inte så mycket alls faktiskt, känner desto mer.. det är väll därför huvudet bara svämmar över lite titt som tätt.. blir sorgsen ibland, oftast är det den där stunden i badkaret strax efter halvåtta på morgonen.. då kommer den där tomma känslan över mig, den där tomheten som sveper bort allt ljust i livet.. då tar jag duschstrålen över huvudet och ruskar om ordentligt..en gång tog jag medvetet schampo i ögonen, det var effektivt.. skulle aldrig låta den känslan ta över..

Blir alldeles rusigt lycklig ibland, utropar Lovely till allt och utrycker ååååh alldeles för ofta åt alldeles underbara saker som vänner och uppehåll i grådasket.. när denna lycka svallar över så drunknar jag nästan.. tar luft och skriker ut.. å blir med ens kär i hela världen..
Dygnet har för lite timmar, jag hinner inte allt jag vill.. umgås, skratta, skapa, gråta, tänka, vara själv och göra det där som bara tar lite tid, men tar för lång tid för att ha hunnits med, typ gå ut med pizza kartongen, fånga dammråttorna i hörnen, måla tånaglarna, tömma diskstället när jag väl diskat och köpa ny mjölk.. Jag önskade tid av tomten i julklapp.. hur förpackas den..?

Har tröttnat på att tappa bort saker, så från och med nu ska jag endast uppfinna oborttappningsbara saker.. ett bra ord är det dessutom.. jag började med att göra mina vantar oborttappningsbara genom att brodera in hela mitt mobilnummer stort och tydligt på båda vantarna.. om inte annat så kanske en prins av något slag hittar dom och ringer.. bäst att testa att tappa bort dem snarast..

Telefon med honom

Allt är så knäppt ibland.. som ikväll.. vet inte om jag ska skratta eller gråta, på riktigt alltså.. så jag gör för tillfället båda delar.. Han ringde, han ville ha sin nyckel.. helvete..har inte hunnit/orkat/prioriterat den.. jag smörade med min mest sametslena röst och bad om ursäkt, lovade att skicka den imorgon.. det funkade bra, han var inte på så dåligt humör.. gött.. Sen var han ju tvungen att frågea en sak han tänkt på länge.. var det så att jag var rasist? Började skratta lite halvt okontrollerat.. jo han tänkte ju eftersom jag hade suttit vid bordet med de andra rasisterna på jobbet..(?) jag skrattade en stund till, det kunde jag väll få kosta på mig.. men.. där höll det på att gå riktigt illa.. han frågade om jag var sarkastisk mot honom, ja sa ja.. han surnade till, och helt plötsligt satt vi i den berömda sandlådan..jag var på gott humör på något egendomligt sätt och slängde en näva sand i rent glädjerus.. Men så klev han bara ur sandlådan, ställde sig vid sidan om.. tittade lite uppfodrande på mig å började prata med mig med myndig rös: "Jag ringde ju bara å frågade efter min nyckel så kastar du sand på mig.. jag har ju inte gjort något fel.." Nej Guuuud nej, kvittrade jag å hoppade upp från sanden.. borstade av mig och var beredd att gå.. men så lätt gick det inte..

Han ville berätta att han går hos hjärnskrynklarn nu, en kvinna som sagt att det inte är något fel på honom, jag frågade om han verkligen berättat allt, det hade han inte..vissa saker ville han hålla för sig själv.. skrynklaren hade sagt att han var för sympatisk, det skadade honom.. han skulle sluta ha samvete.. ??... Han hade tänkt mycket nu.. och kommit underfund med sig själv.. han pratade, jag hummade.. han hade slutat spela, han pratade om ömsesidig respekt.. jag hummade på..detta har jag hört innan.. å funderade på att avsluta samtalet.. då det plötsligt blev en intressant lucka.. Jag frågade hur han känner angående saker han har sagt till mig.. Han sa att han gråter, inget är starkare än ordens makt, hade han visst lärt sig.. han har varit ett riktigt rötägg.. jag kunde inget annat än att humma instämmande.. Han hade haft djävulen i sig, och hade blivit rädd när han insåg att antingen kommer han ta sitt eget liv eller mitt.. Han frågade sig hur han kunde bli sån.. jag hummade, det var en retorisk fråga, hoppas jag.. han upprepade att han fattar nu, jag behöver inte säga.. han fattar nu..
Jag var tvungen att testa honom.. tog ett djupt andetag.. jag frågade om han kände till mönstret som alla kvinnomisshandlare följer.. han har aldrig tidigare erkännt detta för mig.. det gjorde han, han hade själv läst om det.. nu kvickna jag helt till.. och slutade tvärt humma.. Jag frågade om han kunde förstå att om hur hemskt det fysiska våldet än var så är det en bråkdel av det psykiska.. hoten, anklagelserna och orden.. det visste han inte.. han hade ingen aning om att det var det jag kämpade med nu..

Hans psykolog hade sagt att hade det varit bara hans fel hade jag stuckit mycket tidigare.. jag var tillbaka på mina humm.. skulle vilja säga emot psykologkärringen där.. Han undrade hur två personer som uppenbarligen inte var ämnade för varadandra hyste en sådan kärlek till varandra.. Jag hade ett svar, som jag inte gav.. jag sa att jag inte tänkte så mycket på det, jag sa dock att jag inte var bitter, bara synd att vi inte förstod tidigare att vi inte skulle funka.. och då hade vi kunnat lämnat varandra mindre trasiga..

Nu ändrade samtalet karaktär igen.. och jag orkade inte humma längre, gick på toa med honom i örat.. Han berättade att han fortfarande kom på sig med att tänka på mig, min lukt, min kropp och min humor.. Han frågade om jag visste om mina fel.. suck.. sa att jag inte trodde på rätt eller fel.. Han sa att jag var bra på att leva i nuet, men förr eller senare skulle jag hamna i samma fas som honom, han försökte få mig att prata.. säga något han skulle kunna använda sen..pallade inte med analysen.. sa att jag var glad att höra honom prata ut så öppet, och var uppriktigt glad att höra honom må bättre.. sa dock att jag har hört honom prata gott förr men handla på annat sätt.. därför gav inte detta samtalet mig något..
det förstod han..

Jag började släppa på allvaret och skämtade till det, han ville hålla det seriösa samtalet men gav tillslut med sig.. han berättade att han fått en jobbarkompis att gråta.. jag skrattade, inte med honom.. åt honom, samma gammla han.. går någon honom på nerverna dras denna någon ner i sandlådan och blir mulad.. idiot.. slutligen kunde han inte låta bli å fråga om jag menade allvar när jag sa att vi aldrig hade varit menade för varandra, tog det säkra före det osäkra och sa nej..

Tvätt, bantningstips och en nyckelåterlämning

Jag är en ganska pedantisk människa i vanliga fall.. men äntligen verkar jag ha kunnat släppa kontrollen ltie över mig själv..vissa dagar ser min lya ut som ett riktigt ungkarlsnäste.. som idag, disken fyller varje milimeter av diskbänken, pizzakartonger och läskflaskor.. badrumsgolvet är täckt av kläder och handfatet är klätt i diverse tvål och sminkrester.. Kläder har letat sig ut ur garderoben, täcker golvet och krypit sakta över soffan.. på balkongen ligger cigaretteroch flyter i ett överfullt askfat och det är garn överallt i lägenheten.. det är väll där det skär sig lite med ungkarlsvärlden.. vart jag än sträcker mig är jag på ett armlängdsavstånd till en påbörjad vantvirkning.. Dirket efter jobbet idag slängde jag ihop en påse med det mest akuta i tvättväg och cyklade till V för att låna hennes tvättmaskin.. för i mitt hus har dom kommit på att man inte får tvätta på söndagar.. typiskt
Men en mysig söndagskväll med V är inte dumt, detbjöds på glögg, lussekatter, toast och te.. och när Vs sötsug blev för stort blev det dessutom popcorn.. På Vs fettvåg kontrollerade vi min vikt, som har varit på stadig uppgång sen the break up.. lycka! I juni vägde jag 48kg.. mitt mål till jul var 58.. och nu väger jag 57.. dagens bantningstips.. lev med en idiot..
Innan jag begav mig hemmåt för att hänga up min tvätt diskuterade vi olika sätt att skicka till baka hans lägenhetsnyckel.det enda alternativet mognare än det andra.. Ett kuvert med hundbajs blir lite för uppenbart.. bättre något som bara jag vet.. typ doppat den i toalettstolen.. fisa på den.. lägga den i avloppet under duschen.. Kanske ska jag bara gå in i lägenheten mitt i natten och titta på honom tills han vaknar, eller lägga den på hans kudde..med en död fluga.. typ det enda jag skulle förmå mig att döda
Mamma undrade vad jag önskade mig i julklapp idag.. jag sa tid.. det är fan det enda jag har ont om just nu.. jag bubblar av lycka och skaparglädje.. jag vill göra allt, hela tiden.. dygnet har för få timmar bara..

Keso och fredagkväll

Är ingen följare av Idol, men ikväll med en mugg glögg, tända ljus och vantvirkningen i högsta hugg kom det sig ganska naturligt att jag tittade på detta program.. det var ju lite spännande såhär när det var semifinal, å dom sjöng fint alla tre.. men det som fick mig att reagera var den lilla överdriften Jide svängde sig med.. det sitter tydligen 37 miljoner människor spridda i sverige och tittar på detta program just nu.. hade han inte lagt till spridda i sverige.. utan världen.. kanske universum.. så hade jag kanske gått med på det.. klart många tittar och är insatta men.. å lite löjligt blir det när intervjuen i sporten avslutas att idrottutövaren i fråga får frågan om vem han/hon tycker ska vinna Idol..

Det andra i detta fredagsunderhållningsprogram som fick mig att reagera var pojkbandet Westlifes comback.. dock tror jag att fyra ihopplockade, oinspirerande trettioplusare som försöker röra sig symetriskt.. osar och vibbrerar för mycket 90tal.. de stackars fjortisarna på läktaren undrade vem som släpat in gubbarna och visste inte riktigt hur de skulle reagera..

Idag var det alldeles grått av regn i luften..och de senaste dagarnas rimfrost och sol var spårlöst borta, förutom allt salt och grus på vägarna som vittnar om att det ha varit halt.. Vilken tur att jag och mina gruppmedlemmar har målat stora solar och satt på fönstrena runt vår studieplats.. i vår grupp är det alltid mycket sol..om en vecka ska vårt arbete vara klart och veckan därefter ska det vara presenterat och överlämnat..
Virkar vantar som en stickmaskin, säljer och har som mål att låta inkomsterna vinna över utgifterna denna månad.. Dagen har sammanfattningsvis varit till största belåtenhet.. fick en kram av en jag tycker om, ett telefonsamtal av någon jag kan komma att tycka om, en fika med någon som står mig mycket nära och Keso, i massor.. har en liten hung up på Keso.. svårt att beskriva.. frågan är bara när de ska börja säljas i enliters förpackningar..

Ångest hantering

Att rita har alltid tidigare varit mitt sätt att hantera känslor.. men jag har nu kommit på att skriva ger en ännu större ro.. men för att denna bloggen ska tjäna sitt syfte måste jag kunna skriva allt.. jag vill inte tänka på vem som kanske läser och kanske känner sig träffad osv.. Inga namn nämns och allt kan i praktiken vara uppdiktat.. Om någon mot förmodan känner sig träffad så säg till så fixar jag det.. men detta är mina känslor i min berättelse om mitt liv..

Jag måste få använda andras infallsvinklar för att förstå hur jag själv har varit under denna tiden med honom.. jag vet inte det själv.. och det enda som ständigt påminner mig om att jag faktiskt har varit med om allt är den ständigt återkommande ångesten.. ikväll har den varit ganska otäck.. ringde V, funderade på att sova hos henne, men betämmde mig för att rida ut stormen själv.. så vad gör man.. först bet jag av lösnaglarna, därefter mina vanliga naglar.. därefter hög musik, som antingen går att skrika med i ,alternativt sjunga med i.. sen hoppade jag.. detta är sant..sen kändes det bättre, satte mig för att virka och kom i balans.. två timmar senare var det dags igen.. då tog jag en bok, och ner i badkaret.. badkaret har en lugnande effekt på mig.. men det hade inte boken.. Boven i mitt drama kallas kärlek, kunde jag likagärna varit författare åt.. ska ta ett snack med Unni..
La mig sen i sängen, med boken.. man kan inte konsentrera mig.. för jag är arg.. arg är verkligen inte en vanlig eller särskilt klädsam känsla på mig.. å andra sidan är jag absolut inte långsint så snart kommer jag att ha glömt varför jag är arg..

Skulle bara säga det.. vill gråta lite till.. får läsa lite till.. eller så terroriserar jag någon på msn, som kan få mig på andra tankar..

Jobbigt

Han ringde idag, var ytterst formell, han hade fixat alla papper.. så han ville att jag skicka nyckeln till honom... kors i taket.. kände dock inte så när han ringde.. kommer knappt ihåg.. började darra och mitt hjärta slog i hundranittio.. efteråt fick jag springa på toa, kändes som ja skulle spy.. satt på toa en stund och ville gråta.. men det kunde jag såklart inte.. så gråten fick sitta i halsen.. och ångesten i bröstet.. å där satt de å hade det gott..

En annan sak som gnagt är ett mejl från mamma.. det var lite tungt..hon har skrivit om hur jag förändrades.. är inte riktigt redo att ta in allt det nu mamma, mejlet känns som en lång anklagelse mot mig.. fast jag vet att det inte är så..för främst mår jag inte så illa för vad han fysiskt gjorde mot mig, utan hur han med psykologi fick mig att bli och handla.. det är det som jag mår så jävla illa av just nu..

Ska försöka ta med några bitar av mejlet..

Första gången jag träffade honom var när jag och din lillasyster
var och hälsade på dig.. Ni bjöd på middag..jag visade lite bilder
på min dator, det var då jag började förstå, på hur han reagerade på bilderna
och på hur du gick från att ha gillat bilderna till att ändra dig och ville inte
se dem..Sen gick vi ner på stan, vi drack öl på något uteställe. Du gick och
tittade i skyltfönster. Du var glad och sprallig och kommenterade saker i
fönstrena, det gillade han inte. Du ändrade dig direkt.

Från då var du inte dig själv. Du svarade vänligt. Du sa att han uppfostrade dig. Att du skulle få lära dig att vara ärlig. Att du aldrig varit ärlig mot någon, men nu skulla han lära dig det.. I början ringde du och var ledsen.. du berättade hur du försökte vara till lags men att det var aldrig bra. Först var du ipprörd -Jag
får inte titta på killar, jag får inte ha några killkompisar, sa du

Senare på hösten sa du att du ville att han skulle lita på dig därför hade du inga
killkompisar längre. Du magrade allt mer. Du var alltmer instängd/avstängd men
med ett leende på läpparna. Hela hösten var hemsk. Du försökte bryta kontakten
men både mig och dina systrar. Du bytte telefonnummer för att du inte ville att
en massa löst folk skulle ringa dig. Jo, jag förstod vem som inte ville ha en
mass löst folk ringande. Men det gick inte att prata med dig om det. Min skräck
var att du skulle bryta kontaken med mig helt. Därför vågade jag aldrig tala om
vad jag såg. Om jag försökte närma mig blev det tvärstopp från dig. Jag förstår
att du stod i en konflikt. Att du var tvungen att redovisa allt för honom.. Jag
skrev ett brev till dig.. det raderade du direkt.. du vågade inte läsa eftersom
han skulle läsa det.. jag skrev om brevet och jag lovade att det inte stod något
om honom i det, du sa att ni diskuterat vad som stod i det.. det låg på
skrivbordet på hans dator när jag kom hem till er senare..

Han kontrollerade dig helt.. hjärntvättade dig med en ständig växling mellan värme och våld.. vid jul var det som värst..du hade dåligt samvete för att du var här.. jag fick höra att jag brydde mig mer om dina systrar än om dig, och du ville inte resa med oss..
Jag åkte och hälsade på dig några extra gånger den vintern, du verkade tycka det
var trevligt när jag kom.. Men sen skaffade ni hund och du hade fullt upp med
ditt examensarbete.. och då började du komma fram lite igen.. Vi satt hemma hos
er en kväll och drack vin, bara det! Du började bryta dig loss. Du är stark! En
svag tös hade inte klarat det. Men du började reagera mot detta och fann dig
inte längre. Du tog dig loss! Du vann.. Min tös

Men jag förstår att du har mycket att bearbeta.. för hur kunde det bli såhär? Du som alltid varit stark och vetat vad du vill. Hur kunde du finna dig i allt han sa? Att itne träffa vänner... du som alltid omgett dig med massor av vänner... väljer att sitta hemma och äta chips och titta på kunskapskanalen..ja, det var i alla fall bättre än när du ägnade dagarna åt betapet.. Med hunden fick du en större frihet. Jag var orolig först när ni skaffade den..trodde han skulle ha en hållhake på dig.. men det
blev tvärtom.. som tur var..

Har nog inte så mycket mer att skriva..

Konspirationsteoretikern och skumtomtarna

Sitter här å äter fattigmansgodis.. solroskärnor och russin, vräker i mig och sköljer ner med te.. alltför att jag inte ska sätta i mig fler papparkakor, tömma min chokladkalender eller gå på de nybakta lussebullarna.. har ett sjukt sötsug.. typ jämnt.. jobbade idag å alldeles för nära mig låg en påse oöppnade skumtomtar..får ju inte öppna påsarna med godis för eget bruk, det är ju för att bjuda kunder.. nu var det så att klockan var halv åtta och det fanns inga kunder.. Gubben gud hörde min tysta vädjan och vips stod det två omänskligt trötta kunder framför mig.. de hade kommit på att varan de ville ha inte fanns i lager, och jag hade inte den blekaste aning om när den skulle komma in igen.. försökte hitta någon likvärdig produkt.. men icke..paret var trötta och griniga.. och tittade så sorligt och vädjande på mig att det fanns ingen annan nöd än att slita fram tomtarna.. å kunderna blev så lyckliga, så de sprang iväg å köpte en dyrare vara..å lycka till mig när påsen väl är öppnad är det så mkt enklare att "låna" en tomte eller två, lycka till kunderna och lycka till företaget.. Jag är allt påhittig jag..

Ska på intervju för ytterligare en tjänst imorgon, ska kanske berätta om min tomteförsäljningsteknik..

Dessvärre har jag fått kalla fötter angående jobb.. vet inte om jag är redo med ett så tajt förhållande till företaget i fråga.. trivs bättre när jag kan komma å gå som jag vill.. men får se hur det går..

Idag har jag konspirationsteoretiserat, funderade på den där något överreklamerade grisflunsan..tänk om det är så att en massutrotning av jordens befolkning håller på att ske, därför ges det två doser till barn, så att det inte blir någon nästa generation.. dessutom kommer säkert även jag bli övertalad att ta sprutan snart eller så kommer sjuksköterskorna stå längst vägarna a la, deklarations inhämtare och sticka folk i armarna.. Kanske är jag lite dum.. men jag är nyfiken på vad som händer om jag inte tar sprutan.. kanske blir jag den siste överlevaren på jorden.. eller så dör jag i influensan..pest eller kollera..

Till min vän K

Har minst ett inläggs skyldighet att förklara mig personligen och enbart för en person.. Ikväll fick jag ett mejl av dig och det blev lite moset på geggamojjan i mitt huvud, och jag vill få ut det redan nu.. Du vill ha svar, och det förstår jag mer än väl, kanske kan jag ge några.. kanske får du nöja dig med att det kommer fler efter hand..

Jag tror att du, liksom jag inte bär på agg, jag tror också du förstår mycket redan nu genom att ha läst hittills.. Jag ville aldrig bryta kontakten med dig, och den första tiden gick det hyfsat att ha kontakt med dig..samtidigt som jag var nykär.. han gillade såklart inte det, han tyckte du bara ville dra iväg mig på olika fester i olika städer.. och jag ville inte svika hans förtroende..så jag tackade nej till det mesta, tillslut allt..

När han väl hade fått mig att tacka nej till allt, tyckte han likagärna att jag inte behövde ha någon kontakt med dig/er.. för det var ni som var källan till mitt horaktiga förflutna.. han skyllde oftast mitt förflutna på dig..eftersom vi hade varit med om typ allt tillsammans.. Men han förbjöd mig inte, eftersom han var lite "smartare" än så, han ville hitta ett tillfälle då han fick mig att förstå att du var fel.. det fick han trodde han, när han inte fick komma på din fest.. Jag hoppas att du förstår någonstans inom dig, eller åtminstone kan förlåta mig för det jag sa då, det var tillgjort och uppdiktat, av honom.. förutom vissa meningsskilljaktigheter har du och jag aldrig bråkat... Men nu fick han en anledning att hålla mig ifrån dig på riktigt.. efter detta läste han varenda rad du skrev till mig.. allt tolkade han på sitt sätt, och de gånger jag svarade dig, hade han kontrollerat svaren noga innan.. du har rätt i att jag till slut avstod i att svara dig, hellre det än att tvingas skriva något jag inte ville.. Jag kunde inte heller svara något enkelt, för det hade lett till följdfrågor, ibland funderade ja på att använda mamma som budbärare, men det hade också inneburit förljdfrågor som jag inte var beredd att besvara..

Ibland förbannande jag dig för dina sms eller mejl,främst de på kvällen.. att du inte förstod att dessa skulle leda oss längre ifrån varandra, han kunde bli förbannad och hålla mig vaken hela natten för att jag hade en sån hora till kompis.. Samtidigt som jag fick ångestattacker varje gång du skrev, hann jag oftast ögna igenom dem innan jag radera dem och fick på så viss en skymt av något som kändes inom mig, något som jag tvingat bort.. men det var också detta något som höll mig vid liv och som slutligen fick blomstra igen..
Tack, älskade vän..

Min vän F

Ingen bra dag.. måndag och skiten sitter högt upp i halsen.. inte nog med min skit.. läser Boven i mitt drama kallas kärlek, av Unni Drougge.. grät som faen igår.. hon skriver om saker jag inte fått ord på, obehagligt äkta bok.. läsvärd..
I Malaysia höll dom en orangutang som prostituerad på en bordell, i Sverige äter grisarna av varandra.. och det är typ det deppigaste vädret i den deppigaste månaden.. och i skolan förväntas jag komma på nya lösningar på ett läppstift.. kan vara bra att se saker ur ett bredare perspektiv.. och läppstiftsutformning blir plötsligt jävligt relevant.. suck..

F kom förbi,hon är bra, å hon vet mycket som jag har förträngt.. vi pratade mycket.. men jag pallade inte riktigt fråga det som jag ville.. jag ville fråga henne om hennes och mina samtal.. när och var varningsklockorna slog.. hur var jag.. hur resonerade jag.. allt det där har hon svar på, jag pallade bara inte veta.. inte idag..

En gång var jag rädd för honom på riktigt.. jag visste inte var jag skulle bli av, då ringde jag F, hon blev rädd.. På natten innan hade han nästan kvävt mig, genom att med hela sin tyngd ligga på mig med en kudde över huvudet.. han var så rasande att han kunde inte kontrollera sig själv.. min läpp sprack..han sov med en kniv i handen..
Dagen efter sa han bara att jag kunde vänta ett helvete när han kom hem från jobbet.. Då blev jag rädd, för det kändes som jag satt fast.. att jag aldrig någonsin skulle komma ur detta helvete..

Ilskan på kvällen gjorde tillslut att han stack ut, utan mobil eller nycklar.. En kort sekund ville jag bara låta honom gå, men genast satte min intution in, jag måste hjälpa honom, han mår inte bra.. jag såg hans tröja i vattnet, och tvekade inte en sekund att han hoppat i.. det var strömt och han kan inte simma.. när jag kom närmre såg jag honom sitta vid vattenkanten, det var mörkt, det var inte hans tröja i vattnet, det var en sten..
Han skrek åt mig att sticka, han kastade saker mot mig, han sa att han skulle hoppa i vattnet, jag sa att jag skulle hoppa efter..jag var lugn, och saklig.. han började bli hotfull, jag cyklade i stora cirklar runt honom, hade koll men vågade mig inte närmre.. jag sa att jag skulle ringa hans föräldrar.. jag fick in honom..

" ...män som misshandlar kvinnor har låg självkänsla och söker upp starka partners eftersom det krävs en ofantlig styrka för att stå ut med dem" Unni Drougge Boven i mitt drama kallas kärlek

Helvetet

Hela denna helgen har haft ett hyffsat kristet budskap, i fredagskväll när jag pratade med nyfrälstkvinna, igår när jag var påve på maskerad och idag då det är första advent.. Hur är det nu, advent betyder ankomst eller väntan.. lär mig aldrig det.. kristet är det iaf..
Jag är inte så anti kristendomen som jag låter, tycker väll bara det är kul å se hur långt jag kan dra det.. fick en uns dåligt samvete att jag lurade nyfrälstkvinna så, men jag tror inte på det där med frälsning.. å då får man väll jävlas lite.. dessutom är jag ganska mätt på det där med gud som bestraffaren.. Han hade en ganska stark övertygelse om att helvetet finns och han skulle hamna där om han inte började sona för sina synder... Jag brukade påpeka att han inte riktigt levde efter guds regler så det skulle nog gå illa för honom.. hehe.. han sa att han hade mardrömmar och mådde uppriktigt dåligt över tanken om att hamna i helvetet.. men han hade också övertygelsen om att han å gud var lite tjenis med varandra för gud skulle minsann förstå varför han slog mig, för sånt fick man göra.. men inte spana på killar å dricka alkohol.. det gillar inte gubben gud..

Det roliga är att jag tyckte ju bara det blev mer och mer patetiskt, när han satt där med sitt radband och mumlade böner... det var en så skev verklighetsbild.. och det är väll därför jag också är ännu mer skeptisk till det här med frälsning och synd.. En annan sak som ter sig ganska rolig nu är, när jag någongång fifflade lite med sanningen i guds namn, då blev han inte arg främst för att jag ljög.. utan för att jag gjort det i guds namn.. Men när han lovade att sluta spela i gudsnamn var det inte samma sak.. det skulle gud förstå..

Jag är kanske lite smått naiv men tror faktiskt på att alla människor är i grund och botten goda.. däremot har jag sett ren och skär ondska i ögonen hos just denna männika..
En outtömmlig brunn av ilska, hat och förakt.. finns det något helvete så är det nog fan där det finns..

Födelsedag

Min 26 års dag var nog en av de värsta dagarna jag varit med om.. kvällen innan hade vi bråkat om något.. men han lovade att han inte skulle förstöra min fördelsedag så som jag hade förstört hans året innan...

Vi skulle båda jobba denna dag, så jag körde honom till jobbet, sen åkte jag till hans föräldrar och åt fruktost innan jag själv skulle börja.. tycker väldigt mycket om hans föräldrar, funderade många gånger på att vända mig till dem när det var jobbigt, för de tyckte väldigt mycket om mig också.. men det hade nog inte funkat trots allt, tror att familjehedern hade kommit i första hand..

Hade iaf en väldigt mysig födelsedagsfrukost och åkte sen och jobbade, han var på bra humör, det var ju min födelsedag, å han skulle minsann köpa tårta till mig.. han kom förbi mig flera gånger på jobbet och var väldigt upprymd.. men så hände något, efter lunch eller vid lunch, kommer inte ihåg vad.. antagligen kollade jag på någon kille.. så var det kört.. eftermiddagen följde med hårda sms.. å ingen gemensam fika.. men han skulle vara barmhärtig, det var ju ändå min fördelsedag.. så han svalde stoltheten å vi åkte efter jobbet och köpte tårta.. men, jag kunde ju inte hålla mig ifrån att spana in någon kille i butiken, sen följde jag tydligen efter honom.. å fixade så vi hamnade i kassan efter honom.. jag är inte dum jag inte..

suck..

Två gånger samma dag var för mycket, och mer stolthet skulle inte sväljas.. var så trött på denna följetong vid detta laget, det stod mig upp i halsen.. varför kunde han aldrig ge sig med det där.. får spykänslor bara av att tänka på det nu.. så jävla jobbigt var det..
Vi satt i bilen hem, och jag fick höra vilken hora jag var.. i de allra värsta ordalagen.. började alltid gråta när han höll på sådär, tror gråten mest kom av hopplösheten och det sorgliga i att det var min födelsedag.. lite barnsligt kanske att bry sig om en sån sak.. men det var så förbannat tråkigt.. satt där med tårtan i knäet och grät.. när vi väl kom hem, låste han in sig i datarummet som han brukade, å jag fixade mat. .som jag brukade.. åt köttfärsås och spagetti.. själv.. därefter bytte jag om och kröp i säng..slötittade på något underhållningsprogram och grät..

Efter några timmar kom han in, och ville ha den vanliga förklaringen.. varför var jag en hora, varför skulle jag alltid spana på killar framför honom.. vad fan svarar man.. att säga emot var det inte tal om, men det var i stort sätt lika illa å säga att jag inte visste.. oftast sa jag att jag är en hora och ska bli bättre.. han brukade säga att han inte orkade vänta på att jag skulle bli bättre.. var han hyffsat lugn brukade dessa svaren få honom å sätta sig och trösta mig, å säga att allt kommer bli bättre bara jag slutar vara en hora..
Denna kväll blev han inte lugn av dessa svaren.. han vill ha mer svar.. å då blev det våld.. jag grät mest, kändes så förbannat sorligt.. å hjälplöst.. han kom inte åt mig.. som vanligt.. men våldet höll på hela natten, tillslut låg jag på soffan..å han i sängen.. då ropade han in mig och ville ge mig mina presenter.. han ville visa hur han minsann kunde svälja stoltheten igen.. jag ville inte ha dom jävla presenterna.. men pallade inte med konsekvenserna av att säga nej.. fick jätte fina saker.. blev jätte glad, men av någon anledning sa ja något som inte passade kommer inte ihåg vad.. och så var han igång igen..
jag orkade inte.. bara grät..

Frälsning över en stor stark

"Vi övervägde det...Att hämta dig...Jag diskuterade det med kvinnojuren...Vi beslutade att det bästa var att inte släppa kontakten att hela tiden finnas där...Men vi var oroliga...Hela tiden... puss på dig min tös mor..."

Fick detta sms av mor, efter ett inlägg.. började gråta, men måste ändå säga att jag uppskattar hellre ett sms än när jag måste konfrontera det jag skrivit i ett telefonsamtal eller en diskussion, pallar fan inte det.. Jag skriver för att ni ska förstå.. inte för att jag vill prata, isf hade jag gjort det... Jag vill oxå att mina ord ska kunna användas om det är någon som behöver stöd eller känner igen sig i vissa situationer.. tvivla inte att låta någon läsa eller skicka mejl.. vill dela med mig..

Satt ikväll på krogen med tre singeltjejer, samtalen flöt mellan bitterhet att inte ha någon som kramar en på natten till hur jävla skönt det är att inte ha någon att anpassa sig efter.. en sak vi fashinerades över är hur okej det är för en kille att säga att det är kvinnan som styr i huset och sätter upp regler för hur han ska leva.. men hur INTE okej det är för en kvinna att säga att det är mannen som styr i huset och sätter upp regler... Varför är det så? Jag har killompisar som har mått otroligt dåligt i förhållande för att kvinnan styrt för mycket.. men det tas inte på samma allvar.. varför?

Efter att ha diskuterat livslängden på en dildo, råglott på en av tjejernas ex.s flickvän och avhandlat ämnet generande hårväxt, var det dags för mig att gå.. på torget stod kyrkan å severade te och kakor.. kunde inte låta bli att ta en diskussion, kände att det var jag skylldig dom när dom ändå bjöd på kaka.. kvinnan jag pratade med var nyfrälst, jag ifrågasatte varför man står på torget en fredagnatt och försöker ömvandla fulla ungdommar?
Det tyckte nyfrälstkvinna, det finns så många trasiga människor som tar till spriten när de mår dåligt, det kan vara allt från skillsmässobarn till de som har det svårt i skolan å då vill hon vara på plats å ta hand om dem.. hade något svårt att hålla mig från skratt, men eftersom jag bara druckit tre öl å var hyffsat stadig på benen spelade jag med.. Det var ju hemskt fint av dem att vara till hands.. när hon påpekade att jag inte var en av dem, jag var ju nykter å hade inte sex hur som helst å inte drack jag sprit.. inte vet jag, men Gud var nog på min sida ikväll.. eller så ser jag otroligt snäll och oskylldig ut..kunde inte låta blir när hon ändå lagt fram bollen så fint, det var ju bara att skjuta..
jo då, jag hade vuxit upp i en pingstfamilj, men jag ville göra revolt mot mina föräldrar.. så svenska kyrkan fick det bli.. mer te, javisst.. dricker sprit, nej inte jag.. å sex, nej det väntar jag med till äktenskapet, en kaka till, varför inte.. jo jag är ute på krogen, men det är ju för att vara där de svaga behöver mig, nej jag förstår inte meningen med att stå på torget å bjuda på kakor, det frälser inte.. det är på dansgolvet man ska vara.. hur gammal var jag nu, 20, jaha.. det finns en ungdomsgrupp som jag kunde bli ledare för.. åh vad kul.. perfekta små överklass-icke skillsmässobarn med toppbetyg.. dom skulle jag kuna ge en verklighetsföreläsning som heter duga.. haha..

Fylld av kakor å te.. gick jag skrattande ifrån nyfrälskvinna.. jag, labilt skillsmässobarn, som dricker för mycket har sex för ofta, röker som en borstbindare och svär i var och varannan mening..men med en stark övertydelse.. Gud välsinge mig, möjligt.. men det är fortfarande jag som bestämmer över mitt liv.. det var inte gud som tog mig ifrån honom.. men tack för teet.. imorgon ska jag frälsa ytterligare några, över en stor stark

Vardagsdjävulen

Hade några minuter över i stan innan bussen skulle gå, sprang in på Hemköp.. skulle ha något att äta.. har tappat det där med att storhandla och planera inköp och mat.. det är lite roligare när man är två.. I vilket fall strosade jag lite planlöst och tog lite av varje, c-vitamin brus.. bröd.. smör.. röbetssallad.. tomatsoppa.. och gulaschsoppa.. tog ju ingen korg.. tittade på min omotiverat blandade hög av varor.. å funderade på att släppa allt å gå..så jävla tråkigt är det att handla mat..
Bestämde mig dock för att inhandla varorna då, jag verkligen inte hade något ätbart hemma.. denna butik är alltid överfylld av fjortisar, jag fattar inte varför de alltid hänger där, sustitut för enfritidsgård eller något å så köper de en energidryck var, å lägger alltid pinne mellan varje burk..sen är dom säkert 5 fjortisar per burk..och alla står i kö.. fachinerande..och förbannat trångt.. jag skulle iaf köpa cigaretter, det fick man inte om man var under 18 informerade kassören mig.. nehe sa jag, å trodde inte riktigt det var menat till mig.. det var det, och hela horden av fjortisar tystande och tittade på skådespelet som skulle kunna bli en snackis på gatan utanför sen.. jag visade upp körkortet, tordes vara över 18 om jag har detta rosa kort, visade upp hela plånkan då det satt i en plastficka.. så gör vi inte här, informerade mig nu den något irriterade kassören.. kortet ska tas ut.. jaha sa jag å suckade ljudligt, ställde ner alla mina tre påsar så omständigt jag kunde.. hehe.. fjortisarna började vrida på sig.. meee guuuu.. hehe.. tyckte det hela började bli lite småkul.. låtsades att jag infe fick ur kortet ur fickan.. fjortisarna blängde.. några bytte kö.. jag fick ur kortet.. kassören informerade mig om att jag var 26 år, inte så dum hon inte.. med tanke på att det enda hon behöver hålla i huvudet är att man ska vara född typ 91, nu om man inte ska få handla cigaretter.. kossa..
Behöver jag tillägga att jag var minst lika omständig när jag skulle lägga i kortet.. Gud straffar dock somliga direkt, när jag vänder mig om ser jag min buss köra iväg utanför fönstret.. tappar plånboken i ett sista jäktförsök.. alla mina 12 enkronor letar 12 olika platser att lägga sig på.. tittar vädjande på fjortisen efter mig i kö.. dessvärre har hon ett helvete, det var visst 15års gräns för att köpa energidryck.. Mohhahahaha

Egotripp och visdomsord

Att gå på arbetsinervju är en grym egotripp, 40 minuter om mig, för mig och med med mig!! Mig mig mig.. å jävlar det utnyttjade jag..kom av mig någonstans där i mitten dock, när jag förstod att jag inte svarade på frågorna.. hrm.. får väll se hur det gick..

En mindre rolig händelse, men ack så nyttig var under lunchen då större delen av min projektgrupp och jag satt och åt.. vi kom in på ämnet, mig.. inte alltför otänkbart, eller ovanligt.. tjejerna undrade hur man ska göra för att hjälpa en kompis som man misstänker är i ett dåligt förhållande, mitt expertområde by now..
Ändå är det så jävla svårt att svara.. jag tror ändå att man som vän bara ska vara där, finnas till hands, lyssna men framför allt prata om annat, lägg fokus på allt som händer i livet utanför.. jag kände iaf att jag anförtrodde mig mer åt de som hade denna inställning, dessvärre var de inte många, men jag hade F, hon var med mig mer eller mindre dagligen, utan att veta i ord vad jag levde för liv.. hon satte aldrig press på mig, sa aldrig vad jag skulle göra eller hur jag skulle tolka olika situationer.. hon var där och är en fantastisk människa, men jag vet också, iaf nu i efterhand hur jävla jobbigt hon tyckte det var..att se, men inte kunde göra ngt..

Men det som var än viktigt var att hon fanns där när jag hade valt att inte leva det livet längre, inte dömande eller "vad var det jag sa mentalitet" utan precis samma människa..
Så mitt tips är, att va en F för din kompis, och ge aldrig upp.. Även om kompisen inte i sig är stark nog att faktiskt ta sig därifrån, kommer hon en dag att ha ändrat uppfattning om sin livssituation, hon kommer sluta kämpa och börjar se andra världar, var där då.. för det är till dig hon först kommer att anförtro sig.. och har hon väl en gång nämnt det, så har du henne!

Kanske börjar nu den svåraste delen, att faktiskt få henne därifrån.. jag skyllde på allt möjligt, det var en dålig dag, det var hunden, det var fel veckodag, det var fel del av månaden.. you name it.. men slutligen gjorde jag det.. F och V som jag först berättat för, tjatade inte , men var där..för nu visste dom att jag valt deras sida och inte hans.. Klart att dom hade en plan b för mig, om jag inte skulle klarat det själv..dom skulle med våld hämtat ut mig.. ringt mina föräldrar.. ect..

Dock ser jag ett stort problem med det där att bara hämta någon. Detta hade inte fungerat på mig, dels hade det inte fungerat innan jag själv nämnt för någon att jag tänkte lämna honom, det är otroligt viktigt, jag var inte redo innan jag nämnt det! Hade någon alt. mina föräldrar gjort detta när jag väl nämnt det, är det fortfarande ett stort ansvar för den som gör det, den som gör det, måste vara beredd att fixa allt praktiskt, och jag menar allt.. jag hade framstått som en än värre lögnare som gått bakom ryggen på honom, men i detta fallet hade jag varit en feg lögnare dessutom, som inte kunde stå själv för vad jag vill.. om det krävs att en person ska hämtas, var där då för denna person, till hundra procent!!

Min dängararmé

Det blev inte knäppt, utan riktigt trevligt.. har haft och har kanske fortfarande en tendens att låta folk, killar, få för sig att tycka mer om mig än det är från min sida tänkt.. men jag tror jag löste situationen bra.. tycker om människor, och får många vänner.. genom att bara vara jag.. Jag är väll glad och kul att umgås med, eller något..

Pratade mycket och berättade mycket om han.. det känns inte konstigt att göra det längre, tvärtom.. det är skönt, för varje gång jag vågar berätta så tar jag mer avstånd från att skämmas över det.. Mitt kvällsbesök ville dänga honom, som så många andra.. Har en armé av "dängare" nu, å jag tycker så mycket om er alla

Det var detta han såg hos mig, att jag lätt socialiserar med folk, att jag tycker om folk och de tycker om mig.. han såg det som ett hot.. så jag fick sluta vara glad och prata med folk, tjejer som killar.. mest fick jag akta mig för att vara så glad när det satt med killar, annars fick jag stå tillsvars varför jag hade skrattat med den och den killen.. jag tittade ner när någon kom förbi, gav ett skevt leende om någon skämtade och vågade aldrig själv säga något roligt..
Det var ju inte jag, men det var den jag trodde han skulle bli glad över att ha som flickvän..

Nu är jag så jävla lycklig som man kan va, för jag är jag igen.. och jag får komplimanger för att jag är den jag är.. å det var väll ändå den som han fastnade för en gång.. återigen.. vad trodde jag att det skulle hjälpa att jag blev någon annan.. ångest..nej, inte ikväll heller.. men han tog ett år av min tid att träffa underbara människor ifrån mig.. vem kan då klandra mig nu att jag tar igen det till 110%.. jag är tillbaka för att stanna.. in your face!

Vänskapligt.. såklart

Åhh, jag är så knäpp.. allt kommer bli knäppt.. och ändå gör jag det.. det kan ju oxå bli bra knäppt.. kanske är det det jag hoppas..han har varit uttalat intresserad av mig, och ändå låtsas jag som allt kommer vara på en vänskaplig nivå? i vilket universum då? Får nog återkomma om detta..

Frieribrev

Tog precis ett bad och fick med mig ett häfte om Gustav Fröding.. vet inte riktigt vart detta häfte kommer ifrån..mamma har sorterat mina böcker i något slags system jag inte riktigt begripit än..Fröding häftet stod bredvid konstguiden-myter och sanning.. och Kalle Björks formelsamling i hållfasthetslära.. misstänker att någon bok hamnat i fel kategori.. men det var i alla fall något att läsa i badkaret.. En speciell man det där,Gurra..han var intresserad av en tjej, å så skicka han ett frieribrev till henne.. att hon inte svarade var mindre intressant.. Gurra hoppades ändå på en framtid med henne och trodde att de var hemligt förlovade.. tills han en dag fick reda på att hon var förlovad med en annan.. that sucks.. så då skrev han en dikt om det..

Ska oxå skicka ut lite frieribrev..

Nyårsafton

Jag har tidigare nämnt att jag inte kommer ihåg allt skit, och mycket har bara samlats ihop till geggamojja i huvudet.. men mycket kommer jag också ihåg, det är bara det att det gör för ont att tänka på det.. Idag bestämde jag mig för en specifik händelse och har tvingat mig själv att tänka på den hela dagen, så att allt skulle kunna komma fram.. Det värsta är nu att skriva det, för att det är en stor skamkänsla, jag hänger ju ut mig själv och mina misstag.. men det är väll det som detta går ut på till en viss del.. nåväl..

Det var nyårsafton förra året, vi skulle flytta ihop, hade hittat en fin lägenhet.. egentligen var den inte särskilt fin, men den var stort och bra område att ha en liten valp på.. Kvällen och natten innan hade varit hemsk, han ville inte, jag tjatade.. kommer inte ihåg.. bråk var det i alla fall, tror det handlade om gammalt som inte skulle finnas i vårt liv.. Han hade knappt packat, och var inte så engagerad överhuvudtaget.. jag tänkte att det blir säkert bra, bara vi kommer till den nya lägenheten..

Jag vet inte om vi ens hann bli färdiga med flytten innan han hittade något gammalt kort i en av mina lådor, sen hittade han ytterligare ett.. därefter något brev.. jag vet inte riktigt allt, jag hade varit extremt noggrann när jag packade så att inget gammalt skulle med, hade ju bara tagit med minnen.. trodde jag.. det var hemskt, han gick igenom varenda låda, varenda block, foto, brev han kunde hitta.. å det är klart han hittade grejer, i ett gamalt mattehäfte hade jag skrivit om någon kille, i en gästbok från min 25års fest hittade han en dikt om mitt ex, lättklädda bilder på mig och mina tjejkompisar som vi hade gjort en kalender av (högst moralisk).. ect.. han var förbannad, han vägrade packa upp, han skulle flytta dagen efter.. jag bönade och bad.. jag låg på golvet och skrek, grät.. det hjälpte inte.. han ställde sig och kissade i en av mina lådor..

Jag kommer inte ihåg hur vi blev vänner igen, vi hade sex, efter han hade fått reda på om jag hade haft sex på nyårsafton förut.. han ville att det skulle kännas speciellt.. inte fan vet jag, sa att jag inte hade haft det.. som vanligt sa jag det som lät bäst.. det jobbiga var ju sen om han fick för sig att fråga igen, och jag inte kom ihåg vad jag svarat sist.. hände ofta..och ledde ofta till bråk... vi åt ialla fall micromat i soffan och tittade på fyrverkerierna utanför fönstret, sen gick vi och la oss i en obäddad säng..

Det gör ont att skriva detta, känns så förbannat tragiskt.. på något sätt, var hela grejen med att flytta tillsammans förstörd efter detta, och lägenheten blev aldrig vad någon av oss tänkt oss.. det blev en sandlåda..

På nyårsdagens morgon gick jag upp tidigare, tog en stor svart sopsäck och slängde allt vad minne heter.. foto, brev, kort... allt.. förbannat dumt av mig att tro att det skulle hjälpa..

Gabriellas sång

Ibland är saker så konstiga men ändå självklara.. sitter å skissar å lyssnar på musik som sig bör.. då loggar mina allra äldsta och käraste vän K in på msn, vi kom inte ens ihåg när vi var inloggade samtidigt sist.. hon är inte i landet och vi har inte pratat i telefon med varandra på ca 10 månader.. och vi har inte setts på ca 17 månader.. i vilket fall fick vi chans och säga hej till varandra nu .. då visar det sig att vi just i det ögonblicket sitter å lyssnar på samma låt.. inte så konstigt egentligen om det inte vore för att ingen av oss har lyssnat på den låten på jätte länge och fick bara ett infall att göra det just nu, ikväll..
åh tycker då mycket om dig K

Lilla gumman goes traumatic

Sitter ofta här i mitt kök.. gillar det.. lyssnar på Miss Li ikväll, dricker vatten och äter kola kakor.. sitter i V:s gamla finklänning som har blivit mitt nattlinne..halsduk, kofta-filten, raggsockor med ögon och leggins.. het som faen, om du frågar mig..

Jag är hyffsat trött på att vara Lilla Gumman för folk, jag förstår inte riktigt vart den stämpeln har kommit ifrån, för jag är verkligen ingen Lilla Gumman. Framför allt känns det av på jobbet, och då inbillar jag mig att det är därför jag inte får några större tjänster heller.. får se, ska på intervju på onsdag..

Men det som är än värre med det här Lilla Gummandet, är att jag börjar känna av den tendensen hos några av mina vänner.. att de tycker jag är en sån.. för att jag hamnade i en sån situation med en sådan man.. då är jag alltså en person som inte kan ta ansvar för mig själv och behöver sådeles en klapp på huvudet ?!

Klappa mig inte på huvudet, nyp mig inte i kinderna och säg inte att jag är duktig..

Min arbetskollega berättade om sin familj och problem som de hade, då började jag gråta.. är så knäpp.. är säkerligen traumatisk dessutom.. var tvungen att goola ordet traumatisk.. kom på att jag ligger troligtvis i riskgruppen..då vet man det.. inte bara lilla gumman, traumatisk dessutom.. gött
Det var intressant läsning, man ska skriva och prata mycket.. och låta känslor flöda.. känns som jag är på banan där..

Varför trodde jag att jag kunde hjälpa honom!? Han var nära kanten redan innan vi träffades, undrar om han inte redan hade börjat falla egentligen.. undrar hur medveten han är om sig själv och hur han egentligen uppfattas.. tycker på något sätt otroligt synd om honom.. ibland bröt han ihop, i ångestattacker, han ville ju inte vara en person som slår, hotar och spelar bort pengar.. han hade en bild av sig själv som en stark familjeman.. jag brukade trösta honom, han sa att han skulle söka hjälp och så klippte vi hans kort. Jag tror också jag hade eller ville iallafall ha den bilden, och vi kämpade båda med att hålla uppe den.. jag hoppas innerligt att han har sett igenom sig själv..

Lördagkväll

Jag har en vän, som har kommit mig mycket nära på kort tid.. hon är väldigt bra att ha! Främst är hon min inspirationskälla, jag vill bara skapa när jag träffat henne.. å det är i massor, stackars min familj kommer få mängder med hemma-gjorda julklappar i år..

Jag mår bra, mer än bra faktiskt.. V kom hit ikväll, vi har gått igenom livets viktigaste ämne; hurvida vi kan börja dricka en bib som egentligen inte är vår men står i mitt skafferi, vi bedömde riskerna för ev. rematcher.. vi avhandlade även ämnet politik sippandes på varsitt glas vin.. ja, vi öppnade boxen(ska snarast inhandla en ny till dess rättmäktige ägare..) kom på att vi var miljöpartististiskt blå.. vilket var en omöjlig kombo då miljönissarna vill hänga med de röda..tillsammans med nybakta kolakakor i soffan fashinerades vi av Hugh Grants lugg i fyra bröllop och en begravning.. slutligen fick V dreggla lite över Persbrant medans jag försökte hitta någonslags bekväm liggställning i soffan för min sprängfyllda mage.. misslyckades..tog ett glas vatten.. och gick å la mig..

Kraftuttryck

Jag svär som en borstbindare, men bara när jag skriver, lite sköna hederliga kraftutryck för att få lite mer stunns i mina ord.. det gör inget va?!

Ärlig

Det är så mörkt, är det alltid så här mörkt så här års, eller är det de jäkla regnet?! I vilket fall har det fått mig att börja springa.. löprunder alltså, efter en heldag instängd i skolan eller på jobbet.. och med alldels för mycket i huvudet har det blivit det enda sättet att rensa, dock är mina nya vita löparskor mindre vita nu, är ju så förbannat lerigt..
Jag tänker mycket, dagdrömmer mycket och analyserar mycket. Det är inte mycket som går mig helt obemärkt förbi, men det gör också att jag har inte plats med en massa skit i huvudet, onödiga saker.. då blir jag hård, och otrevlig..tror de fyra personer som tillbringar ca 6h om dagen med mig har börjat vänja sig.. men jag försöker vara ärlig, har hängt upp mig vid det, att vara ärlig.. det är som om jag har blivit rädd att oärlighet är någotslags gift som går till motangrepp om man inte får ut det illa kvickt.. för ärlig dessutom, vill ha ut allt, direkt..hinner inte alltid tänka igenom orden..är inte speciellt finkänslig.. och "poff" där satt den mitt i fejjan på personen framför mig som blir helt tyst.. faen..oftast får jag någon minut efteråt med personen och ber om ursäkt för påhoppet..
är något labil...

Trött

Blir så förbannat trött, på administration.... skrev på uppsägningen idag, efter att ha väntat i tre månader på att han skulle lämna in ett arbetsintyg.. och trodde ju att det var det som krävdes.. men inte, nu ska detta papper skickas till honom, han ska skriva under att han godkänner att jag flyttar sen ska han skicka tillbaka pappret.. dessutom ska en besikning av lägenheten göras..
suck..
problem 1, han är så jäkla lam att han kommer inte skicka tillbaka pappret innan året är slut problem 2, han får för sig att inte göra det, utan jag får stå kvar på lägenheten i 3månader till, normal uppsägningstid alltså
problem 3, hundens bitmärke på väggarna gör att uppsägningen inte blir klar, om inte han tar på sig att fixa det.. han kan ju likagärna säga att det är mitt problem..

Dessutom har det endast varit en soltimme i denna stad denna månad, är trött.. hängde hos V idag.. tror bestämt att vi bittrade en del.. tittade på Bonde söker fru, skulle inte palla med en bonde, vill ha en karl med lite högre ambitionsnivå.. förlåt alla bönder, ni är säkert jätte fina, men man brukar ju säga att man blir låst av att skaffa hund, va fan blir man inte då av ett stall med kossor.. dessutom är jag rädd för stora djur

Ett par röda vantar

Igår tänkte jag sluta skriva, dels för att jag hade blivit ordentligt rädd och dels för att det fungerade inte så bra i berättar syfte. Har tidigare skrivit att jag har väldigt svårt att berätta för de som jag har känt längst, och hoppades att genom att låta de läsa här få dem att förstå det jag inte kan formulera i ord. Men det blev fel, och mycket tårar.. förlåt

Men idag och främst ikväll har jag fått en annan syn på det hela, satt hemma hos min söta vän, vi var trötta och sa inte många ord till varandra, uppkrypna i varsitt hörn av soffan med en stickning i högsta hugg tittade vi på det ena livsödeprogrammet efter det andra.. Plötsligt var jag hyffsat överfylld av livsöde och när Carola slutligen började sjunga om vägen till betlehem blev det för mycket, som så ofta när Carola tar ton..

Jag som har noll kontroll över mina känslor kände att jag började känna otroligt mycket med alla människor, och från ingenstans kom insikten om att det är sjukt hur många livsöde det finns, närmare bestämt lika många som det finns människor på jorden.. alla har vi något att berätta.. denna blogg är delar av min story.. alla som jag känner har en story.. jag ska fan inte sluta skriva, jag ska fortsätta.. dessutom vill jag höra alla andras, här ska inte skämmas, ingen skuld och definitivt inga undantryckta drömmar!

Efter detta kom vi osökt in på Gud. Vi var både övertygade om att syndens tid är förbi, likaså bilden av Gud som bestraffaren.. Får jag frågan om jag tror på Gud, är det nej. Men om jag är troende, utan tvekan. Tror på godhet, och tanken om att vi måste vara lite ödmjuka inför faktumet att vi finns och har skapats.. och framför allt att vi inte ska förstå allt..

Jag vet inte

Dagen det tog slut kommer jag ihåg mer eller mindre varje minut av, men varför det blev just den dagen har jag mindre minne av..
Jag vet att vi hade haft en av de värsta nätterna i bråk/hot/våld väg. Jag vet också att jag hade sedan en tid berättat för V och en annan tjej F, som har stått mig mycket nära under hela tiden att jag hade tänkt göra slut. Det var hemskt att ta det steget att berätta för dem, men när jag väl gjort det stöttade de mig och jag blev starkare i mitt beslut. Jag vet att jag letade efter rätt tillfälle, som aldrig verkade dyka upp.. tyvärr finns det inte någon handbok med tydliga manualer vid sådanahär tillfälle, tro mig i så fall hade jag haft en till hands, så det gällde att improvisera.. en rolig sak är att inte ens detta lyckades jag med, han frågade till och med varför jag inte kunde göra slut som en normal tjej..

Det var i alla fall lördagmorgon, efter en hemsk natt hade jag somnat bredvid honom, på morgonen gick han upp före mig men kom efter en stund tillbaka och skulle ge mig den där försoningskramen han är bäst på, vilken jag också brukar slänga mig in i och gråta och låta mig bli tröstad i.. fast inte denna morgon, när han försökte, höll jag mig stel.. det var nog inget val, kroppen och huvudet ville inte bli tröstad och få höra igen att allt skulle bli bättre.. han frågade hur det var med mig och jag svarar: jag vet inte.. detta ödesdigra jag vet inte blev den totala vändningen, men också det som gjorde att jag sitter här nu och skriver.. han blev totalt vansinnig, vadå vet inte??? han krävde svar, å nu jävlar gällde det att hålla huvdet kallt, ville jag göra slut? smack..jag hade träffat någon ny.. smack, jag hade gått bakom hans rygg, smack, jag hade lurat honom under så lång tid, smack, han som bara skulle hjälpa mig smack, smack smack, jag kom ingenstans utan förklaring, men det enda jag kunde säga var.. jag vet inte. SMOACK..

När första tillfälle kom tog jag ett par skor och sprang ut i trapphuset, jävligt dumt hade ju inte klätt på mig ordentligt än, men tur i oturen, var det något han var noga med så var det att visa en god och fin sida utåt, grannarna.. som troligvis sovit med vadd i öronen även denna natt, fick inte veta, så han kallade vänligt in mig och lovade att sätt sig ner och prata med mig..
Det gjorde vi, men jag kunde fortfarande inte säga Jag vill göra slut med dig, det gick inte att formulera, så jag sa bara att jag inte visste vad jag ville längre..
Det gick på något sätt in, han ringde sina föräldrar och de kom och hämtade honom, jag ringde mamma som fixade så jag kunde åka till henne..
Från denna dag slutade det fysiska våldet och till en början verkade allt gå ruskigt smärtfritt, men jag var nog lite naiv, en hel följetong av hot har följt mig i tre månader, men nu verkar det vara slut med det också, imrogon ska jag skriva på uppsägningen, han har äntligen tagit tag i det! Tack

Den där kanten

Det har varit en lite av de sämre dagarna idag. Sov inge bra, hade mardrömmar, vaknade några gånger helt kallsvettig och trodde han var i lägenheten. Har varit ganska tom i huvudet hela dagen, fast ändå mer känslofylld än på länge.. Fick dessutom en jäkla massa ångest strax innan lunch, hjärtat började slå i raketfart och panikkänslan började komma.. fick sitta och koncentrera mig på en skiss riktigt ordentligt ett tag och det släppte..
Jag vet att jag är en människa med ett enormt kontrollbehov, både på gott och ont.. dessvärre vågar jag inte tappa kontrollen över mig själv, och har aldrig heller gjort det.. om det är något jag verkligen är rädd för så är de det, att bara trilla ner från den där kanten.. berättade det för en söt vän, hon tyckte att jag skulle undersöka kanten lite närmre, kanske ta å klättra ner en bit.. så behöver jag inte längre vara så rädd för den.. ska nog göra det, släppa taget om mig själv, fast bara lite..

Rädsla, krig och gråt

Jag får ofta frågan om jag inte är rädd för honom, och jag svarar alltid nej, för det har jag aldrig varit.. Men nu tror jag fan jag börjar bli det, när jag inser vad jag håller på med.. Jag hänger ut honom för allmän stenkastning här..
Men detta är ingen hämndaktion, jag tror varken på hämnd, hot eller våld.. låter jag pretto? möjligt..fortfarande fakta
Han tror däremot på det, och om jag ska se världen med hans ögon är detta en hämnd, i ett krig jag till varje pris inte får vinna.. jag krigar inte, ändå känns det som jag redan har vunnit
Men jag är rädd, för det är eftersom han är en svag människa som han slog mig, och sätter jag honom i en situation han känner sig utsatt ,alltså svagare, kommer jag att få ett helvete.. fan..nu vill jag gråta..
eller något..

Geggamojja

Dagens självinsikt
Jag är inte vuxen

När jag cyklar i nerförsbacke och bromsar in farten, inte för att det går för snabbt, utan för att jag är för bakfull för att lita på mitt omdömme
När jag inser att det är jävligt dumt att köpa en påsa godis för mina sista pengar denna månaden i stället för mat.. men ändå gör det
När jag tycker att överenergiska familjeunderhållningsprogram som körslaget borde förbjudas en söndag, då bakfyllan återigen gör sig mer påminnd

Jag mår så jävla pissigt idag, inte främst pga mitt ohälsosamma leverne utan insikten om att ord och känslor inte förmedlar samma sak.. Igår kväll kom en av de personer som stod mig närmst innan allt skit, fram till mig. Han har inte varit lika villig att bara se igenom fingrarna på allt jag gjort, tror att anledningen främst var just att vi stod varandra så nära och han blev väldigt sårad av min plötsliga vändning. Han drog iväg mig och var ganska arg, han ville inte förlåta mig i första taget och var mest upprörd över att folk hade börjat välja sida, hans eller min. Han gick ganska hårt på mig, men jag bara log. Jag blev så jävla glad, för även om jag skäms över vad jag gjort, så kände jag att det var ju inte jag. På något sätt hoppades jag att han och alla andra som fick mina enformiga sms, eller kalla telefonsamtal insåg att det inte var jag som pratade. De som känner mig borde ha sett igenom det, och alla gjorde det! Men det var fortfarande svårt för dem att fatta att detta hände mig, och det är väll det jag också frågar mig.. Hur hände detta mig?

När han hade pratat färdigt frågade jag om han ville höra min historia, vi gick hem till honom, drack te och åt kanelbullar och pratade hela natten. Det var skönt att prata och få berätta hur det var.. det var värre än han någonsin föreställt sig.. han lugnade sig men är fortfarande ganska reserverad mot mig, får se hur det blir..

Jag somnade tilll slut på hans soffa och vaknade med en otrolig ångest, som vanligt försökte jag gå igenom allt i huvudet för att hitta vad det är som är utlösande, men jag hittade inget, det var då paniken började komma istället.. cyklade hem till V, för att få hjälp med känsloidentifieringen, vi gick igenom kvällens alla händelser, men icke.. när reprisen på körslaget drog igång blev det för mycket, kändes som all geggamojja började koncentrera sig på ett ställe, följde V:s anti-ångestråd.. godis..

Ångesten har geggat ihop sig strax under halsen, lite ovanför bröstet..det är där den har sitt säte, försöker massera ut den och svälja undan den.. så jag ska få luft ordentligt.. det känns som hur mycket jag än pratar och försöker berätta så får jag inte ut känslorna, jag kan sitta och le när jag pratar om de allra värsta stunderna, och det skrämmer mig.. för geggan i halsen kväver mig

kvjodfkjgkjdf

Livsnjutare

Det regnar, och jag är bakfull det är lördag och allt är bara så bra som det ska vara. Har börjat gå ut en hel del nu igen..hänger på krogen, har vinkvällar, träffar nya vänner, röker, träffar killar.. lever som faen.. helt enkelt. Tänker inte lägga några värderingar i vad som är rätt och fel, jag lever så här nu, för att jag vill. enkelt.
Första tiden som singel var det väldigt upp och ner med känslorna till honom, jag trodde ärligt att jag aldrig skulle träffa någon igen.. det kändes för jobbigt..
Fyra veckor efter uppbrottet vågade jag gå på fest, stadens slampa var som ett plåster på mig, jag visste inte mycket om hans bakgrund då, den har jag fått bevittna efteråt.. Gick hem med honom, ångesten jag kände på morgonen efteråt var helt obeskrivlig..
Det dröjde över en månad innan jag vågade på mig något liknande igen, tyvärr med slampan igen, denna gången var det endast för att få bekräftelse, visste vad han gick för och han sa tillochmed tilll mig, att om jag ville ha honom så skulle jag kämpa mer.. jag har definitivt inte kämpat, dessutom gav rematchen mig minuspoäng.. har mycket att lära av singellivet

Nu har jag blivit tryggare i mig själv och med tanken att leva själv, jag hade ett större behov av att ha någon i närheten första tiden. Jag har turen att ha en underbar vän V som har varit mer än ett stöd för mig, hon var mitt fysiska stöd och det är hon fortfarande.
"För att komma över en kille måste du komma under en annan" V

Jag tar för mig av livet på alla sätt, men jag känner att jag fortfarande är ganska ostabil känslomässigt och blir lätt sentimental, jag sprider känslor som höstlöv i vinden och likt löven klibbar dom fast lite överallt.. Jag är en bit ifrån den ångvält jag brukade vara som körde över landskapet och slukade allt med hull och hår. Det är inte mitt mål att bli riktigt lika känslokall som jag en gång varit, mitt mål i livet är inte att krossa hjärtan. (!) go självinsikt Men genom att inte ha kontroll över mina känslor blir jag ganska sårbar, och istället för ett oskyldigt one night stand inbillar jag mig att jag har fått starka känslor för personen. Vilket jag vet inom mig att jag inte alls har..

Jag har en vän, som har betytt mer för mig än han någonsin kommer att förstå. Jag önskar på ett vis att han skulle fria till mig en dag, men samtidigt vet jag också att det aldrig skulle bli så..Han är en klippa, genom att bara finns till! Vi träffades på krogen igår, pratade en massa..och det är klart att det låg något i luften, vi tycker ju om varandra. Men när han frågade om jag ville följa med honom hem kändes det ändå konstigt, när vi senare skulle testa hångla blev det ännu värre.. vi kom fram till att detta var nog ingen bra idé trots allt.. vi sov dock tillsammans och det var hur mysigt som helst.. Men lite knepigt är det ändå, att hos honom lämnade jag inga känslor.. och det var inte heller något bekräftelseragg.. vi tycker helt enkelt bara om varandra

Hela jag är en såpa, hade jag varit det minsta känd hade jag sålt lösnummer i massvis.. men nu får jag gå runt i min egen såpa och gotta mig åt mina fadäser
skål mina vänner
och en massa av kärlek, för det är det som bubblar och pyser idag

Våld

Det var först efter ett år tillsammans som jag började fundera på om detta verkligen var detta livet jag ville leva.. utan tvekan älskade jag honom, jag fullkommligt bubblade av kärlek, jag längtade tills han kom hem från jobbet och ofta småsprang jag själv hem för att träffa honom. Jag tyckte han var den finaste som fanns, älskade hans kropp, lukt hur han tog på mig, hans kyssar, sex..vi hade en jätte mysig vardag tillsammans och med hunden.. hade vi bott på planeten Ingasklettigarderobenfinnus hade vi säkert varit gifta och haft barn, dock hade vi fått gifta oss i hemlighet och våra barn skulle inte kunna gå i skolan.. för vi hade det bra, då det inte fanns någon yttre påverkan, dvs ett liv utanför hemmet.. vilket säger sig själv är en ohållbar levnadssituation..

I april ungefär, började jag vakna upp ur min dvala, jag började ifrågasätta..jag började ställa krav.. det gick ganska bra till en början, jag var ute och drack vin med mina tjejkompisar, han slutada göra slut med mig, han gillade inte situationen med det funkade..ett tag.. jag kommer inte ihåg alla detaljer, inte ens händelser allt flyter in i varandra.. jag tror han kände att han tappade kontrollen över mig..jag bönade och bad inte längre för att han skulle ta mig tillbaka när han gjorde slut, jag ignorerade hans pikar, jag brydde mig inte om att han spelade bort pengar..jag skötte mitt.. occh jag började må bättre, samtidigt började jag se vad som fanns utanför..jag började sakna mina vänner och ville se mer av världen.. jag började dagdrömma igen..

Allt detta kände han självklart av även om jag aldrig sa det, han kände min rastlöshet.. Han började må dåligt, skyllde allt på mig.. det var jag som aldrig lät honom va, alltid var det något jag skulle bråka om, han gick till läkare fick tabletter mot ångest, först i liten dos, sen större.. om jag bara kunde låta honom vara, ta det lugnt så han kom på fötter igen, då skulle han sluta behöva uppfostra mig, han skulle sluta spela och sluta med tabletterna.. då skulle vi kunna resa tillsammans.. vid detta laget hade jag lärt mig den historien..visste hur den skulle sluta också.. spelandet blev värre, bestraffningarna hårdare och tabletterna starkare.. han tappade definitivt fotfästet, och jag hade ingen ork att hålla uppe honom..

En dag då jag kom hem hade han varit hemma från jobbet, spelat bort alla pengar och hällt i sig en flaska vin.. han hade vid det laget inte druckit på ett år.. jag gick och la mig..

Våldet nådde sin topp under sommaren, jag var för första gången rädd, hans hot om vad hans skulle göra med mig var helt vansinniga, men jag visste att han var i stånd att göra det. Tidigare hade det varit örfilar, i och för sig hårda så att det ringde i öronen och oftast trillade jag ihop.. Men senare satte han sig över mig och slog, värst var det när han la kudden över huvudet på mig, känslan av att vara fast i någons våld är helt omöjlig att beskriva, det är kränkande, hjälplöst och absurt..
Ofta blev jag förpassad till soffan på nätterna, men han var så uppe i sitt raseri att han kunde ändå inte somna i sovrummet, då kom han i mörkret och slog mig lite till, ibland tvingade han mig att ligga bredvid honom medans han spottade mig i ansiktet, kallade mig hora (mm) och berättade vad han skulle göra med mig och/eller min familj..
Flera gånger stängde han in oss i garderoben, där hade han full kontroll över mig och det var bara att slå, sparka och va man nu gör när man våldför sig på någon..

Jag brukade fråga hur man som människa med ett samvete och något som helst vett ihuvudet får för sig att fullständigt misshandla någon som är så mycket mindre än en själv?!
Han svarade:
Jag måste försvara mig mot dig..

En ängel

Det är dags för mig att krypa till korset, det kan behövas en viss bakgrundsinformation innan jag fortsätter min historia. Jag är inte själv en ängel, det mest änglalika jag har varit är på klasskortet i ettan då mamma krusat mitt linblonda hår med hjälp av små-flätor-i-blött-hår-innan-du-lägger-dig tekniken.
Eftersom jag aldrig varit någon ängel, är ingen ängel och har inte som avsikt att bli det heller.. förutom förmågan att flyga, finns det inte direkt något lockande.. så vill jag ändå visa att jag står hyfsat rakryggad bakom mina tillkortakommanden..

Det började med att vi blev ihopfösta, för att arbeta ihop..min första tanke var att killen såg sjukt dryg ut och jag trodde inte vi skulle ha det minsta gemensamt.. det visade sig att jag hade fel, han var sjukt charmig och det är få gånger jag skrattat så mycket som med honom de dagarna, jag ville vara i hans närhet och visade inga tecken på att jag var upptagen vilket jag faktiskt var, jag var sambo..
Till slut fick han ju reda på detta i vilket fall och vi vandrade vidare i livet åt olika håll. Under tiden hade jag fått mig en tankeställare angående mitt dåvarande förhållande med P. Mot P var jag inge snäll, var inte så kär och det var nog den viktigaste aspekten, men vi hade kul ihop, hittade på en massa och hade det bra på alla sätt. Tills jag var otrogen, det var ett ganska oskyldigt strul med en kille som var på genomresa, två kvällar i rad några sms och sen var den historien över, jag fick återigen en tankeställare
Trots detta flyttade jag kort därefter ihop med P som jag nu hade bestämt mig för att leva med. Efter 2månader var jag otrogen igen, med en kompiskompis ex. Nu kom den ordentliga ångesten och tog tag i mig på riktigt, vad fan höll jag på med?!

Nu visste jag ärligt inte vad jag ville längre och började dra mig ifrån P, jag sårade ju bara honom, även om han inte visste allt...1 månad senare var jag otrogen tredje gången, denna gång med honom, vi träffades i smyg i en månad sen gjorde jag slut med P, nästan samma natt hade P hittat en ny.. det svängde till ordentligt på känsloplanet och jag blev ledsen på riktigt.. Som jag sårade den killen, mår fortfarande dåligt över det! Förlåt..

Med detta i bagaget startade jag mitt nya förhållande med honom. förutom att jag hade med mig detta, var jag en väldigt social, öppen och frispråkig ung dam som inte hade några skrupler. Han tyckte inte direkt mitt språk var så passande och en av våra tidigaste diskussioner var om det lämpade sig att säga vad jag inte varit med om, det öppnade ju i så fall upp en jäkla massa möjligheter för vad jag faktiskt varit med om.. (?)
Själva bomben utlöstest definitivt en vecka innan midsommar
Han läste min dagbok
Det finns inte ord
Jag är fortfarande chockad
Där stod bland annat den sanna bilden av mig, inte den fina som man (jag) ger av sig (mig) själv under den första tid av förälskelse.. jag hade väll modifierat lite med sanningen, inte berättat allt.. kommer inte riktigt ihåg i vilket fall vad hade han med det och göra!?

Det andra var att han hittade ett svar på ett "avskedsbrev" som jag skrivit till P i ett sista försök att förklara mig själv, detta avslutades med älskar dig
Denna upptäckt gjorde att jag klassades som en otrogen hora som aldrig var värd att lita på igen.. dessutom skulle nu alla kort upp på bordet, och nåde mig om något nytt kom fram senare, det gjorde det... i flera månader.. och varje gång något nytt avslöjades om mig var det samma visa...påfrestande..

Jag mådde inge bra under denna tiden, jag fick hela tiden vakta min tunga så inget från mitt smutsiga förflutna råkade sippra fram, när det gäller det förflutna så var det oavkortat kontakten med killar som var av intresse..det var alltfrån hur många killar jag varit med, till vilka det var, om jag fortfarande träffade dem, hälsade på dem eller om någon av mina kompisar hälsade på dem.. och denna killsåpa slutade aldrig..det var jämnt något, antingen tittade jag för mycket på killen i affären/filmen/jobbet eller tittade jag på hans snopp, alternativt smygtittade jag på honom..denna visa fick jag höra dagligen..jag kan svära på att i de flesta stunderna tittade jag inte ens mot killen i fråga, de gånger jag tittade var det definitivt inte för att spana.. jag gav upp hade tydligen inte längre kontroll över mina ögon..

Allt detta för att jag var otrogen mot P, och sättet jag hade varit mot honom första gången vi träffades.. detta fick jag äta upp..med råge.. På ett sätt kan jag inte klandra hans oro, den var kanske befogad, men det förflutna är ändå det förflutna..
let it be