Jag vet inte om det var hela grejen med att det var måndag eller om det var för att jag var inne på den 8e arbetsdagen i rad.. i vilket fall var jag väldigt nära till tårarna hela dagen.. från mitt mer eller mindre misslyckade försök att cykla till jobbet, kvar i sex.. innan plogmannen vaknat.. i blötsnö.. tills jag faktiskt grät en skvätt i ett förråd.. Jag skrattade halvhjärat och konstlat åt allt som skulle kunna vara kul, jag hörde på mitt skratt att det var falskt..fast bara mot mig själv, för jag ville inte skratta idag.. jag ville bara vara.. så då fick jag det
Jag dagdrömde om att få sparka ner honom, stå i bakhåll och slå honom i huvudet med ett järnrör.. sen sitta i rättegång och skratta åt honom för att han var så patetisk som anmälde mig för ett blåmärke över näsan..eller i bästa fall en krossad pungkula.. När jag tänkt dessa tankar beslutade jag mig för att söka hjälp, insåg att jag bär på ohälsosamt mycket hat.. ska ringa någon imorgon.. känner mig redo nu.. för att prata.. det har gått ett tag men.. bättra sent än aldrig.. Förutom mina hatiska tankar gick jag runt och funderade på att skriva en bok.. mer om det nån annan gång.. Det är därför jag gillar att jobba morgnar.. fyra timmar monotont arbete, ingen avancerad hjärnverksamhet krävs och man behöver inte prata med någon..perfekt för att smida ondskefulla planer alltså.. men som tur var fick jag lite arbetskollegor och kunder att ta hand om efter klockan 10, så jag blev inte helt schizo..
Däremot fanns det en period under våren i vårt förhållande när idioten i stort sätt försökte intala mig om att jag var allvarligt störd, alltså hade en diagnos.. denna diagnos tänkte han sätta på mig efter att ha gjort en del tester på internet..genom att svara det han tyckte passade på mig.. jag fick inte svara själv, för då var jag inte ärlig på testet.. jag vet inte riktigt vilken diagnos jag fick.. men jag tog det med en nypa salt.. till och börja med.. Det som är viktigt att förstå är att han är otroligt duktig på att prata.. även om det han säger oftast är skit och bara en massa snack.. så kan han det där med att predika.. Sen var det ju det där med att jag var ju mer eller mindre tvungen att hålla med honom för att hålla honom lugn.. men jag hade svårt att hålla mig när han började använda min "sjukdom" som anledning att inte bråka.. som: du förstår ju inte bättre än att spana på andra killar eller hur!?..nu fattar jag varför du aldrig har förstått det jag har sagt till dig, men gumman det gör inget..nu när vi vet vad felet är så vet vi vad vi ska göra åt det.. förlåt om jag varit dum, hade vi vetat detta tidigare så hade det aldrig gått så långt.. du har ju inte förstått.. så dum jag har varit!! Med len och äcklig ton.. när han började prata med mig på detta sätt blev jag bara äcklad, det riktigt kröp under skinnet på mig.. men det var bara att tiga.. Jag tror han satte minst tre diagnoser på mig med sina självtest.. han hitta nog någon som passade på honom själv också, sen tyckte han det var kul.. nu när han hittat diagnoser på oss båda så ville han att jag skulle erkänna det högt för oss båda.. men jag kunde inte ta orden i min mun.. Men kolla älskling, jag har ju denna diagnosen se.. hur bra den passar på mig.. och denna på dig, det gör inget.. du måste bara erkänna det för sig själv så vi kan gå vidare, för det vill du väll.. annars kommer du alltid vara fast.. Jag är fan hellre fast än att erkänner något sånt, därför gjorde jag ju inte det på riktigt.. men eftersom jag har en mor som kan sånt, dubbelkollade jag med henne om det fanns någon risk att jag hade någon diagnos.. det sa hon att jag inte hade.. och det fanns ingen risk.. det hade de märkt tidigare.. så jag kunde lugnt sitta och hålla med.. ja den diagnosen blir bra, den tar jag..vad vill du ha för kvällsmat!?
Jag dagdrömde om att få sparka ner honom, stå i bakhåll och slå honom i huvudet med ett järnrör.. sen sitta i rättegång och skratta åt honom för att han var så patetisk som anmälde mig för ett blåmärke över näsan..eller i bästa fall en krossad pungkula.. När jag tänkt dessa tankar beslutade jag mig för att söka hjälp, insåg att jag bär på ohälsosamt mycket hat.. ska ringa någon imorgon.. känner mig redo nu.. för att prata.. det har gått ett tag men.. bättra sent än aldrig.. Förutom mina hatiska tankar gick jag runt och funderade på att skriva en bok.. mer om det nån annan gång.. Det är därför jag gillar att jobba morgnar.. fyra timmar monotont arbete, ingen avancerad hjärnverksamhet krävs och man behöver inte prata med någon..perfekt för att smida ondskefulla planer alltså.. men som tur var fick jag lite arbetskollegor och kunder att ta hand om efter klockan 10, så jag blev inte helt schizo..
Däremot fanns det en period under våren i vårt förhållande när idioten i stort sätt försökte intala mig om att jag var allvarligt störd, alltså hade en diagnos.. denna diagnos tänkte han sätta på mig efter att ha gjort en del tester på internet..genom att svara det han tyckte passade på mig.. jag fick inte svara själv, för då var jag inte ärlig på testet.. jag vet inte riktigt vilken diagnos jag fick.. men jag tog det med en nypa salt.. till och börja med.. Det som är viktigt att förstå är att han är otroligt duktig på att prata.. även om det han säger oftast är skit och bara en massa snack.. så kan han det där med att predika.. Sen var det ju det där med att jag var ju mer eller mindre tvungen att hålla med honom för att hålla honom lugn.. men jag hade svårt att hålla mig när han började använda min "sjukdom" som anledning att inte bråka.. som: du förstår ju inte bättre än att spana på andra killar eller hur!?..nu fattar jag varför du aldrig har förstått det jag har sagt till dig, men gumman det gör inget..nu när vi vet vad felet är så vet vi vad vi ska göra åt det.. förlåt om jag varit dum, hade vi vetat detta tidigare så hade det aldrig gått så långt.. du har ju inte förstått.. så dum jag har varit!! Med len och äcklig ton.. när han började prata med mig på detta sätt blev jag bara äcklad, det riktigt kröp under skinnet på mig.. men det var bara att tiga.. Jag tror han satte minst tre diagnoser på mig med sina självtest.. han hitta nog någon som passade på honom själv också, sen tyckte han det var kul.. nu när han hittat diagnoser på oss båda så ville han att jag skulle erkänna det högt för oss båda.. men jag kunde inte ta orden i min mun.. Men kolla älskling, jag har ju denna diagnosen se.. hur bra den passar på mig.. och denna på dig, det gör inget.. du måste bara erkänna det för sig själv så vi kan gå vidare, för det vill du väll.. annars kommer du alltid vara fast.. Jag är fan hellre fast än att erkänner något sånt, därför gjorde jag ju inte det på riktigt.. men eftersom jag har en mor som kan sånt, dubbelkollade jag med henne om det fanns någon risk att jag hade någon diagnos.. det sa hon att jag inte hade.. och det fanns ingen risk.. det hade de märkt tidigare.. så jag kunde lugnt sitta och hålla med.. ja den diagnosen blir bra, den tar jag..vad vill du ha för kvällsmat!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar