Barbara

Jobbade i helgen fast det inte var min helg, bytte med en tjej och helt plötsligt jobbade jag med idioten, det blir extra påtagligt på helgen när det är så mycket mindre folk i personalmatsalen. i lördags hade vi lunch samtidigt men tack till finaste M så slapp jag sitta precis bredvid honom, hon satt emellan och manade mig till att äta.. ville mest bara gå därifrån, petade håglöst i maten och klumpen växte i bröstet..allt började gå i ultrarapid som det brukar när ångestattackerna kommer, det känns som jag rör mig jätte snabbt, tankarna studsar och det är en massa röster som börjar prata i huvudet, de pratar snabbar och snabbare och det känns som mina rörelser går kors och tvärs, fast när jag tittar ner på mina händer rör de sig knappt..jag hör varje andetag in i minsta detalj för det är det enda som tystar rösterna.. koncentration på andningen.. andas in.. andas ut.. han höll sig lugn, det var nog mycket för att en av cheferna satt vid hans andra sida. jag fick i mig maten, tog lite till på ren vilja. han skulle inte se att jag mådde dåligt. efteråt var jag både gråt- och spyfärdig. att äta med en ångestklump är ungefär som att stoppa mat i ett tilltäppt rör, det stockar sig i halsen.. och det går inte att svälja undan.. M och jag satte oss i sofforna, och jag började prata.. malde på som en jävla kvarn, och alla hennes farhågor besannades när jag helt plötsligt vräkt ur mig hela historien. M var inte chockad, det var henne jag jobbade med när det var som värst, så hon hade sett allt. men varit så bra. bara varit där. sakta löstes knuten i bröstet upp, rösterna tystnade och blodet gick som sockerdricka ut i armar och ben igen. det är en jätte konstig känsla, men helt plötsligt kan jag tänka klart, gråten är borta och jag känner mig oövervinnerlig igen.
Käraste finaste K var på genomresa igår, vi möttes vid halv sex, sen drack vi vin, öl åt kyckling och pratade oavbrutet till halv tre då vi tog en paus i sex timmar, vaknade vid nio och fortsatte prata till tio då det var dags för mig att stämpla in igen. Hon kommer tillbaka på onsdag en sväng och i helgen ses vi igen. Det är så fantastiskt att ha henne tillbaka i mitt liv. men det är inte utan att jag är rädd för att mista henne igen. skäms fortfarande hur lätt jag valde bort henne för idioten. jag tillochmed motiverade valet för henne, skrek på henne och grät..för att hon inte bara fattade. fattade att jag inte alls ville välja. telefonsamtalet jag hade med henne och med idioten manande vid min sida skär fruktansvärt i bröstet. förlåt
Förutom att jag var vansinnigt trött idag var jag nog lite allmänt låg, min kollega sa att jag var som en uppblåst barbara som tappats på luft.. kul liknelse när jag nog är den mest barbaraolika person som finns.