Jobbigt

Han ringde idag, var ytterst formell, han hade fixat alla papper.. så han ville att jag skicka nyckeln till honom... kors i taket.. kände dock inte så när han ringde.. kommer knappt ihåg.. började darra och mitt hjärta slog i hundranittio.. efteråt fick jag springa på toa, kändes som ja skulle spy.. satt på toa en stund och ville gråta.. men det kunde jag såklart inte.. så gråten fick sitta i halsen.. och ångesten i bröstet.. å där satt de å hade det gott..

En annan sak som gnagt är ett mejl från mamma.. det var lite tungt..hon har skrivit om hur jag förändrades.. är inte riktigt redo att ta in allt det nu mamma, mejlet känns som en lång anklagelse mot mig.. fast jag vet att det inte är så..för främst mår jag inte så illa för vad han fysiskt gjorde mot mig, utan hur han med psykologi fick mig att bli och handla.. det är det som jag mår så jävla illa av just nu..

Ska försöka ta med några bitar av mejlet..

Första gången jag träffade honom var när jag och din lillasyster
var och hälsade på dig.. Ni bjöd på middag..jag visade lite bilder
på min dator, det var då jag började förstå, på hur han reagerade på bilderna
och på hur du gick från att ha gillat bilderna till att ändra dig och ville inte
se dem..Sen gick vi ner på stan, vi drack öl på något uteställe. Du gick och
tittade i skyltfönster. Du var glad och sprallig och kommenterade saker i
fönstrena, det gillade han inte. Du ändrade dig direkt.

Från då var du inte dig själv. Du svarade vänligt. Du sa att han uppfostrade dig. Att du skulle få lära dig att vara ärlig. Att du aldrig varit ärlig mot någon, men nu skulla han lära dig det.. I början ringde du och var ledsen.. du berättade hur du försökte vara till lags men att det var aldrig bra. Först var du ipprörd -Jag
får inte titta på killar, jag får inte ha några killkompisar, sa du

Senare på hösten sa du att du ville att han skulle lita på dig därför hade du inga
killkompisar längre. Du magrade allt mer. Du var alltmer instängd/avstängd men
med ett leende på läpparna. Hela hösten var hemsk. Du försökte bryta kontakten
men både mig och dina systrar. Du bytte telefonnummer för att du inte ville att
en massa löst folk skulle ringa dig. Jo, jag förstod vem som inte ville ha en
mass löst folk ringande. Men det gick inte att prata med dig om det. Min skräck
var att du skulle bryta kontaken med mig helt. Därför vågade jag aldrig tala om
vad jag såg. Om jag försökte närma mig blev det tvärstopp från dig. Jag förstår
att du stod i en konflikt. Att du var tvungen att redovisa allt för honom.. Jag
skrev ett brev till dig.. det raderade du direkt.. du vågade inte läsa eftersom
han skulle läsa det.. jag skrev om brevet och jag lovade att det inte stod något
om honom i det, du sa att ni diskuterat vad som stod i det.. det låg på
skrivbordet på hans dator när jag kom hem till er senare..

Han kontrollerade dig helt.. hjärntvättade dig med en ständig växling mellan värme och våld.. vid jul var det som värst..du hade dåligt samvete för att du var här.. jag fick höra att jag brydde mig mer om dina systrar än om dig, och du ville inte resa med oss..
Jag åkte och hälsade på dig några extra gånger den vintern, du verkade tycka det
var trevligt när jag kom.. Men sen skaffade ni hund och du hade fullt upp med
ditt examensarbete.. och då började du komma fram lite igen.. Vi satt hemma hos
er en kväll och drack vin, bara det! Du började bryta dig loss. Du är stark! En
svag tös hade inte klarat det. Men du började reagera mot detta och fann dig
inte längre. Du tog dig loss! Du vann.. Min tös

Men jag förstår att du har mycket att bearbeta.. för hur kunde det bli såhär? Du som alltid varit stark och vetat vad du vill. Hur kunde du finna dig i allt han sa? Att itne träffa vänner... du som alltid omgett dig med massor av vänner... väljer att sitta hemma och äta chips och titta på kunskapskanalen..ja, det var i alla fall bättre än när du ägnade dagarna åt betapet.. Med hunden fick du en större frihet. Jag var orolig först när ni skaffade den..trodde han skulle ha en hållhake på dig.. men det
blev tvärtom.. som tur var..

Har nog inte så mycket mer att skriva..