Allt är så knäppt ibland.. som ikväll.. vet inte om jag ska skratta eller gråta, på riktigt alltså.. så jag gör för tillfället båda delar.. Han ringde, han ville ha sin nyckel.. helvete..har inte hunnit/orkat/prioriterat den.. jag smörade med min mest sametslena röst och bad om ursäkt, lovade att skicka den imorgon.. det funkade bra, han var inte på så dåligt humör.. gött.. Sen var han ju tvungen att frågea en sak han tänkt på länge.. var det så att jag var rasist? Började skratta lite halvt okontrollerat.. jo han tänkte ju eftersom jag hade suttit vid bordet med de andra rasisterna på jobbet..(?) jag skrattade en stund till, det kunde jag väll få kosta på mig.. men.. där höll det på att gå riktigt illa.. han frågade om jag var sarkastisk mot honom, ja sa ja.. han surnade till, och helt plötsligt satt vi i den berömda sandlådan..jag var på gott humör på något egendomligt sätt och slängde en näva sand i rent glädjerus.. Men så klev han bara ur sandlådan, ställde sig vid sidan om.. tittade lite uppfodrande på mig å började prata med mig med myndig rös: "Jag ringde ju bara å frågade efter min nyckel så kastar du sand på mig.. jag har ju inte gjort något fel.." Nej Guuuud nej, kvittrade jag å hoppade upp från sanden.. borstade av mig och var beredd att gå.. men så lätt gick det inte..
Han ville berätta att han går hos hjärnskrynklarn nu, en kvinna som sagt att det inte är något fel på honom, jag frågade om han verkligen berättat allt, det hade han inte..vissa saker ville han hålla för sig själv.. skrynklaren hade sagt att han var för sympatisk, det skadade honom.. han skulle sluta ha samvete.. ??... Han hade tänkt mycket nu.. och kommit underfund med sig själv.. han pratade, jag hummade.. han hade slutat spela, han pratade om ömsesidig respekt.. jag hummade på..detta har jag hört innan.. å funderade på att avsluta samtalet.. då det plötsligt blev en intressant lucka.. Jag frågade hur han känner angående saker han har sagt till mig.. Han sa att han gråter, inget är starkare än ordens makt, hade han visst lärt sig.. han har varit ett riktigt rötägg.. jag kunde inget annat än att humma instämmande.. Han hade haft djävulen i sig, och hade blivit rädd när han insåg att antingen kommer han ta sitt eget liv eller mitt.. Han frågade sig hur han kunde bli sån.. jag hummade, det var en retorisk fråga, hoppas jag.. han upprepade att han fattar nu, jag behöver inte säga.. han fattar nu..
Jag var tvungen att testa honom.. tog ett djupt andetag.. jag frågade om han kände till mönstret som alla kvinnomisshandlare följer.. han har aldrig tidigare erkännt detta för mig.. det gjorde han, han hade själv läst om det.. nu kvickna jag helt till.. och slutade tvärt humma.. Jag frågade om han kunde förstå att om hur hemskt det fysiska våldet än var så är det en bråkdel av det psykiska.. hoten, anklagelserna och orden.. det visste han inte.. han hade ingen aning om att det var det jag kämpade med nu..
Hans psykolog hade sagt att hade det varit bara hans fel hade jag stuckit mycket tidigare.. jag var tillbaka på mina humm.. skulle vilja säga emot psykologkärringen där.. Han undrade hur två personer som uppenbarligen inte var ämnade för varadandra hyste en sådan kärlek till varandra.. Jag hade ett svar, som jag inte gav.. jag sa att jag inte tänkte så mycket på det, jag sa dock att jag inte var bitter, bara synd att vi inte förstod tidigare att vi inte skulle funka.. och då hade vi kunnat lämnat varandra mindre trasiga..
Nu ändrade samtalet karaktär igen.. och jag orkade inte humma längre, gick på toa med honom i örat.. Han berättade att han fortfarande kom på sig med att tänka på mig, min lukt, min kropp och min humor.. Han frågade om jag visste om mina fel.. suck.. sa att jag inte trodde på rätt eller fel.. Han sa att jag var bra på att leva i nuet, men förr eller senare skulle jag hamna i samma fas som honom, han försökte få mig att prata.. säga något han skulle kunna använda sen..pallade inte med analysen.. sa att jag var glad att höra honom prata ut så öppet, och var uppriktigt glad att höra honom må bättre.. sa dock att jag har hört honom prata gott förr men handla på annat sätt.. därför gav inte detta samtalet mig något..
det förstod han..
Jag började släppa på allvaret och skämtade till det, han ville hålla det seriösa samtalet men gav tillslut med sig.. han berättade att han fått en jobbarkompis att gråta.. jag skrattade, inte med honom.. åt honom, samma gammla han.. går någon honom på nerverna dras denna någon ner i sandlådan och blir mulad.. idiot.. slutligen kunde han inte låta bli å fråga om jag menade allvar när jag sa att vi aldrig hade varit menade för varandra, tog det säkra före det osäkra och sa nej..
Han ville berätta att han går hos hjärnskrynklarn nu, en kvinna som sagt att det inte är något fel på honom, jag frågade om han verkligen berättat allt, det hade han inte..vissa saker ville han hålla för sig själv.. skrynklaren hade sagt att han var för sympatisk, det skadade honom.. han skulle sluta ha samvete.. ??... Han hade tänkt mycket nu.. och kommit underfund med sig själv.. han pratade, jag hummade.. han hade slutat spela, han pratade om ömsesidig respekt.. jag hummade på..detta har jag hört innan.. å funderade på att avsluta samtalet.. då det plötsligt blev en intressant lucka.. Jag frågade hur han känner angående saker han har sagt till mig.. Han sa att han gråter, inget är starkare än ordens makt, hade han visst lärt sig.. han har varit ett riktigt rötägg.. jag kunde inget annat än att humma instämmande.. Han hade haft djävulen i sig, och hade blivit rädd när han insåg att antingen kommer han ta sitt eget liv eller mitt.. Han frågade sig hur han kunde bli sån.. jag hummade, det var en retorisk fråga, hoppas jag.. han upprepade att han fattar nu, jag behöver inte säga.. han fattar nu..
Jag var tvungen att testa honom.. tog ett djupt andetag.. jag frågade om han kände till mönstret som alla kvinnomisshandlare följer.. han har aldrig tidigare erkännt detta för mig.. det gjorde han, han hade själv läst om det.. nu kvickna jag helt till.. och slutade tvärt humma.. Jag frågade om han kunde förstå att om hur hemskt det fysiska våldet än var så är det en bråkdel av det psykiska.. hoten, anklagelserna och orden.. det visste han inte.. han hade ingen aning om att det var det jag kämpade med nu..
Hans psykolog hade sagt att hade det varit bara hans fel hade jag stuckit mycket tidigare.. jag var tillbaka på mina humm.. skulle vilja säga emot psykologkärringen där.. Han undrade hur två personer som uppenbarligen inte var ämnade för varadandra hyste en sådan kärlek till varandra.. Jag hade ett svar, som jag inte gav.. jag sa att jag inte tänkte så mycket på det, jag sa dock att jag inte var bitter, bara synd att vi inte förstod tidigare att vi inte skulle funka.. och då hade vi kunnat lämnat varandra mindre trasiga..
Nu ändrade samtalet karaktär igen.. och jag orkade inte humma längre, gick på toa med honom i örat.. Han berättade att han fortfarande kom på sig med att tänka på mig, min lukt, min kropp och min humor.. Han frågade om jag visste om mina fel.. suck.. sa att jag inte trodde på rätt eller fel.. Han sa att jag var bra på att leva i nuet, men förr eller senare skulle jag hamna i samma fas som honom, han försökte få mig att prata.. säga något han skulle kunna använda sen..pallade inte med analysen.. sa att jag var glad att höra honom prata ut så öppet, och var uppriktigt glad att höra honom må bättre.. sa dock att jag har hört honom prata gott förr men handla på annat sätt.. därför gav inte detta samtalet mig något..
det förstod han..
Jag började släppa på allvaret och skämtade till det, han ville hålla det seriösa samtalet men gav tillslut med sig.. han berättade att han fått en jobbarkompis att gråta.. jag skrattade, inte med honom.. åt honom, samma gammla han.. går någon honom på nerverna dras denna någon ner i sandlådan och blir mulad.. idiot.. slutligen kunde han inte låta bli å fråga om jag menade allvar när jag sa att vi aldrig hade varit menade för varandra, tog det säkra före det osäkra och sa nej..
1 kommentar:
det låter som om att han är sin egen psykolog. Ingen Psykolog i världen skulle uttrycka sig på det viset. I så fall har han inte varit ärlig mot henne/honom. Strong gjort att du orkade prata överhuvudtaget med honom. Men gör det inte om du inte känner dig redo för det. Du har all rätt på din sida. Tack för en bra läsning. Sluta inte att skriva!
Skicka en kommentar