Sympatihysterikern

Känner att det är svårt att ta på mina känslor.. lite stressad, lite ångest, lite ensamhet.. samtidigt en stor glädje över att ha infunnit mig i vardagen med allt vad det innebär.. smekmånaden på jobbet är över, tycker att jag kommit in i allt bra, det rullar på..lite för bra.. Jag har ett motto att aldrig ta med mig jobbet hem, och det håller jag oavsett hur mycket jag hade kladdat på handen innan jag kom hem, skriver alltid upp allt komihåg på handen, eller små lappar.. men skrubbar händerna det första jag gör när jag kommer hem i ren protest.. fast idag vill inte hjärnan sluta tänka på det ostrykta sängöverkastet jag hängde upp.. konstigt det där..helt plötsligt verkar världen stå eller gå under med ett överkast.. jag tror det är den tanken som gör att jag tar ganska lätt på livet, jobbet och framtiden.. jag kan helt enkelt inte stressa upp mig för saker. Vi hade inget vatten förra helgen, hela stan var utan vatten.. min sambo blev lite smått hysterisk, jag försökte bli sympatihysterisk, för att inte reta upp henne.. Jag har blivit bra på det där med att vara sympatihysterisk.. typ när vissa varor är slut å kunden håller på att gå upp i atomer aaaaah menar du att gardinen är sluuuut?!?!!? Så kan jag lita panikartat ja, åh vad jobbigt, å du behövde den idag, för den passade dina blommor..å din svärmor kommer.. åh, typsikt..jag vet hur du känner.. och gärna ta mig för pannan och spärra upp ögonen, men det är inte så ofta jag orkar, oftast rycker jag på axlarna och mumlar något svar.. vilket bara retar upp kunden..

Sprang på idioten onödigt många gånger idag, och en gång blev det så dumt.. jag kom med överfylld kundvagn bakom honom.. så han var mer eller mindre tvungen att hålla upp dörren för mig.. då kunde jag inte låta bli att skratta för mig själv.. måste vara typ höjden av förnedring för honom..
Men sen fick jag självklart tillbaka, för när jag skulle fika var det bara han och en annan stackars kille i personalmatsalen.. Idioten satt och skröt om hur mycket pengar han spelat på poker, han berättade grundligt om senaste handen han hade och hur han tänkte medan han spelade den.. var jävligt sugen på att fråga hur mycket han förlorade innan han vann tillbaka tillräckligt mycket för att kunna skryta om att han spelar..
Ibland när han spelade precis vid löning, kunde han komma in till mig när han bara hade en tusenlapp kvar, ganska ynklig och nervös.. hade vi inte varit ovänner brukade han be mig om hjälp.. eftersom hysteri inte är min grej, brukade jag tvinga ut honom på promenad och få honom att prata om annat, sen brukade han lägga upp spelstrategier för mig, och så gick vi in.. tog lite fika och jag baddade hans panna och tog hans rock.. ja det kändes som han skulle in i ringen och boxas och jag var hans coach, så laddad var han.. jag satt bredvid och såg till att han höll sig till det vi hade bestämt..jag var tyst när man skulle vara tyst och pratade när man skulle.. det brukade sluta med att han vann tillbaka pengarna, jag kunde ta min del och han lovade att aldrig spela igen.. hans adrenalin var på topp.. När vi spelade på detta sätt, vann vi otroligt mycket pengar, men för det första var det bara när vi var vänner och han var sansad vi kunde spela på detta sättet, det var inte så ofta.. sen ville jag aldrig spela med honom, jag "hjälpte" bara när jag såg att det verkligen var kris.. oftast hade jag varit inne och bett honom sluta spela ca tjugo gånger innan.. ibland tog jag hans dosa eller kontokort och gömde.. en gång tog jag internetsladden.. det var ju kortsiktiga lösningar och ville det sig illa blev han bara arg och spelade bort allt i ren djävulskap.. Då kokade i min kropp vill jag lova..men det var bara att hålla sig lugn.. det var ju bara pengar.. måste jag nämna att det mest ointresanta som finns att diskutera är pengar för min del.. Och väger man de vunna pengarna mot de satsade så var förlusten överväldigande..

Som tur var kom en söt kollega och höll mig sällskap, hon hade kommit på att hon led av höjdskräck och blev kallsvettig av att stå på en stege, så jag gick mer än lättad ut med henne och hängde upp skyltar.. det är nog som sagt kontrasterna i livet som får det att flyta just nu..