I trapphuset

Vissa händelser är svåra att förklara, likaså mitt uppträdande i vissa situationer.. Ett exempel är när han slängde ut mig från lägenheten, för det första, varför gick jag inte bara vid dessa tillfälle? Varför?! Istället stod jag i trapphuset och funderade på det, planerad det.. men gjorde aldrig det.. jag vet att jag var rädd för följderna.. Kommer speciellt ihåg ett tillfälle, stod i trapphuset, visste inte riktigt vart jag skulle bli av.. inga nycklar, så jag ville ha bestämt mig innan jag lät porten slå igen bakom min rygg, fast jag visste hela tiden att jag aldrig skulle fatta något sådant beslut..fattade sällan beslut överhuvudtaget, väntade på en händelse som skulle mana till handling, typ om en granne kom..eller något slags mirakel... sällan hände något av det, inte heller denna gång.. Efter ett tag kom han på att det var lite dumt att slänga ut mig, hör att han klär på sig i lägenheten, hör han öppna dörren och börja gå ner.. önskade att en hemlig dörr öppnade sig i väggen i trapphuset, så jag kunde gömma mig där.. det öppnade sig inga hemliga dörrar.. istället stod han plötsligt framför mig.. då börjar vi skratta.. för visst är det någonstans en lite komisk situation.. tragiskt komisk