tisdag 5 oktober 2010

Parfym

dricker te. har hällt på varmt vatten på samma tepåse tre gånger nu. inte av snålhet, lathet. ritade klart min bondgård och skickade iväg den för granskning. det var kul. vill göra mer beställningsjobb. vill bara ha lite fler timmar på dygnet. fick ju inte det förra julen, ska göra en ny önskan detta år. vi sitter här i köket, sambon och jag. med varsin dator framför oss. inte speciellt sociala, men tystnaden är skön. dessutom sjunger Anthony and the Johnsons för oss. hon har köpt en ny parfym, inte vilken som helst heller. min fd favoritparfym. varje gång hon rör sig kommer en dust av parfymen från henne och tränger in i näsan och undermedvetet upp i hjärnan. och framkallar skit. men jag tränger undan. om doft kan sätta spår så borde jag kunna omvandla dessa spår till något bra också. borde kanske köpa parfymen själv så att jag vänjer mig av med klumpen den nu framkallar. parfymen fick jag på min 26 års dag. eller egentligen hade det blivit dagen efter min födelsedag när jag väl fick mina presenter. jag satt i sängen. han låg bredvid och granskade mitt paketöppnande. om det så var en bajskorv i paketet hade jag utbrustit "ÅH vad fint". men det var ingen bajskorv, det var en jättegod parfym. som jag rödgråten och trött tackade för. troligen tackade jag inte tillräckligt. eller så använde jag fel ord. han surnade till ganska snabbt efter paketöppningen. slängde ut mig i hallen, där jag föll ihop i en hög. jag fick lova och svära att det inte var så jag menade, vad det nu var som jag hade menat fel.. han blev nog lugn igen. jag har iaf för mig att vi efter detta hämtade ut prinsesstårtan för 12 personer som vi hade köpt efter jobbet, men hade blivit grunden till kvällens bråk då jag hade passat på att spana på ett par killar i affären.
så satt vi där, i sängen, klockan var säkert närmare tre och åt tårta. torkade tårar. och lovade varandra evig kärlek.
inte konstigt att parfymen sticker i näsan.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är så svårt att förstå att du dagligen levde i detta.. att det inte var en dag, ibland inte ens en timme, som gick utan att var bråk eller du "sa" eller "gjorde" ngt fel. Lika ofattbart det är att DU hamnade i detta psykiska helvete, lika imponerande är det att du lyckades ta dig ur! Eloge till dig, bästa. <3 K