Fredagkväll
veckan har gått över förväntan med tanke på att jag arbetar på samma ställe som världens vidrigaste människa.. jag känner mig relativ lugn nu, han kommer inte messa eller komma fram och snacka.. han ger mig inga blickar.. vad jag kan se, tittar ju aldrig på honom.. däremot är han odräglig.. han är odräglig för att männsikor som han förtjänar inte att skratta.. jag undrar om han egentligen mår så dåligt över hur vårt förhållande var?!.. eller om han bara startat om med ny tjej och skiter fullständigt i allt gammalt.. han får säkert klappar på ryggen när han sitter och berättar om hur hemsk jag var mot honom.. och ibland skulle jag faktiskt vilja höra hans bitterhet.. för jag vet att han är sådan.. han berättade oooofta om sina ex för mig.. om hur hemska de var, tror inte att de var så hemska, de kanske tillochmed är ganska trevliga.. En bra grej med honom är iaf att i hans principfasta värld har man inte någon som helst kontakt med sina ex eller någon man legat med.. så för att han inte ska vara motsägelsefull måste han helt enkelt låta bli att ha kontakt med mig! När jag i veckan hade en arbetsuppgift att göra typ fem meter från där han stod, började jag plötsligt skratta varje gång jag råkade titta upp på honom.. fråga mig inte varför.. fast vi tittade aldrig på varandra..
Så, allt kommer bli bra.. jag känner det
För ett år sedan hade vi träffats i nästan ett år..vi hade ju haft en relativt lugn start på året, jag med hunden och mitt ex-jobb han med sitt jobb.. jag var kuvad som få.. hade ju brutit med alla mina kompisar och var en mästare i att uppträda korrekt.. men när jag inte svarade eller kanske tackade jag nej, kommer inte ihåg, till min systers kalas i början av februari, och hon svarar att hon trodde inte att jag skulle komma ändå.. gjorde det vansinnigt ont i mig.. inte kunde jag ringa och snacka bort det heller.. det hade börjat bildas en spricka mellan mig och mina systrar.. jag hade fram tills nu sett allt som att jag löser det när det är bra mellan mig och idioten.. men i och med hennes svar.. fick jag en känsla av att saker kommer aldrig att lösas.. en känsla jag hade haft med mig från början.. men aldrig vill känna fullt ut.. det var ju en känsla som sa att jag gjort fel.. skam
En annan händelse som slog mig idag var en gång vi skulle handla lite till lägenheten på jobbet efter att vi slutat.. jag slutade före och gick i varuhuset och strosade, han ringde och frågade var jag var och jag sa att jag kunde möta upp honom.. då blev han tokig, vad döljer jag nu?! Varför kunde vi inte ses där jag var, varför skulle jag skynda därifrån? Likadant var det om vi skulle träffas på stan, och jag sa att jag kommer och möter, då var vi tvungna att gå igenom mobilen, gå tillbaka till stället jag varit på och så vidare.. den gången på jobbet skulle vi köpa en massa saker som vi planerat, men eftersom han blev sur, var det bara att köra hem.. samma sak om han surnade till i mataffären vid storhandling.. då skulle vi hem direkt.. så fort jag parkerat bilen sprang han upp och stängde in sig på sitt rum.. så fick jag själv dra, bära, asa fram påsarna.. halvgråtandes.. halvt uppgiven.. oftast mest uppgiven.. för jag visste att han var först sur ett tag. .sen började förhöret.. sen.. när han inte fick rätt svar.. misshandeln.. samma jävla visa..
det jag alltid funderade över, var i startskedet.. då när han först blir misstänksam.. varför svalde han inte bara.. ibland skulle han minsann visa att han kunde svälja det..men då kom det ändå fram i form av ngt annat två minuter senare.. och jag testade verkligen med allt!! Jag försökte ta det på plats, jag grät, jag bönade och bad, jag teg, jag svarade på allt han frågade, jag gav han mobilen.. jag gjorde allt.. för att släta över det och få en trevlig stund..
Men det var ju bara mitt fel att det blivit så här, han hade all anledning att vara misstänksam med tanke på min bakgrund.. and here we are again.. fan va dessa minnena skaver.. tycker så vansinnigt illa om honom, jag skulle inte kunna vara trevlig mot honom om jag så var tvungen.. jag hoppade över min fika idag för att han satt i personalmatsalen och höll låda, jag tittade inte ens mot bordet, steg in, tog en mugg vatten och gick ut igen.. Jag ska fan sätta dit honom..
veckan har gått över förväntan med tanke på att jag arbetar på samma ställe som världens vidrigaste människa.. jag känner mig relativ lugn nu, han kommer inte messa eller komma fram och snacka.. han ger mig inga blickar.. vad jag kan se, tittar ju aldrig på honom.. däremot är han odräglig.. han är odräglig för att männsikor som han förtjänar inte att skratta.. jag undrar om han egentligen mår så dåligt över hur vårt förhållande var?!.. eller om han bara startat om med ny tjej och skiter fullständigt i allt gammalt.. han får säkert klappar på ryggen när han sitter och berättar om hur hemsk jag var mot honom.. och ibland skulle jag faktiskt vilja höra hans bitterhet.. för jag vet att han är sådan.. han berättade oooofta om sina ex för mig.. om hur hemska de var, tror inte att de var så hemska, de kanske tillochmed är ganska trevliga.. En bra grej med honom är iaf att i hans principfasta värld har man inte någon som helst kontakt med sina ex eller någon man legat med.. så för att han inte ska vara motsägelsefull måste han helt enkelt låta bli att ha kontakt med mig! När jag i veckan hade en arbetsuppgift att göra typ fem meter från där han stod, började jag plötsligt skratta varje gång jag råkade titta upp på honom.. fråga mig inte varför.. fast vi tittade aldrig på varandra..
Så, allt kommer bli bra.. jag känner det
För ett år sedan hade vi träffats i nästan ett år..vi hade ju haft en relativt lugn start på året, jag med hunden och mitt ex-jobb han med sitt jobb.. jag var kuvad som få.. hade ju brutit med alla mina kompisar och var en mästare i att uppträda korrekt.. men när jag inte svarade eller kanske tackade jag nej, kommer inte ihåg, till min systers kalas i början av februari, och hon svarar att hon trodde inte att jag skulle komma ändå.. gjorde det vansinnigt ont i mig.. inte kunde jag ringa och snacka bort det heller.. det hade börjat bildas en spricka mellan mig och mina systrar.. jag hade fram tills nu sett allt som att jag löser det när det är bra mellan mig och idioten.. men i och med hennes svar.. fick jag en känsla av att saker kommer aldrig att lösas.. en känsla jag hade haft med mig från början.. men aldrig vill känna fullt ut.. det var ju en känsla som sa att jag gjort fel.. skam
En annan händelse som slog mig idag var en gång vi skulle handla lite till lägenheten på jobbet efter att vi slutat.. jag slutade före och gick i varuhuset och strosade, han ringde och frågade var jag var och jag sa att jag kunde möta upp honom.. då blev han tokig, vad döljer jag nu?! Varför kunde vi inte ses där jag var, varför skulle jag skynda därifrån? Likadant var det om vi skulle träffas på stan, och jag sa att jag kommer och möter, då var vi tvungna att gå igenom mobilen, gå tillbaka till stället jag varit på och så vidare.. den gången på jobbet skulle vi köpa en massa saker som vi planerat, men eftersom han blev sur, var det bara att köra hem.. samma sak om han surnade till i mataffären vid storhandling.. då skulle vi hem direkt.. så fort jag parkerat bilen sprang han upp och stängde in sig på sitt rum.. så fick jag själv dra, bära, asa fram påsarna.. halvgråtandes.. halvt uppgiven.. oftast mest uppgiven.. för jag visste att han var först sur ett tag. .sen började förhöret.. sen.. när han inte fick rätt svar.. misshandeln.. samma jävla visa..
det jag alltid funderade över, var i startskedet.. då när han först blir misstänksam.. varför svalde han inte bara.. ibland skulle han minsann visa att han kunde svälja det..men då kom det ändå fram i form av ngt annat två minuter senare.. och jag testade verkligen med allt!! Jag försökte ta det på plats, jag grät, jag bönade och bad, jag teg, jag svarade på allt han frågade, jag gav han mobilen.. jag gjorde allt.. för att släta över det och få en trevlig stund..
Men det var ju bara mitt fel att det blivit så här, han hade all anledning att vara misstänksam med tanke på min bakgrund.. and here we are again.. fan va dessa minnena skaver.. tycker så vansinnigt illa om honom, jag skulle inte kunna vara trevlig mot honom om jag så var tvungen.. jag hoppade över min fika idag för att han satt i personalmatsalen och höll låda, jag tittade inte ens mot bordet, steg in, tog en mugg vatten och gick ut igen.. Jag ska fan sätta dit honom..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar