Min 26 års dag var nog en av de värsta dagarna jag varit med om.. kvällen innan hade vi bråkat om något.. men han lovade att han inte skulle förstöra min fördelsedag så som jag hade förstört hans året innan...
Vi skulle båda jobba denna dag, så jag körde honom till jobbet, sen åkte jag till hans föräldrar och åt fruktost innan jag själv skulle börja.. tycker väldigt mycket om hans föräldrar, funderade många gånger på att vända mig till dem när det var jobbigt, för de tyckte väldigt mycket om mig också.. men det hade nog inte funkat trots allt, tror att familjehedern hade kommit i första hand..
Hade iaf en väldigt mysig födelsedagsfrukost och åkte sen och jobbade, han var på bra humör, det var ju min födelsedag, å han skulle minsann köpa tårta till mig.. han kom förbi mig flera gånger på jobbet och var väldigt upprymd.. men så hände något, efter lunch eller vid lunch, kommer inte ihåg vad.. antagligen kollade jag på någon kille.. så var det kört.. eftermiddagen följde med hårda sms.. å ingen gemensam fika.. men han skulle vara barmhärtig, det var ju ändå min fördelsedag.. så han svalde stoltheten å vi åkte efter jobbet och köpte tårta.. men, jag kunde ju inte hålla mig ifrån att spana in någon kille i butiken, sen följde jag tydligen efter honom.. å fixade så vi hamnade i kassan efter honom.. jag är inte dum jag inte..
suck..
Två gånger samma dag var för mycket, och mer stolthet skulle inte sväljas.. var så trött på denna följetong vid detta laget, det stod mig upp i halsen.. varför kunde han aldrig ge sig med det där.. får spykänslor bara av att tänka på det nu.. så jävla jobbigt var det..
Vi satt i bilen hem, och jag fick höra vilken hora jag var.. i de allra värsta ordalagen.. började alltid gråta när han höll på sådär, tror gråten mest kom av hopplösheten och det sorgliga i att det var min födelsedag.. lite barnsligt kanske att bry sig om en sån sak.. men det var så förbannat tråkigt.. satt där med tårtan i knäet och grät.. när vi väl kom hem, låste han in sig i datarummet som han brukade, å jag fixade mat. .som jag brukade.. åt köttfärsås och spagetti.. själv.. därefter bytte jag om och kröp i säng..slötittade på något underhållningsprogram och grät..
Efter några timmar kom han in, och ville ha den vanliga förklaringen.. varför var jag en hora, varför skulle jag alltid spana på killar framför honom.. vad fan svarar man.. att säga emot var det inte tal om, men det var i stort sätt lika illa å säga att jag inte visste.. oftast sa jag att jag är en hora och ska bli bättre.. han brukade säga att han inte orkade vänta på att jag skulle bli bättre.. var han hyffsat lugn brukade dessa svaren få honom å sätta sig och trösta mig, å säga att allt kommer bli bättre bara jag slutar vara en hora..
Denna kväll blev han inte lugn av dessa svaren.. han vill ha mer svar.. å då blev det våld.. jag grät mest, kändes så förbannat sorligt.. å hjälplöst.. han kom inte åt mig.. som vanligt.. men våldet höll på hela natten, tillslut låg jag på soffan..å han i sängen.. då ropade han in mig och ville ge mig mina presenter.. han ville visa hur han minsann kunde svälja stoltheten igen.. jag ville inte ha dom jävla presenterna.. men pallade inte med konsekvenserna av att säga nej.. fick jätte fina saker.. blev jätte glad, men av någon anledning sa ja något som inte passade kommer inte ihåg vad.. och så var han igång igen..
jag orkade inte.. bara grät..
Vi skulle båda jobba denna dag, så jag körde honom till jobbet, sen åkte jag till hans föräldrar och åt fruktost innan jag själv skulle börja.. tycker väldigt mycket om hans föräldrar, funderade många gånger på att vända mig till dem när det var jobbigt, för de tyckte väldigt mycket om mig också.. men det hade nog inte funkat trots allt, tror att familjehedern hade kommit i första hand..
Hade iaf en väldigt mysig födelsedagsfrukost och åkte sen och jobbade, han var på bra humör, det var ju min födelsedag, å han skulle minsann köpa tårta till mig.. han kom förbi mig flera gånger på jobbet och var väldigt upprymd.. men så hände något, efter lunch eller vid lunch, kommer inte ihåg vad.. antagligen kollade jag på någon kille.. så var det kört.. eftermiddagen följde med hårda sms.. å ingen gemensam fika.. men han skulle vara barmhärtig, det var ju ändå min fördelsedag.. så han svalde stoltheten å vi åkte efter jobbet och köpte tårta.. men, jag kunde ju inte hålla mig ifrån att spana in någon kille i butiken, sen följde jag tydligen efter honom.. å fixade så vi hamnade i kassan efter honom.. jag är inte dum jag inte..
suck..
Två gånger samma dag var för mycket, och mer stolthet skulle inte sväljas.. var så trött på denna följetong vid detta laget, det stod mig upp i halsen.. varför kunde han aldrig ge sig med det där.. får spykänslor bara av att tänka på det nu.. så jävla jobbigt var det..
Vi satt i bilen hem, och jag fick höra vilken hora jag var.. i de allra värsta ordalagen.. började alltid gråta när han höll på sådär, tror gråten mest kom av hopplösheten och det sorgliga i att det var min födelsedag.. lite barnsligt kanske att bry sig om en sån sak.. men det var så förbannat tråkigt.. satt där med tårtan i knäet och grät.. när vi väl kom hem, låste han in sig i datarummet som han brukade, å jag fixade mat. .som jag brukade.. åt köttfärsås och spagetti.. själv.. därefter bytte jag om och kröp i säng..slötittade på något underhållningsprogram och grät..
Efter några timmar kom han in, och ville ha den vanliga förklaringen.. varför var jag en hora, varför skulle jag alltid spana på killar framför honom.. vad fan svarar man.. att säga emot var det inte tal om, men det var i stort sätt lika illa å säga att jag inte visste.. oftast sa jag att jag är en hora och ska bli bättre.. han brukade säga att han inte orkade vänta på att jag skulle bli bättre.. var han hyffsat lugn brukade dessa svaren få honom å sätta sig och trösta mig, å säga att allt kommer bli bättre bara jag slutar vara en hora..
Denna kväll blev han inte lugn av dessa svaren.. han vill ha mer svar.. å då blev det våld.. jag grät mest, kändes så förbannat sorligt.. å hjälplöst.. han kom inte åt mig.. som vanligt.. men våldet höll på hela natten, tillslut låg jag på soffan..å han i sängen.. då ropade han in mig och ville ge mig mina presenter.. han ville visa hur han minsann kunde svälja stoltheten igen.. jag ville inte ha dom jävla presenterna.. men pallade inte med konsekvenserna av att säga nej.. fick jätte fina saker.. blev jätte glad, men av någon anledning sa ja något som inte passade kommer inte ihåg vad.. och så var han igång igen..
jag orkade inte.. bara grät..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar