Det är så konstigt det där med att gråta, jag gråter inte längre, jag känner inte heller den där sorgen som tar över hela bröstet och bara vill ut i form av tårar eller skrik.. mycket av den där ångesten jag kände för bara några veckor sen, har bytts ut mot lyckobubbel i bröstkorgen. Det har inte hänt något speciellt egentligen, men det är precis som allt som jag kände var helt överfantastiskt har planats ut och blivit en helt underbar vardag. Jag älskar mitt jobb, jag älskar mina vänner och jag älskar framtiden. Jag syns och hörs, men jag har hittat en skön balans i allt, jag får inte ångest för att jag hörs och syns, det är mer så jag är och jag har accepterat mig själv. En kompis var lite förfärad häromdagen då hon insåg hur mycket spontanfester det blir nu när jag är tillbaka.. Men hon sa det i välmening, trots att hon fick gå skapligt bakfull till jobbet i torsdags. I onsdags på krogen träffade jag självklart på slampan också, men nu får det vara slut på våra träffar, han äcklar mig och gör mig bara förbannad..orkar inte ens skriva om honom..han är en nolla helt enkelt! Detta får mig helt osökt in på en annan nolla i mitt liv, idioten..
En dag kom han hem från jobbet, glad och finurlig, han hade gått tidigare från jobbet och köpt en present till mig.. men innan han gav den till mig var han tvungen att kolla en sak med mig.. var det så att jag hade fått de där glasen jag hade hemma på min bokhylla från P?! Det hade jag inte, så jag behövde inte ljuga, men bara grejen att han kom hem och förhörde sig om detta fick igång oroskänslorna i mig, så presenten som han ville ge mig som ett tecken på att vi skulle starta om fräscht nu, blev genast förpestad med historia, osäkerhet och illvilja. det var ett halsband, det var jättefint och jag blev väldigt rörd trots allt, han hade hittat en jätte fin grön sten och jag är väldigt svag för grönt! Detta halsband bar jag jämnt från och med den dagen, även när jag hade kläder som det inte passade till hade jag det på mig, allt för att han inte skulle bli misstänksam.. jag brukade säga till honom att jag kände mig naken utan halsbandet och han verkade mest glad att jag alltid använde det.. först ganska långt efter det tagit slut vågade jag ta av det..det kommenterade han direkt.. för mig var det där halsbandet hoppet, länken mellan oss.. det som gjorde att det faktiskt skulle kunna bli bra.. Men när han blev sur kunde han dra och slita i det för att det ville han minsann ha tillbaka, det var ju hans, han hade betalt det.. Men även när han drog i sönder det sa jag inget, jag fixade en ny kedja och sen bar jag det som vanligt.. Han tog ofta i sönder mina saker när han blev sur, men det var ingen idé, är ingen prylfantast så jag brydde mig inte, därför blev han oftast bara mer sur.. trots att han slängde min mobil i golvet, det kostade mig 600 kronor att laga plus en lam ursäkt att det var hundens fel.. min kamera drämde han i väggen, den har jag inte ens pallat laga.. min dator var den enda han själv inte vågade krascha, å tur var väll det.. i vilket fall brukade jag mest bara titta matt på honom när han hotade att slänga något i väggen.. antingen gjorde han det eller inte.. allt han ville ha var en reaktion..vilket uteblev. Men skulle jag råka ha sönder något av hans grejer blev det ett jävla liv, då skulle jag minsann betala eller ersätta.. en gång slog jag benet i hans databord så hans tangentborshållare damp i golvet, han blev helt tokig, nu var jag tvungen att köpa ett nytt databord till honom.. men eftersom jag inte har tummen mitt i hand, hämtade jag lite verktyg och lagade helt enkelt bordet medan han stod och gormade bredvid, fick iaf tyst på honom när bordet var helt igen.. hehe.. Hans databord och skinnfåtölj var hans allt, han satt där de flesta av dygnets timmar, jag servade och han lovade bli en bättre man, så fort han mådde lite bättre.. bara jag var lugn så skulle han snart vara sitt gamla jag, å då skulle han handla mat, laga mat, köpa presenter, betala tillbaka sin skuld till mig och fräscha upp sig själv.. Och jag gjorde allt som stod i min makt för att vara just lugn, jag träffade inte vänner, jag orkade helt enkelt inte, jag slutade spela fotboll men det var mycket pga mina knä och resan till och ifrån träningarna som var för dryg så det ska jag inte skylla honom för..oftast åkte jag direkt hem ifrån skolan, spelade betapet, gick promenader och tittade på kunskapskanalen.. jag hade en ganska skön tillvaro trots allt, och oftast var det frid och fröjd..så länge inte kunskapskanalen visade något program om någon indianstam i sydamerika där de sprang runt halvnakna i rutan.. för naket kunde jag inte titta på.. tydligen hade det med min uppväxt att göra, eller så var jag skadad för att jag hade haft för många killar.. men jag stelnade alltid till när det var naket på tv.. Ofta när vi kollade på film och det blev naket brukade han kommentera att jag stelnade till, de flesta gånger var kvällen förstörd efter detta.. en gång var han så rasande att han stängde in sig i sitt arbetsrum och tände eld på flyttlådorna som stod där.. det började lukta konstig, men som vanligt var det ju bara för att få en reaktion hos mig.. som han inte fick.. så kall..jag gick helt sonika in och släkte hans lilla brasa.. Men alla dessa händelser fick honom att aldrig må bättre, därför fortsatte jag betala, laga mat och serva i största allmänhet..
En dag kom han hem från jobbet, glad och finurlig, han hade gått tidigare från jobbet och köpt en present till mig.. men innan han gav den till mig var han tvungen att kolla en sak med mig.. var det så att jag hade fått de där glasen jag hade hemma på min bokhylla från P?! Det hade jag inte, så jag behövde inte ljuga, men bara grejen att han kom hem och förhörde sig om detta fick igång oroskänslorna i mig, så presenten som han ville ge mig som ett tecken på att vi skulle starta om fräscht nu, blev genast förpestad med historia, osäkerhet och illvilja. det var ett halsband, det var jättefint och jag blev väldigt rörd trots allt, han hade hittat en jätte fin grön sten och jag är väldigt svag för grönt! Detta halsband bar jag jämnt från och med den dagen, även när jag hade kläder som det inte passade till hade jag det på mig, allt för att han inte skulle bli misstänksam.. jag brukade säga till honom att jag kände mig naken utan halsbandet och han verkade mest glad att jag alltid använde det.. först ganska långt efter det tagit slut vågade jag ta av det..det kommenterade han direkt.. för mig var det där halsbandet hoppet, länken mellan oss.. det som gjorde att det faktiskt skulle kunna bli bra.. Men när han blev sur kunde han dra och slita i det för att det ville han minsann ha tillbaka, det var ju hans, han hade betalt det.. Men även när han drog i sönder det sa jag inget, jag fixade en ny kedja och sen bar jag det som vanligt.. Han tog ofta i sönder mina saker när han blev sur, men det var ingen idé, är ingen prylfantast så jag brydde mig inte, därför blev han oftast bara mer sur.. trots att han slängde min mobil i golvet, det kostade mig 600 kronor att laga plus en lam ursäkt att det var hundens fel.. min kamera drämde han i väggen, den har jag inte ens pallat laga.. min dator var den enda han själv inte vågade krascha, å tur var väll det.. i vilket fall brukade jag mest bara titta matt på honom när han hotade att slänga något i väggen.. antingen gjorde han det eller inte.. allt han ville ha var en reaktion..vilket uteblev. Men skulle jag råka ha sönder något av hans grejer blev det ett jävla liv, då skulle jag minsann betala eller ersätta.. en gång slog jag benet i hans databord så hans tangentborshållare damp i golvet, han blev helt tokig, nu var jag tvungen att köpa ett nytt databord till honom.. men eftersom jag inte har tummen mitt i hand, hämtade jag lite verktyg och lagade helt enkelt bordet medan han stod och gormade bredvid, fick iaf tyst på honom när bordet var helt igen.. hehe.. Hans databord och skinnfåtölj var hans allt, han satt där de flesta av dygnets timmar, jag servade och han lovade bli en bättre man, så fort han mådde lite bättre.. bara jag var lugn så skulle han snart vara sitt gamla jag, å då skulle han handla mat, laga mat, köpa presenter, betala tillbaka sin skuld till mig och fräscha upp sig själv.. Och jag gjorde allt som stod i min makt för att vara just lugn, jag träffade inte vänner, jag orkade helt enkelt inte, jag slutade spela fotboll men det var mycket pga mina knä och resan till och ifrån träningarna som var för dryg så det ska jag inte skylla honom för..oftast åkte jag direkt hem ifrån skolan, spelade betapet, gick promenader och tittade på kunskapskanalen.. jag hade en ganska skön tillvaro trots allt, och oftast var det frid och fröjd..så länge inte kunskapskanalen visade något program om någon indianstam i sydamerika där de sprang runt halvnakna i rutan.. för naket kunde jag inte titta på.. tydligen hade det med min uppväxt att göra, eller så var jag skadad för att jag hade haft för många killar.. men jag stelnade alltid till när det var naket på tv.. Ofta när vi kollade på film och det blev naket brukade han kommentera att jag stelnade till, de flesta gånger var kvällen förstörd efter detta.. en gång var han så rasande att han stängde in sig i sitt arbetsrum och tände eld på flyttlådorna som stod där.. det började lukta konstig, men som vanligt var det ju bara för att få en reaktion hos mig.. som han inte fick.. så kall..jag gick helt sonika in och släkte hans lilla brasa.. Men alla dessa händelser fick honom att aldrig må bättre, därför fortsatte jag betala, laga mat och serva i största allmänhet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar