Skickade precis iväg en arbetsansökan, skrev att mitt mål i livet är att sitta i en trädkoja med allt pyssel som kan uppbringas på denna jord. där ska jag sitta och skapa mest hela tiden. när jag blir trött på att skapa springer jag ner på jorden, dricker vin, ställer till med drama och kanske tar en fika med en kär gammal vän, sen kan jag klättra upp igen, fylld av inspiration.. och fortsätta skapa i en massa tvickor.. tvickor är den nya tidsenheten som gäller i trädkojan, det är veckor och tid som har blandats och skakats om, den enheten gör att det alltid finns tid, så det är aldrig idé att skylla på ont om tid. för det finns inte. Detta om tiden skrev jag självklart inte i ansökan..kan lätt låta som jag är lite uppe i det blå
Men jobbet jag sökte verkade kul, det var som projektledare, jag vill gärna tro att jag är en bra projektledare. Lugn och sansad, bra på att delegera och inspirerande. men det jag inte kan skriva ner i ansökan är att jag gillar att jobba själv, får nervösa skrattanfall och sjukt dålig på att prioritera. Så första bästa århundrade det blir lönsamt att sitta i en trädkoja ska jag göra det på heltid, ska ha en medhjälpare där uppe också, som kan koka kaffe och spela munspel. En ganska fin tanke..
Idag har det varit en väldans vanlig torsdag. jag har skrattat så jag har lite ont i ena sidan av magen. men allt var vansinnigt kul idag. Jag bestämde mig för att ge mig själv en själslig upplevelse, en färgchock! Jag gick in på typ hm, lindex och sånt.. tittade i reaställen, där hänger alltid en massa färggranna kläder som ingen riktigt vet vad de ska ha till.. men det visst ejag.. sitter just nu i min illrosa korta plastjacka, ljusblå chinos och rosa randiga tischa.. och känner mig chockad. det är sjukt kul, och billigt.. fast när jag hittade ett leopard färgat mintgrönt bh-trosset blev jag lite fundersam hur chockad jag kände att jag behövde bli..så jag la det åt sidan.
Sen ringde en karl som heter Morgan, han sa att han var min psykoterapeut och han frågade om jag ville komma och prata med honom, då skrattade jag till, artigt som sig bör.. det är väll hela grejen med att ha en terapeut?! iaf.. han skrattade också.. lite för länge.. han slutade liksom inte.. sen ursäktade han sig.. och vi bokade en tid.. det kändes inte bra, hur ska han kunna bota mina nervösa skrattanfall om han själv är ett vrak?! jag har fan inte mycket övers till karlar, det ska han få höra.. sen kanske jag kan få lite anti-depresivt, så att jag kan klättra upp i trädkojan på obestämd tid och dricka vin.
ni är hemskt välkomna.
Men jobbet jag sökte verkade kul, det var som projektledare, jag vill gärna tro att jag är en bra projektledare. Lugn och sansad, bra på att delegera och inspirerande. men det jag inte kan skriva ner i ansökan är att jag gillar att jobba själv, får nervösa skrattanfall och sjukt dålig på att prioritera. Så första bästa århundrade det blir lönsamt att sitta i en trädkoja ska jag göra det på heltid, ska ha en medhjälpare där uppe också, som kan koka kaffe och spela munspel. En ganska fin tanke..
Idag har det varit en väldans vanlig torsdag. jag har skrattat så jag har lite ont i ena sidan av magen. men allt var vansinnigt kul idag. Jag bestämde mig för att ge mig själv en själslig upplevelse, en färgchock! Jag gick in på typ hm, lindex och sånt.. tittade i reaställen, där hänger alltid en massa färggranna kläder som ingen riktigt vet vad de ska ha till.. men det visst ejag.. sitter just nu i min illrosa korta plastjacka, ljusblå chinos och rosa randiga tischa.. och känner mig chockad. det är sjukt kul, och billigt.. fast när jag hittade ett leopard färgat mintgrönt bh-trosset blev jag lite fundersam hur chockad jag kände att jag behövde bli..så jag la det åt sidan.
Sen ringde en karl som heter Morgan, han sa att han var min psykoterapeut och han frågade om jag ville komma och prata med honom, då skrattade jag till, artigt som sig bör.. det är väll hela grejen med att ha en terapeut?! iaf.. han skrattade också.. lite för länge.. han slutade liksom inte.. sen ursäktade han sig.. och vi bokade en tid.. det kändes inte bra, hur ska han kunna bota mina nervösa skrattanfall om han själv är ett vrak?! jag har fan inte mycket övers till karlar, det ska han få höra.. sen kanske jag kan få lite anti-depresivt, så att jag kan klättra upp i trädkojan på obestämd tid och dricka vin.
ni är hemskt välkomna.
1 kommentar:
jag kommer hemskt gärna. Vi kan poppa prozac till vinet. Det låter fint med trädkojan. Jag vill också ha tvickor. Och fantastiskt fint att få en sådan jobbansökan. Skrev någon en sådan till mig anställer jag på studs.
Skicka en kommentar