Satt på t-centralen idag, tycker om att vara på sådana platser, tycker om att titta på folk och fundera på var de ska eller var de har varit.. Jag brukar vara betraktaren som studerar och fantiserar ihop olika männsikors livsöden.. men inte idag, idag körde jag installationen, som är den andra typen av männsikor.. de som betraktaren kan fantisera om.. så där hade jag placerat mig på en bänk, tog onödigt stor plats, och slängde upp min virkning.. För att ta mig till stationen hade jag trotsat snöyrvädret.. med resultat av att bli en snögubbe, då snö fastnar snabbt i filtjackor..det gjorde också att mascaran rann bort från fransarna, och satt nu någonstan runt ögonen.. orkade inte ta tag i det.. det fick vara en del av installationen..
En man bredvid mig bad mig passa hans väska, att han vågar tänkte jag.. men det var nog virkningen som gör att jag ser snäll och pålitlig ut..En annan man gick förbi och tog kort på mig, vilket var lite skumt, men det gick så snabbt att jag han inte fixa till håret eller le.. När det var dags att gå ut till perrongen gjorde jag det alldeles för sent, såklart.. eller jag reste mig i tid, men hade glömt kolla hur långt jag skulle.. och det är inte resvant att behöva jäkta eller inte veta var man ska, vill gärna verka resvan, och tog långa-långsamma steg.. det var fullt på perrongen, alla 1000 människor som skulle till min stad klämmde in sig i två bås.. de var i god tid.. orutinerat.. jag trotsade yrvädret och började gå längst perrongen, gjorde fina mönster på den oplogade perrongen.. folket glodde.. jag lekte installation.. gick jättelångt, såg att folk hade försvunnit.. ännu en gång var det dags att få panik, fast resvant.. är sjukt bra på det.. jäktade med mina långsamma-långa steg tillbaka på perrongen och fick se att det var spårbyte.. hann i fatt folket, kom förbi några till och med.. folk har så bråttom, några blev sura av en tant som sinkade lemmeltåget, jag frågade henne om jag kunde hjälpa henne med väskan, det kunde jag visst inte.. Nehe, kanske skulle visat virkningen.. fick menande nickar av några lemmlar.. Sen gick jag sådär drygt långsamt, så resstressade människor bakom mig blev irriterade.. då tog jag större plats och drog ytterligare på stegen..det var kul.. skrattade lite åt mig själv och sen också åt resstressade männsikor.. Det är kul att resa..
En man bredvid mig bad mig passa hans väska, att han vågar tänkte jag.. men det var nog virkningen som gör att jag ser snäll och pålitlig ut..En annan man gick förbi och tog kort på mig, vilket var lite skumt, men det gick så snabbt att jag han inte fixa till håret eller le.. När det var dags att gå ut till perrongen gjorde jag det alldeles för sent, såklart.. eller jag reste mig i tid, men hade glömt kolla hur långt jag skulle.. och det är inte resvant att behöva jäkta eller inte veta var man ska, vill gärna verka resvan, och tog långa-långsamma steg.. det var fullt på perrongen, alla 1000 människor som skulle till min stad klämmde in sig i två bås.. de var i god tid.. orutinerat.. jag trotsade yrvädret och började gå längst perrongen, gjorde fina mönster på den oplogade perrongen.. folket glodde.. jag lekte installation.. gick jättelångt, såg att folk hade försvunnit.. ännu en gång var det dags att få panik, fast resvant.. är sjukt bra på det.. jäktade med mina långsamma-långa steg tillbaka på perrongen och fick se att det var spårbyte.. hann i fatt folket, kom förbi några till och med.. folk har så bråttom, några blev sura av en tant som sinkade lemmeltåget, jag frågade henne om jag kunde hjälpa henne med väskan, det kunde jag visst inte.. Nehe, kanske skulle visat virkningen.. fick menande nickar av några lemmlar.. Sen gick jag sådär drygt långsamt, så resstressade människor bakom mig blev irriterade.. då tog jag större plats och drog ytterligare på stegen..det var kul.. skrattade lite åt mig själv och sen också åt resstressade männsikor.. Det är kul att resa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar