Jag reser mig från sandlådan nu..

"o du skaffa dig ett liv o några normala vänner som bryr sig om dig looser hahahaha" Det är ju knappt man tror det är sant, jag är 26 år, avsändaren 27. Det kunde lika gärna kommit från sandlådan. Skulle gjort detta mycket tidigare, skrivit av mig allt skit! Inte för att jag vill hänga ut eller såra, men jag måste på något sätt få ord på mina känslor.

Är alldeles skakis efter dagens omgång, det har hållt sig lugnt i ett tag men så tog det fart igen! Han har skaffat sig en ny, som givietvis är snyggare än mig, har finare kropp och inte särar på benen på första dejten, jätte bra, tro mig ingen är lyckligare än jag!! Men sen kom ju anledningen till varför han hade gjort detta i ett så tidigt skede efter vår seperation.. hehe och det är lite skrattretande.. jag ringde ju aldrig och bjöd hem honom till min nya lägenhet, dessutom hade jag addat ett ex på facebook.. så han skaffade sig en ny tjej..(stackars tjej, om hon får reda på det).. å återigen sitter vi i sandlådan och kastar sand, han stampar på min sandbro..

Främst funderar jag på om jag har varit så fruktansvärt hjärntvättad under så lång tid att jag inte har sett detta.. eller har han blivit sån nu?! Ärligt vet jag inte, det var ju något jag blev kär i från början, å jag blev så galet kär!! Nu skäms jag mest och undrar var fan min tid tog vägen?! Har mina känslor spelat mig ett spratt, var jag kär på riktigt eller var det tvåsamheten jag föll för?! En sak vet jag iaf, å det är att jag är envis, åsnor framstår som tillgivna jämfört med mig... så där har jag suttit i sandlådan och byggt sandbroar.. som har blivit nerstampade.. som jag byggt upp..som blivit geggamojja..