Söndagsmys

det är kaos, man jag gillar det. en konstig känsla. eftersom jag alltid levt som tidernas pedant. nu är inget i ordning, varken i huvudet, lägenheten eller på jobbet. men jag flyter, och gillar det. jag påbörjar tusen projekt som aldrig blir riktigt klara. men just nu har jag iaf byggt ihop ett skrivbord i min hall. vilket resulterade i att cykeln fick flytta. nu står hon bekvämt lutad mot spisen, använder ändå inte den så ofta, spisen alltså.
insåg att jag äger ganska många pennor. tänkte att en ide hade varit att testa vilka pennor som faktiskt fungerar. insåg ganska snabbt att detta skulle bli ett evighetsprojekt så jag gav upp, med pennor liggande överallt. i mitt andra rum har operation utrensning-av-kläder påbörjats. funderade på att dra igång ett annat projekt. att samla ihop grejer, kläder och sånt som bara ligger i skåpen.. iaf hos mig. och skänka till utsatta kvinnor. starka varelser som hamnat fel, och nu har kronfogden efter sig. det kunde lika gärna varit jag, som inte kunde köpa nya grejer till mitt hem, nya kläder inför hösten eller bara få känna mig fin. är det någon som vill vara med? ska ringa min kvinnojourskvinna och fråga om det finns något man kan göra. i vilket fall ska jag rensa ut och ta med mig ett lass på torsdag.
vaktis var här imorse, jag var bakfull, han var söt. jag berättade om idioten. han tog det bra, tror jag, fast jag satt mest och darrade när jag pratade. usch. behöver jag säga att jag gillar honom? suck bara mer nu.
sen pratade jag i telefon en massa. sen blev det en tur till Ikea med V och bio med en annan söt vän. haft en otroligt social helg. med en massa fina flickor. tack alla för att ni finns.

Inkompetent stolpskott till polis

hade ett långt samtal med K igår, och jag bestämde mig för att ta tillbaka min anmälan. idioten håller ju sig trots allt lugn nu, och jag har inte som avsikt att reta upp honom mer. han har gjort fel, och det vet han. jag vill inte behöva vara rädd. orkar helt enkelt inte driva det här. det tar bara energi som jag kan använda till annat. bara min medverkan i programmet och att det har gått så bra för mig är en pungspark nog.
Så det första jag gjorde i morse var att ringa poliskvinnan. men det inkompetenta stolpskottet till polis var inte medgörlig idag heller. hon sa att det kan inte jag bestämma. ursäkta? kan inte jag bestämma det. har vid det här laget vant mig vid att upprepa hennes kommentarer med sarkasm. nej, för det är åklagaren som beslutar det, men hon skulle hälsa att jag inte längre vill medverka. sen frågar kossan, alltså detta är skrattretande, men hon frågar om det verkligen är sant, min historia. återigen var jag tvungen att upprepa hennes fråga. Frågade du just nu om det jag berättat var sant?! med tårar i ögonen, la vi på. hon skulle se vad åklagaren säger, det är ju ett allmänt åtal, vad fan det nu betyder.
gaaaah
nej, dags att jobba vidare.

Ömsesidigt

Poliskvinnan ringde mig precis på jobbet. hon skulle läsa upp förhöret. hon berättade om en kvinna som varit tillsammans med en man som misshandlat henne, hon berättade om händelser som var hämtade från mitt liv men helt tagna ur sitt sammanhang. insåg och förstod att det var min historia hon försökte berätta. lyssnade med ett halvt öra. hon ville att jag skulle fylla i. hon ville att jag skulle säga att jag fått en massa hjälp från kvinnojouren, det ser väll bra ut i statistiken skulle jag tro. då kan de avsäga sig ansvaret för kommande kvinnor, och skicka de direkt till kvinnojouren för "där får man bra hjälp, det säger statistiken" Fast jag sa inte att jag fått hjälp därifrån, ville inte ge henne det även om hon försökte lägga orden i min mun. sa att det var min ilska som drev mig.
Hon frågade mig frågor om tid och platser igen. jag suckade och mumlade. ansträngde mig inte för att minnas. sa bara att jag vet inte. sen frågade hon varför jag inte bara gått. ?? Jag frågade om det var så, att hon frågade mig om varför jag inte gått?.. hon sa ja. jag var tyst, inom mig bubblade ilskan och jag pendlade med att förbli tyst eller ge henne ett sarkastiskt svar. sarkasmen tog över, hon blev tvär. Jag skrev en lapp där det stod Jävla kvinna, som jag höll upp så F skulle se.
poliskvinnan försökte i ytterligare några minuter ta reda på platser och tider. jag sa återigen att det var vardagsmat. ett ord hon numer förstår och slutar med sina idiotiska frågor. Vi avslutade samtalet osammanhängande och kort. Hon gillar inte mig, och jag gillar inte henne. Ömsesidigt.
Hinner knappt börja spy galla till mina kollegor, förens tårarna börjar rinna. Jag sätter mig på toaletten en stund och andas djupt. Telefonen ringer och det är vaktis, han hör att något är galet, jag förbannar mig lite för att jag inte sagt något till honom tidigare. jag säger att ett samtal gjort mig förbannad. att det är en massa gammalt skit som spökar. fast att jag blev glad att han ringde. fem minuter senare är han uppe på kontoret, han vet fortfarande inget eftersom jag inte tycker det är något jag kan berätta snabbt, hur som helst pussar han mig hejdå och säger till mig att inte tänka mer på det. han gör mig glad.

det är bara ord!

hej.
knas dag. överfylld av känslor i verklig bemärkelse.
nu är det r-tangenten som segar
har blivit morgontrött, duschar för länge och skippar frukosten och har dessutom blivit skamligt lat, så jag kör bil varje dag till jobbet. har lånat en fd kollegas bil inget av det är likt mig. dessutom kom jag inte in på kontoret, för kortet hade jag förlagt. suck. är nog i en lite förvirrad period. känns som jag är gravidförvirrad, har anammat från F, eller något.
var på förhör idag. det var värre än det första, en kvinna hade tagit över fallet då de andra grabbarna hade fått någon ny tjänst. så vi tog om allt från början. ruttet. ruttet för att det är bara ord, det är inte DET jag upplevt. svårt att förklara. hur slog han, när slog han, hur länge, vad hände sen, vad sa jag då, vad sa han då. INTE FAN VET JAG. desto längre jag satt där, desto mer frustrerad blev hon. hennes dumma anteckningar säger absolut inget om vad som hänt. det sa jag till henne. jag sa att det kändes idiotiskt. kvinnan som tog sitt arbete på lite för stort allvar, kände nog att jag attackerade henne. jag vill träffa en människa, en levande varelse som fattar vad hon gör. ska det vara så svårt att förstå. hon sa att hon måste fylla i uppgifterna på detta sätt. jag sa att jag förstod hennes arbete, men jag fattade inte systemet. varpå hon ordagrant och korrekt förklarade systemet. jag började gråta, blandat med snor och tårar berättade jag hur det kändes. att det hon skrev kvittade vilket för mig, att min historia var min vardag, jag frågade om hon visste vad hon ätit i juli förra året, på kvällen den 11:e, det visste hon inte. jag frågade hur länge måltiden varit. och vad hon tänkt på. hon tittade på mig och förstod.
ingen formalia i världen sätter stopp för förtryck och våld i hemmet. jag frågade varför inte han kunde anses vara skyldig till han bevisat motsatsen. det är ju han som gjort fel, inte jag. varför ska jag behöva gå igenom det här helvetet. varför är inte polisen utbildad.
inte ens mina ord här, som jag har kämpat med i över ett år, berättar min historia korrekt. varför? för att det är ord! hur ska en polis som uppenbarligen inte har någon koll på vad förhöret handlade om, sätta ord på min historia? det kunde lika gärna vara en anmälan om en bortsprungen katt, det är säkert samma frågor.
jag vet att denna anmälan aldrig kommer leda någonstans, tårarna rann när jag tittade henne i ögonen och krasst sa att jag är bara en pinne i statistiken. jag vet det, för att systemet är fel. och det är inte bara jag som drabbas, för det hade jag kunnat hantera. men jag kan inte hantera deltagandet jag känner och alltid kommer att känna för kvinnor i samma situation. jag vill vara ett stöd och hjälpa folk. det är min förbannade skyldighet, då vill jag inte sitta och klappa kvinnan i fråga på axeln och säga att: det är bra att du anmäler, eller: rätt ska vara rätt. och: nästa gång han gör något kommer han åka fast. och den värsta: du är stark som tagit dig ur. och alla andra lama ursäkter, för att det inte finns någon upprättelse i det här landet!!!!!
som att strö lite salt i såren återgick poliskvinnan till formalia när jag torkat de värsta tårarna. hon berättade att hon kommer att ringa och läsa upp förhöret för mig när hon renskrivit det, sen kommer hon höra vittnena och slutligen förhöra idioten. sen sa hon att jag måste tänka på hur stark jag är. inom mig kokade det.
Finns det någon ansvarig politiker för det här? justitieministern?
åkte tillbaka till kontoret för att få andrum, min kollega gjorde kaffe och lät mig spy galla över det svenska rättsväsendet. sen hängde vi upp affischer resten av dagen.

2014 går jag till val, under parollen: kom ut ur boxen, och avskaffa tunnelseendet!!

suck

eftermiddagen från helvetet avslutades dock på toppen av bergochdalbanan. vaktis har precis gått här ifrån. han har gjort slut med tjejen, men hon har förbjudit honom att träffa mig så länge de har lägenheten kvar. men uppenbarligen struntar han i hennes förbud och löser nog situationen på något sätt. antar jag.

Uppdatering

sitter på golvet, i hallen, med mitt täcke runt mig och med datorn i knäet. sitter hopplöst mycket i vägen för min sambo som håller på att packa ihop sitt liv. eller iaf alla sina saker. imorgon flyttar hon ut. känns lite konstigt, vem ska nu göra min mat, diska min disk och badda min panna när jag har feber? konstigt vad snabbt man vänjer sig vid närheten.
är nog ganska tragisk som ensamboende, när jag kommer hem själv på kvällen och lägenheten är tom sätter jag mig oftast på en stol och tittar dumt framför mig -och nu då?
ikväll blir det iaf avskedsmiddag för sambon på stan, för hon lämnar inte bara min lägenhet utan också staden.
har ont i halsen och är seg, har haft en lättare influensa i två dagar, vilken mest visat sig som halsont och orolig nattsömn..
polisen ringde idag, och ville ha kompletterande förhör nästa vecka..
vaktmästaren har varit här ett par gånger till..
idag hade hans flickvän ställt honom mot väggen och undrat när han skulle berätta om mig..
jag har ett så kul jobb att jag går dit trots sjukdom..
i helgen ska jag till Polen..
nu måste jag tydligen göra mig klar, trosor, linne och täcke är tydligen inte kvällens dresscode..

Fyra minuter

Spottade precis ut en snus jag glömt att jag hade i munnen. är nog väldigt hungrig. är trött med all säkerhet. och så lite ångest på det. inte så lite heller. läskigt nog har jag lärt mig att ta bort ångesten, det läskiga i det är att jag inte riktigt vet var den tog vägen. jag menar om jag fysiskt såg den lämna min kropp, hade det varit lugnt, då hade jag kunnat springa efter och låsa in den. men nu kan det lika gärna ligga och kura bakom ett revben, kanske flög den ut genom mitt öra och ligger nu i sängen och väntar. tusan. för trött och okoncentrerad för att hålla koll.
men vaktmästaren kom hit. jävlar vad jag gillar honom. jo för det är mer nu. typiskt. han är fortfarande upptagen. försökte hålla mig sansad och inte göra något som skulle hugga i hjärtat sen. men han luktade lite för gott, var lite för söt, skrattade lite för charmigt och var så avslappnad att ja.. vi kysstes.
och det kändes ju bra.
vill inte fiska i hans relation. men de bor tydligen ihop. tusan. sa att jag inte ville veta mer. desto mindre jag vet desto bättre, inbillar jag mig.
tankarna flög snabbt över till när jag träffade idioten och var i samma situation som vaktmästaren. skapade en viss förståelse för idioten. fast han var en idiot, det är inte jag. om jag skulle bli ihop med vaktis kommer jag aldrig att misshandla honom. en jävla skillnad.
jag vet inte vad jag ska säga, det känns inte ens hopplöst, inte jublande glädje heller. mer, tråkigt och som att jag har varit med om hjärtesorg förr, och därför reagerar inte min kropp längre. jag vågar liksom inte tro, hoppas eller knappt drömma.
han frågade mig varför jag var singel. jag sa att jag inte träffat en man som gör mig knäsvag. la till att jag inte alltid varit så snäll mot karlar och att jag har kommit från ett dåligt förhållande. sen pratade vi inte mer om det.
mitt förflutna och hans flickvän ägnade vi ca fyra minuter åt, resen av de två timmarna bara var vi. så fantastiskt. synd att de fyra minutrarna är de som påverkar oss mest. och att det där att bara va, blir åtsidosatt.
suck det är blandade känslor. självklart vill jag inte att han ska ha tjej. men jag vill inte heller ha mitt förflutna med idioten. orkar inte ha den ryggsäcken.
kanske ska gräva ner den, stänga bloggen och sluta i emma-gruppen. och aldrig mer nämna det?!.. men kan tyvärr inte göra det än, är inte klar. vet inte när det blir, men jag vet att jag kommer att veta när det är dags. kanske ska köpa en spade sålänge?!

!!!!

Vaktis på väg! återkommer!

På utbildning

Är så inmatad med nya kunskaper att det skvalpar i huvudet. det är så fantastiskt med nya vägar, insikter och kontakter. alla nya möte och alla "aha" upplevelser. jag önskar att alla kunde få samma kunskaper som jag får. är på utbildning denna veckan. och jag har under två dagar insett att jag har gjort så många fel i mina möte med folk. inga stora fel, och inget som egentligen är fel, fel. men sånt som jag nu kan göra på ett annat sätt, och få ut så mycket mer av mina möte. både i arbetet och privat. det är en coachutbildning, i de värmländska skogarna. en liten ort som inte har mycket mer att bjuda på än två korvhak, en pub och ett folkets hus som de nu försöker kalla kulturhus. men den stora röda byggnaden som har stått där sen dansparkernas tid, kommer troligtvis att alltid kallas för folkets hus i folkmun. en byggnad som inrymmer biograf, bibliotek, dansbana, aktionshall, kafé och ungdomsgård. jag kan ha missat något. ja, också utbildningslokal.
jag är yngst i en grupp på tjugo personer från alla möjliga håll och men alla möjliga sorters bakgrund. där finns Bror Duktig, och Fröken näsan-i-vädret, där finns Smarte Petter, och hemmafrun, och jag. gjorde ganska snabbt en drastisk insikt om mig själv, jag orkar inte vara professionell några längre stunder. det blir så artigt och tillslut bajsnödigt. jag är van att minst några gånger, ganska ofta, typ i alla fall en gång i timmen, flamsa av mig. skratta högt och prata skit. men det gör man inte här. var tvungen att ringa V på lunchen för att skvallra lite om vaktmästaren, annars hade jag väll fått krupp.
men det är kul. och jag lär mig så mycket. det kliar riktigt i fingrar och kropp för att jag vill börja använda all min nya kunskap.

Var det F-tangenten som var seg sist jag klagade på mitt tangentbord? det är den nu iaf.

i helgen var mina söta systrar här, vi festade i lördags. riktigt ordentligt. först här, sen hos V och sen på en fest till och sen på krogen. Lillasyster tog hand om sina två stora systrar som den ene åkte hem tidigare och gick vilse, (hon tappade också bort sin mobil som sen helt obegripligt hittades dagen efter i en dunge alldeles för långt från lägenheten) och den andre systern som hängde efter en viss vaktmästare. jodå, det var en toppenkväll på alla sätt. stackars vaktmästaren fick dock svårt att förklara vad det var för tjej som fullkomligt hängde över och efter honom hela kvällen. åh, vilken ångest som följde. men han sa att det var lugnt, han verkar fortfarande gilla mig. han ringde mig i alla fall igår, vi pratade i typ 40 minuter och ja..jag är ganska glad jag. thihi

Pinsamt, elak och kär

hej.
fantastiska uppdateringar väntar.
klockan är snart tio, fredagskväll.. sitter nerbäddad i sängen med alla mina kuddar och myser. har hunnit med fyra öl på after work, med finaste V.
haft en alldeles bra fredag. kreativa möte, ett soprumsmöte (!) och tårta på jobbet. men också en lunch med vaktmästaren. för där har det gjorts framsteg. vi skriver till varandra dagligen. han kommer upp och hälsar på och idag lämpade det sig såpass att vi tog lunch tillsammans, och ja, jag gillar honom. men det är ju det där lilla (?) (!) issuet med att han har flickvän...
men tro det eller ej, så löste även sig denna knut en så bra fredag som denna. på after worken ringde han. han hade något han var tvungen och prata om. nervös och alldeles skakig på rösten sa han att han hade en flickvän som han inte hade det så bra med.. ngt jag redan räknat ut med lilltån. det var mer väntat än chockartat för mig. han var rädd att jag skulle tycka han var en skit. men det tyckte jag inte. hur stort är det inte att ringa och berätta, innan det egentligen har hänt något. han gillar mig, och jag honom. hur fint som helst.
jag sa till honom att han får fundera över sin situation, att jag uppskattar hans ärlighet och om han berättar hur han vill ha det. han blev nog lättad, han trodde jag skulle slänga luren i örat på honom. men för mig blev det en ice breaker, och jag gillar nästan honom mer. han är så fin. och betydligt mognare än jag. som aldrig hade vågat göra en sån sak. all eloge till vaktmästaren.

igår var jag på möte i kvinnogruppen. vi pratade ilska. mitt favoritämne när det gäller idioten. Jag brusar upp mig ngt fruktansvärt när det kommer till ilska. mina vänner tycker jag är snäll, vissa har tillochmed, påstått med all rätt att jag är för snäll..men så kommer det. den där ilskan. och det är pinsamt att erkänna det men jag har fått utlopp för ilskan de senaste helgerna få en hårt arbetande grupp av människor, som verkligen inte förtjänar mitt bubblande hat; taxichaufförer.
jag vet inte var det kom ifrån, att idiotens pappa var en taxichaffis? att de finns till hands när jag känner mig som ensammast? att deras bilar alltid luktar skit och eftersom jag lider av åksjuka och speciellt efter krogen mår illa i deras bilar? hur som helst får de all mitt hat. i lördags hotade en taxichaufför att slänga ut mig på gatan någonstans i sthlm, något min syster inte tackade nej till eftersom jag var uppriktigt oförskämd. Dock fick jag åka med, och min syster talade sans i mig medans min plastbror lugnade taxichaffisen.
ett ord. pinsamt.

frågade en tjej i gruppen igår som jobbar som psykologiskt medium, eller vad det heter, om jag var elak. jag har en stor rädsla för att jag i grund och botten är elak, att jag med en god fasad har lärt mig dölja den. hon granskade mig, frågade några frågor och drog slutsatsen att jag inte var elak. däremot att jag har svårt att kontrollera min ilska. det var ett lugnande svar. men hon gav mig ändå uppmaningen att tänka efter vad jag gör med ilskan. och bad mig att lära mig hantera den. säga nej i tidigt skede, inte låta mig bli utnyttjad för min godhet. och låta mig få utlopp för den. människor är så smarta.
min uppmaning; umgås med människor, de lär dig livet.

Parfym

dricker te. har hällt på varmt vatten på samma tepåse tre gånger nu. inte av snålhet, lathet. ritade klart min bondgård och skickade iväg den för granskning. det var kul. vill göra mer beställningsjobb. vill bara ha lite fler timmar på dygnet. fick ju inte det förra julen, ska göra en ny önskan detta år. vi sitter här i köket, sambon och jag. med varsin dator framför oss. inte speciellt sociala, men tystnaden är skön. dessutom sjunger Anthony and the Johnsons för oss. hon har köpt en ny parfym, inte vilken som helst heller. min fd favoritparfym. varje gång hon rör sig kommer en dust av parfymen från henne och tränger in i näsan och undermedvetet upp i hjärnan. och framkallar skit. men jag tränger undan. om doft kan sätta spår så borde jag kunna omvandla dessa spår till något bra också. borde kanske köpa parfymen själv så att jag vänjer mig av med klumpen den nu framkallar. parfymen fick jag på min 26 års dag. eller egentligen hade det blivit dagen efter min födelsedag när jag väl fick mina presenter. jag satt i sängen. han låg bredvid och granskade mitt paketöppnande. om det så var en bajskorv i paketet hade jag utbrustit "ÅH vad fint". men det var ingen bajskorv, det var en jättegod parfym. som jag rödgråten och trött tackade för. troligen tackade jag inte tillräckligt. eller så använde jag fel ord. han surnade till ganska snabbt efter paketöppningen. slängde ut mig i hallen, där jag föll ihop i en hög. jag fick lova och svära att det inte var så jag menade, vad det nu var som jag hade menat fel.. han blev nog lugn igen. jag har iaf för mig att vi efter detta hämtade ut prinsesstårtan för 12 personer som vi hade köpt efter jobbet, men hade blivit grunden till kvällens bråk då jag hade passat på att spana på ett par killar i affären.
så satt vi där, i sängen, klockan var säkert närmare tre och åt tårta. torkade tårar. och lovade varandra evig kärlek.
inte konstigt att parfymen sticker i näsan.