Fylla

Det var ju annorlunda på många sätt förra sommaren.. jag hade ju bestämt mig och letade bara tillfälle att gå. Det var inte ens snack om saken att jag skulle åka iväg med mamma och systrar till London en vecka.. han blev iofs vansinnig när jag landat i Sverige igen och sa att jag tar en natt i Stockholm hos syrran innan jag åkte tillbaka till honom. Han var inte sur för att jag sov hos syrran, utan för att jag sa att jag skulle ringa precis innan jag somnade i stället skickade jag ett sms.. grejen var att vi hade pratat en timme tidigare..då hade jag så klart varit ute på fest med syrrans kille.. Dagen efter skulle jag åka hem och han skulle till Tunisien med sin pappa, men vi hade räknat ut att vi skulle hinna ses en timme.. men den timmen bråkade vi mest.. jag sprang hela vägen från tåget, storgråtandes och vädjandes i telefonen..jag brydde mig inte om folk jag träffade, bara jag hann träffa honom innan han skulle åka.. det var vansinnigt varmt, och jag hade bara en klänning på mig.. som antagligen hade varit för kort eller för urringad..han kunde inte förstå att jag åkt hela vägen från Stockholm i den.. Det var inte utan att det var med blandade känslor jag såg han åka iväg med sin pappa.. och inte var jag på honom för att han inte ringde en gång i timmen..så som jag var tvungen när jag var iväg.. jag lät honom va.. detta var första hela veckan vi hade tillsammans utan bråk.. sen när han kom tillbaka hade han med sig någon salmonella eller nått skit, jag fick åka till akuten iaf.. då var han världens bästa.. för att jag var helt kraftlös, ett kolli.. som han fick ta hand om.. klart han var salig

Sen var det ju begravningen jag skulle åka på, det var nog min första känsla av frihet.. dagen efter begravningen hade min far grillfest och jag drack rosevin i kopiösa mängder.. med tanke på att mitt alkoholintag under det senaste året i stort sätt varit obefintligt blev jag apfull.. därtill rökte jag som en skorsten..något jag inte heller var van vid den tiden.. jag satt långt ut på natten och pratade skit, så då bara slapp det ur mig..inför min farbror och några till.. jag tänkte lämna honom

Det blev så definitivt

Veckan efter hade jag ett gyllene tillfälle, satt hos V och pluggade, han var förbannad över något.. brydde mig inte så mycket längre, men jag kunde bara inte bestämma mig om det var bäst att lämna honom när han var arg eller glad, om det skulle vara en jobbdag eller ledig dag.. osv
V hade en plan, vi skulle ta min bil, köra hem till mig och hämta mina grejer och sen fick jag ställa allt hos V.. jag övervägde faktiskt att göra det.. men återigen kunde jag inte

Mycket av det som gjorde att jag inte kunde var ju att jag hade lovat honom.. jag hade lovat att alltid vara där, vi hörde ju ihop.. inte skulle väll jag ge upp?!