Kärlek och avsked

ritade precis en teckning. till mina tjejer på avdelningen. min hejdå-present till ett underbart gäng. sen försökte jag mig på att baka. varierande resultat får se om det går att bjuda på imorgon. dessvärre lät jag en sommarjobbare ärva mig kniv så jag kunde inte baka in den i en speciell kaka till idioten. idioten btw snackade skit om mig idag. inte för att jag hörde det. men jag packade upp saker vid kassan där han stod och pratade med den persiske vakten. de pekade och glodde på mig. och skrattade. helvete vad förbannad jag blev. kan nästan höra vad han sa, att jag var ställets största hora, att han tyckte det var pinsamt att varit tillsammans med mig och att jag var psykiskt sjuk i huvudet eller något sånt. troligtvis glömde han nog berätta den där detaljen att han misshandlade mig. det kanske jag ska göra, imorgon sista dagen.
annars har det mest varit en avskedsdag. hade ett avslutningssamtal med chefen. där hon mest sa att hon fortfarande förnekar att jag ska sluta. sen kom varuhuschefen och tyckte det var tråkigt att jag skulle sluta. och en massa andra med henne. jobbigast blev det att säga hejdå till en kollega som har kommit att stå mig mkt nära. vi bor nära varandra och kommer att träffas mer. men det är något speciellt att träffas och prata dagligen. vi vet så mycket om varandra. på ett så personligt plan. hon skickade ett så fint sms till mig att jag var tvungen att stanna cykeln och gråta en skvätt för att inte göra ännu en krasch i mitt akuta känsloläge.
det kan låta som jag förstorar upp allt. men för mig har detta jobbet räddat mig på många sätt. i den här processen efter idioten har detta varit mer än vad jag har kunnat drömma om. arbetsuppgifterna har i stort sätt varit hjärndöda men människorna jag har fått tillbringa dygnets flesta vakna timmar med är ovärderliga. jag står på två ben igen. vinglar inte så mycket och tänker definitivt inte ge upp nu!
kärlek