ledsen och lite vilse

ledsen och lite vilse. ångrar ibland att jag flyttade så långt. att jag startade upp mitt liv på ett annat ställe. känner mig felplacerad här där hemma borde vara. kan inte slappna av när jag borde ta vara på tiden. känner att jag inte räcker till. kanske rymde jag från något. kanske är det inte ett kanske. jag vet att jag rymde. och detta är väll ett bakslag. känner mig mer hemma i städerna nära dit mina vänner flyttat. känner mig mer hemma i deras närhet än där hemma borde vara.
här biter jag av plastnaglarna och läser om samma meningar i böckerna. går på mållösa promenader och vankar. väntar. får dåligt samvete.
jag drömmer. dagdrömmer och fantiserar.
är nog mer ångesten som skriver än jag. men helt okej är det inte.
är på semester. känner mig ensam. och återigen hamnar jag i tankarna om att jag vill dela allt detta med någon. för jag mår bra. det är inget jag längre behöver övertala mig själv om. jag mår mer än bra. dock klamrar jag mig fast vid mina systrar och vänner. för nog är jag en obotad romantiker. som tror, drömmer om kärlek. kanske om kärlek som inte finns. är helt enkelt lite kärlekstörstande.
och det tyckte jag att jag skulle skriva ett helt inlägg om.
jag är fan patetisk. ganska gullig men definitivt ganska sorglig. nu skrattar jag åt mig själv. och kan inte sluta. återkommer. om inte mina föräldrar spärrat in mig på psyk innan.