jag tänkte berätta en historia som inte är min historia. därför kan det också finnas en mängd luckor i den. jag berättar den utifrån vad jag vet och mina preferenser, på så sätt kan inget vara fel eller rätt.
jag träffade min storasyster första gången när jag var 16år. vi är inte på något sätt biologiska systrar. men de senaste 10 åren har fått oss att växa upp och ihop som systrar. hennes mamma och min pappa hade nyss träffats och vi åkte tillsammans med mina småsystrar ut till en by, utanför byn där vi bodde för att hälsa på. hon var lugn. jag kommer ihåg att jag tyckte hon var söt. men späd. liten och grå. det var inget runt henne som lyste. hon är 4 år äldre än mig och var då alltså knappt tjugo men hade varit gift sedan två år med en man hon träffat i tyskland som hade sitt ursprung i turkiet. till historien hör att min styvmor är tyska således hennes döttrar med. men med släkten i sverige. blev det ganska naturligt för hennes ena dotter att flytta hit då de inte hade någon annanstans att ta vägen. hon och turken.
anledningen till varför de inte kunde bo i turkiet eller tyskland fick jag aldrig reda på. han hade suttit inne. eller så var det något med militärtjänstgöringen. hur som helst var de fast i sverige.
när min syster var 17 hade hon rymt ner till turkiet med turken. de gifte sig. efter två år var de tillbaka i sverige och bodde i en sommarstuga, turken fick jobb, men inte min syster. i stället blev hon gravid och fick en son när hon var 23. när hon var 25 lämnade hon turken. hon skaffade körkort. vänner. jobb. utbildning. och ett liv.
hon och turken var tillsammans i 7år. de första två åren slog han inte henne. då var han beskyddande, på ett så där fint sätt. han bad henne att inte ta på lypsyl framför andra män. osv. men de levde ju i turkiet så min syster tänkte inte så mycket mer på det än att det gällde att anpassa sig. första gången hon blev riktigt rädd hade han dragit henne över ett stengolv i bara underkläder. med en uppskrapad rygg som resultat. hon hade i förtvivlan sprungit ner till handlaren på gatan och alldeles rödgråten bett om att låna telefonen. precis när hon skulle slå numret till sin mamma. behärskade hon sig, svalde gråten och pratade på som vanligt. hon ville inte göra dem oroliga.
i sverige hade hon släkten. så en gång när de bodde i sommarstugan ringde hon sin morbror som kom och hämtade henne när han hörde att hon var riktigt rädd. hon bodde sen hos honom och hans familj ett halvår. innan det var dags igen. hon gick tillbaka.
hon hade för längesen brutit kontakten med sina kompisar i tyskland. slängt fotografier och hade inga egna intresse. hon anpassade dagarna för att inte väcka den björn som sover. städade. i förebyggande syfte. lagade mat. passade upp. underhöll.
när jag skriver detta sätter sig klumpen i halsen. jag mår illa och vill bara skrika. helt oundvikligt börjar jag bita på naglarna. det är detta. denna ständiga tåtassandedans som tar all energi. man är ett vrak. beredd på vad som helst. vad är nästa sak som inte passar? hur ska jag hantera en situation som inte kommit? hur ska jag förutse nästa bråk? vad kan jag göra? energin försvinner och med den det som lyser. det som finns runt en levande människa. man har för längesedan slutat leva för sig själv. för det kommer ju bli bra, bara jag göra detta... och detta..
för min syster blev det värre än det någonsin var för mig. om man nu kan ordna upp helvetet i olika klasser. hon fick barn. hon blev skuldsatt.
han fick henne att bli borgenär på ett lån. som hon fortfarande betalar tillbaka.
sonen bryr han sig inte om. förutom när han behöver pengar och använder sonen som medel att få min syster att betala. Idioten har inga såna hakar på mig. men jag förstår min syster som betalar hellre än att vara rädd att hennes son en dag inte ska komma hem från skolan.
min systerson har mardrömmar. han slits mellan känslor som att han borde tycka om sin pappa. hans pappa borde tycka om honom. och en obeskrivlig rädsla att pappa ska komma och hämta honom så han aldrig får se mamma igen. pojken är nio år. och ska inte behöva leva med minnesbilder av att hans pappa slår hans mamma. han ska inte behöva ha upplevt rädsla. skräck och våld.
min syster har idag. två jobb och läser upp sina slutbetyg från gymnasiet. hon bor i hus med sin son och hennes kille flyttar snart in med dem. våra föräldrar har stöttat henne och hon står på båda benen. en järnkvinna. så som alla andra kvinnor som går igenom sånt här.
på kvinnojouren säger de att det bara är starka kvinnor som går igenom sånt här. för männen blir det som en sport att trycka ner och tämja. det kan man inte göra med en svag kvinna.
allt detta pratade vi om igår. medan vi drack vin. färgade hår och slutligen cyklade ner till sjön där det grillades och fiskades. hela familjen. släkten. för alla bor här. i en liten by någonstans i sverige.
jag träffade min storasyster första gången när jag var 16år. vi är inte på något sätt biologiska systrar. men de senaste 10 åren har fått oss att växa upp och ihop som systrar. hennes mamma och min pappa hade nyss träffats och vi åkte tillsammans med mina småsystrar ut till en by, utanför byn där vi bodde för att hälsa på. hon var lugn. jag kommer ihåg att jag tyckte hon var söt. men späd. liten och grå. det var inget runt henne som lyste. hon är 4 år äldre än mig och var då alltså knappt tjugo men hade varit gift sedan två år med en man hon träffat i tyskland som hade sitt ursprung i turkiet. till historien hör att min styvmor är tyska således hennes döttrar med. men med släkten i sverige. blev det ganska naturligt för hennes ena dotter att flytta hit då de inte hade någon annanstans att ta vägen. hon och turken.
anledningen till varför de inte kunde bo i turkiet eller tyskland fick jag aldrig reda på. han hade suttit inne. eller så var det något med militärtjänstgöringen. hur som helst var de fast i sverige.
när min syster var 17 hade hon rymt ner till turkiet med turken. de gifte sig. efter två år var de tillbaka i sverige och bodde i en sommarstuga, turken fick jobb, men inte min syster. i stället blev hon gravid och fick en son när hon var 23. när hon var 25 lämnade hon turken. hon skaffade körkort. vänner. jobb. utbildning. och ett liv.
hon och turken var tillsammans i 7år. de första två åren slog han inte henne. då var han beskyddande, på ett så där fint sätt. han bad henne att inte ta på lypsyl framför andra män. osv. men de levde ju i turkiet så min syster tänkte inte så mycket mer på det än att det gällde att anpassa sig. första gången hon blev riktigt rädd hade han dragit henne över ett stengolv i bara underkläder. med en uppskrapad rygg som resultat. hon hade i förtvivlan sprungit ner till handlaren på gatan och alldeles rödgråten bett om att låna telefonen. precis när hon skulle slå numret till sin mamma. behärskade hon sig, svalde gråten och pratade på som vanligt. hon ville inte göra dem oroliga.
i sverige hade hon släkten. så en gång när de bodde i sommarstugan ringde hon sin morbror som kom och hämtade henne när han hörde att hon var riktigt rädd. hon bodde sen hos honom och hans familj ett halvår. innan det var dags igen. hon gick tillbaka.
hon hade för längesen brutit kontakten med sina kompisar i tyskland. slängt fotografier och hade inga egna intresse. hon anpassade dagarna för att inte väcka den björn som sover. städade. i förebyggande syfte. lagade mat. passade upp. underhöll.
när jag skriver detta sätter sig klumpen i halsen. jag mår illa och vill bara skrika. helt oundvikligt börjar jag bita på naglarna. det är detta. denna ständiga tåtassandedans som tar all energi. man är ett vrak. beredd på vad som helst. vad är nästa sak som inte passar? hur ska jag hantera en situation som inte kommit? hur ska jag förutse nästa bråk? vad kan jag göra? energin försvinner och med den det som lyser. det som finns runt en levande människa. man har för längesedan slutat leva för sig själv. för det kommer ju bli bra, bara jag göra detta... och detta..
för min syster blev det värre än det någonsin var för mig. om man nu kan ordna upp helvetet i olika klasser. hon fick barn. hon blev skuldsatt.
han fick henne att bli borgenär på ett lån. som hon fortfarande betalar tillbaka.
sonen bryr han sig inte om. förutom när han behöver pengar och använder sonen som medel att få min syster att betala. Idioten har inga såna hakar på mig. men jag förstår min syster som betalar hellre än att vara rädd att hennes son en dag inte ska komma hem från skolan.
min systerson har mardrömmar. han slits mellan känslor som att han borde tycka om sin pappa. hans pappa borde tycka om honom. och en obeskrivlig rädsla att pappa ska komma och hämta honom så han aldrig får se mamma igen. pojken är nio år. och ska inte behöva leva med minnesbilder av att hans pappa slår hans mamma. han ska inte behöva ha upplevt rädsla. skräck och våld.
min syster har idag. två jobb och läser upp sina slutbetyg från gymnasiet. hon bor i hus med sin son och hennes kille flyttar snart in med dem. våra föräldrar har stöttat henne och hon står på båda benen. en järnkvinna. så som alla andra kvinnor som går igenom sånt här.
på kvinnojouren säger de att det bara är starka kvinnor som går igenom sånt här. för männen blir det som en sport att trycka ner och tämja. det kan man inte göra med en svag kvinna.
allt detta pratade vi om igår. medan vi drack vin. färgade hår och slutligen cyklade ner till sjön där det grillades och fiskades. hela familjen. släkten. för alla bor här. i en liten by någonstans i sverige.
1 kommentar:
Stor kram / K
Skicka en kommentar