Truckskor

Det står två cyklar i min hall, de tycker om varandra. det finns mycket mellan de där cyklarna, de har varit på utflykt idag. skulle tro att det var romantiskt och fint. säkert sa de en massa bra saker till varandra, sånt där som bara cyklarna förstår. cykelspråk. men nu när de är hemma i min hall, hänger de mot varsin vägg och säger inget, så kommer jag hem och går emellan dem, jag känner det båda inte säger och det är mycket. jag tycker att jag har haft och har en ganska liberal syn på livet och dömer sällan någon. men ibland så mår jag nog bara bäst av att inte veta, inte behöva ta ställning. för det finns inga rätt och fel. man har väll något slags moraliskt ansvar, som är upp till var och en att döma efter. så jag låter cyklarna stå där de står, de är vuxna nog att ta sitt eget ansvar.
är less.
känslan av att komma hem. det heter ju borta bra men hemma bäst. men var är då hem? mitt materialistiska hem, är fint. och tryggt, och fullt av värme. här finns plats för hela jag, här finns inget skrutt i garderoberna, här har heller aldrig hänt något som inte varit direkt dåligt. en underbar plats att vara på. men mitt hem är ju också var mitt hjärta är, och mitt hjärta är definitivt inte någonstans eller överallt. inte konstigt att jag känner mig så förbannat splittrad, och äter gröt, fast det är kväll. havregrynsgröt är frukostmat.
desto mer jag saknar och längtar desto mer ledsen blir jag för jag vet inte vad jag saknar eller längtar till. jag känner mig som en hamster som vaknar och får för sig att springa några varv i hjulet, efter ett par hundra varv frågar han sig varför?och går och lägger sig igen. jag har ett inre driv som kan få mig att gå hur långt som helst, men jag vet ju inte vart. så jag springer på, vilket iofs gör att jag kommer att vinna stegtävlingen på jobbet galant.
på lunchen börjar vi prata kvinnomisshandel, en av idiotens bundsförvanter likaså landsman säger att män som slår sina kvinnor är chickens, jag skrattar högt inombords och önskar att han hörde, men han såg mig sitta vid bordet när han skulle äta så han hoppade över sin lunch. fick en utskällning av en kvinna. det rök ur öronen på henne och sprutade eld ur näsan, kunde inte låta bli att fnissa, hur orkar människor, fattar de inte att det händer större saker i världen än att ett tyg kan kosta trettionio istället för tjugonio?! hennes man skämdes bakom henne, i deras hem slår nog hon honom.
sen hände pricken över i:et denna fantastiska tisdag. i detta stora varuhus vi jobbar, ska vi under samma minut till exakt samma kvadratmeter, idioten och jag. sannolikhet noll. ville bara slänga det jag hade i mina armar som skulle till denna plats där han stod och letade efter något. jag hade två tämligen hårda och tunga rullgardiner i famnen. såg framför mig hur jag gick emot honom med dessa som en lans. vilket jag inte gjorde såklart, han fick flytta på sig, jag ställde ner dem, försökte göra det med en smäll, det gick inte. det låg en filt under som dämpade och dessutom gjorde att de gled ihop på golvet. han såg så där lugn och go ut vill inte använda det ordet egentligen, men han såg så där ut som när jag tyckte om honom. den där bra sidan som faktiskt gör att folk mot alla odds tycker om honom, som hantlangare hade han med sig killen som han hade fått att gråta. stackaren. jag verkligen avskyr se att han mår bra.
därför har jag en plan.
nej jag ska inte lönnmörda honom, anmäla honom eller skada honom. jag ska inte heller snacka skit om honom eller spotta på hans tjej. sjukt omoget.
jag ska skriva en bok.
så ska jag rita tröjor och trycka upp.
så kanske jag också vid första bästa tillfälle råkar sparka honom mellan benen med mina truckskor.
tröjorna kommer bli sjukt snygga, och det bästa är. ni kommer att få bära dem.