Ungmö och dåre

Söndagkväll och jag önskar mr darcy var här. är sjukt orkeslös efter helgens festligheter, men också för att det händer så mycket nu. så mycket att jag i fredags var alldeles slut i huvudet och kroppen. hittade inte energi någonstans. klarade av att jobba på ren illvilja.
Personalfesten var en hemskt trevlig tillställning utan till synes stora skandaler. hamnade på efterfest på en matta under ett glasbord, dränkt i öl och kebabsås. kände mig knappast som 27 när jag vinglade hemåt vid sex snåret. det är fan skärpning på mig nu, är trött på festandet. fast det har jag väll glömt på fredag är jag rädd.
trots att jag känner mig lite ensam idag, tackade jag nej till filmkväll och orkar inte ens prata i telefon. jag tog min kära cykel på tur ut till vattnet, satte mig på en solig klippa och ritade blommor. fantastiskt.

sjukt stabil

Träffade morgan-mårten idag, han är väll för trevlig ändå, det var sista gången jag satt där och pratade. nu är jag remitterad till traumatiskt centrum.. det är tydligen läge för det. sen är det tydligen läge för mig att hålla i bromsen på mig själv, inte utsätta mig för pressade situationer.. paintball.. inte överarbeta mig och sånt.. klappa om mig själv och faktiskt tycka att jag är ganska bra. igen började jag gråta och sträckte mig efter de lägligt placerade servetterna på bordet, började gråta för att jag blir så trött på mig själv. jag började gråta för att jag hörde vad jag själv sa, jag är så motsägelsefull och till brädden full av skit att jag kände mig bara dum. Svårt att förklara, men det är en väldigt speciell situation att prata om sig själv på det där sättet. det är en ganska pressad situation, det blir så tydligt på något sätt.
att jag är så naiv.
jag vill bara släta över allt skit, jag vill segla på Räkmackan och ha det gott. men samtidigt dyker skiten och skruttet upp i mitt liv när jag minst anar, eftersom jag inte vet vad som får mig sårbar. konstigt det där, med att inte känna sig själv.
det värsta är att jag tror att jag har kontroll.
jag tror att jag kan välja när jag ska gråta.
jag tror att jag kan fejka styrka
och jag på allvar rycker på axlarna åt mig själv
det var det som fick mig att börja gråta hos morgan-mårten idag. när jag hörde mig själv säga dessa saker.
sjukt stabil mao

Hollywood

en liten uppdatering efter hollywood balunsen. det var ballt, och jag var inte speciellt hollywood förens jag fick en stor vit hatt och ett par solglajjer. gled fram på röda mattan, blev hälsad välkommen av programledarna. minglade med de andra brudarna, drack bål och pratade med mannen som sökte en kvinna. han hade en vit linnekostym och fula skor. jag är verkligen skofetischs. pinsamt. den vita kostymen hade produktionsbolaget tvingat på honom så den kunde han inte hjälpa. sen var vi i hans lägenhet, snokade runt..hittade en massa konstiga vapen, såna där kaststjärnor, och knogjärn.. jag gillar verkligen inte vapen, skulle nog kunna säga att det är värre än hans skor, och då har jag sträckt mig långt. annars bodde han i ungkarlslyan allan. sådär charmigt. vi blev bjudna på hans favoritmat. hamburgare, utan sallad. under tiden drack vi alkohol och pratade skit, och blev filmade. produktionsbolagsmänniskorna, sa vem som skulle gå vart, ta en promenad med killen. vem som skulle bli intervjuade avskilt och så, jag hamnade bredvid jordens medelpunkt, det trodde nog hon i alla fall att hon var, därför känns det inte som att jag kunde gjort bort mig så jäkla mycket, jag avbröt inte folk, lät inte högst, sprang inte efter killen, shottade inte jäger.. och skröt inte om att jag hade en ralph laurent klänning på mig. vilket jag i vilket fall inte hade. däremot ville gårdskatten upp i mitt knä hela jävla tiden, inte så charmigt, jag hade ju försökt bli fin, katthår räknas väll inte som att vara fin. sen är de inte så skönt med klor genom tunna strumpbyxor, fick mer eller mindre slänga ner odjuret med våld, och deklarerade högt att jag är fan ingen djurvän. jordens medelpunkt ville då att alla skulle gissa vilket hennes favoritdjur va, så..när jag väl gjorde bort mig så gjorde hon det tiofallt. tryggt. programmet ska sändas i höst, och lite kul är det allt. för jag gick vidare.
det gjorde jordens medelpunkt oxå. det kan ju bara bli hur bra som helst!
efter min tv debut var min chef mildare, hon frågade när jag tänkte sluta och det var bara att ta semester de dagar jag ville nu för att förbereda mig för mitt nya jobb.

Känner att jag är på banan igen, seglar ut på öppet hav på min räkmacka. om jag hade haft en båt, eller minsta intresse av att någonsin köpa en så skulle jag döpa den till räkmackan. hur som helst, det går bra för mig, på alla sätt.. helgen körde dock slut på mig, jobbade tio timmars pass, och det var mycket. mycket. men förutom det mår jag bra. tänkte att det är ingen idé att träffa morgan-mårten imorgon. jag kommer bara tycka att det tar min tid.
trodde jag.
det var tills jag blev istoppad i en kamouflageoverall med ett vapen i min hand. paintball. jag gillar inte vapen, så enkelt är det. jag är emot allt vad krig heter och hitintills finns det ingen som har fått mig att ändra uppfattning i något avseende, inte ens när det är på skoj, tydligen. Av någon anledning, bröt jag ihop, fick världens ångest när jag låg i bakhåll, det var så fruktansvärt obehagligt. där låg jag under några pinnar, och siktade mot fienden som kunde lika gärna överraska mig från andra hållet. jag pallade helt enkelt inte trycket, utan fick jävligt svårt att andas och började gråta.
Så skört det är. det där med att må bra.

Annorlunda

Vissa dagar, händer det saker som är lite mer annorlunda än annars. som idag. inte att jag hittade en jacka i min sambos garderob som passade utmärkt. att jag drack öl på stan med mitt ex eller att jag slutade jobba klockan två. det är annorlunda men inte fullt så mycket som att ett produktionsbolag kommer till jobbet och frågar första bästa kille om han känner till någon härlig singeltjej som vill vara med i ett dejtingprogram, sånt är annorlunda. att killen i fråga sen kommer och tänka på mig och produktionsbolagsmänniskorna letar upp mig och frågar om jag vill vara med, sånt händer aldrig. så det är klart jag sa ja. så imorgon ska jag klä mig hollywood och åka ut till en herrgård utanför stan och vara med i ett dejtingprogram. eller antagligen är det något slags inför programmet grej. i vilket fall är de jag och nio andra tjejer och en singel kille som jag har fattat det. Jodåsåatte..det här kan ju bara gå hur som helst.. haha
berättar mer när tillfälle ges. kul känns det i vilket fall. det som känns mindre kul är att det är hollywood tema imorgon, såna kläder äger varken jag eller min sambo. se om jag lurar ut något.
imorgon är det dessutom första dagen på det nya jobbet, börjar inte förens på riktigt i augusti, men så fort jag har tid ska jag ta mig dit för att lära mig saker och ting. imorgon var det städning och utrensning på schemat.
Dessutom pratade jag med min chef idag, sa att jag fått nytt jobb..det var inte så mkt tjolahopp där inte..hon var inte alls speciellt glad för min skull. vi ska prata mer på fredag. Känns som att jag återkommer på fredag helt enkelt. Med hollywooduppdateringar, jobbuppdateringar och ett passande helgkänsloläge.
Btw, satt ju på stan och drack öl ikväll, såg idiotens tjej med hunden..var galet nära att springa fram, det var bara lite för långt, lite för omständigt med tanke på att halva stan satt på uteserveringarna och lite fel läge.. kommer det att komma ett bra läge? åh, det var jobbigt att se hunden, han är så fin

Motsägelsefullt

Det vankas fem idiotfria veckor på jobbet! Tjolahopp, det ska firas. i fem veckor. min chef meddelade mig det idag på facebookchatten, fantastiskt med sociala medier.
inte nog med det. fick jobb. dubbel tjo och trippel hopp. i augusti är det dags. berättar mer när jag kommit över en liten tröskel, att faktiskt prata med min ovan nämnda chef IRL om detta. imorgon får det bli.
sen är det ju lite skrutt med, jo. även om jag är i en ganska skruttfri period nu, börjat vänja mig vid att leva i en bergochdalbana.. så händer det ju skrutt. en tjej, som jag inte har mkt gemensamt med satte sig bredvid mig på bussen, vi jobbar på samma ställe och hon är lite bundis med idioten. han pratade mkt skit om henne när vi var tillsammans men nu har de tydligen blivit vänner. i vilket fall, eftersom vi har noll gemensamt utöver detta och skulle åka buss i evigheters evigheter med varandra så var det väll bara att babbla på om vårt gemensamma ämne så att vi hade det avklarat, jag hörde mig själv tvinga fram meningen.. hur är det med idioten, mår han bra?.... iiiiuuuhuhuhuhuhuhu, plågan fortsatte när hon ojjade sig över hur illa han trivs med sitt jobb, hur hela deras funktion är en hönsgård eller lekstuga sa hon nog. jag försökte hålla mig neutral men jag tror det är nog mer hon och idioten som är lekstugan på deras funktion, något jag givetvis inte sa.. Sen råkade jag slänga ur mig lite spydigt att om idioten säljer hunden så var pengarna minsann mina, dåligt tajmat, hon kommer givetvis gå direkt till honom och skvallra.
För han har planer på att sälja hunden till en hutlös summa. jag och V firade sjuttonde maj, eller att jag fått jobb eller vad som helst.. vi drack vin en måndag i alla fall. Då såg vi annonsen på Blocket, det högg i hjärtat att se hunden. Det stod att han och hans tjej skulle på utlandsvistelse. troligt, han har väll spelat bort alla pengar och behöver snabba cash. Sen var vi tvungna att kolla upp hans brud. hon hade facebook, att hon får det var imponerande. Han kanske har tagit sig i kragen trots allt. Fast busstjejen sa att han inte mår så bra, att han är osäker vad han vill med sitt liv.. motsägelsefullt.. och låter precis som idioten.

Mer drama

Det där med att tänka efter före, det är verkligen inte min grej.. har såklart klantat till det.. igen.. sjukt hopplös. det är inte så att jag vill ha drama runt mig, men jag hamnar alltid mitt i det.. idioten brukade säga till mig att jag gillade dramatik det var därför jag alltid bråkade och ställde till det för honom. men då gjorde jag verkligen inte det. inte som nu. jag har slutat med att förneka, det är ingen idé, jag kör på.. och sårar, klämmer lite tår och är nog inte så jävla smart helt enkelt. det är sällan som mitt liv är dramafritt så att säga.. men men skit samma, jag går ju runt i livet med vetskapen om att jag alltid tar mig ur trubbel genom att le.. och faen vad jag ler.

underbara helg är inne på sista refrängen, haft finbesök av mor och liten syster. läste högt ur bloggen för dem, det högg i bröst och hjärta, men jag gjorde det. och ja tycker om mig egen text, den är bra. och jag tycker om att läsa den. den är så, sann och så ärlig. Igår kväll drack jag vin och lekte lekar med några tjejer från jobbet, vansinnigt trevligt. sen fick jag snefylla och fick för mig att gå hela vägen hem, sådär smart med tanke på allt skit som har hänt i min del av stan. men jag var sur-ledsen-full-trött.. skickade fyllesms, ringde V och försökte få tag i närhet, det gick åt helvete. sen fick jag närhet, och då blev det ett helvete. jaja, skit samma som sagt. sov bort hela dagen, slötittade på tv och har ägnat tid åt att städa upp efter nattens mobila fadäser sen var jag på bio med en söt tös, som också var bakfull och behövde komma utanför sin lägenhet och sina egna alkoholånger. helvete vad tragiskt det låter när jag skriver såhär, är ju varken deppig eller speciellt arg. mer neutral, har ett fantastiskt liv.. och underbara vänner. puss och godnatt

En kukhistoria

Jag vet inte riktigt var han började kontrollera mig, han kunde ge pikar om det var kompisar som ringde opassande tider. han kunde ställa sig bakom mig när jag satt vid datorn bara för att fråga vem som var på bilder eller vem jag chattade med. de som först hängdes var ex och gamla ligg, de fick jag överhuvudtaget inte prata med eller om för den delen. detta accepterade jag ganska snabbt. det var ju inte så konstigt egentligen tyckte jag då, oavsett om jag var vän med dem eller inte. så alla som hade denna kopplingen till mig raderades. därefter var det killkompisar i allmänhet, jag skulle inte ha kontakt med några män helt enkelt. detta tyckte jag var jobbigare att gå med på, det var ju mina vänner. men jag hade bestämt mig för att vinna hans förtroende och raderade även dem. sen började det bli knepigt, hans linjer var inte lika lätta att följa. nu skulle alla kompisar bort som hade dålig inverkan på mig, alltså de som han tyckte hade ett "horaktigt infytande på mig". jag tror att det var vid denna tid jag gick ur alla sociala medier. det blev för jobbigt helt enkelt. eftersom han brukade som rutin gå in i historiken i datorn för att kolla vad jag hade gjort under dagen, när han inte hitta något så hade jag väll raderat historiken. för han utgick alltid från att jag ljög, sen kunde han sitta i timmar och leta i datorns minne för att hitta vad jag hade haft för mig.. ibland hittade han bilder som datorn automatiskt sparat ner i hårddisken, kan bli så på något sätt när man tillexempel är inne på facebook, vet inte riktigt hur det fungerar. men där kunde han hitta bilder på folk, och då hade jag varit inne på deras facebook sidor.. suck.. hur förklarar man en sån sak för en idiot?! det blev en stresskänsla att använda datorn, men jag var tvungen i skolsyfte, använde dock internet ytterst begränsat, det kunde räcka med att han såg mig stänga en sida när han kom in i rummet för att han skulle gå bärsärk, varför stängde jag ner, vad döljer jag?!
inget.. var inte ett svar

även om man raderar bilder från de olika mapparna man har sparat i, ligger bilderna kvar på datorn, och de kan man hitta om man vänder in och ut på datorn, det gjorde idioten..många gånger. med samma resultat varenda gång, varför har du dessa bilderna kvar?!
jag hittar inte dem.. var inget svar

han brukade manipulera mig att vända mer och mer ut och in på mig själv. han skulle ju ha reda på varenda kille jag varit med, hur många gånger och om killen i fråga hade stor kuk. jag började alltid konversationerna med att neka, det var inget jag ville prata om ,men han lovade om jag bara sa detta, han skulle inte bli arg, bara han fick veta..
killen hade mindre än dig.. var inget svar

nej för hur kunde alla ha det? han fattade ju att någon måste ha en annan storlek.
jag minns inte.. var inget svar

han beskyllde mig för att ljuga.. han bönade och bad, berätta nu så jag får veta, så jag kan släppa detta..
killen hade större än dig.. var ett jävligt dåligt svar

han blev tokig, åkte från lägenheten till en vän, därifrån ringde han mig hela kvällen..hur kunde jag ljuga om en sån sak!? han visste inte hur han skulle tackla detta, hur skulle han någonsin kunna bli fri den tanken.. om han i alla fall kände att jag hade varit nöjd med honom innan, så hade han inte känt sig orolig. men nu förstod han att det var det ända jag var ute efter..
say what!?

nej det är det inte.. var inget han ville höra

jag hade ju själv sagt att killen i frågas kuk var större
eller hade jag inte det
ljuger jag nu
eller ljög jag innan
jag är en hora
lögnaktig jävla hora.. smack smaock

för att berätta en rolig sak i denna otroligt tragiska kukhistoria, som jag egentligen inte hade tänkt berätta för att värna om hans integritet en aning, vilken jag nu fullkomligt skiter i.. han hade ju stora problem med detta att ett ex till mig hade större. han mådde dåligt i sin kropp, fick gå på medicin för att jag inte tyckte han dög.. osv.. han pratade ju mycket om att göra en förstoring vilket jag motsatte mig å det hårdaste. sa att han var dum i huvudet.
när jag hade flyttat och gick igenom skåp och låder efter mina sista grejer hittar jag ett stort paket, han hade beställt en penisförstorare på internet..
någon vakumpumphistoria.. fniss..