hej.
knas dag. överfylld av känslor i verklig bemärkelse.
nu är det r-tangenten som segar
har blivit morgontrött, duschar för länge och skippar frukosten och har dessutom blivit skamligt lat, så jag kör bil varje dag till jobbet. har lånat en fd kollegas bil inget av det är likt mig. dessutom kom jag inte in på kontoret, för kortet hade jag förlagt. suck. är nog i en lite förvirrad period. känns som jag är gravidförvirrad, har anammat från F, eller något.
var på förhör idag. det var värre än det första, en kvinna hade tagit över fallet då de andra grabbarna hade fått någon ny tjänst. så vi tog om allt från början. ruttet. ruttet för att det är bara ord, det är inte DET jag upplevt. svårt att förklara. hur slog han, när slog han, hur länge, vad hände sen, vad sa jag då, vad sa han då. INTE FAN VET JAG. desto längre jag satt där, desto mer frustrerad blev hon. hennes dumma anteckningar säger absolut inget om vad som hänt. det sa jag till henne. jag sa att det kändes idiotiskt. kvinnan som tog sitt arbete på lite för stort allvar, kände nog att jag attackerade henne. jag vill träffa en människa, en levande varelse som fattar vad hon gör. ska det vara så svårt att förstå. hon sa att hon måste fylla i uppgifterna på detta sätt. jag sa att jag förstod hennes arbete, men jag fattade inte systemet. varpå hon ordagrant och korrekt förklarade systemet. jag började gråta, blandat med snor och tårar berättade jag hur det kändes. att det hon skrev kvittade vilket för mig, att min historia var min vardag, jag frågade om hon visste vad hon ätit i juli förra året, på kvällen den 11:e, det visste hon inte. jag frågade hur länge måltiden varit. och vad hon tänkt på. hon tittade på mig och förstod.
ingen formalia i världen sätter stopp för förtryck och våld i hemmet. jag frågade varför inte han kunde anses vara skyldig till han bevisat motsatsen. det är ju han som gjort fel, inte jag. varför ska jag behöva gå igenom det här helvetet. varför är inte polisen utbildad.
inte ens mina ord här, som jag har kämpat med i över ett år, berättar min historia korrekt. varför? för att det är ord! hur ska en polis som uppenbarligen inte har någon koll på vad förhöret handlade om, sätta ord på min historia? det kunde lika gärna vara en anmälan om en bortsprungen katt, det är säkert samma frågor.
jag vet att denna anmälan aldrig kommer leda någonstans, tårarna rann när jag tittade henne i ögonen och krasst sa att jag är bara en pinne i statistiken. jag vet det, för att systemet är fel. och det är inte bara jag som drabbas, för det hade jag kunnat hantera. men jag kan inte hantera deltagandet jag känner och alltid kommer att känna för kvinnor i samma situation. jag vill vara ett stöd och hjälpa folk. det är min förbannade skyldighet, då vill jag inte sitta och klappa kvinnan i fråga på axeln och säga att: det är bra att du anmäler, eller: rätt ska vara rätt. och: nästa gång han gör något kommer han åka fast. och den värsta: du är stark som tagit dig ur. och alla andra lama ursäkter, för att det inte finns någon upprättelse i det här landet!!!!!
som att strö lite salt i såren återgick poliskvinnan till formalia när jag torkat de värsta tårarna. hon berättade att hon kommer att ringa och läsa upp förhöret för mig när hon renskrivit det, sen kommer hon höra vittnena och slutligen förhöra idioten. sen sa hon att jag måste tänka på hur stark jag är. inom mig kokade det.
Finns det någon ansvarig politiker för det här? justitieministern?
åkte tillbaka till kontoret för att få andrum, min kollega gjorde kaffe och lät mig spy galla över det svenska rättsväsendet. sen hängde vi upp affischer resten av dagen.
2014 går jag till val, under parollen: kom ut ur boxen, och avskaffa tunnelseendet!!
suck
eftermiddagen från helvetet avslutades dock på toppen av bergochdalbanan. vaktis har precis gått här ifrån. han har gjort slut med tjejen, men hon har förbjudit honom att träffa mig så länge de har lägenheten kvar. men uppenbarligen struntar han i hennes förbud och löser nog situationen på något sätt. antar jag.
knas dag. överfylld av känslor i verklig bemärkelse.
nu är det r-tangenten som segar
har blivit morgontrött, duschar för länge och skippar frukosten och har dessutom blivit skamligt lat, så jag kör bil varje dag till jobbet. har lånat en fd kollegas bil inget av det är likt mig. dessutom kom jag inte in på kontoret, för kortet hade jag förlagt. suck. är nog i en lite förvirrad period. känns som jag är gravidförvirrad, har anammat från F, eller något.
var på förhör idag. det var värre än det första, en kvinna hade tagit över fallet då de andra grabbarna hade fått någon ny tjänst. så vi tog om allt från början. ruttet. ruttet för att det är bara ord, det är inte DET jag upplevt. svårt att förklara. hur slog han, när slog han, hur länge, vad hände sen, vad sa jag då, vad sa han då. INTE FAN VET JAG. desto längre jag satt där, desto mer frustrerad blev hon. hennes dumma anteckningar säger absolut inget om vad som hänt. det sa jag till henne. jag sa att det kändes idiotiskt. kvinnan som tog sitt arbete på lite för stort allvar, kände nog att jag attackerade henne. jag vill träffa en människa, en levande varelse som fattar vad hon gör. ska det vara så svårt att förstå. hon sa att hon måste fylla i uppgifterna på detta sätt. jag sa att jag förstod hennes arbete, men jag fattade inte systemet. varpå hon ordagrant och korrekt förklarade systemet. jag började gråta, blandat med snor och tårar berättade jag hur det kändes. att det hon skrev kvittade vilket för mig, att min historia var min vardag, jag frågade om hon visste vad hon ätit i juli förra året, på kvällen den 11:e, det visste hon inte. jag frågade hur länge måltiden varit. och vad hon tänkt på. hon tittade på mig och förstod.
ingen formalia i världen sätter stopp för förtryck och våld i hemmet. jag frågade varför inte han kunde anses vara skyldig till han bevisat motsatsen. det är ju han som gjort fel, inte jag. varför ska jag behöva gå igenom det här helvetet. varför är inte polisen utbildad.
inte ens mina ord här, som jag har kämpat med i över ett år, berättar min historia korrekt. varför? för att det är ord! hur ska en polis som uppenbarligen inte har någon koll på vad förhöret handlade om, sätta ord på min historia? det kunde lika gärna vara en anmälan om en bortsprungen katt, det är säkert samma frågor.
jag vet att denna anmälan aldrig kommer leda någonstans, tårarna rann när jag tittade henne i ögonen och krasst sa att jag är bara en pinne i statistiken. jag vet det, för att systemet är fel. och det är inte bara jag som drabbas, för det hade jag kunnat hantera. men jag kan inte hantera deltagandet jag känner och alltid kommer att känna för kvinnor i samma situation. jag vill vara ett stöd och hjälpa folk. det är min förbannade skyldighet, då vill jag inte sitta och klappa kvinnan i fråga på axeln och säga att: det är bra att du anmäler, eller: rätt ska vara rätt. och: nästa gång han gör något kommer han åka fast. och den värsta: du är stark som tagit dig ur. och alla andra lama ursäkter, för att det inte finns någon upprättelse i det här landet!!!!!
som att strö lite salt i såren återgick poliskvinnan till formalia när jag torkat de värsta tårarna. hon berättade att hon kommer att ringa och läsa upp förhöret för mig när hon renskrivit det, sen kommer hon höra vittnena och slutligen förhöra idioten. sen sa hon att jag måste tänka på hur stark jag är. inom mig kokade det.
Finns det någon ansvarig politiker för det här? justitieministern?
åkte tillbaka till kontoret för att få andrum, min kollega gjorde kaffe och lät mig spy galla över det svenska rättsväsendet. sen hängde vi upp affischer resten av dagen.
2014 går jag till val, under parollen: kom ut ur boxen, och avskaffa tunnelseendet!!
suck
eftermiddagen från helvetet avslutades dock på toppen av bergochdalbanan. vaktis har precis gått här ifrån. han har gjort slut med tjejen, men hon har förbjudit honom att träffa mig så länge de har lägenheten kvar. men uppenbarligen struntar han i hennes förbud och löser nog situationen på något sätt. antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar