sjukt stabil

Träffade morgan-mårten idag, han är väll för trevlig ändå, det var sista gången jag satt där och pratade. nu är jag remitterad till traumatiskt centrum.. det är tydligen läge för det. sen är det tydligen läge för mig att hålla i bromsen på mig själv, inte utsätta mig för pressade situationer.. paintball.. inte överarbeta mig och sånt.. klappa om mig själv och faktiskt tycka att jag är ganska bra. igen började jag gråta och sträckte mig efter de lägligt placerade servetterna på bordet, började gråta för att jag blir så trött på mig själv. jag började gråta för att jag hörde vad jag själv sa, jag är så motsägelsefull och till brädden full av skit att jag kände mig bara dum. Svårt att förklara, men det är en väldigt speciell situation att prata om sig själv på det där sättet. det är en ganska pressad situation, det blir så tydligt på något sätt.
att jag är så naiv.
jag vill bara släta över allt skit, jag vill segla på Räkmackan och ha det gott. men samtidigt dyker skiten och skruttet upp i mitt liv när jag minst anar, eftersom jag inte vet vad som får mig sårbar. konstigt det där, med att inte känna sig själv.
det värsta är att jag tror att jag har kontroll.
jag tror att jag kan välja när jag ska gråta.
jag tror att jag kan fejka styrka
och jag på allvar rycker på axlarna åt mig själv
det var det som fick mig att börja gråta hos morgan-mårten idag. när jag hörde mig själv säga dessa saker.
sjukt stabil mao