söndag 9 maj 2010

Livet

jag berättade för min chef att jag söker andra jobb. jag sa att jag pallar inte vara orolig att jag ska se honom. jag pallar inte känna ilska och hämnd. hon tyckte inte det var rätt att jag skulle behöva sluta, det är han som ska sluta.
jag funderar mycket på livet. inga små funderingar med andra ord. när jag var med idioten var livet så litet. allt kretsade runt honom, och han humör. jag hade för längesedan kopplat bort det där med vänner och familj. de var där eller så var de inte där. det var inte viktigt. jag ville ofta bara gå ut, och gå tills jag inte kunde gå längre, jag kände mig tung i kroppen, matt liksom. som att jag skulle ha kunnat bara gå och gå, och om det kom vatten skulle jag bara gått rakt ut i det och slutligen hade vattnet omslutit mig och jag löstes upp. jag gick ofta, gick planlöst och väntade på ett mirakel, när inget hände sansade jag mig. jag brukade trösta mig själv med att sätta upp rimliga mål. kom igen, max tre veckor till. sen gör du slut på grund av det här och det här.. ibland tog jag bilen, körde iväg. ingenstans. en gång stannade jag utanför V, satt där i en timme, tills jag körde hem. en annan gång, funderade jag på att köra rakt ut i skogen, kvadda bilen och hoppas att jag kom vise på kuppen, jag hamnade inte vilse. men fick se nya delar av stan. jag har nog gått och kört på varenda väg i den här stan. jag hittar överallt. för att jag ville komma bort från planeten. det är en otroligt absurd känsla, att vara fast i livet.

men jag vände ju på allt, jag lyckades vända livet. till något jag vill vara i. det hade inga tabletter eller sjukskrivningar i världen kunnat göra för mig. jag börjar gråta när jag skriver detta. men livet är ju bara mitt. idioten gick till läkaren och fick tabletter, det är vansinne. han blev apatisk, slutade jobba bitvis. gnällde över allt. jag fullkomligt hatar dig! jag hatar dig så innerligt så jävla mycket att du ska vara rädd för mig. du tog det viktigaste som finns för en människa. du tog i från mig rätten till mitt liv!!!

aaaaaaaaaaaarhhhhakjlgggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggwfskl dfjlwkejloawjlk shshjhjshjfshffhjs
fy faen. vet ärligt talat inte var jag ska göra av min ilska. det finns tydligen inte ord som beskriver den heller. Känner att jag inte kan formulera en vettig text ikväll. jag som hade så mycket jag ville skriva. Jag vill oftast bara ruska om folk. slå dem i huvudet. jag vet att det låter klyschigt. men säga till folk att livet de lever är deras liv. strunta i allt annat.
För varenda dag utan idioten är den bästa dag jag levat. Varenda person jag träffar är den bästa person jag träffar och jag vill leva igen.
Varje dag

1 kommentar:

Anonym sa...

Synd bara att man måste varit med om nåt så hemskt som du har ... för att man ska förstå det...