måndag 4 januari 2010

En fråga-chans-lapp

Vi träffades några kvällar i veckan efter personalfesten.. tog oftast promenader, det var väldigt kallt.. jag hade vita tygskor,fast det fortfarande låg snö.. Vi gick runt i stan och pratade om allt mellan himmel och jord, jag vet att jag tyckte han verkade så mogen, vuxen på något sätt.. Jag var vid den tiden fortfarande mitt gamla jag, men det var kanske redan här det började förändras.. i så små steg, att jag inte själv förstod det..

Det var en hektisk vår för min del, alltid var det något på gång, så jag hade egentligen inte tid med någon romans.. för det var nog så jag såg det, det var mer leken och spelet som lockade..
Han brukade göra sig lustig över hur mycket jag hade för mig hela tiden, och han såg fram emot när vi skulle få mer tid för varandra.. visst hade jag mycket, jag var ordförande i studentföreningen, sponsoransvarig i arbetsmarknadsdagens projektgrupp, spelade fotboll i ett lag 5mil från stan dessutom var det jobb på helgerna och heltidsstudier i veckorna.. utöver det, åkte jag till Barcelona med familjen en sväng, anordnade min 25års fest och åkte till kompisar och firade deras 25års dagar.. dessutom hade jag ju sambo, som jag försökte ha något slags förhållande med mitt i allt kaos..
Men han lät mig hållas, iaf till en början..när vi hade träffats ca en månad, var jag hemma hos honom första gången, jag vet att när jag gick den långa raksträckan till honom ville hela jag vända om flera gånger, när han sen mötte mig och luktade alldeles för mycket parfym ville jag bara springa.. men det gjorde jag inte.. hemma hos honom satt jag stel i ena änden av soffan han i andra.. det var en tillgjord situation, och här var det nog främst min envishet som fullföljde hela kvällen, jag ville inte vara en som inte verkar konsekvent.. eller nått.. det ena ledde så småningom till det andra och vi hade sex.. också det äcklar mig nu.. kort därefter i mitten av April gjorde jag slut med P, och flyttade till en kompis för tillfället obebodda lägenhet.. Det var under den en och en halva månaden i denna lägenhet som jag borde hört alla varningsklockor.. för även om det gått en tid nu, så ser jag allt klart.. allt fanns där, redan då.. Den 26:maj skulle jag åka på avslutningsresa med projektgruppen, på stan innan jag åker lämnar han en lapp i min hand som jag öppnar först på bussen.. det var en fråga-chans-lapp..med rutor att sätta kryss i..

1 kommentar:

Anonym sa...

Har läst din blogg från början till slut och jag har pendlat mellan skratt vid dina klockrena formuleringar men framför allt gråt när jag äntligen förstår hur du haft det.

Jag hoppas inte mina sms har ställt till det för dig under tiden. Ville bara visa att jag/vi hela tiden fanns där för dig. Skönt att hänga igen skall du veta!

Love ya!

/C