Ungmö och dåre

Söndagkväll och jag önskar mr darcy var här. är sjukt orkeslös efter helgens festligheter, men också för att det händer så mycket nu. så mycket att jag i fredags var alldeles slut i huvudet och kroppen. hittade inte energi någonstans. klarade av att jobba på ren illvilja.
Personalfesten var en hemskt trevlig tillställning utan till synes stora skandaler. hamnade på efterfest på en matta under ett glasbord, dränkt i öl och kebabsås. kände mig knappast som 27 när jag vinglade hemåt vid sex snåret. det är fan skärpning på mig nu, är trött på festandet. fast det har jag väll glömt på fredag är jag rädd.
trots att jag känner mig lite ensam idag, tackade jag nej till filmkväll och orkar inte ens prata i telefon. jag tog min kära cykel på tur ut till vattnet, satte mig på en solig klippa och ritade blommor. fantastiskt.

sjukt stabil

Träffade morgan-mårten idag, han är väll för trevlig ändå, det var sista gången jag satt där och pratade. nu är jag remitterad till traumatiskt centrum.. det är tydligen läge för det. sen är det tydligen läge för mig att hålla i bromsen på mig själv, inte utsätta mig för pressade situationer.. paintball.. inte överarbeta mig och sånt.. klappa om mig själv och faktiskt tycka att jag är ganska bra. igen började jag gråta och sträckte mig efter de lägligt placerade servetterna på bordet, började gråta för att jag blir så trött på mig själv. jag började gråta för att jag hörde vad jag själv sa, jag är så motsägelsefull och till brädden full av skit att jag kände mig bara dum. Svårt att förklara, men det är en väldigt speciell situation att prata om sig själv på det där sättet. det är en ganska pressad situation, det blir så tydligt på något sätt.
att jag är så naiv.
jag vill bara släta över allt skit, jag vill segla på Räkmackan och ha det gott. men samtidigt dyker skiten och skruttet upp i mitt liv när jag minst anar, eftersom jag inte vet vad som får mig sårbar. konstigt det där, med att inte känna sig själv.
det värsta är att jag tror att jag har kontroll.
jag tror att jag kan välja när jag ska gråta.
jag tror att jag kan fejka styrka
och jag på allvar rycker på axlarna åt mig själv
det var det som fick mig att börja gråta hos morgan-mårten idag. när jag hörde mig själv säga dessa saker.
sjukt stabil mao

Hollywood

en liten uppdatering efter hollywood balunsen. det var ballt, och jag var inte speciellt hollywood förens jag fick en stor vit hatt och ett par solglajjer. gled fram på röda mattan, blev hälsad välkommen av programledarna. minglade med de andra brudarna, drack bål och pratade med mannen som sökte en kvinna. han hade en vit linnekostym och fula skor. jag är verkligen skofetischs. pinsamt. den vita kostymen hade produktionsbolaget tvingat på honom så den kunde han inte hjälpa. sen var vi i hans lägenhet, snokade runt..hittade en massa konstiga vapen, såna där kaststjärnor, och knogjärn.. jag gillar verkligen inte vapen, skulle nog kunna säga att det är värre än hans skor, och då har jag sträckt mig långt. annars bodde han i ungkarlslyan allan. sådär charmigt. vi blev bjudna på hans favoritmat. hamburgare, utan sallad. under tiden drack vi alkohol och pratade skit, och blev filmade. produktionsbolagsmänniskorna, sa vem som skulle gå vart, ta en promenad med killen. vem som skulle bli intervjuade avskilt och så, jag hamnade bredvid jordens medelpunkt, det trodde nog hon i alla fall att hon var, därför känns det inte som att jag kunde gjort bort mig så jäkla mycket, jag avbröt inte folk, lät inte högst, sprang inte efter killen, shottade inte jäger.. och skröt inte om att jag hade en ralph laurent klänning på mig. vilket jag i vilket fall inte hade. däremot ville gårdskatten upp i mitt knä hela jävla tiden, inte så charmigt, jag hade ju försökt bli fin, katthår räknas väll inte som att vara fin. sen är de inte så skönt med klor genom tunna strumpbyxor, fick mer eller mindre slänga ner odjuret med våld, och deklarerade högt att jag är fan ingen djurvän. jordens medelpunkt ville då att alla skulle gissa vilket hennes favoritdjur va, så..när jag väl gjorde bort mig så gjorde hon det tiofallt. tryggt. programmet ska sändas i höst, och lite kul är det allt. för jag gick vidare.
det gjorde jordens medelpunkt oxå. det kan ju bara bli hur bra som helst!
efter min tv debut var min chef mildare, hon frågade när jag tänkte sluta och det var bara att ta semester de dagar jag ville nu för att förbereda mig för mitt nya jobb.

Känner att jag är på banan igen, seglar ut på öppet hav på min räkmacka. om jag hade haft en båt, eller minsta intresse av att någonsin köpa en så skulle jag döpa den till räkmackan. hur som helst, det går bra för mig, på alla sätt.. helgen körde dock slut på mig, jobbade tio timmars pass, och det var mycket. mycket. men förutom det mår jag bra. tänkte att det är ingen idé att träffa morgan-mårten imorgon. jag kommer bara tycka att det tar min tid.
trodde jag.
det var tills jag blev istoppad i en kamouflageoverall med ett vapen i min hand. paintball. jag gillar inte vapen, så enkelt är det. jag är emot allt vad krig heter och hitintills finns det ingen som har fått mig att ändra uppfattning i något avseende, inte ens när det är på skoj, tydligen. Av någon anledning, bröt jag ihop, fick världens ångest när jag låg i bakhåll, det var så fruktansvärt obehagligt. där låg jag under några pinnar, och siktade mot fienden som kunde lika gärna överraska mig från andra hållet. jag pallade helt enkelt inte trycket, utan fick jävligt svårt att andas och började gråta.
Så skört det är. det där med att må bra.

Annorlunda

Vissa dagar, händer det saker som är lite mer annorlunda än annars. som idag. inte att jag hittade en jacka i min sambos garderob som passade utmärkt. att jag drack öl på stan med mitt ex eller att jag slutade jobba klockan två. det är annorlunda men inte fullt så mycket som att ett produktionsbolag kommer till jobbet och frågar första bästa kille om han känner till någon härlig singeltjej som vill vara med i ett dejtingprogram, sånt är annorlunda. att killen i fråga sen kommer och tänka på mig och produktionsbolagsmänniskorna letar upp mig och frågar om jag vill vara med, sånt händer aldrig. så det är klart jag sa ja. så imorgon ska jag klä mig hollywood och åka ut till en herrgård utanför stan och vara med i ett dejtingprogram. eller antagligen är det något slags inför programmet grej. i vilket fall är de jag och nio andra tjejer och en singel kille som jag har fattat det. Jodåsåatte..det här kan ju bara gå hur som helst.. haha
berättar mer när tillfälle ges. kul känns det i vilket fall. det som känns mindre kul är att det är hollywood tema imorgon, såna kläder äger varken jag eller min sambo. se om jag lurar ut något.
imorgon är det dessutom första dagen på det nya jobbet, börjar inte förens på riktigt i augusti, men så fort jag har tid ska jag ta mig dit för att lära mig saker och ting. imorgon var det städning och utrensning på schemat.
Dessutom pratade jag med min chef idag, sa att jag fått nytt jobb..det var inte så mkt tjolahopp där inte..hon var inte alls speciellt glad för min skull. vi ska prata mer på fredag. Känns som att jag återkommer på fredag helt enkelt. Med hollywooduppdateringar, jobbuppdateringar och ett passande helgkänsloläge.
Btw, satt ju på stan och drack öl ikväll, såg idiotens tjej med hunden..var galet nära att springa fram, det var bara lite för långt, lite för omständigt med tanke på att halva stan satt på uteserveringarna och lite fel läge.. kommer det att komma ett bra läge? åh, det var jobbigt att se hunden, han är så fin

Motsägelsefullt

Det vankas fem idiotfria veckor på jobbet! Tjolahopp, det ska firas. i fem veckor. min chef meddelade mig det idag på facebookchatten, fantastiskt med sociala medier.
inte nog med det. fick jobb. dubbel tjo och trippel hopp. i augusti är det dags. berättar mer när jag kommit över en liten tröskel, att faktiskt prata med min ovan nämnda chef IRL om detta. imorgon får det bli.
sen är det ju lite skrutt med, jo. även om jag är i en ganska skruttfri period nu, börjat vänja mig vid att leva i en bergochdalbana.. så händer det ju skrutt. en tjej, som jag inte har mkt gemensamt med satte sig bredvid mig på bussen, vi jobbar på samma ställe och hon är lite bundis med idioten. han pratade mkt skit om henne när vi var tillsammans men nu har de tydligen blivit vänner. i vilket fall, eftersom vi har noll gemensamt utöver detta och skulle åka buss i evigheters evigheter med varandra så var det väll bara att babbla på om vårt gemensamma ämne så att vi hade det avklarat, jag hörde mig själv tvinga fram meningen.. hur är det med idioten, mår han bra?.... iiiiuuuhuhuhuhuhuhu, plågan fortsatte när hon ojjade sig över hur illa han trivs med sitt jobb, hur hela deras funktion är en hönsgård eller lekstuga sa hon nog. jag försökte hålla mig neutral men jag tror det är nog mer hon och idioten som är lekstugan på deras funktion, något jag givetvis inte sa.. Sen råkade jag slänga ur mig lite spydigt att om idioten säljer hunden så var pengarna minsann mina, dåligt tajmat, hon kommer givetvis gå direkt till honom och skvallra.
För han har planer på att sälja hunden till en hutlös summa. jag och V firade sjuttonde maj, eller att jag fått jobb eller vad som helst.. vi drack vin en måndag i alla fall. Då såg vi annonsen på Blocket, det högg i hjärtat att se hunden. Det stod att han och hans tjej skulle på utlandsvistelse. troligt, han har väll spelat bort alla pengar och behöver snabba cash. Sen var vi tvungna att kolla upp hans brud. hon hade facebook, att hon får det var imponerande. Han kanske har tagit sig i kragen trots allt. Fast busstjejen sa att han inte mår så bra, att han är osäker vad han vill med sitt liv.. motsägelsefullt.. och låter precis som idioten.

Mer drama

Det där med att tänka efter före, det är verkligen inte min grej.. har såklart klantat till det.. igen.. sjukt hopplös. det är inte så att jag vill ha drama runt mig, men jag hamnar alltid mitt i det.. idioten brukade säga till mig att jag gillade dramatik det var därför jag alltid bråkade och ställde till det för honom. men då gjorde jag verkligen inte det. inte som nu. jag har slutat med att förneka, det är ingen idé, jag kör på.. och sårar, klämmer lite tår och är nog inte så jävla smart helt enkelt. det är sällan som mitt liv är dramafritt så att säga.. men men skit samma, jag går ju runt i livet med vetskapen om att jag alltid tar mig ur trubbel genom att le.. och faen vad jag ler.

underbara helg är inne på sista refrängen, haft finbesök av mor och liten syster. läste högt ur bloggen för dem, det högg i bröst och hjärta, men jag gjorde det. och ja tycker om mig egen text, den är bra. och jag tycker om att läsa den. den är så, sann och så ärlig. Igår kväll drack jag vin och lekte lekar med några tjejer från jobbet, vansinnigt trevligt. sen fick jag snefylla och fick för mig att gå hela vägen hem, sådär smart med tanke på allt skit som har hänt i min del av stan. men jag var sur-ledsen-full-trött.. skickade fyllesms, ringde V och försökte få tag i närhet, det gick åt helvete. sen fick jag närhet, och då blev det ett helvete. jaja, skit samma som sagt. sov bort hela dagen, slötittade på tv och har ägnat tid åt att städa upp efter nattens mobila fadäser sen var jag på bio med en söt tös, som också var bakfull och behövde komma utanför sin lägenhet och sina egna alkoholånger. helvete vad tragiskt det låter när jag skriver såhär, är ju varken deppig eller speciellt arg. mer neutral, har ett fantastiskt liv.. och underbara vänner. puss och godnatt

En kukhistoria

Jag vet inte riktigt var han började kontrollera mig, han kunde ge pikar om det var kompisar som ringde opassande tider. han kunde ställa sig bakom mig när jag satt vid datorn bara för att fråga vem som var på bilder eller vem jag chattade med. de som först hängdes var ex och gamla ligg, de fick jag överhuvudtaget inte prata med eller om för den delen. detta accepterade jag ganska snabbt. det var ju inte så konstigt egentligen tyckte jag då, oavsett om jag var vän med dem eller inte. så alla som hade denna kopplingen till mig raderades. därefter var det killkompisar i allmänhet, jag skulle inte ha kontakt med några män helt enkelt. detta tyckte jag var jobbigare att gå med på, det var ju mina vänner. men jag hade bestämt mig för att vinna hans förtroende och raderade även dem. sen började det bli knepigt, hans linjer var inte lika lätta att följa. nu skulle alla kompisar bort som hade dålig inverkan på mig, alltså de som han tyckte hade ett "horaktigt infytande på mig". jag tror att det var vid denna tid jag gick ur alla sociala medier. det blev för jobbigt helt enkelt. eftersom han brukade som rutin gå in i historiken i datorn för att kolla vad jag hade gjort under dagen, när han inte hitta något så hade jag väll raderat historiken. för han utgick alltid från att jag ljög, sen kunde han sitta i timmar och leta i datorns minne för att hitta vad jag hade haft för mig.. ibland hittade han bilder som datorn automatiskt sparat ner i hårddisken, kan bli så på något sätt när man tillexempel är inne på facebook, vet inte riktigt hur det fungerar. men där kunde han hitta bilder på folk, och då hade jag varit inne på deras facebook sidor.. suck.. hur förklarar man en sån sak för en idiot?! det blev en stresskänsla att använda datorn, men jag var tvungen i skolsyfte, använde dock internet ytterst begränsat, det kunde räcka med att han såg mig stänga en sida när han kom in i rummet för att han skulle gå bärsärk, varför stängde jag ner, vad döljer jag?!
inget.. var inte ett svar

även om man raderar bilder från de olika mapparna man har sparat i, ligger bilderna kvar på datorn, och de kan man hitta om man vänder in och ut på datorn, det gjorde idioten..många gånger. med samma resultat varenda gång, varför har du dessa bilderna kvar?!
jag hittar inte dem.. var inget svar

han brukade manipulera mig att vända mer och mer ut och in på mig själv. han skulle ju ha reda på varenda kille jag varit med, hur många gånger och om killen i fråga hade stor kuk. jag började alltid konversationerna med att neka, det var inget jag ville prata om ,men han lovade om jag bara sa detta, han skulle inte bli arg, bara han fick veta..
killen hade mindre än dig.. var inget svar

nej för hur kunde alla ha det? han fattade ju att någon måste ha en annan storlek.
jag minns inte.. var inget svar

han beskyllde mig för att ljuga.. han bönade och bad, berätta nu så jag får veta, så jag kan släppa detta..
killen hade större än dig.. var ett jävligt dåligt svar

han blev tokig, åkte från lägenheten till en vän, därifrån ringde han mig hela kvällen..hur kunde jag ljuga om en sån sak!? han visste inte hur han skulle tackla detta, hur skulle han någonsin kunna bli fri den tanken.. om han i alla fall kände att jag hade varit nöjd med honom innan, så hade han inte känt sig orolig. men nu förstod han att det var det ända jag var ute efter..
say what!?

nej det är det inte.. var inget han ville höra

jag hade ju själv sagt att killen i frågas kuk var större
eller hade jag inte det
ljuger jag nu
eller ljög jag innan
jag är en hora
lögnaktig jävla hora.. smack smaock

för att berätta en rolig sak i denna otroligt tragiska kukhistoria, som jag egentligen inte hade tänkt berätta för att värna om hans integritet en aning, vilken jag nu fullkomligt skiter i.. han hade ju stora problem med detta att ett ex till mig hade större. han mådde dåligt i sin kropp, fick gå på medicin för att jag inte tyckte han dög.. osv.. han pratade ju mycket om att göra en förstoring vilket jag motsatte mig å det hårdaste. sa att han var dum i huvudet.
när jag hade flyttat och gick igenom skåp och låder efter mina sista grejer hittar jag ett stort paket, han hade beställt en penisförstorare på internet..
någon vakumpumphistoria.. fniss..

Bra dag?!

En kund kom fram till mig idag, en sådan som hade bestämt sig för att vara otrevlig redan när hon vaknade. det var inte hennes fel att hon tagit fel kuddar och nu hade hon betalt för mycket, säkert trettio kronor.. i vilket fall. hon gick på och jag kunde inte lova henne någonting förens jag hade hört med de som köper tillbaka varor, med andra ord den funktionen där idioten jobbar. jag försökte vara proffsig, lyssnade och insåg ju mer samtalet led att jag var tvungen att ringa. tittade lite frenetiskt efter mina kollegor, men kunden var i upplösningstillstånd, så det var bara att handla själv. medan signalerna gick började jag kallsvettas, när sedan en tjej svarade blev jag så lättad att jag började darra, kunden tyckte nog synd om mig eller något, hon klappade mig på axeln när jag löst hennes kuddproblem. vilken paradox, igen.
jag fick lite svårt att andas av chocken, dessvärre skulle inte det sluta där denna dagen. Strömmen gick i varuhuset när jag stod på en stege, jag fick panikkänslor, jag var helt själv (igen) förutom kunderna då, målade upp bilder i huvudet att det var idioten som iscensatt strömavbrottet och skulle lätt kunna gå fram och sticka en kniv i mig eller något. fick för mig att luften blev dålig, och medan jag lugnt försökte mana ut kunderna ur huset, löpte paniken amok inom mig, och ville sen inte släppa, fick vansinnig huvudvärk.
Självklart sitter han i mitt blickfång under lunchen, fick knapra alvedon till efterrätt..
Tydligen har han bråkat på sin funktion igen, hotat med att polisanmäla . skulle inte förvåna mig om han drar rasistkortet, han är nämligen övertygad om att alla är rasister det är därför han inte klättrar i varuhuset. sjuk verklighetsuppfattning. fick sen höra att han var kallad till krissamtal hos personalchefen, i stället för att jubla inombords fick jag panik, tänk om hans hat mot företaget går ut över mig i stället, låter lite ego, men han är ju knäpp. gick till min chef och sa att jag var orolig. hon sa att vi kör till polisen omedelebums om han så kommer i närheten av mig, kändes lite tryggare.. fast om han skulle få sparken kommer han att få en massa hämnd känslor, han kommer få för sig i sin lilla hjärna att antingen är alla rasister eller är det jag som har hittat på en massa och spridit ut rykten, alltså ska jag straffas.

Inte nog med detta såklart, fick även en ordentlig kalldusch, gick med en vagn genom varuhuset, tittar runt och så som man gör när man går med en vagn i varuhuset, funderar på allt och inget.. och då, mellan två hyllor på helt fel avdelning bara står han, står och tittar tomt, jag tittade upp två gånger, blev livrädd, sockerdrickan gick längst nacken, reste nackhåren för att sen dala snabbt ner i knävecken..där jag fick kämpa för att hålla knäna upprätta.. han är så jävla läskig. vet inte vad han gjorde där, jag skyndade mig därifrån.. sen var jag hyfsat uppspelt resten av dagen, saken blev inte bättre för att jag fick jobba själv från fyra, var på helspänn vilket resulterade i en jävla huvudvärk.
bra dag?!

Summer edition

"läste din blogg och du ruskade rätt i mitt huvud. Tack. livet jag lever är mitt, varför är det så lätt att glömma ibland" K

Min sambo är utomlands. Jag vet inte riktigt vart just nu, hon reser runt, hälsar på, lever och tänker. Reser bort för att få perspektiv. Så att vardagen inte ser så vardaglig ut när hon kommer hem. Hon gjorde misstaget att lämna sin orkidé i min vård, tror den hade klarat sig bättre i hennes resväska. förra veckan glömde jag bort den, den hamnade liksom under alla papper och saker på köksbordet, denna veckan kompenserar jag för förra veckans misstag. Jag har vattnat den tre gånger sen igår kväll. Jag har tre andra växter i mitt hem, men de säger till när de är törstiga, de hänger, ibland jävligt mycket, men jag fattar vinken.. förr eller senare iaf, och när de fått vatten, oftast hinkvis, så reser de sig och ser lyckliga ut igen. Men så gör inte orkidéer, de bara står, ser ut att vara fullt friska, och man glömmer liksom bort dem.. och när man en dag kommer att tänka på den, går fram och känner så är den död. fast ser levande ut, hänger ni med?! den går i sönder helt enkelt. varför jag vet? jo min sambo lämnade sin förra orkidé i min vård..
När jag städade idag tänkte jag sätta den i badrummet, jag har pimpat mitt badrum i lila, och den hade passat där.. V sa dessutom att den gillar fukt. litar dock inte på V, den enda växt jag sett hos henne var en murgröna som fick skabb. dessutom hade jag säkert fått schampo i orkidén, det hade den definitivt inte pallat. nej, blommor och andra levande ting är inte min grej. Förutom vattnat städat och pimpat mitt badrum har jag umgåtts med F, vi åt lunch, hon bjöd, det var fint för sen sa hon att jag inte fick jobbet, men av någon anledning hade jag redan drömt detta natten innan och hela samtalet blev en deja vu. Får se om de kan få loss fler tjänster, är otroligt taggad. men men, nederlaget kändes inte så stort då tjejen som fick det är mer meriterad än mig, det kan jag inte göra så mycket åt. F bjöd även på en cigg och min hälsosamma vecka började med att gå åt skogen.
Åkte till stan, förbannade tobaksindustrin ett kort ögonblick då jag insåg att jag var tvungen att köpa snus, nu när de gjort så fina summer edition dosor. Köpte även ett summer edition cigarettpaket, är nog mer svag för förpackningar än tobaken i sig. Men när jag väl hade varorna i handen och jag redan hade pajjat min hälsosamma vecka var det likabra att fortsätta. det är ju en vecka till nästa måndag.

Jag åkte hem och ritade lite, sen kom V, och vi cyklade till Ikea, skulle bara ha lite tyg, kom inte ifrån Ikea med lite tyg..mycket tyg, kuddar, handdukar, ram och matta, vi var en syn kan jag lova med allt på cyklarna. Väl hemma hos mig åt vi äppelkaka med vaniljsås, skiter nu i den nyttiga veckan! Sydde kuddfodral och snackade skit. Fick reda på häromdagen att idioten gjort bort sig ordentligt, började skrika och bråka med en kollega för att han inte fick som han ville, kollegan som förövrigt inte har så mycket till övers för honom tog saken med personalchefen.. hehe.. V tyckte jag skulle bjuda på tårta på jobbet när han slutar. för jag tror att det inte dröjer länge till nu.. hoppas hoppas hoppas.

Livet

jag berättade för min chef att jag söker andra jobb. jag sa att jag pallar inte vara orolig att jag ska se honom. jag pallar inte känna ilska och hämnd. hon tyckte inte det var rätt att jag skulle behöva sluta, det är han som ska sluta.
jag funderar mycket på livet. inga små funderingar med andra ord. när jag var med idioten var livet så litet. allt kretsade runt honom, och han humör. jag hade för längesedan kopplat bort det där med vänner och familj. de var där eller så var de inte där. det var inte viktigt. jag ville ofta bara gå ut, och gå tills jag inte kunde gå längre, jag kände mig tung i kroppen, matt liksom. som att jag skulle ha kunnat bara gå och gå, och om det kom vatten skulle jag bara gått rakt ut i det och slutligen hade vattnet omslutit mig och jag löstes upp. jag gick ofta, gick planlöst och väntade på ett mirakel, när inget hände sansade jag mig. jag brukade trösta mig själv med att sätta upp rimliga mål. kom igen, max tre veckor till. sen gör du slut på grund av det här och det här.. ibland tog jag bilen, körde iväg. ingenstans. en gång stannade jag utanför V, satt där i en timme, tills jag körde hem. en annan gång, funderade jag på att köra rakt ut i skogen, kvadda bilen och hoppas att jag kom vise på kuppen, jag hamnade inte vilse. men fick se nya delar av stan. jag har nog gått och kört på varenda väg i den här stan. jag hittar överallt. för att jag ville komma bort från planeten. det är en otroligt absurd känsla, att vara fast i livet.

men jag vände ju på allt, jag lyckades vända livet. till något jag vill vara i. det hade inga tabletter eller sjukskrivningar i världen kunnat göra för mig. jag börjar gråta när jag skriver detta. men livet är ju bara mitt. idioten gick till läkaren och fick tabletter, det är vansinne. han blev apatisk, slutade jobba bitvis. gnällde över allt. jag fullkomligt hatar dig! jag hatar dig så innerligt så jävla mycket att du ska vara rädd för mig. du tog det viktigaste som finns för en människa. du tog i från mig rätten till mitt liv!!!

aaaaaaaaaaaarhhhhakjlgggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggwfskl dfjlwkejloawjlk shshjhjshjfshffhjs
fy faen. vet ärligt talat inte var jag ska göra av min ilska. det finns tydligen inte ord som beskriver den heller. Känner att jag inte kan formulera en vettig text ikväll. jag som hade så mycket jag ville skriva. Jag vill oftast bara ruska om folk. slå dem i huvudet. jag vet att det låter klyschigt. men säga till folk att livet de lever är deras liv. strunta i allt annat.
För varenda dag utan idioten är den bästa dag jag levat. Varenda person jag träffar är den bästa person jag träffar och jag vill leva igen.
Varje dag

Mina systrar

Gick in för landning och frontalkrockade med verkligheten. Min verklighet som innebär sömnbrist, tidsbrist, en önskan att göra så mycket och en del ångest efter helgens bravader. Stod och diskade, ett sånt där nödvändigt ont en ledig dag, som stjäl tid.. i vilket fall, stod där och tänkte på diskgrejer och sånt, när bara en scen från krogen dyker upp.. jag suckar högljut.. varför?! 27 år anses vara ganska vuxet, jag får fan vuxna till mig lite.
Har varit på weekend i Stockholm, tittade på slottet, drack drinkar, rökte och drack kaffe. festade och umgicks, klippte hår och åt muffins. shoppade lite, cyklade långt och njöt. Njöt för att inte en gång fick jag ångest, började gråta eller påmindes om idioten. Det har nog varit bra att arbeta på samma ställe som honom en tid, för att inte vara rädd och allt sånt. Men nu gör det bara onödigt ont. Så jag måste sluta. Jag känner mig mer oberäknelig när jag är på jobbet, än när jag till exempel var i Stockholm, jag vet liksom inte vad som får mig att börja gråta. Oftast är det inte speciellt konkret, mer hans äckliga närvaro och att han faktiskt finns till.

Jag har märkt nu att det är faktiskt mina systrar som det känns värst inför. som jag fortfarande skäms inför. Jag kan inte berätta allt. så vi pratar inte om det, jag pratar om honom som idioten, skulle aldrig bemöda mig att säga hans namn. ännu en gång har jag kommit hem från en resa som han aldrig skulle tillåta mig göra. och ännu en gång frågar jag mig. Hur i helvete kunde jag låta det hända.?
Blir så trött på denna fråga. den ger mig aldrig några svar. men byta jobb ska jag göra.
Arbetsintervjun gick fint, tyckte jag i alla fall. F är otroligt proffsig, är sjukt imponerad. och den andra kvinnan var riktigt trevlig hon med. japp, där vill jag jobba. Nu ska jag ge mig ut på löptur, rita lite och sen fika med en lång man. Jag har det för bra jag!

15 tusen

Ja, något lider jag av helt klart. Fattar verkligen inte grejen men han får mig att gråta, och må så jävla dåligt. Den där Morgan-Mårten. Inte han som person, mer vad han gör, frågar och skriver, när han skrev ner allt jag sa blev det lite för mycket, jag sa till att det inte riktigt kändes bra nu, han la ner pennan och väntade ut mig. Jag började gråta. Det stack i bröstet, och jag försökte svälja undan och andas djupt. Men eftersom jag precis berättat för honom att jag brukar sitta så och andas in tills jag blir yr, vågade jag inte riktigt använda den metoden framför honom.. I stället bara grät jag. Han jämförde mig vid vårt primitiva väsen. När ett djur blir uppskrämt brukar det darra några minuter efteråt i ren chock, det är så min kropp reagerar nu.. när jag får ångestattacker och skakningar. Och det kan vara så ett tag, ska bara inte låta mig skrämmas av känslan, utan förstå att det är en naturlig reaktion.

Så pratade vi lite om eventuella polisanmälningar, då när jag satt där kändes det som en naturlig grej att göra, nu ifrågasätter jag det igen, varför?! vad får jag ut av det? det är mer, rätt ska vara rätt. Fast jag är nog mer åt hållet, du har försatt dina chanser jävla idiot! Nåväl, var ute och yrde igår, på krogen där jag hänger titt som oftast, träffade en vän, vi tog en öl eller två. Han vet om mycket om idioten, dessutom har han de flesta kontakter man behöver i en liten halvstor stad som denna. Han hade "råkat" nämna idiotens namn för stadens "gangstrar".. jag sätter kaninöron för att jag tycker det är sjukt löjligt, men ni förstår säkert vad jag menar.. överhuvudena i den "undrevärlden".. nu gjorde jag det igen.. ah va fan.. I vilket fall, min vän hade nämnt hans namn för en person som är mycket inflytelserik och respektingivande, detta har i sin tur lett till att idioten lever farligt i stan.. jag fick gåshud, visst är det lite roligt ändå. Sen frågade min vän om jag har pengar, det kostar tydligen ca 15 lax att knäppa en kille, då fick jag gåshud igen, det blev lite väl verkligt.. vill ju mest se han lida.. men ändå, vad enkelt..

Idag blev han också ganska tydligt dissad av sina "vänner" på jobbet, i matsalen valde de att sätta sig vid mitt bord ist för där han satt.. för mig är det stort. han är en så liten människa. liten. och hatad.

När han själv gick i gruppterapi mot sin aggression, ja han var ju dömd till det.. fast det är ju en helt annan historia.. så brukade han håna gruppen av män som hade session bredvid hans grupp. För i den andra gruppen var det tydligen kvinnomisshandlare som samlades. när han kom hem berättade han hur lågt dessa människor stod på skalan. det är också dessa som råkar mest illa ut i fängelset av de andra fängelsekunderna.. så om någon "råkar" slå ner honom på stan, så vill jag vara den första som "råkar" se detta..