Rättegång?!

Nu känns allt bättre. tack vare alla fantastiska människor som jag varit i kontakt med idag! tack alla som känner sig träffade.

Fick svar från min förra programledare:

Hej

Jag förstod först hösten 09 att du hade det jobbigt, men inte att det var så eländigt. Jätteskönt att du var så stark att du kunde ta dig ur förhållandet och att du mår bra nu

Tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Vi rapporterar kontinuerligt in vilka som är registrerade på kurser och 2009 är redan avslutat.

Hoppas att det löser sig på något sätt.

Vi hörs

Hon kunde inte hjälpa mig, men det var värt ett försök. Men genom ett ekonomiskt stöd från min mor, som förövrigt är guld värd <3 så kan jag släppa det ekonomiska orosmomentet. Hon skickade även numret till kvinnojouren i stan, så mitt uppe i min ilska, frustration och deppighet ringde jag en kvinna där och har bokat möte nästa vecka.
fortfarande på krigsstigen stegade jag in till min chef och sa att nu jävlar ska jag sätta dit honom. hon tog mig avskilt och berättade vad en rättegång faktiskt innebär.. vilket gjorde att jag inte alls kände mig så stursk när jag gick därifrån. men som alla med lite psykologisk kunskap vet, så är det uttalat måste jag göra det.

För att få rättfärdiga mig själv
För att han ska veta vad som är rätt och fel
För att få ett avslut

Det kommer bli piss och ett helvete, kanske blir det en sjukt lång process, då ord står mot ord. kanske kommer det kännas hopplöst, kanske kickar jag igång hans hämndbehov och heder. Skulle det bli rättegång kommer han gå själv, han kommer inte ha med vänner eller familj. han säger att det är för att han är stark. jag tror det handlar om att han skäms. men det får stå för honom. jag vill ha med alla. jag tänker göra ett event av det. jag vill att folk som läser det här och har hört mig berätta ska se på honom. blänga på honom. håna honom när han nekar. det räcker för mig.