Ångest hantering

Att rita har alltid tidigare varit mitt sätt att hantera känslor.. men jag har nu kommit på att skriva ger en ännu större ro.. men för att denna bloggen ska tjäna sitt syfte måste jag kunna skriva allt.. jag vill inte tänka på vem som kanske läser och kanske känner sig träffad osv.. Inga namn nämns och allt kan i praktiken vara uppdiktat.. Om någon mot förmodan känner sig träffad så säg till så fixar jag det.. men detta är mina känslor i min berättelse om mitt liv..

Jag måste få använda andras infallsvinklar för att förstå hur jag själv har varit under denna tiden med honom.. jag vet inte det själv.. och det enda som ständigt påminner mig om att jag faktiskt har varit med om allt är den ständigt återkommande ångesten.. ikväll har den varit ganska otäck.. ringde V, funderade på att sova hos henne, men betämmde mig för att rida ut stormen själv.. så vad gör man.. först bet jag av lösnaglarna, därefter mina vanliga naglar.. därefter hög musik, som antingen går att skrika med i ,alternativt sjunga med i.. sen hoppade jag.. detta är sant..sen kändes det bättre, satte mig för att virka och kom i balans.. två timmar senare var det dags igen.. då tog jag en bok, och ner i badkaret.. badkaret har en lugnande effekt på mig.. men det hade inte boken.. Boven i mitt drama kallas kärlek, kunde jag likagärna varit författare åt.. ska ta ett snack med Unni..
La mig sen i sängen, med boken.. man kan inte konsentrera mig.. för jag är arg.. arg är verkligen inte en vanlig eller särskilt klädsam känsla på mig.. å andra sidan är jag absolut inte långsint så snart kommer jag att ha glömt varför jag är arg..

Skulle bara säga det.. vill gråta lite till.. får läsa lite till.. eller så terroriserar jag någon på msn, som kan få mig på andra tankar..