Geggamojja

Dagens självinsikt
Jag är inte vuxen

När jag cyklar i nerförsbacke och bromsar in farten, inte för att det går för snabbt, utan för att jag är för bakfull för att lita på mitt omdömme
När jag inser att det är jävligt dumt att köpa en påsa godis för mina sista pengar denna månaden i stället för mat.. men ändå gör det
När jag tycker att överenergiska familjeunderhållningsprogram som körslaget borde förbjudas en söndag, då bakfyllan återigen gör sig mer påminnd

Jag mår så jävla pissigt idag, inte främst pga mitt ohälsosamma leverne utan insikten om att ord och känslor inte förmedlar samma sak.. Igår kväll kom en av de personer som stod mig närmst innan allt skit, fram till mig. Han har inte varit lika villig att bara se igenom fingrarna på allt jag gjort, tror att anledningen främst var just att vi stod varandra så nära och han blev väldigt sårad av min plötsliga vändning. Han drog iväg mig och var ganska arg, han ville inte förlåta mig i första taget och var mest upprörd över att folk hade börjat välja sida, hans eller min. Han gick ganska hårt på mig, men jag bara log. Jag blev så jävla glad, för även om jag skäms över vad jag gjort, så kände jag att det var ju inte jag. På något sätt hoppades jag att han och alla andra som fick mina enformiga sms, eller kalla telefonsamtal insåg att det inte var jag som pratade. De som känner mig borde ha sett igenom det, och alla gjorde det! Men det var fortfarande svårt för dem att fatta att detta hände mig, och det är väll det jag också frågar mig.. Hur hände detta mig?

När han hade pratat färdigt frågade jag om han ville höra min historia, vi gick hem till honom, drack te och åt kanelbullar och pratade hela natten. Det var skönt att prata och få berätta hur det var.. det var värre än han någonsin föreställt sig.. han lugnade sig men är fortfarande ganska reserverad mot mig, får se hur det blir..

Jag somnade tilll slut på hans soffa och vaknade med en otrolig ångest, som vanligt försökte jag gå igenom allt i huvudet för att hitta vad det är som är utlösande, men jag hittade inget, det var då paniken började komma istället.. cyklade hem till V, för att få hjälp med känsloidentifieringen, vi gick igenom kvällens alla händelser, men icke.. när reprisen på körslaget drog igång blev det för mycket, kändes som all geggamojja började koncentrera sig på ett ställe, följde V:s anti-ångestråd.. godis..

Ångesten har geggat ihop sig strax under halsen, lite ovanför bröstet..det är där den har sitt säte, försöker massera ut den och svälja undan den.. så jag ska få luft ordentligt.. det känns som hur mycket jag än pratar och försöker berätta så får jag inte ut känslorna, jag kan sitta och le när jag pratar om de allra värsta stunderna, och det skrämmer mig.. för geggan i halsen kväver mig

kvjodfkjgkjdf