Igår tänkte jag sluta skriva, dels för att jag hade blivit ordentligt rädd och dels för att det fungerade inte så bra i berättar syfte. Har tidigare skrivit att jag har väldigt svårt att berätta för de som jag har känt längst, och hoppades att genom att låta de läsa här få dem att förstå det jag inte kan formulera i ord. Men det blev fel, och mycket tårar.. förlåt
Men idag och främst ikväll har jag fått en annan syn på det hela, satt hemma hos min söta vän, vi var trötta och sa inte många ord till varandra, uppkrypna i varsitt hörn av soffan med en stickning i högsta hugg tittade vi på det ena livsödeprogrammet efter det andra.. Plötsligt var jag hyffsat överfylld av livsöde och när Carola slutligen började sjunga om vägen till betlehem blev det för mycket, som så ofta när Carola tar ton..
Jag som har noll kontroll över mina känslor kände att jag började känna otroligt mycket med alla människor, och från ingenstans kom insikten om att det är sjukt hur många livsöde det finns, närmare bestämt lika många som det finns människor på jorden.. alla har vi något att berätta.. denna blogg är delar av min story.. alla som jag känner har en story.. jag ska fan inte sluta skriva, jag ska fortsätta.. dessutom vill jag höra alla andras, här ska inte skämmas, ingen skuld och definitivt inga undantryckta drömmar!
Efter detta kom vi osökt in på Gud. Vi var både övertygade om att syndens tid är förbi, likaså bilden av Gud som bestraffaren.. Får jag frågan om jag tror på Gud, är det nej. Men om jag är troende, utan tvekan. Tror på godhet, och tanken om att vi måste vara lite ödmjuka inför faktumet att vi finns och har skapats.. och framför allt att vi inte ska förstå allt..
Men idag och främst ikväll har jag fått en annan syn på det hela, satt hemma hos min söta vän, vi var trötta och sa inte många ord till varandra, uppkrypna i varsitt hörn av soffan med en stickning i högsta hugg tittade vi på det ena livsödeprogrammet efter det andra.. Plötsligt var jag hyffsat överfylld av livsöde och när Carola slutligen började sjunga om vägen till betlehem blev det för mycket, som så ofta när Carola tar ton..
Jag som har noll kontroll över mina känslor kände att jag började känna otroligt mycket med alla människor, och från ingenstans kom insikten om att det är sjukt hur många livsöde det finns, närmare bestämt lika många som det finns människor på jorden.. alla har vi något att berätta.. denna blogg är delar av min story.. alla som jag känner har en story.. jag ska fan inte sluta skriva, jag ska fortsätta.. dessutom vill jag höra alla andras, här ska inte skämmas, ingen skuld och definitivt inga undantryckta drömmar!
Efter detta kom vi osökt in på Gud. Vi var både övertygade om att syndens tid är förbi, likaså bilden av Gud som bestraffaren.. Får jag frågan om jag tror på Gud, är det nej. Men om jag är troende, utan tvekan. Tror på godhet, och tanken om att vi måste vara lite ödmjuka inför faktumet att vi finns och har skapats.. och framför allt att vi inte ska förstå allt..
