jag raderade precis hela inlägget. jag skrev säkert 30 rader om hur alla mina drömmar blir verklighet. hur lycklig jag är. och hur mycket jag vill dela med mig av denna lycka. så, det blev bättre.. bara tre rader och mindre flum.
idag åkte jag iväg på en grej med två av våra praktikanter, sexton år och oförstörda. jag såg det som min plikt att ge dem ett råd på vägen. i livet alltså. är ju ändå mer än tio år äldre och någon visdom borde jag kunna ge. insåg halvvägs in i en monolog om hur lite gymnasiet egentligen betyder för fortsatt framgång i livet, att jag var ute på hal is. kände att vissa saker får man faktiskt komma underfund med själv. livet till exempel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar