Ärlig

Det är så mörkt, är det alltid så här mörkt så här års, eller är det de jäkla regnet?! I vilket fall har det fått mig att börja springa.. löprunder alltså, efter en heldag instängd i skolan eller på jobbet.. och med alldels för mycket i huvudet har det blivit det enda sättet att rensa, dock är mina nya vita löparskor mindre vita nu, är ju så förbannat lerigt..
Jag tänker mycket, dagdrömmer mycket och analyserar mycket. Det är inte mycket som går mig helt obemärkt förbi, men det gör också att jag har inte plats med en massa skit i huvudet, onödiga saker.. då blir jag hård, och otrevlig..tror de fyra personer som tillbringar ca 6h om dagen med mig har börjat vänja sig.. men jag försöker vara ärlig, har hängt upp mig vid det, att vara ärlig.. det är som om jag har blivit rädd att oärlighet är någotslags gift som går till motangrepp om man inte får ut det illa kvickt.. för ärlig dessutom, vill ha ut allt, direkt..hinner inte alltid tänka igenom orden..är inte speciellt finkänslig.. och "poff" där satt den mitt i fejjan på personen framför mig som blir helt tyst.. faen..oftast får jag någon minut efteråt med personen och ber om ursäkt för påhoppet..
är något labil...