Dramaqueen

dramaqueen.. tror jag gillar det, varför skulle jag alltid annars hamna i allt.. helst mitt i allt. på min avdelning har de lärt sig att tolka min min, den där när jag nästan spricker för att jag måste få ur mig det senaste i mitt liv. jag är en livslevande dokusåpa. igår när allt kändes som rörigast var jag mest gråtfärdig hela dan på jobbet.. en dos sömnbrist och ett smärre vinintag kvällen innan spelade också ut sin rätt.. min chef bad om aktion när det hade dröjt en hel förmiddag för mig att sätta upp några hyllplan.. det kändes inte okej, har en väldigt hög arbetsmoral och frågade mig själv mitt i allt vad jag faktiskt håller på med. var ligger mina prioriteringar just nu? helt ärlig vet jag inte riktigt, det är mycket, äta-sova-jobba.. sen får resten hända däremellan

jag inser också att man måste jobba för att få en inkomst, fördel är att trivas på jobbet..vilket jag gör. men ska jag vara en heltidsarbetare resten av mitt liv så får fan någon införa fler timmar på dygnet! eller vilket dygn i veckan ska jag rita? dricka vin? umgås? resa? tvätta? diska? handla mat? hur gör man?!
Så nu gör jag allt. vilket resulterar att jag sitter och skriver den här meningslösa texten när jag borde sova. fast jag har en plan, tre grejer som kan få mig att tjäna tid.. i väntan på att åttadagars veckan införs..

• anställ lönnmördare för att bli av med idioten, slipper på så sätt lägga en massa terapitimmar på honom

• börja knarka, har hört att man inte känner hunger och sömn då, tjänar säkert 8 timmar om dan på det

• anställ mina kollegor och andra jag tycker om som hemhjälp, då kan de laga mat, umgås och städa åt mig samtidigt..

så om detta funkar får jag en jävla massa timmar över att rita, dricka vin och ställa till med drama. som jag sen återger ordagrant för alla som vill lyssna.
det blir lite som att ge och ta.