igår när jag och min syster pratade berättade hon sånt för mig som jag tidigare stängt öronen för. hurdan jag var. hur jag uppfattades. tycker fortfarande det är jobbigt. men när hon berättade så blev det inte så tufft. hon anklagade inte. hon förstod. på ett sätt många inte kan göra. eller rättare sagt, ska behöva göra.
hon berättade om en speciell händelse. det var under hösten. min lillasyster fyllde tjugo och hela familjen var bjudna till henne på kalas. jag och idioten skulle köra dit över dan. i hans värld fanns ju inget som heter stanna över. slappna av och umgås.
dagen innan bråkade vi såklart. och han bestämde sig för att inte följa med. varför. varför. varför lät jag inte bara honom stanna hemma!? suck. detta var innan jag skaffat bil och det var innan jag blivit av med alla mina pengar. så jag skulle hyra en bil. problemet var att min syster skulle få min säng. som jag ändå aldrig använde. så jag skulle hyra något transportmedel som gjorde att jag kunde få med den. det är svårt att förklara och jag kan idag skämmas över mina beslut. men stressen av att leva med idioten gjorde att det var omöjligt att tänka klart. i ena änden min mor som ber mig vara rationell. i andra änden idioten som försöker övertala mig om att min mor får mig att må dåligt. och jag i mitten som ska försöka tänka klart. tänkte sällan klart. tänkte mest vad som gick snabbast. hyrde hur som helst en jätte stor minibuss. för två tusen. en dåres beslut. eftersom inte ens sängen kostar så mycket. iofs inget att älta nu. men ger en bild av hur labil jag var.
inte kom vi iväg heller. jag ville ju vara med min familj så länge som möjligt, men han blev ju nervös över att jag stressade honom. och då kunde han inte göra sig klar för det. osv. så jag satt i soffan och väntade till han var redo att åka. varför körde jag inte bara?! de tre timmarna vi hade i bilen till min syster bråkade vi mest hela tiden. väl framme. då han fått sina matpauser. kisspauser och gnällpauser. var han väll hyfsat nöjd. tror jag.
det var ju så när vi var ute och åkte bil och han ville äta så gällde det att jag stannade tvärt. oavsett. det fick jag lära mig den hårda vägen. annars var det på mina villkor. det var bara jag som bestämde. så sa han stopp. så blinkade jag in till kanten och stannade. sjukt.
hos min syster var hela familjen samlad. han tyckte min ena systers kille var en nörd, jag försökte förklara att det var hans stil och den var ganska medveten. det fattade han inte istället fick jag höra det ofta. "..är det en sån där medveten nörd.. höhö"
min andra systers kille hade legat och sovit på soffan när vi kom. och då blev han dömd till att vara en ouppfostrad nonchalant kille. som han uppenbart inte heller gillade. min mamma gillade han inte för att hon fick mig att må dåligt och att hon favoriserade mina systrar. jag borde bryta med henne för att hon skulle fatta. min mammas man mobbade han för hans skjorta. osv. osv. osv.
det min syster berättade för mig om denna mardrömskväll var att jag var så lugn. jag hade en grå tröja på mig som jag hela tiden drog upp halsen på så att inte urringningen skulle synas. ganska onödigt med tanke på min massiva hylla (!) jag var osminkad. det var ju mest praktiskt eftersom jag bara grät hela tiden. jag såg antagligen ganska trött ut. blek och med insjunkna kinder. jag hade passat på allt jag sagt. kollat efter godkännande hos honom inför och efter varje konversation. jag kommer så väl ihåg det. det enda smycke jag hade på mig var det där halsbandet han hade gett mig. som jag aldrig tog av mig.
efter maten vet jag att jag fick väldigt ont i magen. då försökte jag lägga mig ner i sängen för att slappna av. då fick han panik, idioten. trots att mina hellånga jeans. låg jag och visade fittan för de som satt i andra änden av rummet. vi åkte därifrån vid nio kanske. då hade vi väll varit där i 4 timmar.
hon berättade om en speciell händelse. det var under hösten. min lillasyster fyllde tjugo och hela familjen var bjudna till henne på kalas. jag och idioten skulle köra dit över dan. i hans värld fanns ju inget som heter stanna över. slappna av och umgås.
dagen innan bråkade vi såklart. och han bestämde sig för att inte följa med. varför. varför. varför lät jag inte bara honom stanna hemma!? suck. detta var innan jag skaffat bil och det var innan jag blivit av med alla mina pengar. så jag skulle hyra en bil. problemet var att min syster skulle få min säng. som jag ändå aldrig använde. så jag skulle hyra något transportmedel som gjorde att jag kunde få med den. det är svårt att förklara och jag kan idag skämmas över mina beslut. men stressen av att leva med idioten gjorde att det var omöjligt att tänka klart. i ena änden min mor som ber mig vara rationell. i andra änden idioten som försöker övertala mig om att min mor får mig att må dåligt. och jag i mitten som ska försöka tänka klart. tänkte sällan klart. tänkte mest vad som gick snabbast. hyrde hur som helst en jätte stor minibuss. för två tusen. en dåres beslut. eftersom inte ens sängen kostar så mycket. iofs inget att älta nu. men ger en bild av hur labil jag var.
inte kom vi iväg heller. jag ville ju vara med min familj så länge som möjligt, men han blev ju nervös över att jag stressade honom. och då kunde han inte göra sig klar för det. osv. så jag satt i soffan och väntade till han var redo att åka. varför körde jag inte bara?! de tre timmarna vi hade i bilen till min syster bråkade vi mest hela tiden. väl framme. då han fått sina matpauser. kisspauser och gnällpauser. var han väll hyfsat nöjd. tror jag.
det var ju så när vi var ute och åkte bil och han ville äta så gällde det att jag stannade tvärt. oavsett. det fick jag lära mig den hårda vägen. annars var det på mina villkor. det var bara jag som bestämde. så sa han stopp. så blinkade jag in till kanten och stannade. sjukt.
hos min syster var hela familjen samlad. han tyckte min ena systers kille var en nörd, jag försökte förklara att det var hans stil och den var ganska medveten. det fattade han inte istället fick jag höra det ofta. "..är det en sån där medveten nörd.. höhö"
min andra systers kille hade legat och sovit på soffan när vi kom. och då blev han dömd till att vara en ouppfostrad nonchalant kille. som han uppenbart inte heller gillade. min mamma gillade han inte för att hon fick mig att må dåligt och att hon favoriserade mina systrar. jag borde bryta med henne för att hon skulle fatta. min mammas man mobbade han för hans skjorta. osv. osv. osv.
det min syster berättade för mig om denna mardrömskväll var att jag var så lugn. jag hade en grå tröja på mig som jag hela tiden drog upp halsen på så att inte urringningen skulle synas. ganska onödigt med tanke på min massiva hylla (!) jag var osminkad. det var ju mest praktiskt eftersom jag bara grät hela tiden. jag såg antagligen ganska trött ut. blek och med insjunkna kinder. jag hade passat på allt jag sagt. kollat efter godkännande hos honom inför och efter varje konversation. jag kommer så väl ihåg det. det enda smycke jag hade på mig var det där halsbandet han hade gett mig. som jag aldrig tog av mig.
efter maten vet jag att jag fick väldigt ont i magen. då försökte jag lägga mig ner i sängen för att slappna av. då fick han panik, idioten. trots att mina hellånga jeans. låg jag och visade fittan för de som satt i andra änden av rummet. vi åkte därifrån vid nio kanske. då hade vi väll varit där i 4 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar