Förflyttad, bortskämd och rädd

När tåget rullar in på stationen och viktigt tåginformation ropas ut sitter jag och lyssnar på musik, då jag sen inte förstår var mitt anslutande tåg blivit av är ju inte så konstigt.. men jag lutar mig tillbaka och väntar.. för det finns en grej som aldrig slår fel, oresvana människor blir sjukt nervösa när tåg inte kommer i tid.. dessa folk har ett stort behov av att prata högt om sin nervositet och tåg de inte kommer hinna, och platser de aldrig kommer fram till.. vilket de visst gör, det är sj:s förbannade skyldighet efter priserna man får betala för deras fenomenala service.. så jag slänger upp virkningen och inväntar oresvanamänniskors ångestkör, och förstår på det sättet var tåget är och en uppdatering var femte minut om när det troligtvis kommer att anlända.. Kom fram precis som väntat, en halv mössa och ett par vantar rikare..

Har haft en sån där särdeles underbar dag, i en fantastisk människas sällskap. Vi vandrade fem år tillbaka i tiden, och gjorde sånt som vi gjorde då.. och så låtsades vi att då var nu..nuddade varandra lite så där som bara gör när man inte vet hur man ska röra varandra när man bara vill beröra och känna och minnas, tog en kaffe eller två bara för att få sitta å prata..vi hittade anledningar till att bara för en gång till se.. om kanske då kan bli nu
Nu är jag bara tom, vågar inte drömma, vågar inte hoppas.. kanske är allt för skadat, och det funkar kanske bara på ytan..vågar inte gräva och vill inte minnas.. vill att nu ska vara nu..

Och nu är fantastiskt bra, varje nu är det bästa nu jag upplevt.. vill leva nu, med dig.. men det skulle jag ju aldrig säga till dig såklart..