När jag cyklar hem från jobbet ser jag honom på långt håll, det går inte att missta sig på hans hållning och gångstil.. kaxigt, kompakt och vaggande.. vägen är för smal för att tvärvända på och det är för mycket snö för att cykla rakt ut och bort från hans närmande gestalt.. han har inte sett mig men mitt hjärta börjar slå så där snabbt och allt blir lite suddigt.. jag bestämmer mig för att titta på honom, han tittar upp precis när vi möts.. hans mörka ögon har liksom borrat sig djupare in i huvudet, han har mörka ringar runt ögonen.. och en stor jacka.. med ens blir jag fruktansvärt äcklad, vi säger inget och så är stunden över.. jag vågar inte titta bak, men funderade länge på det som precis hände, hur hade jag sett ut.. arg, frågande.. glad?!.. skulle han skicka sms nu!?.. men inget hände.. och jag kunde pusta ut.. igen..
Han fick ju mig till att byta mobilnummer.. det bestämde han eftersom det var så mycket folk som ringde olämpligt.. olämpliga samtal var i stort sätt alla som ringde efter klockan 9 på kvällen.. och speciellt helgkvällar.. och speciellt om denna någon som ringde var av det manliga könet.. Han hade mycket problem med detta länge, vilket jag bara avfärdade och inte gjorde så stor sak av.. min korta ton gjorde ju att de flesta slutade ringa.. och det var helt enkelt inte ett så stort problem.. tyckte jag.. tills en eftermiddag då tillochmed jag blev chockad över att min typ första pojkvän ringde.. den gamle pojkvännen satt just nu och ransakade sig själv och ringde runt till alla gamla flickvänner och vänner..hela grejen var ganska märklig.. och så frågade han ut mig om saker som hade hänt när vi var tillsammans.. typ 10 år tidigare.. samtalet var kort och relativt innehållslöst.. jag fick i vilekt fall panik direkt efteråt och raderade honom från samtalslistan.. när idoiten kom hem kunde jag inte hålla mig ändå, utan berättade vad som hade hänt, först var han glad över att jag berättade, sen ville han veta hur länge vi pratat och exakt vad som hade sagts.. sen ville han ju kontrollera detta med min samtalslista.. då sket det sig, den hade jag ju raderat.. då gick han in och kollade min specifikation.. men den hade ju inte hunnit uppdateras.. då ber han mig ringa upp killen i fråga och fråga honom ungefär hur långt samtal vi hade med varandra.. för att se om det stämde överens med det jag hade sagt.. att han inte trodde på mig är väll ganska underförstått vid det här laget.. jag vägrar ringa upp, det hade varit hur skumt som helst.. sen hade jag inte hans nummer ändå.. på något sätt skulle jag kunna få tag i det, men inte speciellt diskret.. han tvingade mig så småningom iaf att leta reda på numret.. han sa att antingen ringer jag eller så var det slut mellan oss.. jag kommer inte ihåg hur vi löste det, jag tror att klockan hade blivit så mycket och jag körde ett fultrick jag brukade dra till med när det var kris.. ringa mamma eller pappa.. eller i värsta fall hans föräldrar.. var klockan tillräckligt mycket hann han alltid stoppa mig innan jag ringt..han ville ju inte att de skulle bli oroliga.. och så blev det väll någon form av försoning.. försoningen i detta fall var att jag bytte nummer på mobilen, vilket jag helt enkelt gjorde efter denna händelse..
En liknande händelse var när vi bråkade om de lättklädda väggkalendrarna jag och mina två närmsta tjejkompisar gjorde till våra tre närmsta killkompisar en gång.. när han hittade den behöver jag kanske inte berätta att det orsakade en viss ilska, och raseriutbrott.. den låg dessutom i en låda jag bad honom att inte titta i, vilket han då givetvis skulle göra.. suck.. att det fanns fler av denna kalender kunde han inte riktigt leva med, han ville att jag skulle samla in alla kopior.. så mitt i natten sa jag okej, jag ringer väll och fixar det.. men jag han knappt slå upp första numret i telefonen försen han insåg vilket rabalder det skulle ge.. och jag slapp..
Han fick ju mig till att byta mobilnummer.. det bestämde han eftersom det var så mycket folk som ringde olämpligt.. olämpliga samtal var i stort sätt alla som ringde efter klockan 9 på kvällen.. och speciellt helgkvällar.. och speciellt om denna någon som ringde var av det manliga könet.. Han hade mycket problem med detta länge, vilket jag bara avfärdade och inte gjorde så stor sak av.. min korta ton gjorde ju att de flesta slutade ringa.. och det var helt enkelt inte ett så stort problem.. tyckte jag.. tills en eftermiddag då tillochmed jag blev chockad över att min typ första pojkvän ringde.. den gamle pojkvännen satt just nu och ransakade sig själv och ringde runt till alla gamla flickvänner och vänner..hela grejen var ganska märklig.. och så frågade han ut mig om saker som hade hänt när vi var tillsammans.. typ 10 år tidigare.. samtalet var kort och relativt innehållslöst.. jag fick i vilekt fall panik direkt efteråt och raderade honom från samtalslistan.. när idoiten kom hem kunde jag inte hålla mig ändå, utan berättade vad som hade hänt, först var han glad över att jag berättade, sen ville han veta hur länge vi pratat och exakt vad som hade sagts.. sen ville han ju kontrollera detta med min samtalslista.. då sket det sig, den hade jag ju raderat.. då gick han in och kollade min specifikation.. men den hade ju inte hunnit uppdateras.. då ber han mig ringa upp killen i fråga och fråga honom ungefär hur långt samtal vi hade med varandra.. för att se om det stämde överens med det jag hade sagt.. att han inte trodde på mig är väll ganska underförstått vid det här laget.. jag vägrar ringa upp, det hade varit hur skumt som helst.. sen hade jag inte hans nummer ändå.. på något sätt skulle jag kunna få tag i det, men inte speciellt diskret.. han tvingade mig så småningom iaf att leta reda på numret.. han sa att antingen ringer jag eller så var det slut mellan oss.. jag kommer inte ihåg hur vi löste det, jag tror att klockan hade blivit så mycket och jag körde ett fultrick jag brukade dra till med när det var kris.. ringa mamma eller pappa.. eller i värsta fall hans föräldrar.. var klockan tillräckligt mycket hann han alltid stoppa mig innan jag ringt..han ville ju inte att de skulle bli oroliga.. och så blev det väll någon form av försoning.. försoningen i detta fall var att jag bytte nummer på mobilen, vilket jag helt enkelt gjorde efter denna händelse..
En liknande händelse var när vi bråkade om de lättklädda väggkalendrarna jag och mina två närmsta tjejkompisar gjorde till våra tre närmsta killkompisar en gång.. när han hittade den behöver jag kanske inte berätta att det orsakade en viss ilska, och raseriutbrott.. den låg dessutom i en låda jag bad honom att inte titta i, vilket han då givetvis skulle göra.. suck.. att det fanns fler av denna kalender kunde han inte riktigt leva med, han ville att jag skulle samla in alla kopior.. så mitt i natten sa jag okej, jag ringer väll och fixar det.. men jag han knappt slå upp första numret i telefonen försen han insåg vilket rabalder det skulle ge.. och jag slapp..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar