och så bara sköljde allt över mig, som en jävla våg.. en våg av påminnelse.. så var han där, på min avdelning..smygande trevande.. och helt mal placerad.. jag såg han på långt håll, fast just då stod jag och redogjorde för en händelse med min kollega, mitt i min utsvävande historia om metervaror såg jag honom, helvete tänkte jag högt.. fick lite svårt och andas och försökte något osammanhängande berätta klart min historia.. min kollega förstod, jag fick sätta mig ner och andas lite djupt och koncentrerade mig på att inte gråta.. då släntrade han förbi igen.. sjukt ovärt.. fast jag såg bara honom i ögonvrån den gången.. Sen blev jag helt nojjig, och vägrade vara själv..något svårt att göra allt i par.. jag gick efter som en svans och fick inget som helst gjort.. sen kom en annan kollega fram och insåg vad som hade hänt, hon vet allt och det var skönt att bara släppa ut alla känslor för henne.. jag insåg när jag pratade med henne att jag är rädd, fruktansvärt rädd för honom.. inte för att han bokstavligt ska komma fram och slå ner mig.. men hans verbala terror.. jag kanske låter kaxig och stark..men skulle detta hända skulle jag vara knockad innan han hunnit uttala ordet hora.. jag har byggt upp en mur mot honom.. fast i frigolit.. den håller inte för något, den är typ genomskinlig och ljudet tränger in.. Den återstående timmen var jag helt övertygad om att jag skulle fått ett hemskt sms från honom, vågade inte gå och kolla.. men förberedde mig mentalt och överväger starkt att gå till min chef om något sånt skulle inträffa.. men inget sms..och det var en kort arbetsdag så det gick väll över förväntan ändå ?!
Så kommer jag hem och sätter mig här, då ringer kvinnan från kenneln där vi köpte vår hund, och jag får redogöra på dansk/engelska om hur vår relation är..eller inte är.. varför har inte han haft kontakt med henne? Vi var ganska noga med att skicka bilder och skriva mejl iaf en gång i månaden.. hunden ja, honom saknar jag ibland så det gör ont.. försöker förtränga och pratar aldrig om honom... det var inte min idé att skaffa hund..visst jag har alltid gillat hundar, men jag hade nog inte självmant köpt en hund just då.. men precis som bilen trodde jag att det skulle rädda vår relation.. så jag hängde med i hans eviga prat om hundar, utställningar och tävlingar.. satt i åtskilliga timmar på golvet vid hans dator och tittade på hundklipp på youtube.. Vi kom i kontakt med en kennel i Danmark..för det skulle vara en speciell ras..vi la handpenning och stod i kö i flera månader.. Det är nästan exakt ett år sedan vi hämtade honom nu.. och det var allt annat än en dans på rosor.. Efter julen var det mest skrutt mellan oss.. Jag hade stressat hem från ett halvtaskigt julfirande med familjen.. för att mötas av bråk.. i mellandagarna hotade han med att ställa in flytten om jag inte gjorde ett klamydiatest omedelebums.. vilket jag gjorde efter många dagars tjat, detta var negativt.. men han ville hitta en ny hake såklart..sen var det flytt.. under julen hade han spelat bort hela lönen för januari.. och att flytta kostar ju en slant, likaså att ha bil som vi nu hade.. när sen resa och slutkostnaden för hunden kom började han ligga riktigt back.. från och med nu slutade han betala tillbaka sina skulder hos mig..han fick panik och sa att han mådde dåligt av att vara i ständig skuld hos mig.. det var bättra han betalade allt sen när han hade fått pengar igen..vi hade ju hela livet på oss..Men jag tyckte fortfarande det var värt, vi skulle bli sambosar på riktigt, ha hund och bil.. nu skulle väll ändå allt ordna sig?! Om det inte skulle vara så att själva hämtningen av hunden skulle blir helt förstörd.. Vi bråkade om något kvällen innan..han skulle minsann inte följa med och hämta hunden, ville jag ha hund fick jag köra själv..vilket jag sa att jag skulle, hunden var mitt halmstrå.. Det blev ju givetvis så att han följde med ändå, men i bilen blir det kaos.. och detta kommer jag ihåg, vi ska sova en natt hos mina föräldrar eftersom det är en ganska lång resa.. i bilen frågar han mig om i vilket rum jag och mitt ex hade sovit när vi sov hos mina föräldrar..detta är känslig mark för jag kommer typ ihåg att jag svarade något annat sist han frågade detta.. jag chansar, och chansar fel.. helvete.. han ber mig vända..han vill hoppa av.. han sitter och surar och jag bara kör.. jag vill hem till pappa.. men desto närmre vi kommer desto grinigare blir han.. han hotar med att ta tag i ratten om jag kör snabbare..han öppnar dörren och hoppar nästa ut.. han vill av.. han sitter och skriker, och så hot.. han hotar med att berätta för mina föräldrar att det är slut mellan oss nu.. tillslut måste jag stanna.. och nu är vi bara en halvtimme ifrån.. han springer rakt ut i skogen.. jag springer efter..det är beckmörkt.. men han ska till stationen så han kan ta tåget hem.. tillslut ger jag med mig, jag ska skjutsa honom till stationen..sen går jag med på att det är slut..jag pallade helt enkelt inte mer.. Han vägrar låta mig köra..han litar inte på mig.. tydligen höll jag på att ha ihjäl honom när han hade öppnat dörren och jag gasade på.. han sätter sig vid ratten och ska köra.. utan körkort.. han kör mot mina föräldrar, i bilen frågar han om jag vill vara tillsammans med honom trots allt.. jag svarar ja.. Vi kommer fram en timme sent till mina föräldrar som väntat med maten.. och en lam ursäkt om att jag blev bilsjuk.. efter detta blev återstoden av resan riktigt trevlig.. trots allt..
Så kommer jag hem och sätter mig här, då ringer kvinnan från kenneln där vi köpte vår hund, och jag får redogöra på dansk/engelska om hur vår relation är..eller inte är.. varför har inte han haft kontakt med henne? Vi var ganska noga med att skicka bilder och skriva mejl iaf en gång i månaden.. hunden ja, honom saknar jag ibland så det gör ont.. försöker förtränga och pratar aldrig om honom... det var inte min idé att skaffa hund..visst jag har alltid gillat hundar, men jag hade nog inte självmant köpt en hund just då.. men precis som bilen trodde jag att det skulle rädda vår relation.. så jag hängde med i hans eviga prat om hundar, utställningar och tävlingar.. satt i åtskilliga timmar på golvet vid hans dator och tittade på hundklipp på youtube.. Vi kom i kontakt med en kennel i Danmark..för det skulle vara en speciell ras..vi la handpenning och stod i kö i flera månader.. Det är nästan exakt ett år sedan vi hämtade honom nu.. och det var allt annat än en dans på rosor.. Efter julen var det mest skrutt mellan oss.. Jag hade stressat hem från ett halvtaskigt julfirande med familjen.. för att mötas av bråk.. i mellandagarna hotade han med att ställa in flytten om jag inte gjorde ett klamydiatest omedelebums.. vilket jag gjorde efter många dagars tjat, detta var negativt.. men han ville hitta en ny hake såklart..sen var det flytt.. under julen hade han spelat bort hela lönen för januari.. och att flytta kostar ju en slant, likaså att ha bil som vi nu hade.. när sen resa och slutkostnaden för hunden kom började han ligga riktigt back.. från och med nu slutade han betala tillbaka sina skulder hos mig..han fick panik och sa att han mådde dåligt av att vara i ständig skuld hos mig.. det var bättra han betalade allt sen när han hade fått pengar igen..vi hade ju hela livet på oss..Men jag tyckte fortfarande det var värt, vi skulle bli sambosar på riktigt, ha hund och bil.. nu skulle väll ändå allt ordna sig?! Om det inte skulle vara så att själva hämtningen av hunden skulle blir helt förstörd.. Vi bråkade om något kvällen innan..han skulle minsann inte följa med och hämta hunden, ville jag ha hund fick jag köra själv..vilket jag sa att jag skulle, hunden var mitt halmstrå.. Det blev ju givetvis så att han följde med ändå, men i bilen blir det kaos.. och detta kommer jag ihåg, vi ska sova en natt hos mina föräldrar eftersom det är en ganska lång resa.. i bilen frågar han mig om i vilket rum jag och mitt ex hade sovit när vi sov hos mina föräldrar..detta är känslig mark för jag kommer typ ihåg att jag svarade något annat sist han frågade detta.. jag chansar, och chansar fel.. helvete.. han ber mig vända..han vill hoppa av.. han sitter och surar och jag bara kör.. jag vill hem till pappa.. men desto närmre vi kommer desto grinigare blir han.. han hotar med att ta tag i ratten om jag kör snabbare..han öppnar dörren och hoppar nästa ut.. han vill av.. han sitter och skriker, och så hot.. han hotar med att berätta för mina föräldrar att det är slut mellan oss nu.. tillslut måste jag stanna.. och nu är vi bara en halvtimme ifrån.. han springer rakt ut i skogen.. jag springer efter..det är beckmörkt.. men han ska till stationen så han kan ta tåget hem.. tillslut ger jag med mig, jag ska skjutsa honom till stationen..sen går jag med på att det är slut..jag pallade helt enkelt inte mer.. Han vägrar låta mig köra..han litar inte på mig.. tydligen höll jag på att ha ihjäl honom när han hade öppnat dörren och jag gasade på.. han sätter sig vid ratten och ska köra.. utan körkort.. han kör mot mina föräldrar, i bilen frågar han om jag vill vara tillsammans med honom trots allt.. jag svarar ja.. Vi kommer fram en timme sent till mina föräldrar som väntat med maten.. och en lam ursäkt om att jag blev bilsjuk.. efter detta blev återstoden av resan riktigt trevlig.. trots allt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar