onsdag 14 april 2010

Hat

Igår kväll kunde jag inte sova, jag var så fruktansvärt arg.. kände en så otroligt stark ilska och hat så jag skakade i kroppen. mot idioten såklart. kom på flera grejer som jag inte har återgett i bloggen än.. men som jag nu idag när jag skulle skriva dem, glömt igen.. eller förträngt tillbaka. men dessvärre bubblar de upp när jag minst anar det. fantiserade också om hur han skulle anklaga mig för att jag skriver allt i bloggen, och hur han skulle ta det.. och hur jag slår ner honom.. det är väldigt återkommande den där biten om när jag slår ner honom.. jag har tänkt mig någon form av knytnävsslag i ansiktet.. samtidigt som jag knäar honom mellan benen.. då kommer han vika sig av smärta och chock.. och då kommer jag bara att fortsätta sparka.. det är nog lite skadat att jag tänker så.. men jag tänker så allt oftare! min psykoterapeut var dubbel bokad och ställde in igår, vilket var lite jobbigt nu när jag väl bestämt mig för att gå. mentalt. så nu ska jag få en manlig terapeut, vilket inte alls känns okej! får se om jag kan förhandla fram något.. suck..

jag gick ut på en kort fika i solen i eftermiddags, på stolarna utanför satt en av de killarna idioten varit bombsäker på att jag haft något på gång med samtidigt som jag var tillsammans med honom..killen som jag gick och letade efter och killen som jag alltid trånade efter.. fast som jag i själva verket inte vågade titta ordentligt på förens det tagit slut mellan oss.. han är trevlig men inte mer än det, han är även tillsammans med en annan kollega till mig.. i vilket fall så satt vi och en tjej till ut i solen och snackade, när jag kom in mötte jag de mörkaste ögon som kan uppbringas, de tittade så djupt in i mina att jag blev rädd, det var ett otroligt stort hat i dessa mörka brunnar.. mötet mellan våra ögon varade i nån sekund, men bränner fortfarande.. jag sprang ut på avdelningen, tog ett andetag för att sen hitta en snabb anledning för att springa tillbaka. jag skulle fan inte bli skrämd igen!!! han satt kvar på samma ställe men ögonen var normala igen, tomma. likgiltiga.
fast den korta stund våra ögon möttes har etsat sig kvar, han bär på hat. och det gör jag med.

Inga kommentarer: