på plats i huvudstaden. en soffhängarlördag med syster och två väninnor. vi sträckkollar vänner och väntar på att det ska blir dags att öppna BIBen, en fin lördag helt enkelt. igår hade jag en fantastisk dag. en sån där dag då jag får nypa mig lite smått i armen då och då för att vara säker på att det är verklighet. att det är mitt liv och att för att hålla skärpan. och skärpan höll jag. jag var helt slut i huvudet då jag till slut sköljde ner dagen med en flaska rött 600kronors vin. det sätter väll lite ribban för min dag.
det började med en stressig morgon som hade kunnat förstöra allt, eftersom jag missade bussen. lyckades iaf komma i tid till tåget. där träffade jag en fd arbetskamrat, som höll mig sällskap hela vägen till sthlm. en fantastisk tjej btw. sen skulle jag till östermalm för att gå på workshop, ca 15 entreprenörer eller folk som jobbar med entreprenörer var samlade. på frågan varför just vi var utvalda var svaret att de hade grävt i sina nätverk och pusslat ihop ett bra gäng. ingen aning hur jag kom med ändå. men glad var jag för det i vilket fall. det var ett gäng otroligt drivna och inspirerande människor. som följt sina drömmar. jag liksom intervjuade dem och scannade av allt de sa, för att det är så intressant. kanske hade jag inte så mycket att tillföra på workshopen, kanske hade jag. däremot tillfördes jag mängder av tankar och idéer om företagande, entreprenörskap och idéutveckling. har jag sagt att jag förmodligen har världens roligaste jobb? personer som dessa har som regel förmågan att ta stor plats, och de gjorde de i mitt huvud med. att lyssna, diskutera och fyllas av alla nya intryck gjorde mig totalt färdig helt enkelt. så när mannen som jag skulle dejta på kvällen ringde och sa att han bokat bord, hann jag inte ens bli nervös. mannen är en bekant sen tidigare inlägg. mannen som jag blev ihopmatchad med efter inspelningen. remember?
jag åkte hur som helst hem till syrran efter workshopen, var lycklig efter mannens initiativ. att boka bord. fattar inte killar att det är sånt tjejer vill höra? det har aldrig hänt mig tidigare iaf.
hur som helst väl hemma, började jag bli nervös. var skulle vi äta, kläder, hur skulle jag lyckas låta intelligent när jag var så trött. brukar mest bli jävligt flummig vid det tillståndet. ryckte hur som helst upp mig, efter en raggardusch, lite nytt smink över det gamla och i helsvart bestämde jag mig att det får bära eller brista. åkte ner till stan med huvudet högt och bestämda steg. han var fin,solbränd och glad. vi tog en en snabb stadsvandring i gamla stan. han berättade om husen, jag föll nog dit lite mer. ytterligare en otroligt charmig egenskap.
restaurangen var liten, mysig och fransk. vi drack vin som kostade mer än mina kläder. åt förrätt och huvudrätt. där jag gjorde en liten fadäs, beställde dagens fisk, för jag tycker mycket om fisk, däremot har jag stora problem med fiskar. eller mat överhuvudtaget som ser ut som djur. det gjorde min fisk, såg ut som ett djur. en fisk alltså. halsade vinet, eller nej det gjorde jag inte, för jag höll i det fint med högerhanden och drack små söta klunkar.. (!) en jävla massa klunkar.. så att jag kunde äta fiskjäveln som jag dessutom täckte huvudet på med ett salladsblad. allt gjorde jag givetvis väldigt diskret, medan jag pratade kultur, mitt jobb och Stockholm. det var inte så jobbigt det där, att vara lite fin. uppföra sig kanske jag ska säga. tyckte själv att jag gjorde det med bravur. däremot var jag tvungen att fråga honom vad han var för någon. han sa att han lika gärna som att sitta i jeans och t-shirt över en öl på söder kunde gå runt och kindpussas med eliten på stureplan. ett ganska brett svar. men ärligt. jag sa att jag dessvärre har fördomar eller iaf förutfattade meningar om stureplansmänniskor. han förstod det. kändes skumt att inse att en människa som varit på fest med prinsessan dagen innan sitter på middag med mig dagen efter. jag som inte ens lägger servetten i knät när jag äter. han föreslog att vi tog efterrätten hos honom, en klassiker, inte för att jag har hört den innan, men ändå. han betlade, tur var väll det eftersom notan hamnade på bra mycket mer än vad jag har kvar att leva för denna månaden. han bodde fint, såklart. anspråkslöst men genomtänkt. vi satt i hans fönsternisch som han byggt om till en läsplats med kuddar och utsikt över takåsarna. drack champagne och småpratade. jodå, skulle kunna ha varit hur romantiskt som helst. men det var trevligt, mer än trevligt. men jag kan inte släppa in honom. det går bara inte. hur jordnära han än är mot mig.
jag sov hos honom, han åkte iväg vid fem imorse, jag låg kvar för att sen ta en tur i lägenheten. på min upptäcktsfärd såg jag att hans musiksmak var klart godkänd, kvällen innan hade vi dessutom lyssnat på kent, han hade såkalrt festat emd jocke och hade en massa insider information om låtarna, underhållande men inte imponerande. hans tavlor bestod mest av svartvita fotografier. han hade mängder med böcker. och tidningar. bra tidningar. dessutom lyckades jag se vad han heter i efternamn och googlade givitvis upp honom på i-phonen. ja jävlar, vilken dag.
det började med en stressig morgon som hade kunnat förstöra allt, eftersom jag missade bussen. lyckades iaf komma i tid till tåget. där träffade jag en fd arbetskamrat, som höll mig sällskap hela vägen till sthlm. en fantastisk tjej btw. sen skulle jag till östermalm för att gå på workshop, ca 15 entreprenörer eller folk som jobbar med entreprenörer var samlade. på frågan varför just vi var utvalda var svaret att de hade grävt i sina nätverk och pusslat ihop ett bra gäng. ingen aning hur jag kom med ändå. men glad var jag för det i vilket fall. det var ett gäng otroligt drivna och inspirerande människor. som följt sina drömmar. jag liksom intervjuade dem och scannade av allt de sa, för att det är så intressant. kanske hade jag inte så mycket att tillföra på workshopen, kanske hade jag. däremot tillfördes jag mängder av tankar och idéer om företagande, entreprenörskap och idéutveckling. har jag sagt att jag förmodligen har världens roligaste jobb? personer som dessa har som regel förmågan att ta stor plats, och de gjorde de i mitt huvud med. att lyssna, diskutera och fyllas av alla nya intryck gjorde mig totalt färdig helt enkelt. så när mannen som jag skulle dejta på kvällen ringde och sa att han bokat bord, hann jag inte ens bli nervös. mannen är en bekant sen tidigare inlägg. mannen som jag blev ihopmatchad med efter inspelningen. remember?
jag åkte hur som helst hem till syrran efter workshopen, var lycklig efter mannens initiativ. att boka bord. fattar inte killar att det är sånt tjejer vill höra? det har aldrig hänt mig tidigare iaf.
hur som helst väl hemma, började jag bli nervös. var skulle vi äta, kläder, hur skulle jag lyckas låta intelligent när jag var så trött. brukar mest bli jävligt flummig vid det tillståndet. ryckte hur som helst upp mig, efter en raggardusch, lite nytt smink över det gamla och i helsvart bestämde jag mig att det får bära eller brista. åkte ner till stan med huvudet högt och bestämda steg. han var fin,solbränd och glad. vi tog en en snabb stadsvandring i gamla stan. han berättade om husen, jag föll nog dit lite mer. ytterligare en otroligt charmig egenskap.
restaurangen var liten, mysig och fransk. vi drack vin som kostade mer än mina kläder. åt förrätt och huvudrätt. där jag gjorde en liten fadäs, beställde dagens fisk, för jag tycker mycket om fisk, däremot har jag stora problem med fiskar. eller mat överhuvudtaget som ser ut som djur. det gjorde min fisk, såg ut som ett djur. en fisk alltså. halsade vinet, eller nej det gjorde jag inte, för jag höll i det fint med högerhanden och drack små söta klunkar.. (!) en jävla massa klunkar.. så att jag kunde äta fiskjäveln som jag dessutom täckte huvudet på med ett salladsblad. allt gjorde jag givetvis väldigt diskret, medan jag pratade kultur, mitt jobb och Stockholm. det var inte så jobbigt det där, att vara lite fin. uppföra sig kanske jag ska säga. tyckte själv att jag gjorde det med bravur. däremot var jag tvungen att fråga honom vad han var för någon. han sa att han lika gärna som att sitta i jeans och t-shirt över en öl på söder kunde gå runt och kindpussas med eliten på stureplan. ett ganska brett svar. men ärligt. jag sa att jag dessvärre har fördomar eller iaf förutfattade meningar om stureplansmänniskor. han förstod det. kändes skumt att inse att en människa som varit på fest med prinsessan dagen innan sitter på middag med mig dagen efter. jag som inte ens lägger servetten i knät när jag äter. han föreslog att vi tog efterrätten hos honom, en klassiker, inte för att jag har hört den innan, men ändå. han betlade, tur var väll det eftersom notan hamnade på bra mycket mer än vad jag har kvar att leva för denna månaden. han bodde fint, såklart. anspråkslöst men genomtänkt. vi satt i hans fönsternisch som han byggt om till en läsplats med kuddar och utsikt över takåsarna. drack champagne och småpratade. jodå, skulle kunna ha varit hur romantiskt som helst. men det var trevligt, mer än trevligt. men jag kan inte släppa in honom. det går bara inte. hur jordnära han än är mot mig.
jag sov hos honom, han åkte iväg vid fem imorse, jag låg kvar för att sen ta en tur i lägenheten. på min upptäcktsfärd såg jag att hans musiksmak var klart godkänd, kvällen innan hade vi dessutom lyssnat på kent, han hade såkalrt festat emd jocke och hade en massa insider information om låtarna, underhållande men inte imponerande. hans tavlor bestod mest av svartvita fotografier. han hade mängder med böcker. och tidningar. bra tidningar. dessutom lyckades jag se vad han heter i efternamn och googlade givitvis upp honom på i-phonen. ja jävlar, vilken dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar