Energislukare och trygghet

jag har rader att skriva, ord att trycka ner och känslor att förmedla. bloggen gör själ för sitt namn, eller personifierar mig väldigt bra. jag har troligtvis blivit skapt fel, någon kromosom hängde inte riktigt med och därför skapades jag med känslor utanpå kroppen istället för inuti som vanliga människor, därför kan folk som knappt känner mig berätta hur jag mår innan jag själv kollat efter. egentligen handlar det mer om ett humörstillstånd. det bubblar ju liksom över inifrån. jag är helt enkelt inte kapabel till att dölja vad jag egentligen känner. folk brukar säga att jag är inspirerande. det tycker jag om. att jag har karisma. det är fint. sen finns de som frågar varför jag är så jävla glad. de är energislukare. det är mkt energislukeri på jobbet nu. ultrachefen-chef kommer på besök imorgon. jag har träffat honom tre gånger och tycker bara det är jobbigt, tillgjort och rövslickeri. det skrev jag bara för att detta är en anonym blogg säkert fängelse på sådana påståenden. jag tycker helt enkelt inte han är en sympatisk människa. sen tycker jag att sekten blir tydligare i och med denna dyrkan och ja-sägande som kommer att infalla imorgon. förra året hade tydligen en tjej i restaurangen dålig koll på vem gubben var framför henne. han hade sagt att han ville ha personalrabatt på maten. då ville hon se personalkortet. undrar om han har ett sånt?! det borde han.
själv ska jag lämna in mitt på onsdag. mitt skåp som jag har occuperat i tre år ska beslagtagas, mina ingångna truckskor är redan snodda. jag ska annonsera ut mina väl använda vpf-byxor där gylfen inte längre funkar. och så ska jag bjuda på en kaka, för det gör alla som slutar. och eftersom inte idioten slutat än så ska jag baka en till honom själv. med min kniv i.
det är jobbigt att sluta. jobbigare än jag kunde ana. igår fick jag en uppläxning av min chef att städa undan en vagn, som jag hade tänkt ta med inte hunnit. då blev jag så sjukt ledsen och arg. hon borde veta vid det här laget vad jag är kapabel till och att jag skulle ta den vagnen. men jag kan inte vara på två ställe samtidigt. gick in i inredningsförrådet och grät en skvätt. mest av ilska. det var skönt att vara arg. är inte det så ofta.
idag var jag lite irriterad på en sommarjobbare. hon gör säkert vad hon kan. men jag fick nog. så jag tog ett snack med henne. och det var bra. hon sa att det var svårt att komma in i gruppen. hon sa att det var så mycket turbulens och jag förstår henne. vi är en bra grupp som ska upplösas. så gaddar vi ihop oss. både medvetet och omedvetet. ja, att jag kan snacka skit ska gudarna veta. men jag är nog ganska bra på att stå för det också. så jag tycker själv att jag är bra på att snacka skit bra.
på jobbet kommer jag att sakna tryggheten, bredden av människor och närheten till några få. vi har lärt varandra saker. om oss själva. det finns människor där som jag har stor respekt för. som har lärt mig mycket om mig själv. jag har vuxit så otroligt mycket den här tiden. något jag alltid kommer att ha med mig. och ibland blir jag rädd för att gå vidare. men jag vet att det är detta jag vill. jag är ingen trygg människa. hellre turbulens. det är skönt att inte ha koll på allt. skrämmande skönt.
jag har svårt att se mig själv på ett fast jobb.
jag har svårt att se mig själv köpa en lägenhet.
eller köpa möbler som inte går att flytta.
jag är en nomad.
alltid med färdigpackad väska.