Pappa

Jag nämner min pappa väldigt sällan i min text, det är lite konstigt.. han har spelat en väldigt stor roll i mitt liv.. speciellt under min uppväxt, från det att mina föräldrar skildes har jag alltid varit pappas flicka.. men pappas flicka blev stor och fick egna bekymmer.. vet inte om jag tappade pappa på vägen..eller han mig.. någonstans möttes vi inte på det mentala planet längre.. kanske har vi egentligen aldrig gjort det mer än i tyst samförstånd då jag alltid varit där för honom och han för mig.. men vi har aldrig uttalat det.. sagt sånt man säger.. men trots det har vi haft en otroligt tajt far och dotter relation, något alla som träffat oss kan hålla med om.. Hans historia har jag aldrig hört..kommer troligtvis aldrig få höra heller.. dessutom vet jag inte ens om jag vill dra i alla de trådarna igen.. missförstå mig rätt.. jag har haft en underbar uppväxt med fantastiska föräldrar.. dock har dessa föräldrar haft sin egen historia som inte hör hemma här.. deras historia ledde dem ifrån varandra och jag valde som tio åring pappas sida.. ett val jag alltid stått fast vid.. men när jag blev äldre var det mamma jag pratade med, och det var mamma som öppnade sig och berättade sin historia.. den är säkert lika sann som denna jag berättar här.. dock tror jag pappa har en minst lika sann historia precis som idioten har sin sanna historia.. Det finns som sagt alltid två sidor av myntet.. Det som hände mellan pappa och mig är lite mer komplicerat.. eftersom det aldrig nämnts i ord.. han förstod väll också att något inte stod rätt till mellan mig och idioten.. han kom och hälsade på.. själv..detta är sjukt olikt min far.. och min far var den enda idioten hade respekt för i min familj.. so far so good.. pappa hade sin hund med och de var ute med hundarna tillsammans utan mig.. då kommer tydligen de in på ngn diskussion om religion.. något som låter olikt min far, men enligt idioten hade pappa sagt något mellan raderna om muslimer som inte klinga väl i idiotens öron.. inte heller detta låter speciellt likt min far.. jag trodde inte riktigt på idioten..men han hade i vilket fall tagit illa vid sig och hade kommit fram till att han inte gilla pappa längre.. detta tog mig hårt, pappa var den sista han skulle få ta ifrån mig, pappa har jag alltid och kommer alltid försvara.. I vilket fall blev jag ledsnare än någonsin när idioten deklarerat detta..nu var jag totalt avskild från världen.. Några månader senare gjorde pappa mig dock också besviken och det är det som fortfarande skaver i mig.. jag berättade något som idioten gjort mot mig.. jag öppnade mig lite för pappa.. men pappa hade nog svårt att ta in det.. eller så missförstod han mig.. i vilket fall sa han att jag måste vara snällare..karlar är inte alltid så smarta.. fy faen.. ska karlar få komma undan med det.. skulle inte tro det.. i vilket fall, pappa ♥