lördag 1 maj 2010

15 tusen

Ja, något lider jag av helt klart. Fattar verkligen inte grejen men han får mig att gråta, och må så jävla dåligt. Den där Morgan-Mårten. Inte han som person, mer vad han gör, frågar och skriver, när han skrev ner allt jag sa blev det lite för mycket, jag sa till att det inte riktigt kändes bra nu, han la ner pennan och väntade ut mig. Jag började gråta. Det stack i bröstet, och jag försökte svälja undan och andas djupt. Men eftersom jag precis berättat för honom att jag brukar sitta så och andas in tills jag blir yr, vågade jag inte riktigt använda den metoden framför honom.. I stället bara grät jag. Han jämförde mig vid vårt primitiva väsen. När ett djur blir uppskrämt brukar det darra några minuter efteråt i ren chock, det är så min kropp reagerar nu.. när jag får ångestattacker och skakningar. Och det kan vara så ett tag, ska bara inte låta mig skrämmas av känslan, utan förstå att det är en naturlig reaktion.

Så pratade vi lite om eventuella polisanmälningar, då när jag satt där kändes det som en naturlig grej att göra, nu ifrågasätter jag det igen, varför?! vad får jag ut av det? det är mer, rätt ska vara rätt. Fast jag är nog mer åt hållet, du har försatt dina chanser jävla idiot! Nåväl, var ute och yrde igår, på krogen där jag hänger titt som oftast, träffade en vän, vi tog en öl eller två. Han vet om mycket om idioten, dessutom har han de flesta kontakter man behöver i en liten halvstor stad som denna. Han hade "råkat" nämna idiotens namn för stadens "gangstrar".. jag sätter kaninöron för att jag tycker det är sjukt löjligt, men ni förstår säkert vad jag menar.. överhuvudena i den "undrevärlden".. nu gjorde jag det igen.. ah va fan.. I vilket fall, min vän hade nämnt hans namn för en person som är mycket inflytelserik och respektingivande, detta har i sin tur lett till att idioten lever farligt i stan.. jag fick gåshud, visst är det lite roligt ändå. Sen frågade min vän om jag har pengar, det kostar tydligen ca 15 lax att knäppa en kille, då fick jag gåshud igen, det blev lite väl verkligt.. vill ju mest se han lida.. men ändå, vad enkelt..

Idag blev han också ganska tydligt dissad av sina "vänner" på jobbet, i matsalen valde de att sätta sig vid mitt bord ist för där han satt.. för mig är det stort. han är en så liten människa. liten. och hatad.

När han själv gick i gruppterapi mot sin aggression, ja han var ju dömd till det.. fast det är ju en helt annan historia.. så brukade han håna gruppen av män som hade session bredvid hans grupp. För i den andra gruppen var det tydligen kvinnomisshandlare som samlades. när han kom hem berättade han hur lågt dessa människor stod på skalan. det är också dessa som råkar mest illa ut i fängelset av de andra fängelsekunderna.. så om någon "råkar" slå ner honom på stan, så vill jag vara den första som "råkar" se detta..

Inga kommentarer: