Dagen det tog slut kommer jag ihåg mer eller mindre varje minut av, men varför det blev just den dagen har jag mindre minne av..
Jag vet att vi hade haft en av de värsta nätterna i bråk/hot/våld väg. Jag vet också att jag hade sedan en tid berättat för V och en annan tjej F, som har stått mig mycket nära under hela tiden att jag hade tänkt göra slut. Det var hemskt att ta det steget att berätta för dem, men när jag väl gjort det stöttade de mig och jag blev starkare i mitt beslut. Jag vet att jag letade efter rätt tillfälle, som aldrig verkade dyka upp.. tyvärr finns det inte någon handbok med tydliga manualer vid sådanahär tillfälle, tro mig i så fall hade jag haft en till hands, så det gällde att improvisera.. en rolig sak är att inte ens detta lyckades jag med, han frågade till och med varför jag inte kunde göra slut som en normal tjej..
Det var i alla fall lördagmorgon, efter en hemsk natt hade jag somnat bredvid honom, på morgonen gick han upp före mig men kom efter en stund tillbaka och skulle ge mig den där försoningskramen han är bäst på, vilken jag också brukar slänga mig in i och gråta och låta mig bli tröstad i.. fast inte denna morgon, när han försökte, höll jag mig stel.. det var nog inget val, kroppen och huvudet ville inte bli tröstad och få höra igen att allt skulle bli bättre.. han frågade hur det var med mig och jag svarar: jag vet inte.. detta ödesdigra jag vet inte blev den totala vändningen, men också det som gjorde att jag sitter här nu och skriver.. han blev totalt vansinnig, vadå vet inte??? han krävde svar, å nu jävlar gällde det att hålla huvdet kallt, ville jag göra slut? smack..jag hade träffat någon ny.. smack, jag hade gått bakom hans rygg, smack, jag hade lurat honom under så lång tid, smack, han som bara skulle hjälpa mig smack, smack smack, jag kom ingenstans utan förklaring, men det enda jag kunde säga var.. jag vet inte. SMOACK..
När första tillfälle kom tog jag ett par skor och sprang ut i trapphuset, jävligt dumt hade ju inte klätt på mig ordentligt än, men tur i oturen, var det något han var noga med så var det att visa en god och fin sida utåt, grannarna.. som troligvis sovit med vadd i öronen även denna natt, fick inte veta, så han kallade vänligt in mig och lovade att sätt sig ner och prata med mig..
Det gjorde vi, men jag kunde fortfarande inte säga Jag vill göra slut med dig, det gick inte att formulera, så jag sa bara att jag inte visste vad jag ville längre..
Det gick på något sätt in, han ringde sina föräldrar och de kom och hämtade honom, jag ringde mamma som fixade så jag kunde åka till henne..
Från denna dag slutade det fysiska våldet och till en början verkade allt gå ruskigt smärtfritt, men jag var nog lite naiv, en hel följetong av hot har följt mig i tre månader, men nu verkar det vara slut med det också, imrogon ska jag skriva på uppsägningen, han har äntligen tagit tag i det! Tack
Jag vet att vi hade haft en av de värsta nätterna i bråk/hot/våld väg. Jag vet också att jag hade sedan en tid berättat för V och en annan tjej F, som har stått mig mycket nära under hela tiden att jag hade tänkt göra slut. Det var hemskt att ta det steget att berätta för dem, men när jag väl gjort det stöttade de mig och jag blev starkare i mitt beslut. Jag vet att jag letade efter rätt tillfälle, som aldrig verkade dyka upp.. tyvärr finns det inte någon handbok med tydliga manualer vid sådanahär tillfälle, tro mig i så fall hade jag haft en till hands, så det gällde att improvisera.. en rolig sak är att inte ens detta lyckades jag med, han frågade till och med varför jag inte kunde göra slut som en normal tjej..
Det var i alla fall lördagmorgon, efter en hemsk natt hade jag somnat bredvid honom, på morgonen gick han upp före mig men kom efter en stund tillbaka och skulle ge mig den där försoningskramen han är bäst på, vilken jag också brukar slänga mig in i och gråta och låta mig bli tröstad i.. fast inte denna morgon, när han försökte, höll jag mig stel.. det var nog inget val, kroppen och huvudet ville inte bli tröstad och få höra igen att allt skulle bli bättre.. han frågade hur det var med mig och jag svarar: jag vet inte.. detta ödesdigra jag vet inte blev den totala vändningen, men också det som gjorde att jag sitter här nu och skriver.. han blev totalt vansinnig, vadå vet inte??? han krävde svar, å nu jävlar gällde det att hålla huvdet kallt, ville jag göra slut? smack..jag hade träffat någon ny.. smack, jag hade gått bakom hans rygg, smack, jag hade lurat honom under så lång tid, smack, han som bara skulle hjälpa mig smack, smack smack, jag kom ingenstans utan förklaring, men det enda jag kunde säga var.. jag vet inte. SMOACK..
När första tillfälle kom tog jag ett par skor och sprang ut i trapphuset, jävligt dumt hade ju inte klätt på mig ordentligt än, men tur i oturen, var det något han var noga med så var det att visa en god och fin sida utåt, grannarna.. som troligvis sovit med vadd i öronen även denna natt, fick inte veta, så han kallade vänligt in mig och lovade att sätt sig ner och prata med mig..
Det gjorde vi, men jag kunde fortfarande inte säga Jag vill göra slut med dig, det gick inte att formulera, så jag sa bara att jag inte visste vad jag ville längre..
Det gick på något sätt in, han ringde sina föräldrar och de kom och hämtade honom, jag ringde mamma som fixade så jag kunde åka till henne..
Från denna dag slutade det fysiska våldet och till en början verkade allt gå ruskigt smärtfritt, men jag var nog lite naiv, en hel följetong av hot har följt mig i tre månader, men nu verkar det vara slut med det också, imrogon ska jag skriva på uppsägningen, han har äntligen tagit tag i det! Tack
