Det är dags för mig att krypa till korset, det kan behövas en viss bakgrundsinformation innan jag fortsätter min historia. Jag är inte själv en ängel, det mest änglalika jag har varit är på klasskortet i ettan då mamma krusat mitt linblonda hår med hjälp av små-flätor-i-blött-hår-innan-du-lägger-dig tekniken.
Eftersom jag aldrig varit någon ängel, är ingen ängel och har inte som avsikt att bli det heller.. förutom förmågan att flyga, finns det inte direkt något lockande.. så vill jag ändå visa att jag står hyfsat rakryggad bakom mina tillkortakommanden..
Det började med att vi blev ihopfösta, för att arbeta ihop..min första tanke var att killen såg sjukt dryg ut och jag trodde inte vi skulle ha det minsta gemensamt.. det visade sig att jag hade fel, han var sjukt charmig och det är få gånger jag skrattat så mycket som med honom de dagarna, jag ville vara i hans närhet och visade inga tecken på att jag var upptagen vilket jag faktiskt var, jag var sambo..
Till slut fick han ju reda på detta i vilket fall och vi vandrade vidare i livet åt olika håll. Under tiden hade jag fått mig en tankeställare angående mitt dåvarande förhållande med P. Mot P var jag inge snäll, var inte så kär och det var nog den viktigaste aspekten, men vi hade kul ihop, hittade på en massa och hade det bra på alla sätt. Tills jag var otrogen, det var ett ganska oskyldigt strul med en kille som var på genomresa, två kvällar i rad några sms och sen var den historien över, jag fick återigen en tankeställare
Trots detta flyttade jag kort därefter ihop med P som jag nu hade bestämt mig för att leva med. Efter 2månader var jag otrogen igen, med en kompiskompis ex. Nu kom den ordentliga ångesten och tog tag i mig på riktigt, vad fan höll jag på med?!
Nu visste jag ärligt inte vad jag ville längre och började dra mig ifrån P, jag sårade ju bara honom, även om han inte visste allt...1 månad senare var jag otrogen tredje gången, denna gång med honom, vi träffades i smyg i en månad sen gjorde jag slut med P, nästan samma natt hade P hittat en ny.. det svängde till ordentligt på känsloplanet och jag blev ledsen på riktigt.. Som jag sårade den killen, mår fortfarande dåligt över det! Förlåt..
Med detta i bagaget startade jag mitt nya förhållande med honom. förutom att jag hade med mig detta, var jag en väldigt social, öppen och frispråkig ung dam som inte hade några skrupler. Han tyckte inte direkt mitt språk var så passande och en av våra tidigaste diskussioner var om det lämpade sig att säga vad jag inte varit med om, det öppnade ju i så fall upp en jäkla massa möjligheter för vad jag faktiskt varit med om.. (?)
Själva bomben utlöstest definitivt en vecka innan midsommar
Han läste min dagbok
Det finns inte ord
Jag är fortfarande chockad
Där stod bland annat den sanna bilden av mig, inte den fina som man (jag) ger av sig (mig) själv under den första tid av förälskelse.. jag hade väll modifierat lite med sanningen, inte berättat allt.. kommer inte riktigt ihåg i vilket fall vad hade han med det och göra!?
Det andra var att han hittade ett svar på ett "avskedsbrev" som jag skrivit till P i ett sista försök att förklara mig själv, detta avslutades med älskar dig
Denna upptäckt gjorde att jag klassades som en otrogen hora som aldrig var värd att lita på igen.. dessutom skulle nu alla kort upp på bordet, och nåde mig om något nytt kom fram senare, det gjorde det... i flera månader.. och varje gång något nytt avslöjades om mig var det samma visa...påfrestande..
Jag mådde inge bra under denna tiden, jag fick hela tiden vakta min tunga så inget från mitt smutsiga förflutna råkade sippra fram, när det gäller det förflutna så var det oavkortat kontakten med killar som var av intresse..det var alltfrån hur många killar jag varit med, till vilka det var, om jag fortfarande träffade dem, hälsade på dem eller om någon av mina kompisar hälsade på dem.. och denna killsåpa slutade aldrig..det var jämnt något, antingen tittade jag för mycket på killen i affären/filmen/jobbet eller tittade jag på hans snopp, alternativt smygtittade jag på honom..denna visa fick jag höra dagligen..jag kan svära på att i de flesta stunderna tittade jag inte ens mot killen i fråga, de gånger jag tittade var det definitivt inte för att spana.. jag gav upp hade tydligen inte längre kontroll över mina ögon..
Allt detta för att jag var otrogen mot P, och sättet jag hade varit mot honom första gången vi träffades.. detta fick jag äta upp..med råge.. På ett sätt kan jag inte klandra hans oro, den var kanske befogad, men det förflutna är ändå det förflutna..
let it be
Eftersom jag aldrig varit någon ängel, är ingen ängel och har inte som avsikt att bli det heller.. förutom förmågan att flyga, finns det inte direkt något lockande.. så vill jag ändå visa att jag står hyfsat rakryggad bakom mina tillkortakommanden..
Det började med att vi blev ihopfösta, för att arbeta ihop..min första tanke var att killen såg sjukt dryg ut och jag trodde inte vi skulle ha det minsta gemensamt.. det visade sig att jag hade fel, han var sjukt charmig och det är få gånger jag skrattat så mycket som med honom de dagarna, jag ville vara i hans närhet och visade inga tecken på att jag var upptagen vilket jag faktiskt var, jag var sambo..
Till slut fick han ju reda på detta i vilket fall och vi vandrade vidare i livet åt olika håll. Under tiden hade jag fått mig en tankeställare angående mitt dåvarande förhållande med P. Mot P var jag inge snäll, var inte så kär och det var nog den viktigaste aspekten, men vi hade kul ihop, hittade på en massa och hade det bra på alla sätt. Tills jag var otrogen, det var ett ganska oskyldigt strul med en kille som var på genomresa, två kvällar i rad några sms och sen var den historien över, jag fick återigen en tankeställare
Trots detta flyttade jag kort därefter ihop med P som jag nu hade bestämt mig för att leva med. Efter 2månader var jag otrogen igen, med en kompiskompis ex. Nu kom den ordentliga ångesten och tog tag i mig på riktigt, vad fan höll jag på med?!
Nu visste jag ärligt inte vad jag ville längre och började dra mig ifrån P, jag sårade ju bara honom, även om han inte visste allt...1 månad senare var jag otrogen tredje gången, denna gång med honom, vi träffades i smyg i en månad sen gjorde jag slut med P, nästan samma natt hade P hittat en ny.. det svängde till ordentligt på känsloplanet och jag blev ledsen på riktigt.. Som jag sårade den killen, mår fortfarande dåligt över det! Förlåt..
Med detta i bagaget startade jag mitt nya förhållande med honom. förutom att jag hade med mig detta, var jag en väldigt social, öppen och frispråkig ung dam som inte hade några skrupler. Han tyckte inte direkt mitt språk var så passande och en av våra tidigaste diskussioner var om det lämpade sig att säga vad jag inte varit med om, det öppnade ju i så fall upp en jäkla massa möjligheter för vad jag faktiskt varit med om.. (?)
Själva bomben utlöstest definitivt en vecka innan midsommar
Han läste min dagbok
Det finns inte ord
Jag är fortfarande chockad
Där stod bland annat den sanna bilden av mig, inte den fina som man (jag) ger av sig (mig) själv under den första tid av förälskelse.. jag hade väll modifierat lite med sanningen, inte berättat allt.. kommer inte riktigt ihåg i vilket fall vad hade han med det och göra!?
Det andra var att han hittade ett svar på ett "avskedsbrev" som jag skrivit till P i ett sista försök att förklara mig själv, detta avslutades med älskar dig
Denna upptäckt gjorde att jag klassades som en otrogen hora som aldrig var värd att lita på igen.. dessutom skulle nu alla kort upp på bordet, och nåde mig om något nytt kom fram senare, det gjorde det... i flera månader.. och varje gång något nytt avslöjades om mig var det samma visa...påfrestande..
Jag mådde inge bra under denna tiden, jag fick hela tiden vakta min tunga så inget från mitt smutsiga förflutna råkade sippra fram, när det gäller det förflutna så var det oavkortat kontakten med killar som var av intresse..det var alltfrån hur många killar jag varit med, till vilka det var, om jag fortfarande träffade dem, hälsade på dem eller om någon av mina kompisar hälsade på dem.. och denna killsåpa slutade aldrig..det var jämnt något, antingen tittade jag för mycket på killen i affären/filmen/jobbet eller tittade jag på hans snopp, alternativt smygtittade jag på honom..denna visa fick jag höra dagligen..jag kan svära på att i de flesta stunderna tittade jag inte ens mot killen i fråga, de gånger jag tittade var det definitivt inte för att spana.. jag gav upp hade tydligen inte längre kontroll över mina ögon..
Allt detta för att jag var otrogen mot P, och sättet jag hade varit mot honom första gången vi träffades.. detta fick jag äta upp..med råge.. På ett sätt kan jag inte klandra hans oro, den var kanske befogad, men det förflutna är ändå det förflutna..
let it be
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar