Limbo

Egentlien vill jag bara hoppa över allt som hände under sommaren, det är bara en enda lång tragisk historia som bara återspeglar allt som följt oss under årt tillsammans, bara mycket våldsammare.. men också friare än tidigare..jag levde i något slags limbo.. jag hade kontakt med båda världarna och hur mycket jag än drog i båda ändarna drog de sönder mig.. jag var splittrad.. jag hade bestämt mig, men gav honom en chans till..och en till.. och en till.. jag svek mig själv gång på gång.. och insåg att detta skulle bara förstöra mig.. Mina dagdrömmar hade tagit mig tillbaka till mitt gamla liv.. han frågade var det var jag funderade på. jag ljög.. en gång frågade jag om han ville ta ett glas vin med mig, han blev förbannad.. han var aldrig med i min dagdröm, och ville inte heller vara i den.. Bråken hade trappats ner.. men våldet och vansinnet när det väl var dags var värre än någonsin.. han tappade mig någonstans.. och jag var ensam.. något så fruktansvärt ensam.. jag satt på de varma kvällarna på balkongen.. jag hade satt ut mitt skrivbord där.. där kunde han inte bråka med mig.. och där hade jag närheten til ldet vanliga livet.. satt och tittade på grillfesterna som avlöste varandra och alla människor som levde vanliga liv.. själv satt jag i limbo och löste korsord..