Har minst ett inläggs skyldighet att förklara mig personligen och enbart för en person.. Ikväll fick jag ett mejl av dig och det blev lite moset på geggamojjan i mitt huvud, och jag vill få ut det redan nu.. Du vill ha svar, och det förstår jag mer än väl, kanske kan jag ge några.. kanske får du nöja dig med att det kommer fler efter hand..
Jag tror att du, liksom jag inte bär på agg, jag tror också du förstår mycket redan nu genom att ha läst hittills.. Jag ville aldrig bryta kontakten med dig, och den första tiden gick det hyfsat att ha kontakt med dig..samtidigt som jag var nykär.. han gillade såklart inte det, han tyckte du bara ville dra iväg mig på olika fester i olika städer.. och jag ville inte svika hans förtroende..så jag tackade nej till det mesta, tillslut allt..
När han väl hade fått mig att tacka nej till allt, tyckte han likagärna att jag inte behövde ha någon kontakt med dig/er.. för det var ni som var källan till mitt horaktiga förflutna.. han skyllde oftast mitt förflutna på dig..eftersom vi hade varit med om typ allt tillsammans.. Men han förbjöd mig inte, eftersom han var lite "smartare" än så, han ville hitta ett tillfälle då han fick mig att förstå att du var fel.. det fick han trodde han, när han inte fick komma på din fest.. Jag hoppas att du förstår någonstans inom dig, eller åtminstone kan förlåta mig för det jag sa då, det var tillgjort och uppdiktat, av honom.. förutom vissa meningsskilljaktigheter har du och jag aldrig bråkat... Men nu fick han en anledning att hålla mig ifrån dig på riktigt.. efter detta läste han varenda rad du skrev till mig.. allt tolkade han på sitt sätt, och de gånger jag svarade dig, hade han kontrollerat svaren noga innan.. du har rätt i att jag till slut avstod i att svara dig, hellre det än att tvingas skriva något jag inte ville.. Jag kunde inte heller svara något enkelt, för det hade lett till följdfrågor, ibland funderade ja på att använda mamma som budbärare, men det hade också inneburit förljdfrågor som jag inte var beredd att besvara..
Ibland förbannande jag dig för dina sms eller mejl,främst de på kvällen.. att du inte förstod att dessa skulle leda oss längre ifrån varandra, han kunde bli förbannad och hålla mig vaken hela natten för att jag hade en sån hora till kompis.. Samtidigt som jag fick ångestattacker varje gång du skrev, hann jag oftast ögna igenom dem innan jag radera dem och fick på så viss en skymt av något som kändes inom mig, något som jag tvingat bort.. men det var också detta något som höll mig vid liv och som slutligen fick blomstra igen..
Tack, älskade vän..
Jag tror att du, liksom jag inte bär på agg, jag tror också du förstår mycket redan nu genom att ha läst hittills.. Jag ville aldrig bryta kontakten med dig, och den första tiden gick det hyfsat att ha kontakt med dig..samtidigt som jag var nykär.. han gillade såklart inte det, han tyckte du bara ville dra iväg mig på olika fester i olika städer.. och jag ville inte svika hans förtroende..så jag tackade nej till det mesta, tillslut allt..
När han väl hade fått mig att tacka nej till allt, tyckte han likagärna att jag inte behövde ha någon kontakt med dig/er.. för det var ni som var källan till mitt horaktiga förflutna.. han skyllde oftast mitt förflutna på dig..eftersom vi hade varit med om typ allt tillsammans.. Men han förbjöd mig inte, eftersom han var lite "smartare" än så, han ville hitta ett tillfälle då han fick mig att förstå att du var fel.. det fick han trodde han, när han inte fick komma på din fest.. Jag hoppas att du förstår någonstans inom dig, eller åtminstone kan förlåta mig för det jag sa då, det var tillgjort och uppdiktat, av honom.. förutom vissa meningsskilljaktigheter har du och jag aldrig bråkat... Men nu fick han en anledning att hålla mig ifrån dig på riktigt.. efter detta läste han varenda rad du skrev till mig.. allt tolkade han på sitt sätt, och de gånger jag svarade dig, hade han kontrollerat svaren noga innan.. du har rätt i att jag till slut avstod i att svara dig, hellre det än att tvingas skriva något jag inte ville.. Jag kunde inte heller svara något enkelt, för det hade lett till följdfrågor, ibland funderade ja på att använda mamma som budbärare, men det hade också inneburit förljdfrågor som jag inte var beredd att besvara..
Ibland förbannande jag dig för dina sms eller mejl,främst de på kvällen.. att du inte förstod att dessa skulle leda oss längre ifrån varandra, han kunde bli förbannad och hålla mig vaken hela natten för att jag hade en sån hora till kompis.. Samtidigt som jag fick ångestattacker varje gång du skrev, hann jag oftast ögna igenom dem innan jag radera dem och fick på så viss en skymt av något som kändes inom mig, något som jag tvingat bort.. men det var också detta något som höll mig vid liv och som slutligen fick blomstra igen..
Tack, älskade vän..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar