Pinsamt, elak och kär

hej.
fantastiska uppdateringar väntar.
klockan är snart tio, fredagskväll.. sitter nerbäddad i sängen med alla mina kuddar och myser. har hunnit med fyra öl på after work, med finaste V.
haft en alldeles bra fredag. kreativa möte, ett soprumsmöte (!) och tårta på jobbet. men också en lunch med vaktmästaren. för där har det gjorts framsteg. vi skriver till varandra dagligen. han kommer upp och hälsar på och idag lämpade det sig såpass att vi tog lunch tillsammans, och ja, jag gillar honom. men det är ju det där lilla (?) (!) issuet med att han har flickvän...
men tro det eller ej, så löste även sig denna knut en så bra fredag som denna. på after worken ringde han. han hade något han var tvungen och prata om. nervös och alldeles skakig på rösten sa han att han hade en flickvän som han inte hade det så bra med.. ngt jag redan räknat ut med lilltån. det var mer väntat än chockartat för mig. han var rädd att jag skulle tycka han var en skit. men det tyckte jag inte. hur stort är det inte att ringa och berätta, innan det egentligen har hänt något. han gillar mig, och jag honom. hur fint som helst.
jag sa till honom att han får fundera över sin situation, att jag uppskattar hans ärlighet och om han berättar hur han vill ha det. han blev nog lättad, han trodde jag skulle slänga luren i örat på honom. men för mig blev det en ice breaker, och jag gillar nästan honom mer. han är så fin. och betydligt mognare än jag. som aldrig hade vågat göra en sån sak. all eloge till vaktmästaren.

igår var jag på möte i kvinnogruppen. vi pratade ilska. mitt favoritämne när det gäller idioten. Jag brusar upp mig ngt fruktansvärt när det kommer till ilska. mina vänner tycker jag är snäll, vissa har tillochmed, påstått med all rätt att jag är för snäll..men så kommer det. den där ilskan. och det är pinsamt att erkänna det men jag har fått utlopp för ilskan de senaste helgerna få en hårt arbetande grupp av människor, som verkligen inte förtjänar mitt bubblande hat; taxichaufförer.
jag vet inte var det kom ifrån, att idiotens pappa var en taxichaffis? att de finns till hands när jag känner mig som ensammast? att deras bilar alltid luktar skit och eftersom jag lider av åksjuka och speciellt efter krogen mår illa i deras bilar? hur som helst får de all mitt hat. i lördags hotade en taxichaufför att slänga ut mig på gatan någonstans i sthlm, något min syster inte tackade nej till eftersom jag var uppriktigt oförskämd. Dock fick jag åka med, och min syster talade sans i mig medans min plastbror lugnade taxichaffisen.
ett ord. pinsamt.

frågade en tjej i gruppen igår som jobbar som psykologiskt medium, eller vad det heter, om jag var elak. jag har en stor rädsla för att jag i grund och botten är elak, att jag med en god fasad har lärt mig dölja den. hon granskade mig, frågade några frågor och drog slutsatsen att jag inte var elak. däremot att jag har svårt att kontrollera min ilska. det var ett lugnande svar. men hon gav mig ändå uppmaningen att tänka efter vad jag gör med ilskan. och bad mig att lära mig hantera den. säga nej i tidigt skede, inte låta mig bli utnyttjad för min godhet. och låta mig få utlopp för den. människor är så smarta.
min uppmaning; umgås med människor, de lär dig livet.